En skola för undersåtar eller en skola för medborgare?

Jag var ganska bra på att plugga i skolan eftersom jag övade minnet. Jag pluggade för att MINNAS  dagen innan ett prov och lyckades få mellan 3 och 4 på proven normalt sett. Skillnaden mellan att minnas och att kunna ser man i vad jag vet om historia, där det mesta av det jag läste på skoj, vid sidan om skoltiden, sitter som berg. Det jag pluggade sitter inte kvar längre alls.

Goya: "Vem vet mest, läraren eller eleven?"

Jag skulle vilja ha en skola som mer är uppbyggd kring att få elever att KUNNA saker.

Jag ska förklara. Fakta är nödvändigt. Data, siffror och statistik också. Men fakta, data, siffror och statistik har inget med KUNSKAP att göra. Kunskap är hur man tar fram alla dessa fakta, all data och statistik.

Skolsystemet har sen urminnes tider varit uppbyggt kring fakta, kring att man ska plugga och MINNAS en massa saker. Förr skulle man minnas stora delar av bibeln utantill och man lärde sig språk, som latin genom att lära sig lååååånga stycken utantill.

Att kunna bygga en veranda är nåt helt annat än att minnas hur man bygger en veranda!

Eller för att ta ett bättre exempel.

Att kunna laga mat är nåt annat än att minnas en massa recept. Eftersom den som KAN laga mat kan hitta egna kombinationer, experimentera och blanda. Den som behöver ett recept att utgå från har inte den friheten.

Jag ska visa skillnaden.

Kan du bevisa att jorden snurrar runt solen?

Fakta är att få veta att solen snurrar runt jorden och även planeterna i små loopningrörelser (epicykler), och att jorden är stillastående i ett universum bestående av 11 sfärer. Detta lär man alla i alla skolor idag i Sverige…

Nej, förlåt, jag skrev fel. Fakta är givetvis att veta att jorden och alla andra planeter snurrar runt solen och att universum består av många galaxer… Det är det man lär sig på skolorna idag!

Min poäng är att man kan ha en skola som fokuserar på fakta och man kan ha en skola som fokuserar på kreativitet, på de processer som TAR FRAM fakta. Det är två helt olika skolor. En som fokuserar på minne och på att presentera fakta som om de var objektiva och för alltid bestående, ett annat som fokuserar på KUNSKAP och kreativitet. och som mer fokuserar på förändringsmönster, på hur fakta, åsikter och metider ändras och hur de tas fram.

För fakta är inte bestående… Fakta omtolkas och förändras, empiriska data, omtolkas och förändras ständigt.

Handen på hjärtat, hur många av er kan bevisa att solen inte snurrar runt jorden?

Det är förbannat kul att arbeta med övningar som hur man bevisar att solen inte snurrar runt jorden. Den upptäckarglädje som man väcker i barn som upptäcker att till och med för egen hand kan avgöra en till synes SÅ stor uppgift, är oersättlig!

Så kan man varva fakta och riktig kunskap, experiment och upptäckarglädje i alla naturvetenskapliga ämnen.

Från bulldegar, till frågan om varför snöflingor är sexkantiga, till badbomber och annat kul…

Ifrågasättande är demokratins grund

Hur gör vi med samhällsvetenskapen?

Nåt mer korkat än att använda massmedia i undervisningen finns inte. Det förmedlar bilden att det media säger är ”sant” och ”rätt”. Det första jag skulle göra om jag skulle reformera skolutbildningen i Sverige vore att sätta samman en massa kompendium på hur massmedia resonerat genom tiderna, för att visa hur FEL media kan ha.

Eleverna ska givetvis använda massmedia för att visa hur fel media ofta har, så eleverna lär sig läsa kritiskt.

Jag skulle publicera artiklar från 30-talet om nazisterna och kontrastera med dem efter 1945. Lite artiklar om Kambodja från 70-talet, innan massutrotningen, skulle jag också ta med. Jag skulle visa artiklar om rasbiologin, artiikelserien i Svd om de ”loppbitna” zigenarna från 50-talet skulle med. Artiklarna om boken ”Limits to growth” som kom ut runt 1970 och förutspådde att alla naturesurser på jorden skulle vara slut runt år 2000 ska med… Etc, etc…

Man bygga en undervisning på att ställa frågor. Oftast är ”svaren” på samhällsproblemen inte svart eller vita. Det är bra att se till alla sidor på ett problem.

Om man tittar på en politisk fråga kan man ofta se att både vänstern och högern har sina poänger. Men då ska de poängerna lyftas fram och barnen ska få mentala redskap att själva väga och bedöma vad som kan stämma i det politiker säger.

I skolan idag får man FAKTA och man får läsa blaskorna som om de innehöll sanningen. Genom att istället fokusera utbildningen på att ifrågasätta fakta, på att ta reda på om fakta stämmer, skapar man en miljö som gynnar fritt tänkande.

Förintelsen

Inget gör mig så ilsken som hur man hanterar historieundervisningen idag. Historia degraderas till fakta som ska pluggas in.

Ett smartare sätt hade varit att låta eleverna se alternativa vägar historien hade kunnat gå vid olika givna tillfällen. Alternativa vägar som man kan exemplifiera genom vad olika människor (politiker, kungar, drottningar och tänkare) arbetade för vid olika tillfällen.

Visa hur en del ryssar och svenskar försökte få Kark XII och peter den store att börja samarbeta med varandra runt år 1700. Det stora nordiska kriget var onödigt. Visa hur häxbränningarna på 1660-talet gick till och vad motssåndarna till dessa sa.

Använd media och visa hur debatten gick på 1930-talet om nazismen. Visa alternativen. Visa varningarna som kom om att judarna riskerades att förintas. Visa hur politikerna reagerade på det. Visa hur massmedia ignorerade dessa varningar.

Och visa alternativen… Visa att förintelsen inte hade behövt ske. Visa att det fanns politiker som ville stoppa nazismen. Visa vad som hade kunnat hänt om man ekonomiskt stöttat Brunings demokratiskt valda regering 1930-32 istället för att införa en global kreditblockad mot Tyskland… Etc, etc…

Det största vansinnet är att förintelsen hanteras som ”fakta”.

Jag skulle visat hur judarna, zigenarna och de funktionshindrade, och alla andra som förintades av Hitler, förföljts och använts som syndabockar under tusentals år. Och jag skulle visat att förintelsen hade kunnat stoppas, om bara politikerna hade haft STAKE att göra det (och folk inte hade trott på allt som massmedia spydde fram). och de som VARNADE för nazismen skulle jag hålla fram som hjältar.

De är nästan glömda idag. Hugo Valentin, Karl Gerhard, Ture Nerman och alla andra som pekade finger och varnade redan på 20-talet. För i vårt faktagalna och ytliga samhälle bryr man sig inte om dem!

Historieundervisningen idag grundas nämligen på FAKTA. ”Så här blev historien… Detta hände”…. Jag skulle vilja se mer att historieundervisningen, och samhällets behandlande av förintelsen, handlar mer om hur det blivit som det blivit och vilka ALTERNATIV det hade funnits vid tiden.

För jag tror på individen och att ge kraft till människor att bedöma själva vad resultatet kan bli av en politik. Jag tror på att ge människor kraft att se igenom ord och vinklade bevis och ständigt ifrågasätta!!!

Om man får se hur historien formas och får se hur olika människor arbetar för att samhället ska gå i olika riktningar så lär man sig en viktig sak: att historien inte är förutbestämd. Man lär sig se att var individ har möjligheten att forma framtiden.

Handen på hjärtat. Hur många av er VET att förintelsen ägt rum? Kanske knäppgökar som Ahmed Rami och David Irving har rätt? Hur många av er kan BEVISA att de inte har rätt?

Och varför kan ni inte det? Varför har inte skolan gett er redskapen att klara av en så grundläggande sak själva? Därför att ni fått lära er att förintelsen skett, som ett FAKTA!

Problemet är inte att förintelseförnekare läses, eller att Adolf Hitlers Mein Kampf ges ut i nyutgåva, utan att FÖR FÅ läser vad de säger!

Den ungdom som läst delar av originalkällorna, som Völkische Beobachter, Der Sturmer och Mein Kampf och Alfred Rosenbergs böcker, och som fått en inblick i hur nazismens motståndare tänkte på 20-talet och 30-talet VET att förintelsen ägt rum, därför att hon eller han har KUNSKAP istället för fakta. Och vet hon inte det så har hon redskapen att snabbt ta reda på om det förnekaren säger stämmer eller inte.

Så bekämpar man bäst förintelseförnekare!

Så skapar man en skola för medborgare, och inte för fakta-rapande undersåtar!