Pride-debatt på newsmill

Posted on juni 10, 2011

2


Jag har en artikel inne på Newsmill just nu: För hundra år sen var det katolikerna! Ett inlägg i debatten kring Roland Poirier Martinssons inlägg i SVD och Newsmill om Pride. (Se även Newsmill artiklarna om detta: Poirier och Norberg)

För hundra år sen var det katolikerna!

Publicerad: 2011-06-10 19:06, Uppdaterad: 2011-06-10 19:06

Jag har följt debatten mellan Johan Norberg och Roland Poirier Martinsson med stort intresse. Många har upprörts av Martinssons artikel. Så även jag. Anledningen är enkel. Martinsson skriver att folk inte borde demonstrera för sin sin sexuella läggning offentligt. Martinsson är katolik. Han borde studera sin kyrkas historia lite bättre. En gång i tiden avfärdades katoliker som ville behandlas på lika villkor med protestanter i Sverige, med samma argument som han använder mot HBT-demonstranterna.

Martinsson skrev detta i SVD den 7 juni:

”Det har blivit extremt viktigt att hävda sexualitetens plats i det offentliga rummet, rätten att ägna sig åt det privata inför andra människor, att kräva tolerans för sin förmenta frigjordhet. Följden har blivit att sexualiteten också kraftigt har politiserats.

Borgerligheten tycker tvärtom. Kinky är ok, liksom olika sexuella identiteter. Platsen för dessa uttryck bör dock vara privat. När staten försöker uppfostra oss till en särskild sorts sexuella subjekt, oavsett om det handlar om 1800-talets krav på konformitet eller 2000-talets krav på gränslöshet, tiger borgerligheten sig till sin integritet.”

Jag har många saker att säga om hans antydningar att HBT-folk som deltar i Pride är exhibitionister. Majoriteten av de som går i Pridetåget är inte det. Men det är inte det jag ska skriva om här och nu.

Jag ska prata om den katolska kyrkan.

Roland Poirier Martinsson är nämligen katolik. Det finns många likheter mellan HBT-folkets situation , och katolikernas situation i Sverige, traditionellt sett.

En gång i tiden var katolska kyrkan förbjuden i Sverige. Först 1873 fick svenska medborgare rätt att bli katoliker. Innan 1873 skickades man i fängelse på vatten och bröd. Efter 1873 blev det lättare men katoliker som försökte värva ungdomar sattes fortfarande i fängelse.

1944 avkriminaliserades homosexualiteten i Sverige. Men även efter 1944 fängslades folk som var homosexuella. Jag har själv mött en äldre man som fängslades runt 1960 för att han pratade med ungdomar under 21 år om sin läggning.

För ca 80-100 år sen hade situationen för Sveriges katoliker blivit lite lättare. De kunde bygga sina kyrkor.

Det sades att vi hade religionsfrihet i Sverige. Men när en kyrka skulle byggas anvisade man alltid katolska kyrkan till nån avkrok av staden, eller dolde den med nya byggnadsverk (som Domkyrkan i Stockholm). Om katoliker ville ha rätt att synas ute på stan, hålla festivaler och religiösa processioner mötte det alltid motstånd av de som inte ville ”besudla” det offentliga rummet med katolsk religion.

Det intressanta är att motståndarna använde samma argument som Martinsson idag.

Vad sa de? Jo att Sverige hade religionsfrihet, men att religionen ska vara en privatsak. Därför borde katolikernas kyrkor byggas undangömda, och kloster och skolor helst inte byggas alls och processioner eller att synas offentligt var det inte ens tal om.

När katolikerna protesterade svarade man bara ungefär så här: ”vad då, jag är för religionsfrihet. Jag menar bara att religionen inte ska ta plats i det offentliga rummet.”

Hur destruktivt argumentet är ser man i att den protestantiska kyrkan hade en status som i praktiken allenarådande vid denna tiden. Att prata om religionsfrihet när en religiös riktning fick ta plats i det offentliga rummet, som inte andra fick ta var givetvis helsnurrigt!

Så har det varit under lång tid för HBT-folket. Det har blivit bättre i Sverige, tack och lov. Där har Pridefestivalerna spelat en fantastisk roll. De har synliggjort de osynliggjorda! Men än idag är heteronormen så dominerande att Pridefestivalen kommer att behövas under många år framöver.

Jag ska dra en till parallell…

Även medborgarrättsrörelsen i USA mötte liknande argument på 60-talet, vilket Martin Luther King skrev om i sin bok Kaos eller gemenskap (på svenska 1967). Man sa att medborgarrättsrörelsen provocerade genom att ”trycka rasjämlikheten i ansiktet på folk”. Man sa ungefär: ”Vi har frihet för båda raserna i Sverige. Färgade och vita får gifta sig med varandra. De behöver väl inte bara visa det offentligt genom att visa sina rasöverskridande äktenskap på öppna gatan.”

Och jo, även de i ”blandäktenskap” kallades för exhibitionister i USA på 60-talet

Martinsson missar poängen med Pride. Poängen med Pride är inte sexualisering av det offentliga rummet utan rätten att synas på lika villkor med alla andra! Precis som katoliker krävde det, på sin tid. Och medborgarrättsrörelsen krävde samma på 60-talet i USA.