Den fjärde statsmakten behövs för att kontrollera den tredje!

Posted on maj 31, 2011

2


Ibland anser jag att begreppet ”tradition” är det farligaste ord som finns. Att göra som man alltid gjort kan vara livsfarligt! 

Typisk svensk redaktionschef på 80-talet som beslutar om man ska skriva kritiskt om kungen eller inte!

Man diskuterar kungen och kungahuset nu. Men massmediernas ledande journalister och redaktionschefer har känt till allt som skrivs länge nu. Att kungen umgås i tvivelaktiga kretsar i 35-40 år. Att kungen vänsterprasslar har man vetat sen 70-talet.

När jag pratat med journalister om varför kungahuset inte granskas kritiskt har journalisterna alltid sagt att ”man gör inte så”… (Suck!) Samma svar fick man om man för 20 år sen frågade massmedia om varför ingen skrev om Sveriges hemliga Nato-medlemskap, eller om varför man inte gjorde en ENORM skandal av alla problem inom fosterhem och barnomhändertaganden (t.ex.).

Man gör inte så…

Detta fenomen. Den svenska självcensuren, har jag funderat mycket över.  Under andra världskriget var de svenska journalisternas självcensur så effektiv att det inte behövdes nån svensk censurbyrå. UD bestämde vad man kunde skriva om, skickade gråa lappar till redaktionerna i Sverige som sen höll tyst om det.

Idag hade jag en dialog med Staffan Dopping på twitter om just detta. Han sa att detta med svensk självcensur beror på tradition:

@Jerlerup Många ser inte hur stark traditionens makt är i Sverige, inkl självcensur. Typ Björklund och skolavslutningar i kyrkan.

@Jerlerup Nya TIDER, sa jag. Medierna följer (långsamt) med trenderna. De gamla som inte skrev? Redaktionschefer som följde tradition.

@Jerlerup Som sagt. Nyhetsmedier tillämpar inte något vetenskapligt synsätt när verkligheten skildras. Stark symbios med politiken.

Jag har funderat lite på detta med traditionen. Är traditionens makt så hård i Sverige och i massmedierna? Styrs svenska redaktionschefer så mycket av tradition att de låter detta styra vad som får och inte får skrivas.

Ja, det är en del av förklaringen. Massmedier i alla länder styrs väldigt mycket av tradition och oskrivna regler som man ”måste” följa…

Lösningen på dilemmat om massmedias självcensur är kanske helt enkelt att gå vid sidan om massmedia. Med nya medier som twitter och Fb och bloggar och nätverken för bloggar kan man kringgå massmedierna och sätta tryck på dem.

Hade bloggar funnits på 70-talet hade kanske massmedias självcensur av svensk säkerhetspolitik och medias gullegullande med statschefen kunna undvikas. Hade bloggar funnits hade informationen om övergrepp mot barn i fosterhemmen kunnat spridas trots att media inte ville skriva om det, redan på 70-talet och enormt mycket lidande hade kanske kunnat unvikas!

Medias s.k. kritiska journalistik är ofta okritiskt färgad av traditioner och ”måsten”… Den nya tekniken håller på att skapa en fjärde statsmakt som kan kontrollera de tre övriga! Och gudarna ska veta att det behövs!

Debatten om kungen har fått mig att inse hur viktigt det är att ALLA röster hörs. Foliehattar, sekter, pirater, medelsvensssons!

Framtiden tillhör den fjärde statsmakten!