Jag missade marinens dag i Stockholm eftersom jag är i Skåne. Men… Något som slår mig är vilket avstånd som byggts upp mellan försvaret och den svenska befolkningen. Vad det får för konsekvenser på sikt vette tusan!
När jag var ung var försvaret en del av livet. Det flög drakenplan och lansenplan och gamla Sk60 över huvudet på mig ganska ofta där jag växte upp i Järfälla. Det var jaktplan från F8 som drog förbi. Min bror mönstrade, som alla andra ungdomar, och gjorde mekanikertjänst när jag var fem-sex år vid F8 i Barkarby.
Försvaret och hemvärnet hade ofta uppvisningar. Jag minns på rak arm ett antal uppvisningar jag såg i Jakobsberg och i Stockholms Centrum. När jag var nere på semester i Höganäs brukade det lokala hemvärnet ofta ha uppvisningar och en gång dundrade det in en stridsvagn S på en marknad. och en gammal centurion vagn som jag tyckte var häftigare, det liknade ju en riktig stridsvagn.
Numera mönstrar endast ett fåtal. De flesta växer upp utan annan kontakt med försvaret än att de ser uniformerad personal ibland, och ser nyhetsrapportering om försvaret. Jag har inte sett en lokal uppvisning av försvarsmaterial mer än i Stockholm, på över 20 år.
Folk växer upp mer en idé om att försvaret är nåt som inte har med dem att göra, eller med Sverige att göra. Det är ett gäng grönklädda häftiga personer med uniform som håller till på några ställen i Sverige och som åker utomlands.
Detta är en farlig illusion. För världen är inte ett säkert ställe ännu…
Se för övrigt Jonathan Rieder Lundkvists rapport om marinens dag i Stockholm.
Demokrati 
Hej och tack för ett bra påpekande. Det är precis som du säger – försvaret var en del av livet förr. Nu ska det tilläggas att försvaret inte är till för försvarets skull, men människor idag har blivit rätt naiva. Detta illustreras t.ex. av att man vill att någon annan skitar ned sig, men inte Sverige. Inte bra för vår nation, vår nationeel självkänsla eller vårt anseende i världen.