Mikael Holmström – Den dolda Alliansen (del 2, Jalta avtalet)

Min läsning av Mikael Holmströms bok går långsamt. Men här är del 2 av recensionen. Del 1 kan läsas här. Holmströms bok avslöjar detaljer om att Sverige var hemlig Natomedlem under alla de år Sverige officiellt sett skulle vara neutralt. Men den visar den också hur galet det hemliga politiska fulspelet, kalla det maktpolitik eller geopolitik, är, och hur nära vi var ett tredje världskrig, och atomkrig, under det kalla kriget. Nu när Osama är död är boken aktuellare än någonsin eftersom Osama bin Ladin var ett DIREKT resultat av stormakters fulspel.

Men min recension av denna bok handlar inte bara om det Mikael Holmström skriver, utan kanske mer om allt det som inte kommit med i boken. Denna gång ska jag skriva om några saker som inte kommit med i boken.

Det kalla kriget var ingen slump. Redan i oktober 1944 beslöt Churchill och Stalin att dela Europa mellan sig (utan att USA:s president Franklin Delanore Roosevelt var med på det).

Idag på morgonen läste jag om Jaltaavtalet som Churchill och Stalin slöt i boken, och tänkte på vad jag läst tidigare i källorna om avtalet.

Jalta symboliserar ALLT jag hatar med maktpolitik och globalt fulspel. När jag var tonåring läste jag citaten om hur Churchill och Stalin delade Europa mellan sig i Bra Böckers Världshistoria, och i det ögonblicket föddes mitt hat mot det politiska fulspelet. Och ju mer jag läst om denna Moskvakonferens ju mindre tycker jag om Winston Churchill som historisk person. Han gjorde en hel del ”bra” i kampen mot Hitler men var för spritt språngande galen; ett svin, på ren svenska!

Det kalla kriget föddes inte 1947 när Sovjets arméer marscherade fram i Östeuropa. Churchill protesterade mot Sovjets frammarsch, men han kan knappast ha varit förvånad eftersom han varit med och beslutat om att Sovjet skulle styra över Östeuropa.

I Jalta diskuterades Polens femte delning först.

Det är absurt i sig eftersom Polen var det första offret för Hitler i kriget och en av de allierade länderna. Men nej, landet skulle ”få” nya gränser. Miljontals tyskar skulle tvingas bort från traditionellt tyska områden och miljontals polacker från polska. Ett lidande utan like, bara för att ge Stalin och  Churchill det de ville ha!

Efter att ha kommit överrens om att ändra Polens gränser (och krympa Polen) gick man över till att dela Europa. Man la fram ett papper på bordet och bestämde hur stort inflytande Storbritannien respektive Sovjet skulle ha i olika delar av Europa.

Då lät det så här (enligt de oficiella papperna, ”Records of Meetings at the Kremlin, Moscow, October 9-October 12, 1944″:

”Churchill and Eden reached Moscow on October 9. That night they met with Stalin and Molotov in the Kremlin, without Harriman. After some discussion on Poland, Churchill came to his main point: ”Let us settle about our affairs in the Balkans.”

He then proposed to Stalin a formula for early postwar British and Soviet influence there.

”So far as Britain and Russia are concerned,” he ventured, ”how would it do for you to have ninety percent predominance in Rumania, for us to have ninety percent of the say in Greece, and go fifty-fifty about Yugoslavia?”

As this was being translated, Churchill enlarged on it by writing thepercentages on a scrap of paper and including reference to Bulgaria and Hungary, with a 50-50 split for the latter. Calling it a ”naughty document,” he pushed the paper across the table to Stalin, adding that ”the Americans would be shocked if they saw” how crudely he had written it.

After a pause, Stalin made a large check mark on the paper with his blue pencil and sent it back across the table. A further silence, and Churchill spoke. Apparently he felt sheepish in having so easily disposed of several countries and many millions of people. ”Let us burn the paper.”

”No,” answered Stalin, ”you keep it.”

Then Churchill and Stalin fell to detailed discussion — not only about the countries already mentioned but also about Turkey and the Dardanelles, and the futures of Germany and Italy. Here Churchill insisted he ”would like the Soviet Union to soft-pedal the Communists in Italy and not to stir them up.” He seemed to tie this to the Italian vote in the United States, implying that American occupation troops could not be expected to withdraw after the war if there were ”trouble in Italy.” Stalin seemed to get the point. Claiming that he could not control Palmiro Togliatti, the head of the Italian Communist Party, he nonetheless added that Togliatti ”would not start an adventure in Italy.”

As for the Balkan nations, Stalin and Churchill agreed that Molotov and Eden should refine the percentages. Accordingly, next afternoon Eden found himself haggling with Molotov over the numbers.

Molotov: ”If Hungary was 75/25, then Bulgaria should be 75/25 and Yugoslavia 60/40.”

Eden: ” Hungary 75/25; Bulgaria 80/20; Yugoslavia 50/50.”

Molotov: ”If the figure for Bulgaria had to be amended then Yugoslavia would also . . . have to be changed.”

Eden: ”With regard to Hungary we had made a concession.”

Molotov: ” Hungary bordered on Russia and not on Britain.”

And so it went. Uncomfortable at being forced to bargain like a peddler over the fate of nations, Eden said he was ”not interested in figures.”

The talks ended that night unresolved. But next afternoon Molotov, undoubtedly having consulted with Stalin, proposed ”80/20 for Hungary and Bulgaria, and 50/50 for Yugoslavia.” Eden promptly agreed.

The bargaining finished, Churchill now had to face the Americans. To Harriman in Moscow he revealed the details of the ”percent agreement” bit by bit over the next few days.

On October 10 Harriman was present at lunch when Churchill and Stalin finished drafting a message to Roosevelt about their agreement. When Harriman observed that Roosevelt wanted all major questions decided by the Big Three, Stalin said he was ”glad to hear this” and shook Harriman’s hand behind Churchill’s back. ”

/ Hämtat från Stalin, Churchill and Roosevelt Divide Europe, Book by Remi Nadeau; Praeger Publishers, 1990. ”The following discussions in Moscow over the ”percent agreement” are recorded in PREM 1944, 3/434/2-5, ”Records of Meetings at the Kremlin, Moscow, October 9-October 12, 1944″; Winston Churchill, Triumph and Tragedy ( Boston, 1953), pp. 227-234; Martin Gilbert, Road to Victory ( London, 1986), pp. 989-1001; Anthony Eden, The Memoirs of Anthony Eden, Earl of Avon, vol. 2, The Reckoning ( Boston, 1965), p. 559; W. Averell Harriman and Elie Abel, Special Envoy to Churchill and Stalin ( New York, 1975), pp. 356-358; FRUS, Diplomatic Papers, 1944, vol. 4, pp. 1009-1010; Sir Llewellyn Woodward, British Foreign Policy in the Second World War ( London, 1962), p. 308.”

Och massutrotningen av judar då? Nej, om det var det tyst… Inte ett ord. Det alla vet idag är att både Churchill och Stalin visste om utrotningen men försökte inte t.ex. bomba järnvägarna som ledde fram till förintelselägren.

Om man har ett uns moral i kroppen så förstår man att sådana överrenskommelser bara bäddar för nya konflikter. Enbart hanteringen av Polen i sig bevisar den moraliska galenskapen hos dessa segermakter. Delningen av Europa i maktzoner mellan demokratiska länder och Stalins terrorvälde likssom bara förtydligar det.

Precis som hanteringen av Europa efter första världskriget bäddade för ett nytt krig, bäddade Jaltaavtalet för det kalla kriget.

Och hanteringen av Afghanistan under 80-talet bäddade för Osama Bin Ladin, liksom USA:s, britters och fransmäns stöd till Saddam bäddade för att Saddam i Irak kunde sitta vid makten.

Det är inte konstigt att vi fick ett kallt krig. Det var det man skapade den 9:e oktober 1944 i Moskva. Vill vi förändra världspolitiken och skapa en globalt god säkerhetsmiljö,  är det fulspel och maktpolitik vi ska kräva ett stopp för!

Läs även LIBERALDEMOKRATERNA om Frankenstein och hans monster…

Och för den som vill ha bevis om fulspelet kring Afghanistan: Zbiggy Brzezinski om ”krisbågen” (läs sidan två framför allt)…