Torgny Segerstedt 1933: ”Herr Hitler är en förolämpning”

Posted on september 1, 2011

1


Den s.k. Torgny Segerstedt-striden började i februari 1933 med artikeln ”Herr Hitler är en förolämpning. Den, en serie svar och hot från nazisten Herman Göring i Tyskland och Segerstedts svar på dessa blev inledningen till 12 års kamp mot nazismen. Segerstedt hade skrivit om nazismen även innan 1933 men efter riksdagsvalet i Tyskland beslöt Segerstedt att ta strid. Det var som han anade att Europas framtid, folks frihet, ja hela civilisationen, stod på spel. Här kommer artiklarna!

Torgny Segerstedt den 3 februari 1933, GHT

Hans ”Idag” kolumn.

En av Blix politiska karikatyrer visade Mussolini med en mer än vanligt bister uppsyn. Den förtörnade mannen yttrade: »Den där Hitler är en förolämpning.»

Man kunde förstå och känna med den italienske diktatorn. Att ha stått modell till hr Adolf Hitler kan inte vara någon reklam för honom. Men det är icke utan att vi litet var nu ha skäl att taga Mussolinis ord i vår mun. »Den där Hitler är en förolämpning.»

Det är faktiskt en förolämpning mot allt vett att pracka på ett stort folk en styresman av denna kaliber. Det är en sak som icke angår endast tyskar. Tyskland är ingen från samfärdsel med den övriga världen avskild liten ö ute i oceanen. Det ligger mitt i Europa. Det har livliga förbindelser med alla andra stater. Och nu skola vi alla tvingas att sysselsätta våra tankar med vad hr Adolf Hitler hittar på.

En karl med den uppsynen skall det offras tankekraft på. Det är oförskämt att ställa till det så.

Före kriget nödgades hela världspressen ägna uppmärksamhet åt kejsar Wilhelms skrävel. Men han var då åtminstone kejsare, och om han än pratade mycken gallimatias, så var det schwung över hans stolligheter. Han var dessutom kejsare av födsel och ohejdad vana. Tyska folket var jämförelsevis oskyldigt till den galjonsbild, med vilken det seglade ned för händelseströmmen.

Hade han  kunnat hålla munnen eller åtminstone dämpa ned sina lystringssignaler, kunde mycket ha varit annorlunda i världen, i all synnerhet för honom själv.

Kejsar Wilhelm fick man fördraga en rätt lång tid. Till sist fick han dock dela Jonas lott att hivas överbord för att skeppet skulle kunna räddas. Nu sitter han under sin kurbits och har det fredligt nog. Hitler har det tyska folket själv förskyllt. Miljoner ha givit honom sina röster. Han var den Moses, som skulle föra skarorna in i det tredje riket. Det skulle gå bums. Nu begär han fyra år för att hinna traska genom öknen. Och det enda hans val till rikskansler garanterar är slagsmål och blodutgjutelse.

Och den karlen skall nu världspressen nödgas syssla med var dag som Gud ger en tid framåt. Så värst länge blir det väl inte, men var dag det står på, är en dag för mycket.

Världspressen återspeglar i detta stycke endast världspolitiken. Lika litet som den kunde bortse från att Wilhelm II var tysk kejsare, kan den ignorera det faktum att Adolf Hitler är tysk rikskansler.

Att tvinga all världens politik och press att sysselsätta sig med den figuren, det är oförlåtligt. Herr Hitler är en förolämpning.

**********

Riksminister Göring protesterar mot GHT

Idag, den 8 februari 1933, GHT,  Torgny Segerstedt

Handelstidningen har mottagit nedanstående, avsänt som statstelegram från Berlin i går afton:

Ich protestiere aufs schärfste gegen die in Ihrer Zeitung vom Freitag den dritten Februar in der gedruckten Äusserungen iiber den deutschen Reichskanzler. Als aufrichtiger Freund des schwedischen Volkes sehe ich in solchen schmutzigen Auslassungen eine schwere Gefahr für die verwandtschaftlichen und herzlichen Beziehungen beider Völker. Bevor weitere Schritte eingeleitet werden, bitte ich um Mitteilung, ob Ihre Leitung in Zukunft gegen solche Äusserungen Ihrerseits einshreiten wird.

Göring. Reichsminister.

I översättning:

Jag protesterar på det skarpaste mot de i Eder tidning av fredagen den tredje februari under rubriken I dag publicerade uttalandena om den tyske rikskanslern. Som uppriktig vän till Sveriges folk ser jag i dylika smutsiga utlåtanden en allvarlig fara för ett vänskapligt och hjärtligt förhållande de båda folken emellan. Innan vidare åtgärder vidtagas, anhåller jag om  underrättelse, huruvida Eder redaktion i framtiden kommer att inskrida mot dylika yttranden.

Göring. Riksminister.

Vi hänvisa till ledare i dagens tidning.

**********

LEDARE: Komik och allvar

Den 8 februari 1933, GHT, Torgny Segerstedt

På annat ställe i dagens tidning läses ett av den tyske tiksminister Göring till denna tidning ställt telegram. Vi ha varit mycket tveksamma, huruvida här förelåge ett grovt skämt eller om aktstycket finge betraktas som autentiskt. Förfrågningar på telegrafverket ha mötts med

försäkringar, att några tvivel på dess äkthet icke äro befogade. Förfrågningar i Berlin ha givit samma resultat.

Den som läser aktstycket ifråga förstår utan vidare, att tvivel kunna uppstå beträffande dess äkthet. Vi ha visserligen icke hyst några överdrivna föreställningar om den nuvarande tyska regeringens omdömesförmåga, men den sinnesförfattning, varom detta telegram vittnar, hade vi dock icke tilltrott någon dess ledamot.

Herr riksminister Göring behagar beteckna sig som en det svenska folkets uppriktiga vän. Det finns nog vissa kretsar i Sverige, som godtaga denna vänskapsbetygelse. Den alldeles övervägande delen av svenska folket betackar sig däremot för hr Görings vänskap. Den har sympati för det tyska folket, men icke för den riktning som nu är i färd med att störta detta tyska folk i nya olyckor.

Denna tidning har under hela den prövningens tid, som Tyskland efter Versaillesfreden fått genomlida, så långt dess krafter räckt och dess ord nått, förfäktat den åsikten, att den statskonst som de segrande makterna drevo stämplades av orättfärdighetens kortsynthet. Vi framhöllo med allt eftertryck, att den behandling Tyskland underkastades, måste framkalla en desperation vars följder voro oöverskådliga.

Att förstå uppkomsten av det ursinne, som i nationalsocialismen funnit sitt politiska uttryck, gör icke yttringarna av sagda ursinne mera tilltalande. Dess väg till makten har gått genom barbariskt tumult, skrän, slagsmål och dråp. Rörelsen är ett hån och en utmaning mot rätt och vett. De som böja sig för våldet även i dess råaste former, må hylla denna rörelse. Vi vidhålla i allo vad vi förut uttalat. Nationalsocialismens övertagande av regeringsmakten i Tyskland är ett — Gud må veta icke det enda — tecken på hur fruktansvärt den allmänna politiska nivån sjunkit i världen. Det är förödmjukande att världsopinionen och världspressen dag ut och dag in skall behöva syssla med en företeelse som denna. Det är beklämmande, att det politiska livet skall ha hemfallit åt ett slikt barbari. Vi ha spetsat till omdömet i orden, att hr Hitler är en förolämpning. Det är vår uppriktiga mening.

Den som har ögon till att se med, kan icke vara i tvivelsmål om att olyckan är å färde i Tyskland. Ett av två kan inträffa. Antingen lyckas det tyska folket befria sig från de styresmän, som nu äro i färd med att strypa dess frihet, och det kommer näppeligen att bliva en oblodig affär, eller också sättes Europas fred på spel. Ett nationalsocialistiskt Tyskland skapar ofelbart slitningar i öster och väster. Frankrike och Polen kunna icke undgå att känna en dylik regim som ett hot mot sin säkerhet. Ett inbördeskrig i Tyskland äventyrar för övrigt även det Europas fred.

Graden av den visdom, som är att förvänta från den nuvarande tyska regeringens sida, röjes redan av det telegram, som riktats till oss. Det är som en droppe, på vilken havets salthalt kan studeras. Det förefaller som om hr Göring trodde, att Sverige vore något slags annex till det tyska riket. Det förhåller sig, Gud vare lov, icke så.

Den ton hr Göring använder, är utan tvivel den för honom enda naturliga. Det är den på kaserngården rytande sergeantens. Bildade människor tala inte på det viset. De komma icke med klumpiga och dumma hotelser. Hr Göring hade kunnat avfatta sitt telegram så att tvivel uppstått om riktigheten av den karakteristik vi givit av det parti, för vilket han är en prydnad. Han var sig själv och gav svart på vitt på att vi dömt riktigt.

Vi behöva icke karakterisera ett tilltag som detta att en tysk minister ryter och hotar som om det tillkommer honom något slags husbonderätt över svensk press. Anser han sig ha något att klaga över, får han begagna de i dylika fall mellan civiliserade stater vedertagna och till

buds stående utvägarna. Med telegrafiskt gorm kommer han ingenstans. Det borde till och med han ha begripit. Att han känner sig sårad över våra uttalanden gör oss varken ångerköpta eller försagda.

»Was eben wahr ist allerorten, Das sag ich mit ungescheuten Worten.»

De vänskapliga känslor, som det svenska folket hyser för det stora tyska folket, tåla nog även påfrestningen av den förmörkelse, som nu lägrat sig över det olyckliga landet. Vi hoppas, att det utan allt för stora offer måtte kunna resa sig ur sin förnedring. Ingen lägger heller det tyska folket till last de underliga fasoner, med vilka dess tillfälliga styresmän roa världen. Vi taga icke dessa herrar på allvar. Att de utöva regeringsmakten i Tyskland, det hålla vi däremot för en utomordentligt allvarlig sak.

**********

Dementier om Hr Göring

Idag, den 3 maj 1933, GHT, Torgny Segerstedt

Det är tråkigt att behöva komma med dementier. De fattas allt för lätt som bekräftelser i stället för vederläggningar. Ibland kan man emellertid icke underlåta att bestrida en uppgift. Sedan får allmänheten sätta tro till ens ord eller icke. Vi befinna oss i ett dylikt tvångsläge.

Handelstidningen dementerar härmed på det bestämdaste ryktet, att herr Göring skulle vara anställd i dess tjänst som något slags reklamchef.

De tjänster han i den vägen gjort tidningen, uppskatta vi till fullo. Det finns icke en vrå av världen dit icke historien om hans ryktbara telegram burit vårt namn. Det nit med vilket han fortsätter sitt arbete, är också allt erkännande värt. Det är desto anmärkningsvärdare, som han arbetar fullständigt gratis und unentgeltlich.

Vad vi alldeles särskilt sätta värde på är det taktfulla sätt på vilket kapten Göring driver reklamen för oss. Vi skulle känna oss ytterligt besvärade, om Handelstidningen hos honom och hans kumpaner utlöst andra reaktioner än dem, som vi hittills haft tillfredsställelsen att bevittna. Den enda form av uppmärksamhet, som vi från det hållet uppskatta, är den som kommit oss till del.

Vår blygsamhet manar oss att säga, att det nästan är för mycket blommor, som hr Göring på sistone strött på vår stig. Herr Bogs är visserligen bara en mycket enkel underhuggare, men han har då verkligen gjort så gott han kunnat. Att Handelstidningens korrespondent infann sig på pressföreningens möte, vilja vi icke klandra eftersom han därmed fullgjorde sin rutinmässiga plikt. Med vårt goda minne skedde det emellertid icke. Ej heller kommer något ombud för denna tidning att infinna sig om titulus Bogs anordnar en »mottagning» i Stockholm.

Uppriktigt talat tycka vi att svenska pressen är för förnäm för att genast lystra, när förste bäste herre visslar på den att komma och äta ur hans hand.

Den tyska utrikesledningen har rågat sin godhets mått med att utsända en kommuniké med förklaring, varför hr Görings utsände icke kunde tala, när Handelstidningens ombud fanns i rummet. Det berodde förstås på våra tidigare gjorda uttalanden. Vi sakna varje anledning att mildra omdömena. Och allt som inträffat sedan hr Göring och hans kumpaner börjat »regera» i Tyskland, har bestyrkt riktigheten av vårt omdöme.

Utgången kommer att giva oss rätt. Händelserna komma att döma herrar Hitler och consortes vida strängare än vi gjort i ord. Och deras svenska svans kommer att ytterligare sloka.

Herr Görings ambassadör må fortsätta sin Eriksgata i Skandinavien. De officiella meddelandena om vad som förehaves i Tyskland äro fullt tillräckliga för att ingiva en hjärtlig avsky för regimen och dess hantlangare. Så vitt svensk press har något sinne för pressens frihet, bör dess inställning till ett ombud för de makthavande, som ovat det råaste förtryck och det plumpaste översitteri mot ett annat lands press vara given.

Handelstidningen är för sin del stolt över att av den nuvarande tyska regeringen ha ställts i en särklass. Det var den enda hedersbetygelse från dess sida, som vi utan att skämmas kunde mottaga. Och vi förstå fullkomligt om den övriga pressen betackar sig för att av hr Göring och hans ombud få en klapp på huvudet för sitt välförhållande. För den övervägande delen av svensk press är detta en oförsynt förolämpning.

Det är oss ett nöje att betyga, att vi för vår del äro synnerligen nöjda med vår frivillige reklammakares verksamhet. Han går kanske en smula till överdrift, men det överse vi med. Löjet kommer över hans eget huvud.

För att läsa andra artiklar om liberal historia och ideologi, och fler artiklar av Torgny Segerstedt: KLICKA HÄR!