Hur Kungen och ”KGB” stoppade Dennispaketet

Nu när det pratas om att bebygga Stockholm, och att bygga på höjden, kan det vara på sin plats att vi påminner oss vad som skedde förra gången stora infrastrukturprojekt och bostadsprojekt för Stockholm diskuterades då Kungen och det Kungliga hovet, ingrep politiskt och stoppade byggprojekten.

Runt 1990 började politikerna planera det som senare blev det s.k. Dennispaketet. Det fanns planer på att bygga ringleder runt Stockholm och bostäder, bland annat på Norra Djurgården, vid gasklockorna. Detta stoppades genom att man skapade Nationalstadsparken i Stockholm, och den som drev på detta var Kungen. Fast kungen höll sig i bakgrunden och lät HOVET sköta det politiska arbetet.

Den officiella boken om Nationalstadsparkens bildande heter Ekoparken, och har skrivits av Henrik Ekman och Gunnar Brusewitz, skriver öppet att initiativet kom från Kungliga slottet. Detta är vad som skedde:

1989 la ornitologen Henrik Waldenström, enligt boken, fram ett förslag till Kungliga Djurgårdsförvaltningen att man skulle stoppa bebyggelsen av Norra Djurgården genom att skapa en nationalstadspark. Vid ett möte på Kungliga Slottet i oktober 1990 mellan Christer Lignell på Kungliga Djurgårdsförvaltningen, Kungliga Ståthållaren Harald Smith och Jens Wahlström från Världsnaturfonden (som kungen var ordförande i) bestämde sig Kungliga Ståthållarämbetet att betala Waldenström för att utreda det som de på mötet kallade KGB, det ”Kungliga Gröna Bältet”. Samtidigt bestämde man sig för att bilda en lobbygrupp för att skapa en ”ekopark”

I januari 1991 la Waldenström fram sin och hovets rapport, ”Ekoparken”, och förslaget anammades helt okritiskt av bland annat Miljöpartiet som ett motförslag mot Dennispaketets uppgörelse om ringleder och bostäder, som just då träffats mellan Socialdemokrater och Borgerliga. Sen var det politiska spelet i full gång.

I ALLA protestaktiviteter mot Dennispaketet kunde man se som ledande aktör nåt som kallades ”Förbundet för Ekoparken”, det var den lobbygrupp för Nationalsstadsparken som sskapades som en direkt följd av det mötet på slottet den där oktoberdagen 1990. Som aktiv förening såg den dagens ljus som en förening i 1992, då hovet och några ”gräsrotsaktivister” från Djurgårdens vänner samt några miljöaktivister bildade den.

Till slut vann kungen och hovet, Dennispaketet stoppades, och i 1995 invigde Karl XVI Gustaf Nationalstadsparken.

Låt oss se vad en annan författare skrivit om detta:

Waldenström söker kontakt på olika håll för sina idéer. Han skriver den 22 mars 1990 brev till Christer Lignell vid de Kungliga Hovstaterna (närmare bestämtStåthållarämbetet, Kungliga Djurgårdens Förvaltning). Kungliga Djurgården och Haga-Ulriksdalsområdena disponeras enligt Riksdagens beslut av HM Konungen men förvaltas av Ståthållarämbetet. Brevet rör bland annat skyddet för Djurgården.

Waldenström tar under samma vår även upp sin idé kring det ”Kungliga Gröna Bältet” med Lignell. Kontakten med Lignell ska, som vi ska se i nästa kapitel, ha stor betydelse för bildandet Stockholms nationalstadspark.

Waldenström talar dessutom den 18 maj 1990 med Jens Wahlstedt, Världsnaturfonden (svenska avdelningen av World Wide Fund for Nature, WWF, en internationell naturvårdsorganisation), och beskriver sin tankegång att de kungliga grönområdena hör ihop och om kartläggningen av fågellivet…

Förhistorian till försöken att få riksdagsmän att skriva motioner är följande.Waldenström mobiliserar Stockholms Ornitologiska förenings medlemmar föratt inventera fågellivet på Norra och Södra Djurgården. Detta för att skaffa ett faktaunderlag som kan ge ammunition i form av argument mot exploatering, särskilt vid Bergiusvägen, jfr avhandlingens kap. 8.

Där framgår även att Waldenström lanserar idén om ett sammanhängande grönt bälte. Idén har vuxit fram hos honom under inventeringsarbetet. Han söker med det syftet upp Christer Lignell, Kungliga Djurgårdsförvaltningen, men även Jens Wahlstedt,Världsnaturfonden. Waldenström lyckas via Lignell få till stånd ett möte (18oktober 1990) med Harald Smith, Ståthållaren – Kungliga Hovstaterna. Där deltar även Lignell och Wahlstedt. Waldenström berättar om sitt uppslag om det Kungliga Gröna Bältet (KGB). Smith beslutar att han ska få utreda saken som konsult. Uppdraget är att studera möjligheten att skapa ett naturreservat på Ståthållarämbetets marker på Kungliga Djurgården, Haga och Ulriksdal.

Planerna konvergerar delvis med Stockholms kommuns förslag om att skapa ett naturreservat på Kungliga Djurgården. Kommunen framför dessa planer i en rapport (Översiktsplan 90). Ståthållarämbetet stödjer kommunens idéer i ett remissvar. (Källa Michael Glemdal, Gubben på Kullen)

Alltså bör vi noga hålla koll på vad som händer från hovets sida. En av punkterna på Kungens och hovets dagordning 1990 var att förhindra att man bygger på höjden i Stockholm. Detta för att bevara Stockholms ”unika skyline” och förhindra att man ser skyskrapor från Kungliga Djurgården. Det är alltså fullt möjligt att kungen/hovet återigen väljer att ingripa politiskt.

Jag har egentligen personligen inget emot Nationalstadsparken, men ogillade väldigt mycket hur Kungen och hovet ingrep politiskt. Det absurda var att ingen reagerade mot detta konstitutionella övertramp! Kungens ingripande och Nationalstadsparksdebatten förhindrade dessutom en massa nödvändiga projekt som bara skrotades utan att något alternativ lades fram.

Konsekvenserna av att Dennispaketets projekt stoppades ser vi idag då det saknas 73000 bostäder i Stockholm och infrastrukturen är i kaos. Tacka Hans Majestät Konungen och hans anhang för det! Så urbota korkat var det, att stoppa nödvändiga projekt utan att ge ett alternativ för hur man skulle lösa problemen!

Fast som jag skriver på ett annat ställe: som läget är nu vore det smartaste att expandera Stockholms stadskärna och bygga stort och högt i förorterna, eller strax utanför tullarna! Då bevarar vi Nationalstadsparkens grönområden och den förbaskade skylinen och kan bygga högt ändå!

—————————————————-