Identitära paradoxer (Svar 2 till Solguru)

När Solguru från Motpol tittade in på min sida och svarade på artiklar jag skrivit om etnopluralism och den identitära idévärlden och ville diskutera artiklarna så var jag givetvis intresserad. Identitärernas idéer formar mycket av debatten runt Nationaldemokraterna idag och även bland grupper som s.k. ”nationella” idéer. Här är mitt andra svar till honom.  Jag återkommer med vissa kommentarer jag inte fick plats med här.

Solgurus resonemang lider av två klassiska traditionalistiska problem. Dels frågan VILKEN tradition man bygger sin traditionalism på? Eller vilken kultur och vilken etnicitet?

Dels att identitärer ofta i slutänden tvingas ta till biologiska argument om etnicitet och ”ras” för att försvara den identitära saken, något identitärer säger sig vara emot.

Vilken grupp?

I mitt förra inlägg skrev jag att endast identifieringen med flocken/stammen och familjen, och den ”kultur” som byggs upp runt flock, stam och familj, kan anses vara ”naturgivna” och en biologisk” grund för mänskliga relationer.

Vad jag menade med det var att djur identifierar sig med flocken och ”familjen”. Vår mänskliga dragning till flocken lär ha en biologisk grund. Men vi människor har en lustig egenskap att omdefiniera det som är vår ”flock”.

Det unika med oss människor är att vi utvidgat vår definition å vår ”flock” hela tiden. Vi strävar att gå bortom den ursprungliga lilla flocken, och familjen. Vi bildar t.ex. enheter mellan flockar/stammar. Det var det jag menade med liknelsen med att socken, härad, landskap, nation, och mänsklighet också är konstruerade begrepp…

Nationen är inte gudagiven, biologiskt förbestämd eller naturgiven. En gång i tiden såg västgöten på upplänningen eller smålänningen, som en del här i Sverige idag ser på araberna idag! Det främmande är lätt det skrämmande…



Solguru skrev

Det starkaste argumentet här är Jerlerups liknelser mellan globaliseringen och  nationalstaternas uppkomst – han menar här att nationalstaten framgångsrikt övervunnit tidigare lokala identiteter, vilket han möjligen har en poäng i. Här glömmer han dock för det första att det finns en skillnad mellan att skapa en maktpolitisk och kulturell konstruktion bland människor som är relativt lika och att skapa en ”global värld” där det ska finnas ett vi utan ett dem. Ännu mer graverande är att han inte verkar fatta att nationalstatens seger – ens i det biologiskt relativt homogena Sverige – aldrig varit mer än begränsad. Vi ska minnas att Överkalixbor och Skåningar faktiskt skiljer sig markant åt, och att en massflyttning mellan Norrland och Sveriges sydspets säkert skulle ha en del jobbiga konsekvenser det med.

En sån massflyttning redan skett, urbaniseringen, utan dessa jätteskrämmande konsekvenser! Men låt oss inte fastna i den diskussionen just nu, låt oss gå vidare…

Vilken tradition?

Frågan är ju vad som är svenskt. Läs gärna min serie artiklar om den ”svenska” kulturen. Det ”svenska” är inte naturgivet utan allt svenskt har kommit till i direkt kontakt med det utländska, oftast via personer som flyttat hit eller svenskar som flyttat utomlands. Folkdansen är mitt favoritexempel. Dvs frågan om varför polska heter polska t.ex…

Jag vet att identitärer inte är emot kulturutbyte. Men kulturer är beroende av mer än informationsutbyte. Kulturer behöver det direkta mötet mellan personer som stannar länge, eller kanske flyttar, till andra kulturer.

Men det är inte det jag pratar om just nu utan något annat, att det som identitärer ofta tenderar att kalla naturgivet är konstruktioner som skapats under många tusen år i samröre med andra människor från alla kontinenter på denna planet.

Så innan man säger sig vilja försvara en kulturell tradition bör man fråga sig VILKEN TRADITION?

Samma med religion. Man ser det kanske klarast bland de traditionalister som kallar sig katolska traditionalister. De flesta som kallar sig traditionalister idag är mycket hatiska mot Vatikan II (moderniseringarna inom katolska kyrkan efter andra världskriget), och hävdar att det före Vatikan II stämde överrens med katolsk traditionalism. Ja, det säger de ja. Men på 1800-talets slut fanns det en traditionell katolsk rörelse som hävdade att det som fanns före Vatikan I var den genuina traditionen. Dagens katolska kyrka hävdar ju samma sak, att de står för traditionen.  Det fanns liknande rörelser förr, tex de som var mot konciliet i Trent.

Varför har man bland dagens katolska traditionalister hävdat att just den tradition man hävdar är tradition är den ”sanna” traditionen? Svaret är obehagligt kanske för en traditionalist, men ändå… Traditioner definieras genom årtusenden av människor, de är inte naturgivna. Ja, inte ens gudagivna!

Sen vet jag att t.ex. en katolsk traditionalist genast skulle kunna komma upp med miljoner argument för varför det som de som de kallar den äkta traditionen är den äkta… Men samma sak skulle de gammelkatolska rörelser som förkastade Vatikan I kunnat göra, och samma skulle kyrkan i Rom idag göra.

Identitärer och identitet

Det här med hur traditioner och kulturer skapas är inte så knepigt egentligen. Det är bara att se på hur vi människor funkar. Vi har alla med oss en sorts ”kultur” som vi bygger vidare på under vårt liv. Denna kultur består av vanor, idéer, känslor, beteendemönster etc som vi delvis fått från våra föräldrar eller de som upfostrade oss, men som även omgivningen och det vi varit med om hjälpt oss att bygga upp. Denna kultur kan man kalla vår IDENTITET.

Ingen människa är en ö utan allt vi är med om påverkar oss och den ”kultur” vi bygger upp inom oss, vår IDENTITET. Och mest påverkar det oss när vi verkligen släpper en annan människa in på livet. Och jag pratar inte om informationsutbyte utan att komma andra MYCKET nära.

Och det intressanta är att det inte är utbytet med de som tänker och agerar precis som vi gör som stärker och utvecklar oss mest. Det är tvärtom utbytet med de som, så att säga, bryter mot de spelregler jag har satt upp för hur världen funkar inom min kultur/identitet som oftast berikar mest.

När min världsbild vänds upp och ned. Är jag fast i fel beteendemönster och inte ser det och alla mina vänner inte vågar eller vill eller kan visa detta för mig, och jag möter någon som till sitt sätt bryter med allt detta jag är, kan detta bli otroligt givande.

Men det skapar kriser, för förändring betyder alltid kris.

Detta har med hur man kan älska sig själv att göra också. Det heter ofta att man inte kan älska andra utan att älska sig själv. Det håller jag med om. Men så enkelt är det inte. För om vi är oförmögna att älska andra så kan vi inte älska oss själva heller. Om vi inte kan se nåt gemensamt i, eller nån anledning att föra ett samtal med, folk runt omkring oss så brister också ofta något inom oss. Om inte vi kan identifiera oss med andra… I synnerhet med det som verkar skrämmande och annorlunda… En identitär eller en muslim t.ex.  🙂

Jag har mött många tillknäppta personer som inte kan älska någon annan människa, eller komma nära andra människor, och det är inget trevligt!

Mänskligheten

Vi utvecklas som människor genom att söka inom oss, och genom att spegla oss, ha utbyten utom oss. D.v.s genom att bygga vår identitet och genom att identifiera oss i samspel med andra. Men hur ska vi förhålla oss till begreppet mänskligheten.

Är då begreppet mänskligheten så väsensskilt från begreppet nation, eller landskap eller socken, som Solguru menar?

På många sätt handlar mänsklighetens historia om frigörelsen från det som man kan kalla ”biologiskt”. Vi har skapat ”onaturliga” band som går utöver blodsband, familj och stam/flock. Man kan kanske säga att vi expanderat det som är vår flock/stam… Dvs vi expanderar det vi identifierar oss med.

Så har vi gått bortom ståndsskillnaderna och börjat identifiera oss med de av annat stånd. Vi har gått bortom könsskilnnader och kan identifiera oss med den av motsatt kön. Vi har gått bortom stammen/flocken och expanderar de vi identifierar oss med; genom religion, genom nation, genom kultur och etnicitet.

Är det självklart att östgöten har samma etnicitet som västgöten? Nej! Den identifieringen kommer av att vi expanderat vår cirkel av folk och ”stammar” vi identifierar oss med. Och en bonde från Västergötaland på medeltiden hade nog mindre gemensamt med borgaren i Östergötaland än det ”svensken” har gemensamt med en från en arabkultur idag!

”Sanningen” är väl den att vi till är individer och människor. Däremellan har vi en massa konstruktioner som vuxit fram genom århundradena och en del som vi kanske har med oss biologiskt. Familj i olika former, stam, socken,härad, landskap, region, nation, större region, kontinent etc… Plus religioner givetvis! Inget hindrar att en person omfattar flera av dessa samtidigt. Man kan alltså vara svensk och smålänning och ha hjärtat i Eksjö samtidigt.. och bo i Stockholm!

Solguru skriver:

Det är en bisarr tanke att kulturellt utbyte och ”mänsklighetens” utveckling som totalitet skulle vara beroende av massiva folkomflyttningar och ett framtvingat tillstånd av mångfald som uppenbart, objektivt, är destruktivt…

Det kanske är så, Solguru, att om vi ska utvecklas som mänsklighet måste vi ha kulturutbyte och migration! Men vi bör göra det med en förnuftigare politik än den vi har idag.

En sak har vi lärt oss av historien. Att problem i andra delar av världen har en tendens att sprida sig till alla delar av världen, och även positiva idéer har en tendens att sprida sig.

I min värld behövs både begreppet individen, familjen, gruppen, nationen och mänskligheten. Och alla dessa identiteter måste samverka och löpa in i varandra, utan att mista sin särart.

Men frågan är vilken idé, vilken tradition och vilken människosyn man vill ha!


/Torbjörn

PS om kolonialism och liknande

Mänskligheten har förändrats en hel del, och kulturerna också. Men inte smärtfritt. Vid alla steg i mänsklighetens historia har det funnits kriser och problem.

Solguru har en enkel lösning:

Jerlerup refererar till ”människans förmåga att lösa problem”, och anklagar sedan identitarismen för att bortse från den. Vad han där missar är att jag inte alls bortser från denna förmåga – tvärtom föreslår jag en lösning: avbryt den uppenbart sinnessjuka mångkulturpolitiken, och sluta låta irrationellt romantiserande av ett ohållbart tillstånd diktera dagordningen.

Tyvärr har det funnits en tendens att skylla problemen på de som är annorlunda. Människor har en tendens att tänka och tycka som alla andra i sin omedelbara omgivning och sker något oväntat har människan en lite obehaglig tendens att säga att de annorlunda är problemet.

Att skylla alla mänsklighetens problem på mångkultur, på migrationer och kulturmöten, är en variant på detta.

”Lösningen” på dessa problem har i värsta fall varit rasistiska och lett till pogromer och annat förintelser. I andra fall har lösningen mer varit etnopluralistisk, att skilja mellan vi och ”dem” och att stänga gränserna.

Nazismen var etnopluralistisk då den ville utvisa alla judar till Palestina eller Madagaskar, isolera de handikappade och bygga enklaver för romerna. Idén var att kulturerna bör separeras. (Senare ändrade de inställning och började utrota dessa grupper, men det är en annan femma.) Kolonialismen var ofta också etnopluralistisk och lär folk i afrika behålla sin låga utvecklings och bildningsnivå. Det europeiska skulle aldrig funka för dem, hävdades det.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

19 tankar om “Identitära paradoxer (Svar 2 till Solguru)

  1. Din dekonstruktivistiska (läses: destruktivistiska) iver är stor. Visst förändras världen konstant. Men Durant slog huvudet på spiken med orden: ”A great civilization is not conquered from without until it has destroyed itself from within”. Det är så jag ser på din och dina liksainnades verksamhet. Ni ödelägger en stor civilisation innifrån. Men civilisationer verkar ha sin livscykel som allt annat. De föds, de lever och de dör. Jag tänker hursomhelst fortsätta vara trogen mitt arv in i det sista. Än är striden inte förlorad.

    Jag vill kommentera de här påståendena:

    ”Solgurus resonemang lider av två klassiska traditionalistiska problem. Dels frågan VILKEN tradition man bygger sin traditionalism på? Eller vilken kultur och vilken etnicitet?

    Dels att identitärer ofta i slutänden tvingas ta till biologiska argument om etnicitet och ”ras” för att försvara den identitära saken, något identitärer säger sig vara emot.”

    1) Traditionalism och identitärism är inte samma sak. Traditionalismen är en metafysisk lära medan identitärismen är en (meta) politisk strömning. Du behöver inte vara båda samtidigt, även om det finns kopplingar mellan dem.
    2) Det är inte alls ett problem att veta vilken tradition och etnicitet du ska bygga på. Du bygger lämpligen på din egen tradition och din egen etnicitet.
    3) Vad är det för problem med ras och etnicitet? Jag är visserligen inte en materialist, så jag ser det biologiska som en underordnad aspekt av verkligheten, men det är likväl just en aspekt av den. Måste vi förneka en aspekt av verkligheten för att den är ”rasistisk”? Richard Lynn och J. Pilippe Rushton mfl forskare har ju visat att det finns ganska stora kognitiva skillnader mellan olika etniska grupper. Exempelvis ligger Européer i snitt lägre än sydostasiater på iq-testen. Men av det följer förstås inte att européer är mindre värda än dem.

    Klicka för att komma åt Race_Evolution_Behavior.pdf

  2. Jag har get dig ett relevant svar i den andra tråden. Vill bara kasta kommentera snabbt här:

    2) ”Det är inte alls ett problem att veta vilken tradition och etnicitet du ska bygga på. Du bygger lämpligen på din egen tradition och din egen etnicitet.” — Min egen? När vi bygger en kultur? Nej, det anser inte identitärerna, då skulle de vara libertarianer och säga att allas kultur överallt alltid är lika värda och har lika rätt att vara på alla ställen på planeten.

    Identitärer utgår inte från en relativism att alla har lika kultur då de ser på en kultur. Identitärer har valt en ”identitet”, en etnicitet och en kultur… Och då kommer frågan återigen fram. VILKEN TRADITION? VILKEN ETNICITET? VILKEN KULTUR?

  3. Det här är fel formulerat: du väljer inte vilket sammanhang du finner dig i. Du föds in i ett sammanhang. Om du föds och hålls isolerad i ett rum utan att få en kultur så blir du lika aktiv som en grönsak. Du får den kultur, etnicitet, språk etc som dina föräldrar och närmiljön tillhör. Det föregår alla val. Så frågan är om du vill bejaka kulturen du har fötts in i eller om du vill motverka den.

  4. Man motverkar man inte automatiskt en kultur bara för att man vill ha nära samröre och invandring från andra kulturer. Alla kulturer är uppbygda i samarbete med andra kulturer. Så är valet enbart att bejaka det man fötts in i eller att motverka den? Vad gjorde de som skapade runorna, midsommartraditionerna, polskan (dansen) och kräftskivan som faktisk fört in utländska inslag i den svenska kulturen?

  5. Att de främmande inslagen i svensk kultur, före TV:ns och radions tidevarv, kom hit genom migration. Antngen svensk till utlandet eller utländsk hit.

  6. Det har ju varit fred så länge i Västeuropa att det har blivit möjligt att hålla sådana här utopiska visioner om mänskligheten som identitet. Men genast när konflikter börjar uppstå, då är valet av identitet snabbt en existensfråga. Att tillhöra ”mänskligheten” kan skydda ens existens endast när det finns en världsstat som kan garantera fri förflyttning och levnadsmöjligheter. Om resurserna är knappa, delas de på grund av en eller annan identitet.

  7. jerlerup:
    ”Att de främmande inslagen i svensk kultur, före TV:ns och radions tidevarv, kom hit genom migration. Antngen svensk till utlandet eller utländsk hit.”

    Fast förr fanns ingen integrationspolitik, ingen mångkultur-ideologi och framför allt ingen välfärds- och bidragsstat. ”Främmande” inslag som berikar kulturen får man utan detta, och utan massinvandring. Kolla ett land som Japan som har minimal invandring och ingen flyktingmottagning: vilken stad har mest utbud av jordens olika maträtter, Stockholm eller Tokyo?

    Sen måste man fundera över detta med ”främmande inslag”. Allt sånt är inte önskvärt. Jag tänker mig att multikulturalismens förespråkare skulle vara mindre entusiastiska inför t ex scenariot att miljoner amerikaner invandrar till Somalia.

    Själv gillar jag thailändsk mat, men även kulturen med dess estetik osv verkar trevlig. Men det betyder ju inte att jag tycker en invandring av 500 000 thailändare vore självklart positivt för Sverige.

    Det är nog klokt att fundera över vad man menar: vilken ”invandring”? vilken ”mångkultur”? vilka ”främmande inslag”?

  8. Eller så är det så, Rafael, att det är vår ständiga indelning av oss i grupper, som nationalism och etniska grupperingar, som skapar problemen.

    Sen… Vi behöver inte ta in 500.000 av något folkslag. Min poäng är inte det. Politiken bör förändras. Det är nåt annat jag motsätter mig. Och vare sig vi tar in 500 eller 5 miljoner är GENERALISERINGARNA alltid lika fel.

  9. jerlerup: ”vår ständiga indelning av oss i grupper”…
    Javisst, jag kan hålla med om det som princip. OCh invandring i sig är inte ett problem. Men problemet är att det inte finns ett ”vi” som uppfattar det så. Istället finns en mängd människor som uppfattar sig som tillhörande olika grupper. Ofta är det inget problem så länge grupperna kan tillföra varandra något, ha utbyten osv. Men under mångkulturalismens identitetspolitik och massinvandring föds konflikter och konkurrens mellan grupper (om bidrag, erkännande, respekt, rättigheter), plus att grupperna cementeras både som grupper och i olika former av utanförskap. Situationen är inte hållbar på sikt, vilket det ökande etniska och religiösa våldet och upploppen i Europa visar. Att partier som SD och liknande då uppstår är ett symtom på problemen, inte ett problem i sig. Det tråkiga är att kritiken av mångkulturalismen utövas av ett amatörmässigt nationalistiskt parti utanför parlamentet (plus ett litet men ökande antal opinionsbildare med invandrarbakgrund). Kritiken borde istället för länge sen ha kommit från opinionsbildare och politiker.

  10. Om vi tittar på verkligheten istället för att ge oss hän åt utopiska önskedrömmar, så tycker jag att det är tydligt att det internationellt inriktade samhälle som de som ser sig som ”världsmedborgare” har skapat innehåller betydligt mindre solidaritet än det som förgick deras ordning. Genom att föra ner makten från megainstitutionerna och den globala nivån, där det bara finns isolerade individer som likt psykopater ständigt armbågar sig fram i konkurrens med andra isolerade individer, till en nivå som ligger nära människor av kött och blodt, så kan vi skapa ett samhälle där det återigen finns verklig solidaritet mellan människor. Dvs ett levande samhälle som byggger på gemenskap, istället för att blott vara en maskin besående av atomiserade och rotlösa individer som inte lever för någonting bortom dem själva.

    Oskorei skev nyligen om det här:
    http://oskorei.motpol.nu/?p=3311

  11. Jerlerup: ”Eller så är det så, Rafael, att det är vår ständiga indelning av oss i grupper, som nationalism och etniska grupperingar, som skapar problemen.”

    Detta är centralt i mångkulturalisters tankegångar. De har inga problem med att klaga på indelningar av olika grupper som svenskar tydligen har patent på. Samtidigt är de väldigt angelägna om att de ”strukturellt diskriminerade” grupperna minsann skall stå under särskild lagstiftning(Läs HMF-lagen). Om vi alla är lika goda världsmedborgare undrar jag varför vi behöver särskild lagstiftning för vissa grupper? En svensk kan dömas för hatbrott mot en invandrare men inte tvärtom. Låt oss avskaffa alla generaliserande lagar så går färden mot den frigjorda världsmedborgarstaten fortare. Eller har jag fel?

  12. Givetvis ska en invandrare kunna dömas för hets mot folkgrupp och rasism också, om det riktas mot svenskar! Det är ren galenskap att det inte går nu!

  13. ”Och vare sig vi tar in 500 eller 5 miljoner är GENERALISERINGARNA alltid lika fel.”

    Jag har alltid undrat varför mångkulturister har en sån godtycklig inställning till det att generalisera. Människan måste genrealisera, annars funkar det inte. Låt oss ta en opinionsundersökning som exempel; inte ringer man väl runt till Sveriges nio miljoner invånare? Att uttala sig om att svenskar i allmänhet är ”inåtvända” och dylikt har aldrig varit något problem, men att påpeka att Oslos 41 överfallsvåldtäkter förra året begicks av en viss (två i detta fallet) invandrargrupp är totalförbjudet.

  14. KaiserCarl. Det är kanske därför extrema mångkultur-förespråkare och etnopluralister tänker så lika ibland, när de säger att en människa är den grupp man tillhör… Jag säger: varken pest eller kolera! 🙂

    Sen har jag inga problem, undrande, med att peka ut vilken grupp som är överrepresenterad, problemen uppstår om man generaliserar!

  15. Du förstod uppenbarligen inte poängen med mitt inlägg, eller så var det jag som uttryckte mig luddigt. Nåväl, varför får man inte lov att dra samma slutsatser om våldtäktsstatistiken i Norge när man drar slutsatser i opinionsundersökningar? Hur många måste somalierna våldta innan man kan säga att somalier generellt är mer benägna till den typen av brott?

  16. ”Somalier mer benägna” = generalisering.

    ”svenskar mer benägna att bete sig som svin när de är fulla” = generalisering

    Men låter man denna generalisering påverka politiken är man bra dum!

  17. Pingback: Argument 3: Sverigedemokraterna och nationalismen « Sverige är inte världens navel!

  18. Pingback: Nationalismens dilemma: myten om de statiska folkgrupperna! « Sverige är inte världens navel!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s