Så skiljer man bra från dåliga ledare!

Min vän Scaber Nestor är arg på arbetsgivarna. Han skriver att han blir ”illamående av att se samma personer som gett sig själva och andra högre chefer på storbolagen rejäla lönellyft och bonusar stå och hävda att arbetarrörelsen måste stå tillbaka för att inflationen inte ska sticka iväg”.

George Washington korsar Delawarefloden

Jo, det har jag också funderat på. Det påminner mig om en sak som en av de amerikanska grundningsfäderna,Alexander Hamilton, skrev en gång: att en sann ledare säger ”följ mig”, en sann ledare är ingen skrivbordsgeneral…

Hamilton hade vuxit upp i de danska kolonierna i Västindien, på ön St Croix, och äcklades över dubbelmoralen i de karibiska slavsamhällena.

När det började växa upp en revolutionär rörelse i Norra Amerika tog han chansen och stack dit.

Mycket snabbt såg de amerikanska kolonisternas ÖB under självständighetskriget, George Washington, att den unge Hamilton var en begåvning. Washingtons största egenskap var nog att han såg människor som de var och brydde sig inte ett skvatt om de var unga eller gamla. Därför gjordes den unge Hamilton år 1777, som 19-åring, till Washingtons högra hand, hans aide-de-Camp. Som 32 åring blev han senare finansminister.

Men det är inte det jag ska prata om nu. Utan vad han skrev strax efter kriget. Han pratade då om ledarskap till fält.

Han sa ungefär så här.

Alla bra militära ledare genom tiderna har varit de som inte bara suttit bakom fronten och dragit upp planer. De bra militära ledarna har varit de som gått ner i de skitiga löpgravarna och talat med manskapet, för att sen dra värjan och högt och tydligt säga ”follow me”, följ mig. Sen har de hoppat upp ur löpgravarna och gått i spetsen för anfallet.

Han sa att detta var general Washingtons starka sida. Därför vann han. Han sa inte ”gör det”, han sa ”följ mig”.

Att man är beredd att gå i spetsen för de man leder, och ta riskerna, betyder inte att man alltid behöver göra så, sa Hamilton. Ledarna måste skyddas, de är ju värdefulla. Men ibland måste ledare kliva ner i löpgravarna, ställa sig sida vid sida med manskapet, för att skapa band av samhörighet mellan soldat och ledare.

Soldaterna är villigare att kämpa för en ledare som de känner samhörighet med, och som vågar utsätta sig för lera och fientlig eld själv, än för en skrivbordsgeneral, klädd i rena fina kläder av guld och siden, som inte vågar lämna tryggheten bakom fronten.

Det är det de svenska arbetsgivarna och storföretagarna missar.

Därför skulle jag MYCKET noga kolla vilka VD:s och styrelseledamoter som avstår från bonusar och lönehöjningar nu och vilka som inte gör det. De som tar emot bonusarna, eller yrkar på löneförhöjningar, samtidigt som de vill att de anställda ska ”hålla igen” lönekraven kan man sparka direkt, för de vet inte vad ledarskap är!

Till sist instämmer jag med vad ”Scaber Nestor” skriver till arbetsgivarna som vill hålla nere arbetarnas löner men som kräver höga lönelyft själva:

”Era satans girigbukar, om ni ska ha trovärdighet i era påståenden är det bara att avstå från era egna lönelyft.”

***

Läs även ett angeläget inlägg om företagande på Liberaldemokraternas hemsida.

/etc _