Finska ingenjörer är intressanta. Deras visioner är väldigt storslagna men alltid väldigt pragmatiska. Finska ingenjörer vill få saker gjorda, de vill inte bara babbla i all oändlighet. Jag har under åren följt en del finska ingenjörers visioner. De mest intressanta går ut på att skapa en storregion av området Stockholm – Helsingfors – Tallinn – St Petersburg.
Idén är inte ny, den föddes när muren föll och syftet var att skapa en bra säkerhetsmiljö för Finland genom ekonomiskt samarbete Helsingfors – Tallinn – St Petersburg.
Nyligen hölls en pristävling om Finland 2050 som är intressant. (Se dess hemsida här!). Ett av de vinnande bidragen, Emerald Boards, beskrev sin vision så här:
Här kan ni se tänkandet. Idén är att förbinda Stockholm och Estland med Finland via tunnlar. Dessutom vill man bygga en ringled runt Finska Viken och förbindelser mellan St Petersburg och Stockholm genom Finlands inland och snabbtågsförbindelser från Helsingfors till Tallinn och genom Baltikum till kontinenten.
En tunnel mellan Stockholm, Åland och Åbo, kan låta som en vild vision men då ska man veta att Finska ingenjörer redan idag studerar flera olika projekt.
Via Baltika, E67:
Idén om en järnvägs (för höghastighetståg) och vägförbindelse över Baltikum, VIA BALTIKA, har diskuterats sen 1990. Men EU får aldrig tummarna loss. Den idén brukar kombineras med idén om en tunnel mellan Tallinn och Helsingfors (se tex här!).
Tunnel mellan Tallin och Helsingfors:
Idén är att bygga en fem mil lång tunnel mellan Helsingfors och Tallinn. Projektet har diskuterats flera år och det finns officiella studier från Helsingfors stad om tunneln. 2011 hålls en stor internationell tunnelkongress i Finland och aktörerna hoppas att ett beslut om tunneln ska kunna tas samma år.
Tunnel eller bro Umeå – Vasa:
Kvarkenrådet och flera ingenjörer studerar redan idag olika idéer om att bygga en förbindelse över Kvarken. Det finns till och med en Facebookgrupp för detta ändamål.
En av de centrala finska ingenjörerna bakom dessa visioner är Usko Anttikoski. Om man pratar med honom eller andra av de stora visionärerna hänvisar de till Danmark som förebilden och vill göra samma sak för Finland som Danmark gör för sitt land idag.
Och tunneln över Åland. Ja, du. Det är som han sa till mig för tio år sen när jag pratade med honom sist om det. ”Men det är ju självklart att vi måste bygga en förbindelse över Ålands hav så snabbtågen kan gå från Tyskland över Danmark och Sverige och Finland direkt till Ryssland i framtiden, utan färjor och annat trams.”
—————————————————-
Lägg till Jerlerup på twitter genom att klicka här!
Lägg till Liberaldemokraterna på twitter genom att klicka här!
—————————————————-
Läs även andra bloggares åsikter om Liberaldemokraterna, infrastruktur, Liberalism, Torbjörn Jerlerup,Alexander Bard, ekonomi, rasism, antirasism, tunnel, bro,
Demokrati 
Imponerande visioner. 50-60 km långa tunnlar.
Och Sveriege som behöver mer än 20 år på sig för att gräva en 8,6 km lång tunnel genom Hallandsåsen och inte ens överväger att gräva en fem km snabbtågstunnel mellan Helsingborg och Helsingör.
Pingback: Tweets that mention En storregion Stockholm – Helsingfors – Tallin – St Petersburg? « Sverige är inte världens navel! -- Topsy.com
Ja Björn. Det är mer GO i de danska och finska visionärerna!
Visst!
Men det är ju det här med den lille Aalborg och hygget på ena sidan.
Och helröret Koskenkorva och saunan på andra.
Det ställer liksom till med trassel i effektiviteten…
Nej, här behövs det driftiga svenskar som vanligt för att ro dom projekten i land…
Hygget till trots var det danskarna som fick ta svenskarna i örat och kräva att Öresundsbron byggdes.
Man tycker ju annars att vi, i ett så kuperat land som Sverige, numera borde vara specialister på att bygga tunnlar — lite grand som Schweiz och Österrike — men inte då. Våra tunnlar grävs och donas med på de mest kostsamma sätt och vis, och det är enbart i storstadsregionerna som det satsas.
En tunnelborrmaskin, en miljardinvestering, kan återanvändas gång på gång på allsköns olika ställen, men icke då! Det satsas miljarder på nya teknologier närhelst en ny tunnel skall byggas.
Varför inte i stället satsa på ett antal mindre mediaspektakulära tunnlar runt om i landet? Pengar som satsas på infrastrukturen ger ju alltid utdelning på satsat kapital — till skillnad från exempelvis alla miljarder som satsas på ”arbetsskapande åtgärder” av de mest horribla varianter.
När får vi se ett statligt mullvadsdepartement, som har som enda uppgift att gräva tunnlar inom och ut ifrån vårt land? Mellan Göteborg och Fredrikshamn är det till exempel bara 50 km…
Det finns danska ingenjörer som vill bygga ihop Göteborg och fredrikshamn också! 🙂 Jag jagar en av dem nu!7
/T
Bra tankar, men lite för många tunnlar. Våra befolkningar kommer inte att öka nämnvärt under de närmsta 100åren. När det tar 11h att resa med båt Stockholm-Åbo på vilken man kan underhålla sig eller helt enkelt sova undrar jag över nyttan med en tunnel på samma sträckning för mångmiljardbelopp. Detta får göras med privata insatser i så fall. Jag tänker inte delta med att tvinga upp Sveriges statsskuld ännu högre, på infrastrukturprojekt som har alternativa lösningar redan idag.
Projektet över kvarken var ännu mer onödigt då det är en relativt kort omväg kring viken och populationsdensiteten är på tok för låg för att det ska kännas motiverat med en tunnel tvärs över havet för mångmiljardbelopp, särskilt när vi som bekant har större behov av informationskablar än fysisk förflyttning.
Järnvägens effektivitet är kraftigt överdriven jämfört med fartygens som saknar underhållsbehov eftersom vattnet är deras väg. De har en lägre energiförbrukning än tågen och långt högre kapacitet. Det krävs ganska många järnvägsvagnar och lokförare för att motsvara ett transportfartyg med 15 besättningsmedlemmar.
@Björn
Infrastruktur ger inte alls alltid avkastning utan det är ett nödvändigt ont för att förebygga brister som kommer uppstå oavsett om projekten genomförs eller ej. Till exempel så hade förbifart Stockholm behövts för länge sedan för att avlasta essingeleden, men att bygga tio förbifarter gör ingen extra nytta.
Finns det behov kommer det lösas av privata intressen utan att staten behöver bry sig. Världen står inte och faller utan skattefinansierade drömbyggen. Det är trevligt med visioner men det är en helt annan sak att genomföra dem, särskilt om det krävs ytterligare upplåning för att det inte finns tillräckligt med riktiga pengar för att betala projektet.
Det enklaste är ju att sänka skatten riktad mot företag med motsvarande siffra infrastrukturen skulle kosta och då får dem i sin tur bekosta projekten där de behövs. Det kanske är viktigare med 10 små tunnlar än en jättestor. Men om det ska beslutas av några få personer i samråd med lobbyister för andra personers pengar är det lätt att det kan gå fel. Ty ingen människa är perfekt och det blir bäst om riskerna fördelas och individer tar riskerna med sitt egna kapital.
Ledsen för att jag är pessimistisk, men det är viktigare med det lilla än det stora och spektakulära.
Att omvandla Stockholm, Helsingfors, Mariehamn, Tallinn och Sankt Petersburg vore en lysande ide. Det skulle kunna skapa upp emot 1 miljon nya jobb, Tänk Sverige, Åland, Finland, Estland och Ryssland, skulle kunna ha ett djupt samarbete på alla områden som rör hela samhället(arbetsmarknad, infrastruktur, teknik, samhällsservice, bostäder, företag,turism, utbildning, med mera. En tunnel mellan Stockholm-Mariehamn-Helsingfors alternativt tunnelförbindelse Stockholm-Mariehamn-Åbo vore en kanondröm, och via tunneln skulle man kunna ta snabbtåg direkt till Sankt Petersburg och vidare till Moskva,Samt en ringlinje från Sankt Petersburg till Tallinn, vidare till Riga, Vilnius, Warszawa, Berlin, Köpenhamn, och Malmö. Och i Vilnius skulle det finnas utfartslinjer till Minsk och Kiev, och en järnvägsstation skulle kunna byggas i Mariehamn på Åland som skulle fungera som mellanhållplats för snabbtåget Tunneln skulle döpas till Östersjötunneln eller Baltiska Tunneln, och i tunneln skulle det även finnas 4-filiga motorvägar.
Sen vill jag också tillägga att ringlinjen också ska ha förbindelse till Kaliningrad, innan ringlinjen går vidare till Warszawa, Berlin, Köpenhamn, och Malmö.