Även homosexualitet har varit kriminellt…

Posted on maj 12, 2011

6


Jag lärde känna en homosexuell äldre man när jag jobbade i hemtjänsten för ett antal år sen. Han var född ca 1910 och hade varit en del av de homosexuella kretsarna i Stockholm sen 20-talet. Det han berättade var kusligt. Han berättade om en tid och ett Sverige där homosexualitet sågs som en sjukdom och som något brottsligt! Det var då jag lärde mig betydelsen av att försvara den mänskliga integriteten.

Homosexualiteten var sedd som kriminell fram tills homosexualitet avkriminaliserades på 40-talet. Det ledde till en del problem. Rent konkret att mannen jag pratade med sågs som brottsling, och tvingades umgås med folk i kriminella kretsar.

Det var inte lätt. Allt de ville var att få bli kära och hitta någon att älska som alla andra. Men det gick inte. De var kriminella! Och de var stigmatiserade. Det var en synd att vara homosexuell.

Det gjorde bland annat att det var svårt för dem att gå till polisen. Om de misshandlats var de tvungna att hålla käft. Gick de till polisen blev de satta i fängelse. Och ingen kunde ställa upp som deras vittnen, de skulle ju också bli fängslade då!

Efter att homosexualiteten avkriminaliserats fortsatte hetsen mot de med en ”avvikande” åsikt. Mannen jag pratade med hamnade i trubbel med polisen för att han pratade med ungdomar om homosexualitet runt 1960. Det var kriminellt.

Sexköpslagen

Det finns många paralleller med sexköpslagen idag. Ok, ja, det är inte kriminellt att sälja sex, men man ses som offer, man stigmatiseras och riskerar givetvis att förlora barnen om man har några. Man är stämplad och utpekad!

Kriminalisering av en sexualitet för med sig ett stort problem… De som utövar den blir sedda som kriminella. Det är problemet med lagen.

Jag har ofta hört påståendet att ”alla forskningsrapporter visar att alla sexsäljare egentligen mår dåligt och inte vill sälja sex egentligen”, att de är offer som inte mår bra.

Jag har själv sett de rapporter som gavs ut av sociala myndigheter och läkare på 1950-talet som ”bevisade” att homosexualiteten var en sjukdom. Jag har läst ”experter” som ”bevisat” att homosexuella egentligen inte vill vara homosexuella. Att de mår dåligt allihopa. Givetvis var alla homosexuella ungdomar betraktade som ”offer” som förletts in i homosexualiteten av ondskefulla vuxna homosexuella.

För att inte tala om att alla ”vetenskapliga” rapporter givetvis bevisade att homosexuella var pedofiler! Det sa man för övrigt så sent som på 70-talet. Det var ”sanningen” då jag växte upp.

Jag har också läst rapporter från samma årtionde där det ”bevisas” att ingen kvinna egentligen vill begå abort. Och att alla som påstår det är offer som egentligen mår dåligt!

Igår pratade man negativt om ”myten om den lyckliga bögen och flatan”… Igår pratade man negativt om ”myten om den lyckliga kvinnan som begår abort”… Idag pratar man om ”myten om den lyckliga horan”. Och i alla tre fallen har man pratat med alla utom den frivilliga HBT-personen, kvinnan som begick abort frivilligt och den frivilliga sexarbetaren.

Nej, du har säkert inte hört om två av myterna. De om abort och ”den lyckliga bögen” spreds för 50-60 år sen… Inte idag…

När ska man lyssna till de som lagarna gäller också?

(Ps läs även Mårten Schultz)