Historieämnet och framtiden

Kristendomen och religionskunskapen har debatterats en hel del nyligen, efter Björklunds utspel om kristendomens betydelse för skolorna. I den här artikeln ska jag prata om ett ämne som är långt, långt viktigare: historia. Det finns en hel del man kan säga om hur historia lärs ut idag i skolorna, men en sak är säker: det är ett av de viktigaste i skolan. Genom att lära av historien kan vi undvika historiens misstag heter det ju!

Men…

Alltför ofta blir historieämnet reducerat till torra fakta. Årtal, krig och förklaringar om varför ditten eller datten skedde pga kulturella, ekonomiska eller politiska förhållanden.

Jag skulle gärna se att historieämnet kopplas till samhällsvetenskapen mer med syftet att få eleverna att tänka mer kritiskt och känna att de har MAKT över sina liv. Maktlöshet och okritiskt tänkande är ett hot mot demokratin.

Om vi tittar närmare på historieämnet skulle jag mer försöka visa vilka alternativ som fanns vid olika historiska tillfällen. Alltså HUR en historisk händelse uppkommer, vilka följdverkningar de får, och vilka VÄGVAL man har vid varje historiskt skeende av avgörande betydelse!

Kontrafaktisk historia är viktigt!

Och nu vet jag att en del kommer att hoppa till, men jag anser faktiskt kontrafaktisk historia bör vara historieundervisningens kärna!  (Ja, jag vet att jag är lite provokativ nu! Jag svär i historievetenskapens kyrka, det vet jag!)

Kontrafaktisk historia brukar beskrivas som en litterär genre där man beskriver alternativa historier. Tex vad som hänt om Karl XII inte förlorat, eller om Hitler stoppats 1933, etc… Men det är mer än en litterär genre. Det är en pedagogisk metod av rang!

Idag anses det fult att spekulera i vad som hade kunnat ske vid olika historiska brytpunkter. ”Spekulation” och inte vetenskap kallas det. Jag tänker tvärtom. Utan kontrafaktiskt tänkande, utan analyser över vilka alternativa vägar historien kunnat ta blir historien såsom ödesbestämd, dvs den enskilda människan kan inte påverka skeendet.

Och lär man ut historia så som om människan inte kan påverka historien så ska man inte vara förvånad om folk känner sig maktlösa.

Ingen skäggig gubb-gud!

Vad menar jag med det? Jo, historiens utvecklingsvägar är inte givna. Det finns ingen skäggig gubb-gud, eller några ödesgudinnor som sitter och håller våra liv med trådar och har förutbestämt hur allt ska ske i världen. Historien, och framtiden, skapas varje ögonblick och du och jag och alla andra påverkar historien genom allt vi gör, och allt vi inte gör.

Och precis som vi människor privat alltid har olika val, har man givetvis vid varje historiskt skeende, i stort som smått, en massa val.

De valen måste vi som privatpersoner studera för att utvecklas som människor. Så funkar vi alla, då vi funkar vettigt.

Gör vi ett misstag, gör ett felaktigt val av vänskap, väljer fel jobb, vaknar upp i fel säng, så går vi tillbaka och funderar över hur vi kunnat göra annorlunda. Då tänker vi kontrafaktiskt, vi studerar olika givna alternativ och tar reda på hur vi själva fungerade då vi valde fel, och går vidare.

Livserfarenhet kallas det!

God pedagogik

Så som vi människor privat funderar över misstag som gjorts och försöker lära av erfarenheten, kan man pedagogiskt beskriva historien, och stora delar av samhällsvetenskapen, och så gör redan idag goda pedagoger.

Poängen med att göra så är att man ger eleverna en känsla av makt, liknande den känsla man har då man lär av egna misstag och vägval.

Om historien beskrivs som förutbestämd får vi elever som känner sig maktlösa och medborgare som tror de inte har makt. Om eleverna får se att det alltid finns val, och alternativ kan man kanske få dem att se att man även idag har olika val och alternativ i historien, att alltså varje medborgare har reell MAKT.

Detta har jag många funderingar om. Jag ska inte vara långrandrig, och jag hoppas en och annan av er hänger med i mina resonemang.

Rent konkret

Kort sagt. Skulle jag lära ut nåt om andra världskriget skulle jag använda massmedia mycket, för att visa hur media resonerande om världsläget, och föratt få eleverna att ständigt ifrågasätta allt de hör politiker säga, och medier skriva eller visa..

Massmedierna används ofta i undervisningen på ett åt helvete fel sätt. Massmedier används som om ”sanningen” går att hitta i massmedierna.

Istället kan man uppmuntra till kritiskt tänkande genom att ständigt visa hur FEL massmedia, eller olika politiker, haft i olika ämnen och kontrastera det med exempel på hur andra debattörer varnat för historiska skeenden. Om vi tar exemplet med 30-talet igen kan man plocka fram riksdagsprotokollen, och mediadebatten, från försvarsdebatterna 1933-1934, samt debatterna om Nationernas Förbund. Jag skulle kontrastera fjäskandet för Hitler med hur en del aktörer tolkade fakta annorlunda och varnade för nazism, judeutrotning etc. Alternativa handlingsplaner som fanns från framsynta politiker som försökte undvika krig skulle jag också dra fram i ljuset.

Sådana analyser över tolkningar av fakta och handelsvägar är på ett sätt viktigare än fakta, eftersom det ger elever makt att genomskåda sånt som anses vara allmänna ”allmänt accepterade sanningar idag”.

Det finns ju en och annan sån ”sanning”, eller hur!?

Att belysa alternativa handlingsvägar, och analyser över hur en situation tolkades före, under och efter ett skeende ger eleverna makt att VÄXA och på sikt genomskåda allmänt accepterade sanningar”, politikers ord och medias rapportering och bilda sig en egen uppfattning om världen.

Och för övrigt borde kristendomens inflytande över Sverige behandlas som en del av historien, vi behöver inte mer religion i skolorna.

DIV!

—————————————————-

Lägg till Jerlerup på twitter genom att klicka här!

—————————————————-

Läs även andra bloggares åsikter om Liberaldemokraterna, utbildning, Liberalism, Torbjörn Jerlerup,Alexander+Bard, ekonomi, rasism, antirasism, liberal, historia, Folkpartiet,