Debatten om kungen gör att jag stärks mer och mer i min vilja att avskaffa monarkin och införa republik. Men å andra sidan känner jag mer och mer sympati för Carl Bernadotte (mer känd som Kung Carl XVI Bernadotte). Den här såpan som han ofrivilligt har hamnat i, har andra skrivit manuset för, och några helt andra regisserar. Och media som i 35 år lydigt slickat Majestätets skor, har nu plötsligt vänt sig mot samma Majestät som ett gäng hungriga vargar..
Jag läste Ann-Charlotte Marteus nu på morgonen i Expressen:
Oscar II var den sista svenska kung att krönas, men hans mantel hängde över silvertronen 1973, när lillprinsen höll sitt trontal och blev Carl XVI Gustaf. Tv-tittarna kunde välja mellan att förtjusas av drabanterna och de kungliga insignierna – eller att avfärda alltihop som trams. Huvudpersonen hade inget val.
Han hade odlats fram i svenska statens Bernadottelaboratorium på Haga, under energiskt överseende av hela svenska folket.
Efter fyra misslyckade försök – benämnda Margareta, Birgitta, Desirée och Christina – fick man äntligen fram rätt modell. Och med rätt modell avsågs inte ”en person med ledaregenskaper, gott omdöme, intelligens, exportgenererande utstrålning och god fertilitet”. Det fanns bara två krav: rätt far och rätt kön.
I övrigt hade modellen blott att lyda: han skulle bli kung avSverige. Punkt slut.
65 år senare ifrågasätts hans lämplighet och han får frågan om han tänker abdikera, som om han hade ett modernt jobb i stället för att vara Sveriges livstidsgisslan och kungliga broiler.
I TT-intervjun hör man på hans gälla röst hur tanken på abdikation hotar hela hans existens.
Samtidigt är det ju helt rimligt att ställa höga lämplighetskrav på ett lands statchef.
Monarki i en modern demokrati – vilket Frankensteins monster.
Bernadotte laboratoriet! Vilket underbart begrepp! Jo, och sant, så sant!
Carl har tydligen gjort vad alla kungar i samma situation tidigare gjort. Han har sökt sig till sex och vapenövningar för att få lite spänning i det konstgjorda livet han levde. Eftersom kungar idag inte får starta krig har han jagat i skogen istället för att kriga…
* Vi borde diskutera monarkins vara eller inte vara. Majestätets sexliv har vi inget med att göra. Det är en ensak mellan hans kaffeflickor och honom och Silvia och honom.
* Att kungen ev umgåtts i kriminella kretsar är däremot en sak som kan och bör diskuteras och utredas. Han är trots allt statsöverhuvud. Men det är det, och bara det, som ska utredas. Och kungen har rätt att betraktas som oskyldig till motsatsen bevisats!
* Men det viktigaste är att vi granskar granskarna!
Massmedia
Moralpaniken som media spyr ut som om media var en Grimvötn eller en Eyjafjallajökull, är motbjudande. I synnerhet eftersom media slickat Majestätets kungliga skor i nästan 40 år.
Vad kallade redan Vilhelm Moberg det? Ett kungligt hovslick? Läs Vilhelm Mobergs bok Det Gamla Riket! Den är ett måste att läsa! Boken om hur ett helt lands media och politiska liv formas utifrån behovet att dölja vad KUNGEN egentligen gör, tycker och tänker.
Så har delvis svensk media fungerat i 40 år. Och först nu skriver man något…
I 40 år skyfflade media undan alla obekväma frågor om kungens politiska verksamhet (han är aktiv miljöpolitiker och har stoppat stora infrastruktursatsningar), om kungens familj (hans morfar som var chef för tyska Röda Korset under Hitler och en av de som styrde över Theresienstadts koncentrationsläger), om Silvias familj, om kungens vänskap med kriminella. Idag anser media att det kungliga sexlivet är det viktigaste som finns och förväntar sig att vi läsare lydigt ska bocka och buga och följa det som media anser vi ska tycka och tänka!
Fan… Jag är egentligen mot att gräva upp personligt skvaller om folk. Hde jag inte varit så förbannat moralisk hade jag skapat några sajter. En där jag uppmanar folk att gräva fram ALLT om Expressens chefredaktör Thomas Mattssons sexliv, helst med foton på eregerade kukar och samlag. En annan med samma jakt på foton och saftigt skvaller om vad Jan Helins och hans familj pysslat med i sängen. Helst med pinsamma anekdoter. Samma för Thomas Sjöberg och Daniel Nyhlén och alla de andra asgamarna…
Men ta det lugnt, detta ska inte jag göra…
Jag tänker tillbaka på 40 år av mediaskriverier… På hur journalister och redaktörer sagt att man ”ska” behandla kungen i 40 år… Och jämför med idag… Och det som slår mig mest är hur massmedierna fungerar!
Om någon varit prostituerad i denna röran är det inte nån kaffeflicka, utan horeriet i redaktionerna på landets blaskor och Tv kanaler och hallickarna som sitter som redaktörer!
Läs även Svensson och Uppstuds
Ab, Ab2, Exp, SvD, SvD2, DN, DN2, SVT, AB, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, DN, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, SvD, 1, 2, 3, 4, Exp, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, Dagen, SVT, 1, 2, 3, 4, 5, GP, 1,2, BT
Journalister är som hallickar. Det handlar bara om att sälja lösnummer.
Tyvärr, ja!
EFter att ha läst DN idag så förstår jag att dom enda hororna i den här affären är media som anförda av en kriminell som skriver en bok om sin egen patetiska kriminella levnad behöver uppmärksamhet och använder kungen som säljargument.
Pingback: Kungen har inte begått nåt brott | Svensson
Bra sagt, man undrar ju när journalisterna ska börja granskas. Om det finns något maktcentra i Sverige som aldrig granskas så är det just pressen och landets journalister. De är en grupp som har enormt stor makt i samhället, men det finns ingen demokratisk kontroll av dem och än mindre har vanligt folk någonting att säga till om när nya journalister ska utses.
Pingback: Dagens Dos: Blandad junikompott « SocialaMedier.se – Redaktionsbloggen