Martin Ezpeleta hade en underbar krönika i Aftonbladet den 25:e om matkulturen i Sverige. Där konstaterade han att Jimmie Åkessons mage inte är Sverigedemokrat. I en intervju Jimmie nämligen sagt, appropå utländsk mat, att det är en löjlig fråga att fråga honom om han är för eller mot att det serveras utländsk mat i Sverige. ”Vi svenskar har alltid varit öppna för olika matkulturer, det är väldigt svenskt”, sa han.
Nja, nja, nja… Inte riktigt. De första pizzorna och kinarestaurangerna möte en hel del motstånd på 60-talet. kebaben är fortfarande omstridd och för tjuggofem år sen var thaimaten för stark. Och nazzarna drev kampanjer mot degenererad italiensk mat på sin tid.
Vad som har hänt är att vi integrerat utländska matvanor med den svenska kulturen, som Ezpeleta skriver. Vi har införlivat utländska seder så mycket med det svenska att vi tror att till och med en Sverigedemokratisk partiledare tror att det alltid varit så.
Är inte det ironiskt?
Därför borde Jimmie lyssna mer på sin magkänsla. Magkänslan har inte fel!
På tallriken råder harmonisk integration
Martin Ezpeleta, Aftonbladet 25/8
Det finns bara ett område där den svenska integrationen varit riktigt lyckad.
Ett område där främlingskapet väcker nyfikenhet och inte misstankar.
Där vi lockas av det okända, där vi ser det som en tillgång och där vi är sugna att på att anpassa och anamma nya upplevelser.
Den svenska matkulturen.
I dagens Aftonbladet har Lena Mellin intervjuat Sverigedemokraternas partiledare, Jimmie Åkesson. Hon lägger ut de klassiska rasistfällorna som Jimmie Åkesson redan lärt sig att undvika med slutna ögon.
Bland annat ställer sig Lena Mellin frågandes till varför Jimmie Åkesson äter pizza, som ju är invandrad mat.
– Det var i och för sig en svensk på Östermalm som började servera pizza med vitkålsallad. Men det där tycker jag är en ganska löjlig diskusson, svarade Åkesson.
Jimmie Åkesson tycker att den diskussionen är fånig. Såklart han gör.
Den utländska maten är inte någon konflikt. Den har sugits in och införlivats i den svenska matkulturen. Den har integrerats. Den har slutat vara ett problem.
Just därför är det inte en fånig diskussion. Det är det enda exemplet vi har på en väl fungerande integration.
– Vi svenskar har alltid varit öppna för olika matkulturer, det är väldigt svenskt, klargör han.
Det är inte riktigt sant. Jag flyttade från Sverige för 15 år sen. En av de största positiva förändringar jag sett i Sverige under den här tiden är hur den svenska matkulturen blomstrat, vidgats, blivit mer spännande och mångfaldig. Det är en fröjd att bli bjuden på middag i Sverige, man har verkligen ingen aning på vad man kommer att få äta. Man skulle kunna få marinerade aptestiklar med färskpotatis utan att någon höjer på ögonbrynen.
Annat är det här i Argentina. Vi är riktiga matrasister.
Precis som i Indien är kon helig i Argentina – men här är det först på tallriken som den helgonförklaras. Ingen konkurrens tillåts, inget är lika gott, allt annat misstänkliggörs.
Fisk? Aldrig. Skaldjur? Dyrt och suspekt. Kyckling? Ibland och bara för att det är billigt.
För det finns inget som en blodig biff…
Trots att jag älskar kött, blir jag avundsjuk på det svenska integrationsköket.
Framförallt den öppna inställningen till mat.
Ingen är rädd att tacosen ska tränga undan falukorven, ingen tror att cous cousen ska ersätta riset, baklavan konkurrera ut äppelpajen, eller att halloumin inte kan samsas med flintasteken på grillen.
Det handlar inte om att någon ska tvingas äta något man inte tycker om, utan att införliva den utländska maten som en naturlig del av det svenska matutbudet.
Det är i maten vi kan fånga integrationens själ.
Vi måste lära oss att leva som vi äter och förstå, som Jimmie Åkesson, att pizzan faktiskt också är svensk. Oavsett vem som hittade på den.
************
Dessutom…
Varför partierna måste ta debatten mot SD nu!
Argumenten mot Sverigedemokraterna!
För övrigt tycker jag ni också ska besöka Sverigedemokraterna.de
———————–
Nyheter: GP, Svd, AB, Expressen, HD, Expressen
Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokraterna, Jimmie Åkesson, rasism,våldtäkter, val2010
Det finns fler Sushirestauranger än det finns Japaner i Sverige, samtidigt som det finns fler ton Kat än det finns Somaliska restauranger. Alla som tror att det är invandrarkulturen i första hand som skapar matkultur i landet borde åka till just Japan och se ett totalrasistiskt land med matkultur från varenda del av världen. Att blanda in matkultur i frågan om de problem som finns med integrationspolitiken är som att försöka rättfärdiga Hitler med att säga att han iaf hade en cool mustasch. Skall ni stoppa Sverigedemokraterna så skall ni ta tag i de riktiga problemen som människor ser med invandrarpolitiken som förs istället för att prata petiteser. Det finns de facto problem med integrationen i Sverige, ta tag i det istället för att rättfärdiga det genom att tro att Pizza inte skulle funnits i Sverige eller för den delen vara del av den svenska matkulturen om vi inte hade haft invandrare.
Som Magoo sade. Dessutom var det en svensk som införde pizzan till Sverige. Det var folks charterresande som gjorde den populär. Och hur många pizzabagare är italienare egentligen? Och currykryddan kom hit för länge sedan, utan att vi behövde en massa indier. O.s.v.
Hursomhelst, det är en jädra skillnad på att å ena sidan själv välja att prova ett utländskt recept/råvara/matställe och å andra sidan se skolor m.m. sluta servera fläskkött till alla barn i en anpassning till folk som kolonierat Sverige. Kan du se skillnaden?
Multikultiivrarna, boende långt från mångkulturen, har som regel lyxen att kunna välja välja och välja bort mångkultur som de vill. Gå på en etnisk krog, eller mataffär, eller köpa en CD med exotisk musik.
Andra, de som skälls som intoleranta rasister, de kanske tvingas lyssna på den exotiska musiken genom väggen från grannen mitt i natten, eller när de öppnar ett fönster. Kulturkrockar i tvättstugan, skolan o.s.v. Törs nästan slå vad om att Hr Jerlerup inte tillhör den senare kategorin…
Pingback: Den svenska kulturen: aal‘ud, العود (lutan och gitarren) « Sverige är inte världens navel!