Ibland kan man lära sig saker från de mest oväntade håll och kanter. Jag lärde mig massor när jag på 90-talet studerade taxiavregleringen i Stockholm och hur den påverkade taxitrafiken i Arlanda. Det visade för mig att det finns ett alternativ mellan anarkoliberalism och Socialdemokratisk detaljreglering av ekonomin.
Nu var det några år sen jag studerade detta, så ni får ursäkta om några detaljer är fel, men så här minns jag det.
Modell ett: planekonomi
Först hade man planekonomi. Den enda aktören var i praktiken det taxibolag som senare blev taxi Stockholm. Priset för taxiresor mellan Arlanda och Stockholm var detaljreglerat. På ett sätt var det tryggt för resenären, som slapp obehagliga överraskningar i form av ockerpriser. Men på ett annat sätt var det också problematiskt. Dålig service, dålig samordning, brist på bilar ibland och överskott ibland, etc.
Den fria företagsamheten bland chaufförerna var hämmad. Enda sättet att göra något fritt var att köra svarttaxi. Det fanns en stor svart ekonomi i taxibranschen. Den var inte trygg. Chaufförer kunde mista licensen och jobbet och kunder skinnas av mindre seriösa svarta alternativ.
Modell två: anarkoliberalism
Det höll inte med planekonomi. Då släppte man allt nästan helt fritt i och med avregleringen av taxi. Mängder av små och stora aktörer började köra taxi. Nu fanns det oftast en bil att tillgå vid Arlanda och inne i stan. Marknaden styrde tillgången. Det var ju bra… Men… snart upptäckte man att det hade blivit anarki. Inga prisregleringar fanns så MÄNGDER av stackars turister blev skinnade på pengar. Det var inte ovanligt att man fick betala 2000-4000 för en taxiresa mellan t.ex. Arlanda och Stockholm.
Eftersom gamla svartchaufförer nu blivit vita blev inte tryggheten optimal heller. Antalet stölder och våldtäkter i samband med resorna Arlanda – Stockholm ökade.
Och företagsamheten gynnades inte. Egna företagare som ville vara seriösa och hålla bra standard, höll sig kort och gott från Arlanda. Vid taxifilerna i Arlanda och vid centralen i Stockholm var det anarki och de mer oseriösa snodde åt sig de bästa kunderna.
Alternativ tre: Blandekonomi av ”bästa” sossemodell.
Det här var inte hållbart så Arlanda (och Centralstationen i Stockholm) slog till bromsarna och gick från anarkoliberalism till god sosse-ekonomi.
De skapade två taxifiler. En fil för de ”seriösa” bolagen, alltså de stora aktörerna, taxi 020, taxikurir och Taxi Stockholm, och en för resten. Samtidigt skapades lagar som gjorde det svårare att ta för mycket betalt. man skulle nu noga redovisa sitt pris.
Enligt taxichaufförerna vid denna tiden (för ca 8-10 år sen) missgynnades nu seriösa chaufförer dubbelt. Dels kunde de inte stå på de mest attraktiva platserna, som de tre stora hade monopol på, och dels var det samma anarki bland de ”fria” åkarna och de andra bolagen. Djungelns lag.
Det fanns många problem med effektiviteten och servicen kvar, dessutom.
Hur det är nu vet jag inte riktigt. Kanske nån av läsarna vet?
Vad hade de kunnat göra istället?
Det sunda förnuftet säger att de hade kunnat välja en annan väg. De hade kunnat säga att alla får konkurrera på lika villkor. Så hade man kunnat skapa en större taxicentral för ALLA bilar, oavsett ägare.
Sen hade man kunnat skapa ramar för verksamheten. I detta fallet hade jag nog reglerat i avtalsform vad som är överpris, vad som krävs som minimum med service och att ID-kort måste finnas synligt, etc. Samt reglerat att man måste följa reglerna vid taxicentralerna.
Om någon hade misskött sig hade de kort och gott straffats. De hade inte tillåtits köra taxi Arlanda mer.
Dvs: Var med här och kör våra resenärer. Alla är välkomna som sköter sig. Pröva gärna egna lösningar och ge service som du tror att folk vill bli bemötta. Pröva dina vingar!
Så hade de kunnat säga!
Frihet!
En av mina läromästare är den gamle svenske liberalen och järnvägsbyggaren Claes Adelsköld som levde under andra hälften av 1800-talet.
Han var interventionist, som det kallades. Dvs man skulle ha fritt näringsliv och frihandel men staten skulle ge ramarna för ekonomin och stötta den med stora ekonomiska projekt, tex järnvägsbyggen.
Han sa ungefär så här en gång: Släpp allt så fritt som möjligt och låt människor pröva sina egna vingar. En nation ska bara ingripa om människan av någon anledning har svårt för att pröva sina egna vingar, och för att se till att alla människor KAN pröva vingarna om de vill!
Egentligen tror jag att man skulle kunna privatisera nästan allt i Sverige. Det som behövs är inte statligt ägande eller detaljstyrning utan ramar för verksamheten och regleringar (Ja, jag vet att det är ett s.k. fult ord!) som träder i kraft om det blir kris (tex om en privat skola inte sköter sig) eller som stöttar om det behövs (om en privat skola har många barn som har specialbehov t.ex).
En HELT privatiserad skola eller omsorgssektor? Visst! No problems! Bara du har fasta ramar för det så!
I valet mellan två konstiga alternativ ska man alltid välja det tredje!
——————————————————-
Läs även detta av Jerlerup:
**********
Lägg till Jerlerup på twitter genom att klicka här!
Framtidsvisioner och idéer! (En artikelsamling)
Frihet och liberalism (En artikelsamling)
J’Accuse! Artikel skriven på valdagsnatten om att politikerna svek kampen mot Sverigedemokraterna och att kampen går vidare!
————————————————————————-
Besök gärna också Svensk myndighetskontrolls hemsida
*********
Läs även andra bloggares åsikter om Fildelning, liberalism, val2014, IPRED,Liberaldemokraterna, Liberala Nätverket, Liberati, information, Piratpartiet
Demokrati 
Pingback: Rädda Sverige,nu!
Pingback: Rättigheter och liberalism… « Sverige är inte världens navel!
Pingback: Frihet « Sverige är inte världens navel!
Pingback: Fem frågor från en läsare. « Sverige är inte världens navel!