En kritisk granskning av en kritisk granskning av Sverigedemokraterna!

Daniel Poohls och Mikael Ekmans bok, Ut ur skuggan, en kritisk granskning av Sverigedemokraterna

Sverigedemokraterna bör granskas kritiskt

Jag har nu läst den omtalade boken mot Sverigedemokraterna: Ut ur skuggan. En kritisk granskning av Sverigedemokraterna, av Mikael Ekman och Daniel Poohl. Boken har varit omdiskuterad (Svd, Expr, Gp, Expo, Bokbloggen, SDS, Hårdh, Leman), men det som SAKNAS i boken har inte diskuterats mycket alls. Denna artikel handlar om de saknade kapitlen i Poohls och Ekmans bok.

Har Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna idéer och program, och finns det sånt som dessa båda partier säger som på något sätt vinner gehör hos vanligt folk? Finns det sånt som politikerna gjort fel under de sita 40 åren som bidrar till dessa partiers frammarsch?

Frågorna kan verka löjliga, men är viktiga! Det är här min kritik av Daniel Poohls och Mikael Ekmans bok börjar.

Men inget ris utan ros. Boken är alldeles utmärkt, på ett sätt, och ett jätteviktigt redskap för folk som vill förstå Sverigedemokraterna. Genomgångarna av alla nazistiska och fascistiska kopplingar folk i partier haft, och genomgången av partiets historia, som Poohl och Ekman levererar här, behövs. Det är väldigt effektivt att kunna visa vilka galningar som passerat revy under årens lopp.

Men… När jag brukade hålla föredrag mot Sverigedemokraterna och rasismen, brukade jag ägna max 1/4 av föredraget åt sånt som presenteras i denna bok. Om man vill få folk att förstå att det är nåt fel med Sverigedemokraterna måste man punktera partiets idéer och bemöta det som folk i allmänhet tänker på. Och här brister boken. Men det kanske är vad de vill? I slutkapitlet förklarar författarna att varje parti bör ta upp kampen mot SD och fundera ut vilka argument de ska använda som passar deras ideologi.

Det är om bristen på djup i dagens debatt som dagens funderingar handlar.

Kritisk granskning av granskarna

För att få en förklaring till var de saknade 3/4 av boken hamnat har jag kikat på föreningen Expos sidor. De arbetar nämligen där. Expo gör i mångt och mycket ett bra jobb, men man ser samma mönster där. Man kan tex besöka sidan med deras material för studiecirklar. Då ser man att det pratas mycket om SD:s vänner och kopplingar och historia och bara en liten del om deras idéer, och absolut noll om FILOSOFIN bakom främlingsfientligheten.

Jag träffade en som gått en kurs som baserades på Expos material. Han fick lära sig argument för att försvara varför samhället ser ut som det gör. Han var arg. Invandrare, han är det, ogillar ofta VÄLDIGT mycket i svensk integrationspolitk och han gillade inte att behöva försvara den. ”Politikerna bor inte i Rinkeby, de ser inte resultatet av sin politik”, sa han.

Och här någonstans brister även Expos utbildningsmaterial. Måste man försvara dagens politik bara för att man är för invandring. De flesta invandrare vet tex att nåt är fel med den!

Och jag är inte dummare än att jag inser att vissa delar av materialet Expo publicerat faktiskt kommer att locka en del av läsarna till att rösta på SD.

Varför Sverigedemokraterna vinner gehör

Jag ska förklara vad jag menar.

Jag har aldrig förstått varför Expo envisas med att säga att dagens invandring inte är en massinvandring. genom att hänvisa till att det bara är en liten del av världens 20 miljoner flyktingar som kommer hit. De borde ta debatten om invandring är bra eller dåligt istället!

Jag har aldrig förstått varför man måste dölja det faktum att integrationspolitiken faktiskt till stor del kollapsat. Arbetslösheten och brottsligheten är därför stor i många områden där invadrare bor.

Jag har aldrig förstått varför man måste försvara burkan för bekämpa Sverigedemokraterna. Extremism som extremism. Eller?

Sverigedemokraterna får en massa stöd idag på grund av att det finns en reell oro bland folk. Sverige har förändrats de sista 40 – 50 åren. Onekligen. Och detta har gjorts utan att vanliga människor fått vara med och säga varken bu eller bä om det. En massa beslut tas över huvudet på folk. Samtidigt ser de en massa problem i samhället som inte politikerna gör nåt tillräckligt mot, tycker de. Arbetslöshet, brottslighet och andra problem. En stor del av dessa är kopplade till integrationspolitikens kollaps. Ganska många upplever att politikerna inte vågar prata om problemen. Det tolkas då som att man inte ”får” prata om vissa saker i samhället.

I brist på annat vänds en hel del av missnöjet, på klassiskt sätt, mot de ”främmande”. De är främmande och skrämmande. Och det FINNS en fundamentalism bland många av dessa grupper som faktiskt ÄR ett riktigt problem, och är man tillräckligt rädd eller arg är det är lätt att tro att alla är som den lilla gruppen.

Det är nu generaliseringarna kommer in i bilden. Alla stereotypa idéer om hur människor ”måste” vara…

Men… Det är enkelt att generalisera om det som man inte vet så mycket om. Men bara till en viss gräns.

Eftersom de flesta svenskar faktiskt känner invandrare nuförtiden funkar inte de extremaste partiernas retorik just nu. Idag kan inte Nationaldemokraterna bli ett stort parti (även om sånt kan förändras). Svenskarna vet att generaliseringar mot alla invandrare inte stämmer, det finns ju ”massor” av ”bra och strävsamma” invandrare.

Men det har blivit ok att generalisera om VISSA grupper. Tex syrianer eller muslimer eftersom det är färre svenskar som på djupet känner en just dessa. Dessutom finns det en del läskiga fundamentalister där som man i allmän rädsla lätt kan tro är goda representanter för hela gruppen. I synnerhet om politikerna inte vågar agera mot detta läskiga.

I det läget kan ett parti som pratar om det som många upplever att man inte ”får” prata om i samhället, vinna stöd om det inte visar sig för invandrarfientligt. SD tillåter s.k. ”assimilerade” invandrare i sina led.  Det är alltså intressantare än sina kusiner på högerkanten. Samtidigt erbjuder de generaliseringar som kan locka en del folk eftersom de generaliseringarna faktiskt har en viss kärna av s.k. ”sanning”. Det FINNS ju onekligen religiös fundamentalism, burkabärare och islamisktiska terrorister  i världen och i Sverige. Sen att inte alla är fundamentalister är en sak som man i okunskap ganska lätt förbigår.

Den historiskt bevandrade kan genast se likheterna med antisemitismen. Judarna blev syndabocken för något som folk ansåg hade gått fel i samhället. Och depressionen och första världskriget visar ju att politikerna onekligen hade betett sig käpprätt åt helvete fel!

Det gör inte antisemitismen mer vettig eller ”rätt”, däremot visar det att man inte kan undvika att ta hänsyn till vad som gått fel, när man bekämpar något som liknar antisemitismen.

Daniel Poohl och Mikael Ekman och Sverigedemokraterna

Att i detta läget säga, som Poohl och Ekman, att det är politikerna som ska ta ”stoppa” Sverigedemokraterna är lite ironiskt eftersom svenska politiker inte är speciellt välkända för att medge begångna fel.

I detta läget måste man avslöja partiets historia, såsom Poohl och Ekman gör. Men man måste göra mer. Man måste punktera filosofin bakom främlingsfientligheten. Generaliseringarna om folk och religioner! Och man måste adressera de problem som finns, MEDGE att de finns och helst erbjuda nån form av lösning och erkänna att fel begåtts i det förflutna. Samtidigt måste man visa hålla fram de positiva saker som invandringen gett oss genom tiderna och idag, så folk får se att myntet har två sidor.

Och här kollapsar Poohls och Ekmans metod ordentligt. För inte tusan kommer varken Alliansen eller Socialdemokraterna att börja medge begångna fel, minst av allt mitt under en valkamp. Och lösningar på problemen verkar också utebli. Jag har sett ganska få sådana i debatten. Kvar finns en viss vilja att hålla fram det positiva som invandringen gett Sverige men eftersom politikerna inte vågar vara djupa, eller inte KAN det, så faller även denna strategi.

Kan det med andra ord vara så att Mikael Ekman och Daniel Poohl, och de som gjort Expos studiematerial, vet detta och koncentrerar sig på det som dagens politiker KAN göra. Dvs se till att de pratar om alla läskiga kopplingar, och om läskiga människor som varit medlemmar, inom SD eftersom det är detta som de upplever att politikerna KAN ta en debatt om?

Eller är författarna så insyltade i dagens politik att de inte KAN ta en debatt på annat sätt än detta.

Sverigedemokraterna

Att ta debatten mot Sverigedemokraterna

I bloggosfären finns det utmärkta exempel på folk som kan ta debatten och även hantera frågor som rör den saknade 3/4 av Pools och Ekmans bok. Viisverige, Sagor från livbåten, Svensk myndighetskontrollAnna Lena Lodenius, Magnus Betnér och sajten migrationsinfo har skrivit mycket bra, för att bara nämna några exempel. Ungdom mot rasism ska också nämnas.

Jag har inte läst Christoph Anderssons bok ännu, så jag vet inte hur han är men återkommer om detta. LO och arbetarrörelsen har skrivit en hel del bra men deras eviga problem är att de alltid måste undvika att kritisera det som sossarna gör. Även internationalen ska nämnas för sina artiklar, även om jag inte förstår varför man måste försvara så mycket av det som är för att skriva artiklar mot rasism. Sen saknar jag gamla Gringo, som faktiskt hade många poänger.

Expo har en del material i sina sektioner om kultur och artiklar från tidskriften. Men samlingen med fakta om Sverigedemokraterna är rent undermålig. Bara kopplingar till läskiga personer och redogörelser för deras historia, och inga djupgående analyser över Sverigedemokraternas idéer!

Skitnödig Sabuni

Som avslutning, och för att understryka vad jag menar, vill jag citera en debattartikel av Martin Ezpeleta i Aftonbladet för några dagar sen.

Vem vågar gå ut mitt i en valrörelse och säga att ”vi hade fel”… Exakt! Där ser ni vad problemet är! Men ändå måste det sägas, och lösningar presenteras, och debatten tas om människovärdet och filosofin bakom alla generaliseringar mot t.ex. islam och syrianer, annars kommer Sverigedemokraterna att växa och växa!

Invandrarna är ett problem. Invandrarna är ett problem. Upprepar man mantrat tillräckligt många gånger så blir det sant. Det är vad som har hänt i Sverige. Många, väldigt många, uppfattar invandringen som ett problem. De gör det ofta utan riktiga argument. Mer en magkänsla. Det är inte så konstigt, om man följer den märkliga mediedebatten. Antingen alarmerande rubriker eller misstänksam tystnad. När man vill lyfta fram invandringens positiva följder, blir det genast folkdräkter och exotiska maträtter.

Med de skitnödiga politikerna är det samma sak. Nyamko Sabuni tillträdde som jämställdhets och integrationsminister med löftet om att ta debatten med Sverigedemokraterna. Hon skulle dra av dem masken, visa att de pratade skit. Det har gått fyra år. Hon har fortfarande inte satt sig ner och debatterat med Sverigedemokraterna. Vad skickar det för signaler?

Jo, den som SD älskar att lyfta fram: Vi är de enda som säger det som etablissemanget inte vågar säga. Och vad är det som SD tror sig vara ensamma om att våga prata om? Ja, ett av SDs favoritargument är ju att flyktingpolitiken är så fruktansvärt dyr för Sverige. Invandringen kostar Sverige så mycket att varenda spricka i välfärdssystemet kan härledas till detta svarta hål i de offentliga utgifterna.

De brukar prata om uppemot 300 miljarder om året. Klart det skrämmer.Då räknar de in alla kostnader för invandringen, men “glömmer” att invandrare också betalar skatt.

Professorn i nationalekonomi Jan Ekberg lade ifjol fram en rapport för till ESO, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi. Vi kan använda oss av den, eftersom även de sektorer inom Sverigedemokraterna som inte lider av statistiska hallucinationer verkar godkänna den. Rapporten visar att invandringen kostar den svenska staten 40 miljarder kronor om året.

Kostnaden uppkommer som skillnaden mellan vad invandrarna tar i anspråk av den offentliga sektorns utgifter (bidrag och offentliga tjänster som exempelvis skola och sjukvård) och vad de bidrar med i form av skatter och socialförsäkringsavgifter.

40 miljarder kronor är inte växelpengar. Men det är mindre än två procent av BNP. Dessutom om invandrarna skulle ha samma sysselsättningsnivå som de infödda svenskarna skulle siffran istället vara positiv. De skulle innebära ett tillskott i statskassan.

Därför har problemet snarare med integrationspolitiken att göra, än med antal invandrare vi tar emot. Dessutom finns det minst en aspekt som Jan Ekberg inte tar upp i sin rapport. Värdet på invandrarnas utbildning. Tänk på att många av invandrarna redan pluggat innan de kom till Sverige. Där spar man en jävla massa pengar. (Nej, det är inte sant att det kommer en massa analfabeter. Utbildningsnivån på invandrarna som kommer i dag är faktiskt högre än på de som kom på 90-talet och andelen med högskoleutbildning är i princip lika hög som infödda svenskar).

Min mamma, till exempel, är barnpsykiatriker. Hon utbildade sig i Argentina. Efter ett års kompletterande utbildning i svenska, började hon jobba på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Hur mycket sparade Sverige på att inte behöva utbilda en psykiatriker? Vad är värdet på min mammas utbildning? Den måste såklart också värdesättas när man ska räkna ut kostnaderna för invandringen.

Lars Persson är redaktör på bloggen Vi i Sverige. Han har gjort en kalkyl på värdet av invandrares utbildning. Han har baserat uträkningen på 2006 års invandrare och använt sig av officiella källor, främst Statistiska centralbyrån och Skolverket.

Den mycket läsvärda rapporten, som han sammanfattar i Newsmill, uppskattar värdet på invandrarnas utbildning till 34 miljarder kronor. Nu är det sant, det kapitalet utnyttjas inte till fullo. Det är många miljarder kronor som går till spillo i outnyttjad arbetskraft.

Och en viktig anledning till det är ju diskrimineringen. Den som regeringen så ogärna pratar om. Förra söndagen skrev Nyamko Sabuni en artikel i DN Debatt om utanförskapet i förorterna. Hon förstår också att arbete är viktigt för att integreras i samhället.

Men trots att hon pratar om svårigheterna att få unga invandrare ut på arbetsmarknaden, nämner hon inte ordet “diskriminering” en enda gång i sin text. Det borde vara omöjligt för en integrationsminister i dagens Sverige, att blunda eller negligera den etniska diskrimineringen på arbetsmarknaden. Den som gör att invandrare antingen inte får jobb eller inte får ett jobb som motsvarar deras utbildning.

Så länge man inte bekämpar diskrimineringen – genom strängare straff, genom ett starkt antirasistiskt arbete i skolorna, genom positiv särbehandling – så kommer invandrarna förknippas med röda siffror i budgeten.

Men det är inte invandrarna som är problemet. Det är integrationspolitiken.

Exakt vad jag anser också.

Boken då? Det som står där kan man redan idag läsa på nätet. Köp den om du vill men var medveten om att de viktigaste 3/4 av boken saknas! Daniel Poohl och Mikael Ekman missar chansen att dra Sverigedemokraterna ut ur skuggan, de granskar partiet kritiskt men otillräckligt!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

26 tankar om “En kritisk granskning av en kritisk granskning av Sverigedemokraterna!

  1. Pingback: Är vi beredda att älska juden och muslimen? Debattartikel i DN | Sverige är inte världens navel!

  2. Berätta mer Jimmy. Du har ju haft insyn.

    Om vi tittar på just det begränsade de pratar om skulle jag personligen skulle jag gått igenom betydelsen nätverket runt Per Engdahl hade för uppbygget av SD, Sjöbostriden, Framstegspartiet och en del andra liknande rörelser runt 1990. Anders Klarström besökte ju gubben Per ett antal gånger runt 1989 och 1990.

    Sen håller i och för sig jag helt med SD i denna artikeln: http://www.sdkuriren.se/expo.php?action=fullnews&id=1782 De andra partiernas bakrund är inte bättre. Ragnar Edenman är ett bra exempelk. Alla politiker och journalister som var någorlunda vakna visste att denna person var en gammal nazze men ändå blev han utbildningsminister och INGEN sa ett skvatt.

    Det är därför jag är kritisk. Är man mot något ska man gå in på djupet. Det gör inte media och politiker. Ska man kritisera SD:s politik (eller ND) ska man vara beredd att medge de fel man gjort. Det gör man inte heller.

  3. Lite spontant tänker jag att det kanske är bra att de lämnat ute 3/4 delar av boken just så att vi andra får möjligheten att ta upp kampen. Vi kan leverera vår bild av vad som är problemet, alla får vi tänka till och dra vårt strå till stacken för att motverka rasismen.

    Absolut, integrationspolitiken är misslyckas, men vi måste fråga oss varför, inte bara nöja oss med att så är fallet. Jag tycker det är viktigt som du säger att nämna de rasistiska ideerna, inte bara de enskilda rasisterna. Problemet är större än individer problemet är ett rasistiskt tankesystem.

    Har trillat in på din blogg flera gånger nu, du skriver relevanta grejer, så kanske är det dags att jag följer den.

    MVH
    Niclas Persson
    Styrelseledamot, Ungdom Mot Rasism

  4. Niklas jag gillar tanken. Men hur många är det som fungerar så? Du gör det. Daniel och Mikael kanske. Jag gör det. Jag tror tyvärr inte att de flesta politiker, eller ens läsare av Expo funkar så. Jag skulle vilja vrida bort fokuset från det som diskuterats mest, dvs alla nazister som varit med i partiet. Det är dags att diskutera idéerna!

  5. He he när började du med censur jerlerup, sånt är inte klädsamt för en piratpartist och då inte när de bortcensurerade inlagor är skrivna i god ton.
    Jag trodde i min enfald att bara ”Gulag-vänstern” fortfarande var på censurtåget inom bloggssfäran.

  6. @jerlerup
    Exemplet Per Engdahl är ju lysande i Expos osaklighet. Det saknas helkt enkelt minsta lilla stöd eller beviskedja för att han skulle haft något alls inflytande på BSS/SvP/SD. I själva verket var Engdahls kritik av svensk invandring åtminstone ett decenium senare än innan den började finnas i tex riksdagspartierna och andra etablerade grupper. Det hela är en ny konspirationsteori som Steig Larsson kom med till den bok han släppte 2001, det är en anka av en sagoboksförfattare som själv insett att han måste lägga till något om han skall få någon uppmärksamhet.

    Och så här är det gång på gång i boken. Ett lysande exempel är ju när Expo talar om ett ”uniformsförbud” i SD, att ett sådant behövdes för att folk skulle sluta gå omkring i ”naziuniformer” – det är ju rent trams, vad det handlade om var ju att man inte ville att ungdomar skulle komma i jackor som var plastiga kopior av amerikanska flygarjackor.

    Mer seriöst än så här blir det sällan, vilket i alla andra fall skulle få ett enigt etablissemang att skratta ut skapelsen.

  7. Det där med Engdahl är intressant.

    Jag tror man ska ersätta idén om den enstaka personen Engdahl som sådan med det NÄTVERK Engdahl byggde upp. Han försökte bygga något redan med Malmöinternationalen 1950. Han fortsatte detta arbete hela livet.

    NÄTVERKET runt Engdahl var det enda som någorlunda lyckades föra en dialog de flesta av de olika separata grupperna på högerkanten. Och nätverket hade dessutom en del kontakt med etablerade politiker.

    Kontakten med Engdahl gav kontakter men också en viss grad av ”cred”, alltså att man samtalat med nestorn i svensk ”nationalism”.

    Anders K. hade kontakt med Engdahl under sin tid som partiledare och ansåg att detta var oerhört viktigt för honom. De träffades för djupa samtal så vitt jag vet TVÅ gånger. Det var kanske mer.

    Jag vet inte hur officiellt med detta är men så var det. Jag hade bekanta som kände Anders VÄL, MYCKET VÄL; så jag vet.

    Om man studerar händelserna i Sjöbo och Framstegspartiet så ser man samma sak. Kontakterna med Engdahl var STORA. En av de som stod Engdahl riktigt nära skrev ju till och med några av de viktigaste skrifterna för såväl Sjöbopartiet som Sjöbomröstningen. Om man pratade med dessa insåg man betydelsen av Engdahl.

    Om det var så att Stieg först upptäckte detta 2001 är det minst sagt skandalöst. Jag upptäckte detta runt 1989 som 19-åring och fick höra det om Anders kontakter med Engdahl runt 1990 tror jag.

    Jag talar alltså om från egen erfarenhet även om jag alltid stått på andra sidan. Jag har alltid varit positiv till invandring och varit negativ till mot generaliseringarna.

    Om uniformsförbudet handlade det väl mer om att rensa bort alla skinheads. Men det låter ju onekligen läskigare med uniformsförbud…

    Men frågan som berörs är ändå intressant. Nazibeundrarna rensades bort. Det var länge sen SD såg nazister som ok. Men det fanns en tolerans för det nazistiska i början av SD:s tid. Naziuniformer tolererades på vissa fester och medarbetare som gillade att klä sig i uniform, eller som talade väl om Hitler, tolererades också, i alla fall under Anders tid.

    När slutade man tolerera detta?

  8. Men Engdahls många och misslyckade försök med att bygga allianser och få inflytande, som med Malmöinternationalen, är ju en helt annan process än den SD tillhör. Steig Larssons trams som att SD:s historia går oavbryten rakt ner till fascismens födelse är bara propaganda och saknar substans (vilket jag i korthet beskrev i denna artikel i SD-K, http://www.sdkuriren.se/expo.php?action=fullnews&id=1783). Jag levade mycket nära Klarström under sommaren 1994 och vad jag förstår så hade han en gång träffat Per Engdahl någonstans 1993 när han ett tag arbetade för SD i SKåne unågra månader. De båda hade inte gillat varandra (även om Engdahl på annat sätt hårt Klarströms goda talarförmåga och med det kallade honom för ”Klarspråk”) vad jag förstod av Anders. Det är väl så mycket beröring som finns att finna (även om Steig inte ens kände till detta enda möte).

    Ser man till vad som hände i Sjöbo kring 1988 så visar detta på motsatsen än ett varmt förhållande till Engdahl och det som fanns av hans NySvenska Rörelsen, det var ju istället just Sjöbopartiet och Framstegspartiet som blev förebilder nationellt, och Front National och Die Republikaner internationellt – alltså moderna demokratiska partier utan kopplingar till odemokratiska fasicisttankar.

    ”Uniformsförbudet” syftade ju givetvis på skinnskallar, men dessa var ju som sagt klädda främst i gröna eller svarta plastkopior av anmerikansa flygjackor. Detta vet givetvis Expo, men det passar deras agenda bättre att ljuga om ”naziuniformer”. Sanningen kan ju liksom inte få förstöra en bra text, det arvet lämnade Larsson onekligen till sin Jugend.

    Förutom en viss acceptans för amerikanska kängor och flygarjackor så känner jag inte till så mycket av det ”accepterande som både du och Expo talar om, och då är jag ju inte helt grön i kretsarna utan umgåts i partiet sedan kring 1992 och satt i dess högsta ledning i 10 år och ledde ungdomsförbundet i 5 år. Givetvis kan man gissa sig fram till att det under Thuleåren fanns en och annan tonåring som kanske hade ett eller flera nazi-klistermärke i plånboken, men i sådana fall handlade det förmodligen mer om spänning än politisk övertygelse. Så tyvärr, några naziuniformer i privata SD-sammanhang har jag själv aldrig sett. Däremot var det ju en tydligare och mer uttalad nolltolerans mot denna skinnskallekultur och deras musik, den kan sägas ha kommit precis efter valet 1994. I slutet av valrörelsen det året var det väl så att man försökta nå ut så mycket som möjligt och helt enkelt inte ställde några onödiga frågor, men angående dessa personer så var de ju aldrig medlemmar eller aktiva – däremot sågs ju dessa på Aftonbladets bilder från demonatrationer.

  9. 1993? Har för mig att det var nåt innan men där hade väl jag fel, det var kanske nån annan av de runt Engdahl han mötte. Det var några år sen ju! Vad jag hörde hade mötet (mötena?) med Engdahl en betydelse för Anders även om gubben givetvis framhöll att hans idéer präglat hela efterkrigss-sverige. Gubben brukade ju säga att Folkhemmet, var hans uppfinning. Palme var ju hans elev, påstod han…. Liksom för övrigt han ansåg att han gav Mussolini alla idéer om fascismen. :o)

    Det är inte Engdahl jag pratar om i första hand utan det nätverk som fanns runt honom (och som inkluderade honom själv, i och för sig). Nån direkt konspiration får man nog leta länge efter.

    Men sambanden med det gamla är svårt att komma ifrån även om det finns en historia som inte Expo och co tar upp, nämligen FÖRÄNDRINGEN. Det är som du skriver: Sjöborörelsen och Framstegspartiet och senare SD var, och är,demokratiska rörelser.

    Men väldigt många av idéerna är de samma men i ny förpackning (anser jag). En del nya idéer har kommit fram som ersatt dessa idéer men bygger på dem. direkt och indirekt, anser jag. Det beror på den förändring av idéerna som skett.

    Per Engdahl själv stod inte för förändringen, men de i kontakt och inspirerats av honom och andra ur de gamla rörelserna, stod för det. Jämför tex med hur Liberty Lobby och Willis A. Carto funkade i USA, hur Liberty lobby byggde på gamla idéer men ändå inte var samma sak.. Se även på hur begreppet etnopluralism uppstod.

    Jag skriver ett till inlägg om det naziförflutna strax.

  10. Det du skriver om uniformsförbudet… Det finns det som man sett i andra rörelser. Att man klätt sig uniformsliknande. Dvs alla i samma skjorta och samma byxor och som sen marscherar i parad. Mitt intryck är att SD rensade bort både skinheadsen och de som ville bära uniformsliknande ”normal” klädsel.

    Men främst upphörde toleransen för knäppgökarna högerut. Under tiden Anders var ledare fanns det ju ingen möjlighet att rensa ut allt gammalt. Anders själv var ju från de gamla rörelserna och hade ganska mycket kvar av det gamla. (Det vet säkert du och jag.)!

    Som jag ser det försökte SD i början av 1990-talet förändra sin ideologi och sin taktik. Liksom så många andra rörelser som faktiskt hämtade inspiration av gamla rörelser gjorde. Till och med Anders försökte göra det på sitt sätt. De gamla idéerna och kopplingarna till det gamla fanns där. Men rörelsen växte som en reaktion MOT nazismen och de gamla gubbarnas rörelser!

    Det du skriver sist är det viktiga. SD tolererade skinnjackor och nazister i sina demonstrationer ett antal år. Men SD VAR inte nazistiskt eller rasistiskt. Det var nåt annat. Du nämner år 1994. Ja, då slutade de tolerera de som öppet visade samhörighet med det gamla, ex nazister.

    ——————————–

    Nu anser jag i och för sig att det finns ett gemensamt idéarv med det gamla. Men FRÄMST har SD en likhet med de gamla idéerna i samhället i stort. ”Fokhemmet” som det pratas en hel del om. Oich dessa idéer har kommit till partiet på krokiga vägar.

    Och här syns SD.s starka och svaga sidor, som jag ser det. Folkhemmet innehöll mycket som var bra men mycket skräp också.

  11. Och nu till nåt helt annat! Finns det nåt bra i SD:s idéer. Jo, det gör det. Det finns en del tankar som övriga samhället övergett. Och det finns kritik mot integrationspolitiken. Men…

    Som SD är nu vore det en katastrof. Generaliseringar om andra folk och religioner är inte bra.

    Det är tur för de andra partierna att SD inte upptäckt vilket stöd de skulle kunna få från invandrare, främst muslimer, om de slutade generalisera om andra kulturer och religioner. 😉 Oj! Jag har inte mött en enda invandrare som tycker att integrationspolitiken fungerar.

  12. jelerup: ”Oj! Jag har inte mött en enda invandrare som tycker att integrationspolitiken fungerar.”

    Jag har noterat samma sak. De invandrare jag lärt känna har haft åsikter om invandring som motsvarar den bild massmedia gett av SD. Jag vet givetvis inte hur representativa de är, men man hör liknande anekdoter till och från. Och det är klart: de ser en verklighet som många infödda inte ser.

    jelerup: ”Men det är inte invandrarna som är problemet. Det är integrationspolitiken.”

    Så är det naturligtvis. ”Invandring” är ett i sig neutralt begrepp som i realiteten kan innebära vad som helst. Precis som ”invandrare”. Problemen idag i Europa kan dock ingen integrationspolitik i världen lösa.

  13. Jerlerup skrev: ”Generaliseringar om andra folk och religioner är inte bra.”

    Hur ställer du dig till ämnen som t.ex. religionskunskap och antropologi?

  14. Intressant och lärorik icke-hysterisk diskussion om SD, för övrigt. Vilket saknats i massmedia.
    Jag vill se en uppgörelse med mångkulturen som ideologi och praktik (och religion!) i Sverige. Problemet är att man då snabbt stämplas som ”SD-anhängare” eller ”nazist”. Kanske sker en förskjutning nu, vi får se. Men frågan om och kritiken av mångkultur och invandring är för stor för att överlåtas åt ett stigmatiserat nationalistiskt parti utanför parlamentet. Detta saknas i Sverige, här råder idag en McCarthy-ism.

  15. Engdahl tog äran för mycket under hans levnadstid, allt ifrån fascismen till EU och den moderna socialdemokratin. Det förvånar mig inte om han sett sig själv som viktig för SDs utevckling också. Stämmer bara en tiondel av det han skriver i sina memoarer är han en av de mest viktiga och betydelsefulla politiskerna i svensk historia.

    Och hade både han och hans krets väldigt lite att göra med SD både praktiskt och ideologiskt. Undantag finns givetvis, tex BSS´första ordförande Sven Davidsson, men han lämnade ju NySvenska Rörelsen på mitten av 60-talet. Annars kan jag faktiskt inte på rak hand säga någon därifrån som skulle ha varit speciellt betydelsefull. Jag tror nog snarare att denna grupp tänkare i alltid snarare sett ner på SD där det alltid har varit viktigare hur mycket blad du delat än hur du uppfattar Osvald Spengler. Dock får jag väl lägga en brasklapp att jag kom in i SD på riksnivå 1994 och utvecklingen innan har jag ju bara hört om, jag vill dock påstå att dessa historier som borde finnas inte finns hos gamla vetaraner från BSS-tiden och framåt.

    Vad det gäller ”uniformer” och extrema människor så har du ju rätt i att dessa har funnits, och att en riktig uppstädning av logiska skäl inte kunde ske på Anders tid – även om dert under dessa år kom in människor som själva inte hade någon koppling till vit makt-världen. Anders var så att säga fast i sitt eget förflutna och till viss del påverkade detta också hans unga garde närmast honom.

    Jag tycker att det är både bra och ärldigt att du ser och skriver att SD i någon mening var just en reaktion mot radikala grupper. Det handlade alltså om människor som verkligen var nationalister men omöjligt kunde tänka sig att kompromissa på demokratins värderingar. DÄremot fanns det ju hela tiden en osäkerhet i SD (finns än i dag i mycket) både politiskt och organisatoriskt – förmodligen till stor del pga av språkliga hinder till franska och tyska texter. Det var ju tyvärr så ett tag att man tog med alla som åtminstone kunde tänka sig att vara med på en demo, det var det enda sättet då man kunde märkas på. Denna hållning är lätt att fördöma idag, men jag tror inte någon i SD:s ledning skulle vara heltidavlönade politiker på väg in i riksdagshuset utan dessa år. De hade på sin höjd varit med i ännu en misslyckad version av Framstegspartiet.

    Sedan är väl SDU idag närmare ”uniform” än någonsin då hela demonstationer kör med samma SDU-tröja. Det kunde inte ens SDU:s deltagare på marscherna 93 och 94 leva upp till.

    —————-

    På det rent politiska planet har jag alltid menat att man i politiska och ideologiska analyser skall vara rädd för genereliseringar, det är via dem vi kan få oss en mer korrekt helhetsbild att utgå ifrån. Detta förutsätter ju dock att intentionen och uppsåtet är ärligt så man inte fokuserar in på det mest extrema som helt enkelt inte är representativt (som jag tycker Expo är mästare på). Genraliseringar i sig är således inget farligt.

    Det är givetvis sant att få invandrare (utom de i makteliten) som tycker dagens massinvandring är så lyckad. Men jag tror ju att det måste vara två helt separata politiska fenomen som förklarar detta dels för de etniska svenskarna och de invandrade. Att sammanblanda dessa processer tror jag skulle urvattna budskapet till en liberaliserad smörja som inte passar eller ger någon tillhörighet. I detta tycker jag mig se varningssignaler i dagens SD med Tommy Hansson i Södertälje som det mest extrema exemplet.

  16. Vmm… Det är en fråga om vetenskaplig metod och faran med generaliseringar. Faran finns alltid, överallt.

    Markus: Jag är mot SD. Väldigt mycket! Som du vet. Men ska jag anser att det är åt helvete fel att döma folk och partier för att de VAR något eller STOD för något för 20 år sen.

    Vad ska vi göra mer? Ska vi fördöma Vänstern för att de stödde nazzarna 1939-1941, eller för att de stödde Hitler? och alla maoister, ska de fördömas NU för det de stod för på 30 år sen? Och ska vi fördöma Gudrun Schyman IDAG för att hon söp förr i tiden? Folk har rätt att bedömas för de idéer de har idag.

    OM de fortfarande delar samma idéer som förr, eller sånt som liknar de idéerna, kan man peka ut det. MEN BARA OM MAN FÖRAKRAR DET I DET DE HÅLLER PÅ MED ELLER TÄNKER IDAG. T.ex. är det helt korrekt att peka ut att bröderna Ekeroth, Ted och Kent, håller på med samma sak som nazisterna höll på med men nu mot muslimerna inte mot judarna.

    /T

  17. Per Engdahl… Det finns mer exempel men jag är inte hemma så jag har inte anteckningar här. Och jag har fel bok här bredvid mig. Den boken jag har här bredvid mig handlar om snapphanar och svensk militärhistoria, fel ämne!

    🙂

    — ”Jag tror nog snarare att denna grupp tänkare i alltid snarare sett ner på SD där det alltid har varit viktigare hur mycket blad du delat än hur du uppfattar Osvald Spengler.”

    Exakt. ND var väl delvis ett försök att ”intellektualisera” debatten. Etnopluralism och identitära idéer. Dessa idéer skulle jag inte tveka att kalla rasistiska idag och dessa idéer har faktiskt påverkat Nationaldemokraterna direkt.

    — ”Anders var så att säga fast i sitt eget förflutna och till viss del påverkade detta också hans unga garde närmast honom. Jag tycker att det är både bra och ärldigt att du ser och skriver att SD i någon mening var just en reaktion mot radikala grupper. ”

    Det finns andra som skriver samma sak men de skulle säga att man av taktiska skäl förändrade budskapet. Det anser jag vara en farlig förenkling. Antalet klassiska ”rasister” idag är få. Istället har vi identitärer och etnopliuralister. SD är något annat. Den skillnaden anser jag vara viktig. SD skulle kunna göra det som KD gjorde, och jag skulle kunna acceptera det utan problem. Men då måste generaliseringarna bort, och människosynen förändras, och hatfyllda attacker mot muslimer upphöra, etc.

    —– ”Sedan är väl SDU idag närmare ”uniform” än någonsin då hela demonstationer kör med samma SDU-tröja. Det kunde inte ens SDU:s deltagare på marscherna 93 och 94 leva upp till.”

    Jo, du det har jag tänkt på också. Det blir lätt lite SNF och ND stuk över det hela.

    — ”Detta förutsätter ju dock att intentionen och uppsåtet är ärligt så man inte fokuserar in på det mest extrema som helt enkelt inte är representativt (som jag tycker Expo är mästare på). Genraliseringar i sig är således inget farligt.”

    Generaliseringar kan vara till nåt bra och till nåt dåligt. men jag håller helt med dig att man inte får lov att fokusera på extremerna och tro att det gäller hela gruppen. SD:s antimuslimska hålning får stöd uppifrån partiledningen, och kan tolkas in i partiprogrammet. Expo är en annan femma. De gör inte exakt samma. Expos problem är att de bryr sig om SD.s idéer, eller vad väljarna anser. Det ogillar jag.

    — ”Det är givetvis sant att få invandrare (utom de i makteliten) som tycker dagens massinvandring är så lyckad. Men jag tror ju att det måste vara två helt separata politiska fenomen…”

    Delvis kanske…Men likheterna finns där. Och dessutom är det väldigt lätt för båda grupperna att gripa efter en enkel lösning, dvs skylla krisen på en annan part. Islamska fundamentalister gör så och alltför många inom SD gör så!

  18. – Jag skulle inte på något sätt kalla etnopluralismen som rasistisk, jag tycker den är dess totala motsats. Men visst så finns det ju en mer ”intelektuell” strävan i ND som inte finns alls i SD. I alla fall inte sedan den tiden jag, Rinderheim och Kastell skrev texter till SD-Kuriren och SD Bulletinen.

    – Men SD har med religionen i centrum målat in sig i ett politiskt hörn, det var inte alls så detta var meningen när denna resa efter ideologiska fundament att ha i grunden för diskussionen började utvecklas av dagens ledning. Onekligen en konsekvens av stor ideologisk oförmåga och populism om du frågar mig. Men antalet verkliga ”rasister” har både i SD och ND alltid varit ganska liten som du frågar mig, betydligt lugnare än vilken byggarbetsplats som helst.

    – Ja detta med färgglada SDU visar ju åter igen att det i dagens SD inte är viktigt vad som görs utan vem det är som kläcker idén.

    – Men Expo är ju inte journalister i den meningen, de är ju en politisk organisation med en tydlig agenda som helt enkelt inte går att kombinera med pressetikens regler.

    – Jag ser inte att nationalismen är ett sätt att ge någon skulden (förutom de styrande politikerna), men varje nationalism är ju konsekvensen av respektive folks egenart och måste därmed se olika ut för olika folk.

  19. Etonpluralismen ser jag mer som ett ND-fenomen men jag är ganska väl medveten om att den kommit in i SD också. Jag har mött ett antal etnopluralister där också.

    Det jag undrar lite över är hur det är med anti-islam kom in. Jag uppfattar, från min ståndpunkt, det som om generaliseringarna mot invandrarna som grupp och helhet minskade samtidigt som generaliseringarna mot islam tog fart. Och samtidigt började SD med sitt arbete för ”fädernas kyrka”…

    Eller är det så att bristen på ideologisk ”väg” och vad man kan kalla djup, gör att partiet går dit där de handlingskraftiga, om de någorlunda följer det som de drivande i kretsen runt Åkesson och Söder säger, driver partiet?

  20. Jag skulle nog säga att etnopluralismen har varit och är centralt för de flesta SD:arna också. Att ND formulerat sig bitvis annorlunda handlade i mycket om att man ville ha en egen identitet när man bildades ur SD 2001. De allra flesta är i SD är ju det som kallas ”etniska nationalister” och så är ju Principprogrammet formulerat också.

    Fokuseringen på islam kan nog sägas ha börjat för SD så smått hösten2001, då vade vi både 11/9 och första kyrkovalet man ställde upp i. Vad det skulle ge 10 år senare var dock inget man räknade på, i sådana fall tror jag inte att man tagit dessa steg – jag vill alltså påstå att denna utveckling i mycket varit omedveten – i alla fall dess form ett decennium fram i tiden.

    Man kan nog tala om en ideologisk omedvetenhet som kommit med Åkessons ledarskap. Hans taktik och hållning har ju hela tiden varit att ju färre åsikter man har ju mindre går det att angriupa, samt att man helst skall ha ett moraliskt alibi där man har åsikter som kan ge debatt. I detta fall är det många i SD:s ledning som bevisligen har sionismen och stödet till Israel som det moraliska alibit, det har så att säga för en del blivit ett substitut då SD blivit allt mindre ideologiska. Dock skall inte denna israelfixering överdrivas, på gräsrotsnivå är den inte speciellt utbredd alls.

  21. Pingback: Nikkelin – 2010-07-26 | nikkelin lifestream

  22. Det är väl inte den enda anledningen till att bröderna fått höga poster, men känslan är ju att det är svårt att angripa islamkritik när den kommer från semitiskt håll.

  23. Pingback: Nytt bokinköp: ”Jag är inte rabiat, jag äter pizza!” « Sverige är inte världens navel!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s