Kaffets skadliga verkan (en studie i moralpanik 2)

Posted on maj 14, 2011

5


Som jag skrev igår har vi glömt bort vår historia och tar för givet att världen alltid varit som den är.  Vi har glömt historien. Vi har glömt att en gång i tiden fanns ingen demokrati i Sverige, folk jobbade 14 timmar om dygnet 6 dagar i veckan, våldtäkt i hemmet var legalt och homosexualitet och socialdemokrati var förbjudet… Och vi måste lära av historien för att arbeta för att trygga våra fri- och rättigheter idag!

Därför skriver jag idag om den vetenskapliga forskning som ”bevisade” att KAFFE är en skadlig och farlig drog!

***

HÄLSOVÄNNEN, Nr 3, 1918

Bokanmälan. Om kaffemissbruk bland svenska folket.

Af författarna Henrik Berg och C. G. Santesson.

Norstedts förlag, 64 sid.

I kampen mot sådana erkeliender till folkhälsan som de s. k. njutningsmedlen spritdryckerna, tobaken och kaffet är och förblir folkupplysningen i längden det verksammaste vapnet. En fiende som man ej känner, eller – ännu mer – en hemlig fiende, som man godtroget anser såsom en vän, är farligare än ovännen som uppträder med öppet visir.

Ett förträffligt medel i folkupplysningens tjänst är i sin ordning folkskriften. En dylik folkskrift af hög valör är den ofvan angifna.

Vore det fråga blott om den vetenskapliga kompetensen, vore det säkert icke något missbruk af frasen att utan vidare börja en anmälan med den eljes något banala artigheten: författarens namn är en borgen, o. s. v. Men när det gäller en folkskrift är icke ens den högsta vetenskapliga kompetens en fullgod borgen för att skriften verkligen fyller sitt ändamål. Folkskriften, som skall i ett populärt, lättfattligt språk göra vetenskapens resultat tillgängliga och smältbara för menige man får icke sakna det pedagogiska anslag, som utan pedantisk tråkighet förmår placera allmänheten på skolbänken för att verkligen lära något, öfvertyga allmänheten om den »oskyldiga» kaffetårens egenskap af förrädisk gif t dryck – det är därpå det härvidlag kommer an.

Inledningsvis framhålles först läkarekonstens allt för mycket förbisedda profylaktiska uppgift: det gäller i första hand att förebygga sjukdom, och läkaren är därför ingalunda till blott för de
sjuka utan lika mycket för de friska, med andra ord sagdt: hälsovården är lika viktig som sjukvården.

Efter en kort historik och ett referat af Magnus Huss’ skrift »Om kaffe, dess bruk och missbruk» samt några allmänna betraktelser öfver kaffe och kaffein, öfvergå författarne till kaffets verkningar.

Förf :e gå ej bröstgänges till väga. De ställa icke allmänheten inför en ensidig skräckmålning. De bestrida alltså icke kaffet dess goda egenskaper och synas icke vilja kräfva absolut afhållsamhet
af andra än barn och sådana äldre personer, som redan blifvit kaffemissbrukets offer, d. v. s. redan fått erfara att »den bästa af alla jordiska drycker» är ett gift för organismen. Då förf:e å andra sidan synas vilja kraftigt framhålla att kaffet egentligen, liksom alkoholen lämpligen kunde förvisas till apotekens giftskåp, sker detta icke för att måla den onde på väggen eller skrämma folk genom att begagna sig af språkets makt öfver tanken, utan i sanningens
intresse.

Förf:e visa hurusom den medicinska maximaldosen pr dag af många öfverskrides och detta icke en och annan gång utan dag efter dag under årtionden. Och till kaffet sälla sig spriten och tobaken – tres faciunt collegue.
I den följande framställningen belysas närmare den kroniska kaffeförgiftningens följder för den mänskliga organismen. Detta kapitel, borde, tycker man, verka afskräckande. Etiologien framställer i själfva verket kaffet såsom en af de allra vanligaste orsakerna till den mångskiftande ohälsa som hemsöker vårt folk. Ett ärskildt upprörande och corgligt faktum är, att barnen, landets glädje och hopp, falla offer för de äldres oförstånd, flerstädes bjudas nämligen barnen på kaffe snart sagdt redan innan de hunnit af vänjas.

En särskild statistik visar bl. a. hvilken oerhörd ekonomisk förlust kaffeförbrukningen vållar vårt folk, som enl. 1911 års »Almanack för alla» står högst bland alla europeiska länder i fråga om kaffeförbrukning.

Kaffefrågan i riksdagen och kaffesurrogaten behandlas i särskilda kapitel, och några kraftigt manande slutord komplettera den intressanta framställningen. En skrift sålunda som bör få stor spridning bland vårt folk.

/Med. D:r Emil Nilsson
f. d. fördelningsläkare, Huddinge.

***

HÄLSOVÄNNEN Nr. 3 1916

Kaffedrickning.

Jack Lindblad[1] skrifver: För mycket kaffedrickande är skulden till mycken ohälsa i Sverige. Kaffe och småbröd, så sammanhängande det nu är med det gästvänliga hem- och sällskapslifvet, borde endast tillåtas såsom något undantag, ej såsom en nödvändig del af dagens måltider. En tillfällig kaffebjudning förstör visserligen ej en frisk mage, men man får se till att det ej blir mer än tillfälligt. Om man är i brist på krafter och hälsa, är det bäst att helt stryka kaffet och småbröden från den dagliga matsedeln, ty detta är ingenting annat än en börda för matsmältningen med knappast någon som hälst kompenserande näring eller fördel.

Man finner sig visserligen »uppiggad» efter sitt kaffe, och därför tror man, att det har gjort en godt. Men kaffet är rätt och slätt en stimulerande dryck liksom de alkoholhaltiga dryckerna. Stimulans är skadlig till sina efterverkningar och verkar sakta men säkert till ohälsa. Den omedelbara verkan tyckes visserligen vara styrka och välbefinnande, men kom ihåg, att denna synbara styrka ej har blifvit lagd till ens egen – den har blifvit tagen från den. Det är samma tillvägagångssätt, som när man lånar pengar på sina ägodelar; man måste sedermera betala igen lånet med hög ränta. Från kaffet och alkoholen lånar man en tillfällig upplifning, medan dessa båda faktorer å sin sida som ersättning kräfva ens egen framtida kraft. Detta visar sig ofta tydligt i den sinnesstämning och reaktion, som senare inträffar.

Kaffet verkar fördärfligt på hjärta och nerver; det måste därför helt och hållet undvikas af hvar
och en, som lider af den minsta magsjukdom eller hjärtfel, nervositet eller hufvudvärk.

»Men det är så godt med litet kaffe». – Det är det, men det är ännu bättre med god hälsa. Hvad man inte är van vid, saknar man ej – låt därför ej barn och ungdom få denna skadliga vana! fiven den mest inbitna kaffedrickare skall efter en kortare tids upphörande med denna ovana
ej längre sakna det; tvärtom, han skall förvånas öfver att han någonsin har kunnat vara så fäst vid det.

Är det inte bättre att frivilligt sluta upp med allt öfverdrifvet kaffedrickande nu genast, medan du har jämförelsevis god hälsa, än att senare bli tvingad därtill på grund af den fullständiga ruin, det har förorsakat dig?

När det öfverdrifna användandet af kaffe och té hastigt bortlägges, uppstår vanligen hos individen hufvudvärk och sinnesnedstämning; detsamma som förhållandet är med opiumrökare och drinkare, om de plötsligt beröfvas utöfvandet af sin last.

Kom ihåg, ni kvinnor af det ständiga kaffebordet, att ni äro föga bättre än drinkarne.

Om ni ej äro i stånd att stå ut med detta gifts hastiga och fullständiga borttagande från dieten, minska då så småningom användningen däraf, först kanske till en gång om dagen, så till en à två gånger i veckan eller vid festligare tillfällen; sluta sedan upp helt och hållet, om ni ha fullständig hälsa som mål.

Låt mjölk och choklad ersätta frukostkaffet; för- och eftermiddagskaffet behöfva ingen ersättare – ni lefver bättre utan dessa mål. Om ni känner er törstig, så drick saft och vatten eller endast vatten.

Det finnes både kvinnor och män – mest de förra – som avbryta sitt arbete sex gånger om dagen för att intag föda och dricka kaffe. Sådana människor äro själfva skulden till sin dåliga hälsa, och förtjäna, kan man säga, att var fattiga; ty de äro slösare såväl med sin tid och sina pängar som med sina inre organ och deras kraftutvecklingsförmåga.

***

HÄLSOVÄNNEN Nr. 3 1916

Te och kaffe.

Fru Mary Foote Henderson, en senatorsfru från Washington, skrifver i sin berömda bok »The Aristocracy of Health» (hälsans adelskap) följande…

Det har redan inträdt en afgjord revolution mot bruket af både te och kaffe, och belöningen kommer att blifva jämförelsevis frihet från nervösa sjukdomar, sömnlöshet, retlighet, hufvudvärk, magsyra, svaghet i hjärtat, blodförgiftning o. s. v., som hvarje te- och kaffepimplare ådrager sig i mer eller mindre grad…

Slappheten och längtan efter »five-o’clock-tea» är hvarken mer eller mindre än den reaktion, som är en följd af vanan af abnorm stimulering, eller med andra ord, det är de yttre symptomerna af ett sjukdomstillstånd i hjärnan, orsakadt af ett gifts verksamhet. Det må vara en mild form af sjukdom, men icke dess mindre är det verkligen en sjukdom.

Det som åstadkommer detta resultat, är den kristalliniska alkaloiden, kaffeinet, en kropp tillhörande samma klass som strykninet och ett stort antal liknande vegetabiliska gifter.
När dessa äro utspädda, verka de medicinskt, d. v. s. åvägabringa rubbningar i de normala funktionerna liksom kaffet gör, och likt kaffeinet verka de flesta af dem på nervsystemet.

Den, som icke dricker kaffe eller te, lider icke af något af dessa symptom, och, om han eljes är frisk, har han full arbetsförmåga tills dagens arbete är öfver och tills tiden är inne för sömn och hvila. Men vaneoffret för något slags gift eller något slags störare af de normala funktionerna kommer in i ett sjukdomstillstånd, som ger sig till känna genom brist på lifaktighet eller andra afvikelser från det normala tillståndet, hvilka för tillfället lindras genom en dos af giftet, men
endast för att gifva upphof till förnyadt behof däraf. I detta påstående innefattar jag alla lastbarhet orsakande gifter (för att stämpla dem med ett gemensamt namn) såsom alkohol,
opium, tobak, arsenik, hashish, betelnöt, spikklubba, sibirisk svamp, maté o. s. v., hvilkas bruk kan försvaras och har försvarats med samma skäl, som användts för att försvara kaffedrickning.

Den vana, som studerande hafva att dricka te eller kaffe för att kunna studera om nätterna, är fullkomligt vansinne, isynnerhet då de förbereda sig för en examen. Mer än hälften af de fall af nedbrytning, minnets förlust, svimningar o. d., som inträffa vid svåra examina, och det oftare än man i allmänhet känner till, hafva sin grund i detta.

Jag hör ofta talas om lofvande studenter, som hafva misslyckats, och vid förfrågningar har jag inhämtadt – i nästan alla fall – att offret förut förgiftat sig genom te eller kaffe. Sömn är hvila för hjärnan. Att beröfva en starkt ansträngd hjärna dess nödvändiga hvila är att mörda hjärnan.

Jag behöfver knappast tillägga att allt hvad jag ofvan sagt rör såväl kaffe som te. Den verkande alkaloiden är i båda densamma.

Expr, Expre,