Jag har nu på morgonen läst Jan Rejdnells analys av den politiska situationen från 2010 till 2014. Jan skriver: ”Många av de gamla partierna kommer inte ta plats i Riksdagen efter nästa val. Det är de stora partierna som kommer vara kvar. Det behövs en ny politik och nya instrument i politiken. Det är mot denna bakgrund vi skall se nya partibildningar i svensk politik. Den politiska kartan ritas om. När opinionen kan svänga 16-20 procent på ett halvår så vet man att partier runt 4-8 % inte är självskrivna på den politiska kartan. När 50 % av de väljare som är under 30 år inte uppfattar någon ideologi bland etablerade partier – behövs ett ideologiskt och visionärt parti svensk politik.”
Jag håller med Jan. Här är mina tankar om det han skrev!
Ett nytt parti
Många ställer frågan till mig idag vilken chans ett nytt parti har, som Liberaldemokraterna.
Jag ser stora chanser för ett nytt parti.
Politiken vi haft under lång tid har nått vägs ände. Partierna har inga ideologier eller framtidsvisioner som sträcker sig långt fram i tiden, och utan ideologier eller visioner saknas man förmågan att entusiasmera.
Dessutom saknas förmågan att bemöta fenomen som Sverigedemokraterna.
För mig spelar det sistnämnda en stor och viktig roll. Partierna visste att Sverigedemokraterna var på väg in i riksdagen men kunde inte bemöta deras idéer med argument. Istället vägrade man debattera mot och med Sd, vilket ledde till att Sd:s idéer stod oemotsagda hela valet.
Den enda strategi något parti hade för att bemöta Sd var Folkpartiets strategi att återigen spela på invandrarfientligheten med ”burkaförbud”. Denna strategi syntes tydligast i Landskrona där partiets lokala valpropaganda HELT handlade om ordning och reda och hårda tag, ordning i skolan, hårdare tag mot bidragsfuskare, och fler poliser. De snodde kort och gott röster från Sd genom att prata kontroll och ordning och reda. Inte vidare liberalt eller människovänligt, men de lyckades.
Nu ha Sd kommit in i riksdagen och blottat partiernas svagheter. Detta kommer att bli ännu tydligare de kommande åren. Nu måste partierna kryssa sig fram mellan kompromisser och kompromissar spelar Sd i händerna.
De röd-gröna 2010-2014
De rödgröna har inte insett vilken katastrof deras val var ännu. Hade de insett det hade de kickat Mona Sahlin direkt.
De rödgrönas problem är att de saknar visioner och idéer. Inte förrän några få dagar innan valet upptäckte de sjukförsäkringsfrågan. Hade de kört hårt med sjukförsäkringsfrågan hade de kunnat vinna valet. Skatter entusiasmerar ingen, människors väl och ve engagerar många.
Denna miss är så grov att den bara kan förklaras om man förstår att sossarna faktiskt TRODDE att de drev en kampanj mot Alliansens sjukförsäkringspolitik. Ja, om man pratar med sossarna så säger de faktiskt det. Men folk såg och hörde inte detta! med andra ord har sossestrategerna dålig koll på hur folk tänker.
Dessutom la de upp strategin inför valet att försöka få Sd:s potentiella väljare att ta avstånd från Sd och Alliansen genom att säga att Sd för en höger politik. Med samma argument, att Sd för en högerpolitik försökte de stjäla röster från Alliansen.
Strategin misslyckades. För Alliansens potentiella väljare uppfattades det som taskspel. För Sd:s potentiella väljare som om sossarna faktiskt legitimerade Sd (Om Sd är som alliansen är de ju rumsrena).
De rödgröna fortsätter denna politik ännu. Det har vi redan sett. Istället för direkta överrenskommelser mellan S och Alliansen kör S ett spel för att knyta samma Sd och Alliansen i folks medvetande.
Tala om att leka med elden!
Om sossarna fortsätter som de gör idag får de se ytterligare avhopp till Sverigedemokraterna och Moderaterna och till Liberaldemokraterna. De rödgröna får svårt att vinna nästa val om de har Sahlin vid rodret. Samtidigt kan de inte kicka Sahlin eftersom hon är partiets första kvinna som är ordförande (!). Därför förlorar de nästa val också, anser jag.
Alliansen
Låt oss åter se på vad Jan Rejdnell skriver. Bildandet av Alliansen har lett till en situation där Moderaterna styr, skriver Jan Rejdnell. Alliansen ÄR Moderaterna, de små partierna är bara stödpartier.
Det är inte längre Alliansen som förhandlar utan Moderaterna direkt med delar av oppositionen. Övriga Allianspartier är enbart stödpartier och inget mer. Det är en tydlig förskjutning i politiken. Vi har en moderatstyrd regering istället för en Alliansregering idag.
Rejdnell förutspår att de små partierna kommer att gå en tumultartad period till mötes och ett eller fler av de små partierna i Alliansen kommer att åka ut. Kd och centern kommer att åka ut och Folkpartiet kommer att profilera sig högerut, dvs följa den Landskronamodell som Phillip Wendahl och andra förespråkar.
Det där har jag funderat en hel del på själv. Så här tänker jag.
Det finns onekligen en position högerut som Folkpartiet skulle kunna försöka erövra. Men då blir Fp ett parti med rötterna i både konservatism och nåt som TILL NAMNET är socialliberalism.
Dvs partiet släpper i praktiken sina band med liberalismen.
Vad kommer att ske den dag Fp släpper sina sista band med liberalismen och partiet profilerar sig högerut. Ja, de kommer att ta en del röster från Sd och M men kan även, om de spelar korten rätt, stjäla en del röster från sossarna och Centern. Om de dessutom ger Wendahl, och en del andra personer, som vill förklara krig mot alla religioner munkavel på just religionsfrågan, kan ett Fp som går högerut även knycka en hel del röster från Kristdemokraterna.
Det som skulle ske, även utan Liberaldemokraterna som det nya liberala alternativet, är att Alliansen (dvs Moderaterna) fortsätter att stjäla röster från sossarna. Så länge Sahlin styr sosseskutan kan Reinfelt vara lugn. De andra partierna löper däremot risken att tyna bort pga den stora Moderata dominansen, förutom Fp, om Fp väljer att gå högerut.
Liberaldemokraterna
Läget är alltså, precis som Rejdnell skriver, vidöppet. Det finns utrymme för ett nytt politiskt parti. Ett parti som vägrar profilera sig som höger eller vänster utan som öppet beskriver sig som liberalt kan vinna många röster från både höger och vänster. Det är Liberaldemokraternas styrka.
Så här ser jag på det!
Partier som kommit in i riksdagen de sista trettio åren har kommit in pga en mängd olika faktorer. Viktigast anser jag att det är att partiet hittat ett tomrum funnits som man kunnat fylla.
Miljöpartiet slog sig tex fram så. Det fanns ett ideologiskt och politiskt tomrum i miljöfrågorna, och de erövrade positionen som miljöparti. På ett sätt är Sverigedemokraternas intåg i riksdagen ett resultat av samma sak: dvs ingen har en lösning på integrationsproblemen och det utnyttjar Sd.
Andra partier har kommit in i riksdagen som ett resultat av proteströstning.
Proteströster handlar också på ett sätt om att fylla ett tomrum. Ny Demokrati blev riksdagsparti för att de ville FÖRÄNDRA politiken, Pp och Junilistan för att de ville KONTROLLERA kontrollörerna. Dessa tre sågs på lite olika sätt av folk som partier som ville garantera folk ett skydd mot överheten.
Vad (L) vill!
Det Liberaldemokraterna vill är att skapa ett alternativ med mer ideologiskt djup än något annat politiskt parti. De ideologiska diskussionen ska vara i FOKUS för partiet. Vi har en ideologi, liberalismen, och räds inte de svåra ideologiska frågorna. Inget annat parti har det. Vi blir det IDEOLOGISKA alternativet i svensk politik.
Det vi vill är att skapa ett parti med framtidsvisioner. Sverige 2030 är arbetsnamnet för vårt kommande partiprogram. Visioner och framtidsidéer saknas helt, speciellt om man går så långt fram som 2030. När hörde ni någon prata om hur Sverige ska se ut då sist? Nej politik idag är att blicka en eller max två mandatperioder framåt. och ett partiprogram kommer vi att ha, ett heltäckande, visionärt som våra experter på olika
Det vi vill göra är att se till att de som vill ha en röst i riksdagen som kontrollerar makten och skyddar folk mot överheten röstar på (L). Men vi är inga nydemokrater, vi är inga populister. Vi har ideologi och djup och idéer!
Dessutom vill vi bli det alternativ i centern som saknas, ett LIBERALT alternativ, och därmed knyta till oss alla de liberaler eller LIBERALT SINNADE från höger och vänster som saknar ett alternativ i politiken idag. Och dessa återfinns även till vänster. Det är massor av folk som röstat på sossarna bara för att de är mot borgarnas sjukförsäkringspolitik och socialpolitik och som dessutom gillar att sossarna verkar vara invandrarvänliga. Får de ett sant liberalt alternativ som klart deklarerar att de INTE TÄNKER kasta folk på soptippen som Alliansen gör idag, kommer de att rösta på det alternativet också.
Liberal betyder skyddet för den personliga intergriteten och friheten, inkluderat den kroppsliga integriteten. Där vinner partiet på at vara en del av piratrörelsen men att vi profilerar oss som de som vill skydda människors intergritet på alla sätt och vis.
Dessutom kommer (L) att profilera sig som partiet som KAN ta debatten mot Sverigedemokraternas idéer. Vi fegar inte ur och ropar på censur som de andra partierna, eller kopierar Sd:s argument för att vinna röster. Vi drar oss inte heller för att debattera de känsliga och svåra frågorna, eller kompromissar oss fram.
Liberaldemokraterna kommer att vara synonyma med MÅNGFALD och mångkultur. Det kommer att bli en av våra stora fördelar.
Därför är Liberaldemokraternas framtid ljus. Och det kan gå snabbt. Med ett så vidöppet läge som nu är det mycket sannolikt att vi mycket snabbt erövrar en position i riksdagen. Men vägen är målet, som Karin Boye skaldade. På vägen mot riksdagen kommer vi att ha förbannat kul och göra politik och börja vårt arbete med att förändra Sverige.
För att till sist återknyta till Jan Rejdnell:
Liberaldemokraterna kommer att vara ett renlärigt liberalt parti. Som utgår från grundläggande ideologiska värden och står för frihet och individens rättigheter. Staten skall stå för för främst utbildning och sjukvård men inte lägga sig i stort sett allt annat som nu är fallet. Det är ingen nattväktarstat som förespråkas men individen klarar göra fler egna val än vad samhället i dag tillåter.
—————————————————-
Lägg till Jerlerup på twitter genom att klicka här!
Lägg till Liberaldemokraterna på twitter genom att klicka här!
Gå med i Liberaldemokraternas grupp på Facebook här!
—————————————————-
Läs dessutom mina fyra tidigare eftervalsanalyser från tiden INNAN Projekt Liberaldemokraterna grundades:
Den 28/9 skrev jag en artikel om mina tre förutsägelser innan valet.
Sd skulle bemötts med argument, inte med spyor
Brist på framtidsvisioner och idéer
—————————————————-
Nytt: Högbergs, Peter Andersson, Mitt i steget, Kjellberg, Norpan, HD, DN, DN, SVD, Expressen, Expressen
Läs även andra bloggares åsikter om Liberaldemokraterna, Sverigedemokraterna, Liberalism, Torbjörn Jerlerup,Alexander Bard, ekonomi, rasism, antirasism, liberal, Folkpartiet,
Demokrati 
Pingback: Peter Andersson - med rätt att tycka....: Den politiska förnyelsens dilemma och frågan om förtroende
Hej Torbjörn
Har Liberaldemokraterna hunnit komma fram till vilken ståndpunkt de ska ha inom området EU och Euro?
Det är verkligen på tiden att vi får ett äkta liberalt parti i Sverige, men det kan finnas en risk att det blir för intellektuellt och därmed skrämmer bort en stor del av väljarkåren som inte är så van med ideologiskt och akademiskt tänkande, fast med några års intensivt och synligt debatterande hoppas jag folket hinner vänja sig och inser vad de har saknat under alla år med torftiga och visionslösa politiska debatter.
Jag ser fram emot att få läsa partiprogrammet. Vad jag är mest intresserad av just nu är hur er politik kommer att se ut inom följande områden: utbildning/läroplaner, miljö/klimat, djurfrågor. Jag misstänker att jag kommer att bli delvis besviken.
Om partiets agenda avser att likt Jerlerups blogg omfatta politikens alla sakområden i raketfart och med den intellektuella framtoning som AC varnar för, eller specifika nörd frågor som pp, då är det kört.
Framgångs receptet är det gamla vanliga: ett fåtal icke kontroversiella sakfrågor som folk orkar med inom politikens traditionella områden.
Målet: en vågmästarroll i parlamentet.
Glöm de revolutionära liberala drömmarna
(Når vi 4 % spärren då rakar jag av mustaschen; Alexander Bard)
Euro. Faktiskt ingen riktig åsikt ännu. Det är ingen större fråga eftersom det finns fördelar med att inte vara med och fördelar med att vara med.
AC – hur vill du att det ska se ut?
Mohammad – Oroa dig inte vi ska både ha de vinnande koncepten som folk nappar på, och djupet. Men vi flyr inte från de kontroversiella frågorna och det vinner man på i längden.
/T
Hur vill jag att det ska se ut? Det blir långa svar och utredningar om det…
Utbildning/läroplaner: min käpphäst för grundskolan och gymnasiet är bort med religion och in med idéhistoria/filosofi och lite logik och kritiskt tänkande. I övrigt är ju frågan hur mycket frihet barn och ungdomar ska ha. Vilka ämnen ska vara obligatoriska osv. För att bli en vuxen människa som kan fatta välgrundade beslut och välja sitt liv så fritt som möjligt bör man ju ha en bred allmänbildning och lite koll på allt möjligt. Dessutom, ju mer man vet desto svårare är det att bli lurad. Så kontentan blir att det mesta ska vara obligatoriskt. Dagens skola innehåller för lite naturvetenskaplig allmänbildning (tycker jag).
Högre utbildning/forskning ska vara fri. Mer intellektualiserande i utbildningen, mindre nyttostyrning. Många av dagens universitetsutbildningar liknar ofta mer löpande-bandproduktion. Studenterna ska snabbt klara kurserna så institutionerna får pengar, lite tid till diskussioner och stimulans, mycket eget arbete, utbildningen ska vara nyttig för arbetsmarknaden, medan individens intellektuella utveckling ignoreras. Här måste systemet göras om så att inte en institutions ekonomi hänger på att alla studenter blir godkända på utsatt tid, vilket leder till lätta tentor. Dessutom blir det en förlustaffär att ha specialistkurser med få studenter utan mer lönsamt att ge lätta grundkurser som lockar många studenter och som är lätta att klara.
Mer pengar måste gå direkt till forskarna att använda efter fritt intresse. Idag finns ingen fri forskning. Alldeles för stor del av forskningspengarna går till strategisk nyttoforsknng. Forskarna är tvungna att sälja sina själar och skruva sin forskning i den riktning som finansiärerna önskar. Det intellektuella akademiserandet sätts på undantag för kortsiktig företagsliknande forskning. Staten bör garantera att alla universitetsforskare har möjlighet att ägna sig åt fri forskning. Om sedan privata finansiärer och företag vill betala för styrd forskning så är det upp till dem (och upp till forskarna att söka dessa extramedel för att få mer tid till forskning/mer pengar till institutionens verksamhet/doktorander).
Hur vill jag att det ska se ut? Det blir långa svar och utredningar om det så jag får nog dela upp mina svar lite…
Utbildning/läroplaner: min käpphäst för grundskolan och gymnasiet är bort med religion och in med idéhistoria/filosofi och lite logik och kritiskt tänkande. I övrigt är ju frågan hur mycket frihet barn och ungdomar ska ha. Vilka ämnen ska vara obligatoriska osv. För att bli en vuxen människa som kan fatta välgrundade beslut och välja sitt liv så fritt som möjligt bör man ju ha en bred allmänbildning och lite koll på allt möjligt. Dessutom, ju mer man vet desto svårare är det att bli lurad. Så kontentan blir att det mesta ska vara obligatoriskt. Dagens skola innehåller för lite naturvetenskaplig allmänbildning (tycker jag).
Högre utbildning/forskning ska vara fri. Mer intellektualiserande i utbildningen, mindre nyttostyrning. Många av dagens universitetsutbildningar liknar ofta mer löpande-bandproduktion. Studenterna ska snabbt klara kurserna så institutionerna får pengar, lite tid till diskussioner och stimulans, mycket eget arbete, utbildningen ska vara nyttig för arbetsmarknaden, medan individens intellektuella utveckling ignoreras. Här måste systemet göras om så att inte en institutions ekonomi hänger på att alla studenter blir godkända på utsatt tid, vilket leder till lätta tentor. Dessutom blir det en förlustaffär att ha specialistkurser med få studenter utan mer lönsamt att ge lätta grundkurser som lockar många studenter och som är lätta att klara.
Mer pengar måste gå direkt till forskarna att använda efter fritt intresse. Idag finns ingen fri forskning. Alldeles för stor del av forskningspengarna går till strategisk nyttoforsknng. Forskarna är tvungna att sälja sina själar och skruva sin forskning i den riktning som finansiärerna önskar. Det intellektuella akademiserandet sätts på undantag för kortsiktig företagsliknande forskning. Staten bör garantera att alla universitetsforskare har möjlighet att ägna sig åt fri forskning. Om sedan privata finansiärer och företag vill betala för styrd forskning så är det upp till dem (och upp till forskarna att söka dessa extramedel för att få mer tid till forskning/mer pengar till institutionens verksamhet/doktorander).
Miljö/klimat: dagens debatt innehåller bara en enda miljöfråga och det är en icke-fråga som bara kunnat uppstå pga bristande naturvetenskaplig allmänbildning hos folk och beslutsfattare, kombinerat med styrd forskning som gör att forskarna måste anpassa sig till var pengarna finns, samt extremt förtryck av oliktänkande. Jag pratar om CO2… Ett praktexempel på hur det går när pengar och politik tar över vetenskapen. Alla hakar på, ingen vågar ha en egen uppfattning, barn har ångest och mardrömmar. Om man läser utländsk press, så inser man hur extremt censurerande och vinklade svenska media är i den här frågan.
För att framtida generationer ska ha rätt att leva bra liv måste vi värna miljön, så därför måste staten ha resurser för att ta hand om VERKLIGA miljöproblem som uppstår och det måste finnas en lagstiftning som gör att företag och industrier får betala för det de förstör (och har drivkraft att undvika att förstöra). Idag går många naturvärden till spillo helt i onödan, t ex genom subventionering av olönsam vindkraft som gör att stora vindkraftsanläggningar byggs upp ute i orörd natur. Låt de som vill bygga vindkraftsanläggningar göra det utan subventioner.
Jag tror på att företag och forskning i frihet kommer att utveckla morgondagens miljövänliga teknik helt utan statliga påbud och subventioner. Oljebolag ligger långt framme med att utveckla biobränslen, inte pga att de är rädda för CO2, utan för att fossila bränslen är ändliga och måste ersättas (och de tar tacksamt emot statliga forskningssatsningar som gör att de själva kan spara sina pengar). Spanien har förstört sin ekonomi genom att subventionera undermåliga solcellsanläggningar, solcellstekniken är nämligen inte välutvecklad än. Utan subventioner skulle solcellsanläggningar ha börjat byggas i alla fall, fast om några är när tekniken är mognare och anläggningarna har möjlighet att bli lönsamma utan subventioner.
Straff och skatter för att kuva människors frihet måste bort. Att straffbeskatta bensin så att svenskar tvingas sluta köra bil, att lägga på straffskatter på svensk industris utsläpp av CO2 gör inte världen bättre. Risken kan bli att de tvingas flytta/lägga ner. Människans utsläpp av CO2 påverkar inte klimatet, utsläpp är globala, Sverige är en droppe i havet.
Djurfrågor: de är nog de mest kontroversiella. Här finns det stora skillnader mellan liberaler. Allt ifrån de som förespråkar att även djur har rättigheter till de som anser att djur bara är till för oss att göra som vi vill med. Att förespråka en renlärig djurrättsliberalism med de konsekvenser det får (veganism, förbud mot all djuruppfödning etc) kan nog bli för svårsmält för de allra flesta. Att tillåta att djur behandlas hur som helst är nog också oacceptabelt för de flesta, men var går gränsen?
Att ha en filosofi som går ut på att djur har rätt att leva bra liv utan lidande och i enlighet med sin natur borde det gå att enas om. Vår nuvarande djurskyddslagstiftning innehåller väl ungefär de skrivelserna. Problemet är nog snarare att ingen bryr sig om dem. Då skulle inte minkfarmar kunna fortsätta sin verksamhet eftersom de uppenbart bryter mot reglerna, många bönder skulle tvingas ta bättre hand om sina djur, slakterier skulle behöva ändra sina rutiner. Allt detta leder till dyrare produkter vilket får accepteras, det är bara att välja bort. Problemet här är då att vi lever i en global värld och kan inte förbjuda import av kött från andra länder som har sämre lagstiftning och billigare varor, men ska den krassa verkligheten styra över ideologiska ställningstaganden?
En del av djurfrågorna går ihop med miljöfrågorna. Är naturen till för oss att göra vad vi vill med, eller ska det finnas gränser för våra liberala rättigheter. Ska vi tillåta jakt på varg och andra hotade arter bara för att de river några får och renar ibland eller är det något man får räkna med som djurhållare? Har de vilda djuren ett egenvärde och en rätt att leva i frihet i vår gemensamma natur? Varför inte ha bättre koll på sina tamdjur istället? Typ gamla tidens fåraherdar, eller gamla tidens samer som följde med sina renar längs fjället istället för att de lämnas obevakade.
Vad gör man åt tjuvjakten? Är det en liberal rättighet att få skjuta en varg/järv/lo (även genom osportslig jakt på skoter i lössnö), bara för att man känner för det eller för att det är bekvämare än att ägna tid åt att vakta sina djur? (Absurda resonemang från Andreas Carlgren om att tillåta jakt på varg och valar för att blidka tjuvjägare så att de håller sig i skinnet, typ ”Vissa män kan ju inte låta bli att slå sina fruar fast det är förbjudet, lika bra att de får slå lite på fredagar så kanske de håller sig lugna sedan…”). Antingen tillåter man helt eller så förbjuder man helt.
AC. Gå in på vår FB-grupp och debattera där: http://www.facebook.com/home.php?sk=group_166811183345157&ap=1
Sorry, har inte hakat på FB.
Det kan vara värt att göra det nu! 🙂
Annars har du min mail också. Hör av dig där också om du vill!