En kritisk granskning av en kritisk granskning av Sverigedemokraterna!

Sverigedemokraterna bör granskas kritiskt

Jag har nu läst den omtalade boken mot Sverigedemokraterna: Ut ur skuggan. En kritisk granskning av Sverigedemokraterna, av Mikael Ekman och Daniel Poohl. Boken har varit omdiskuterad (Svd, Expr, Gp, Expo, Bokbloggen, SDS, Hårdh, Leman), men det som SAKNAS i boken har inte diskuterats mycket alls. Denna artikel handlar om de saknade kapitlen i Poohls och Ekmans bok.

Har Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna idéer och program, och finns det sånt som dessa båda partier säger som på något sätt vinner gehör hos vanligt folk? Finns det sånt som politikerna gjort fel under de sita 40 åren som bidrar till dessa partiers frammarsch?

Frågorna kan verka löjliga, men är viktiga! Det är här min kritik av Daniel Poohls och Mikael Ekmans bok börjar.

Men inget ris utan ros. Boken är alldeles utmärkt, på ett sätt, och ett jätteviktigt redskap för folk som vill förstå Sverigedemokraterna. Genomgångarna av alla nazistiska och fascistiska kopplingar folk i partier haft, och genomgången av partiets historia, som Poohl och Ekman levererar här, behövs. Det är väldigt effektivt att kunna visa vilka galningar som passerat revy under årens lopp.

Men… När jag brukade hålla föredrag mot Sverigedemokraterna och rasismen, brukade jag ägna max 1/4 av föredraget åt sånt som presenteras i denna bok. Om man vill få folk att förstå att det är nåt fel med Sverigedemokraterna måste man punktera partiets idéer och bemöta det som folk i allmänhet tänker på. Och här brister boken. Men det kanske är vad de vill? I slutkapitlet förklarar författarna att varje parti bör ta upp kampen mot SD och fundera ut vilka argument de ska använda som passar deras ideologi.

Det är om bristen på djup i dagens debatt som dagens funderingar handlar.

Kritisk granskning av granskarna

För att få en förklaring till var de saknade 3/4 av boken hamnat har jag kikat på föreningen Expos sidor. De arbetar nämligen där. Expo gör i mångt och mycket ett bra jobb, men man ser samma mönster där. Man kan tex besöka sidan med deras material för studiecirklar. Då ser man att det pratas mycket om SD:s vänner och kopplingar och historia och bara en liten del om deras idéer, och absolut noll om FILOSOFIN bakom främlingsfientligheten.

Jag träffade en som gått en kurs som baserades på Expos material. Han fick lära sig argument för att försvara varför samhället ser ut som det gör. Han var arg. Invandrare, han är det, ogillar ofta VÄLDIGT mycket i svensk integrationspolitk och han gillade inte att behöva försvara den. ”Politikerna bor inte i Rinkeby, de ser inte resultatet av sin politik”, sa han.

Och här någonstans brister även Expos utbildningsmaterial. Måste man försvara dagens politik bara för att man är för invandring. De flesta invandrare vet tex att nåt är fel med den!

Och jag är inte dummare än att jag inser att vissa delar av materialet Expo publicerat faktiskt kommer att locka en del av läsarna till att rösta på SD.

Varför Sverigedemokraterna vinner gehör

Jag ska förklara vad jag menar.

Jag har aldrig förstått varför Expo envisas med att säga att dagens invandring inte är en massinvandring. genom att hänvisa till att det bara är en liten del av världens 20 miljoner flyktingar som kommer hit. De borde ta debatten om invandring är bra eller dåligt istället!

Jag har aldrig förstått varför man måste dölja det faktum att integrationspolitiken faktiskt till stor del kollapsat. Arbetslösheten och brottsligheten är därför stor i många områden där invadrare bor.

Jag har aldrig förstått varför man måste försvara burkan för bekämpa Sverigedemokraterna. Extremism som extremism. Eller?

Sverigedemokraterna får en massa stöd idag på grund av att det finns en reell oro bland folk. Sverige har förändrats de sista 40 – 50 åren. Onekligen. Och detta har gjorts utan att vanliga människor fått vara med och säga varken bu eller bä om det. En massa beslut tas över huvudet på folk. Samtidigt ser de en massa problem i samhället som inte politikerna gör nåt tillräckligt mot, tycker de. Arbetslöshet, brottslighet och andra problem. En stor del av dessa är kopplade till integrationspolitikens kollaps. Ganska många upplever att politikerna inte vågar prata om problemen. Det tolkas då som att man inte ”får” prata om vissa saker i samhället.

I brist på annat vänds en hel del av missnöjet, på klassiskt sätt, mot de ”främmande”. De är främmande och skrämmande. Och det FINNS en fundamentalism bland många av dessa grupper som faktiskt ÄR ett riktigt problem, och är man tillräckligt rädd eller arg är det är lätt att tro att alla är som den lilla gruppen.

Det är nu generaliseringarna kommer in i bilden. Alla stereotypa idéer om hur människor ”måste” vara…

Men… Det är enkelt att generalisera om det som man inte vet så mycket om. Men bara till en viss gräns.

Eftersom de flesta svenskar faktiskt känner invandrare nuförtiden funkar inte de extremaste partiernas retorik just nu. Idag kan inte Nationaldemokraterna bli ett stort parti (även om sånt kan förändras). Svenskarna vet att generaliseringar mot alla invandrare inte stämmer, det finns ju ”massor” av ”bra och strävsamma” invandrare.

Men det har blivit ok att generalisera om VISSA grupper. Tex syrianer eller muslimer eftersom det är färre svenskar som på djupet känner en just dessa. Dessutom finns det en del läskiga fundamentalister där som man i allmän rädsla lätt kan tro är goda representanter för hela gruppen. I synnerhet om politikerna inte vågar agera mot detta läskiga.

I det läget kan ett parti som pratar om det som många upplever att man inte ”får” prata om i samhället, vinna stöd om det inte visar sig för invandrarfientligt. SD tillåter s.k. ”assimilerade” invandrare i sina led.  Det är alltså intressantare än sina kusiner på högerkanten. Samtidigt erbjuder de generaliseringar som kan locka en del folk eftersom de generaliseringarna faktiskt har en viss kärna av s.k. ”sanning”. Det FINNS ju onekligen religiös fundamentalism, burkabärare och islamisktiska terrorister  i världen och i Sverige. Sen att inte alla är fundamentalister är en sak som man i okunskap ganska lätt förbigår.

Den historiskt bevandrade kan genast se likheterna med antisemitismen. Judarna blev syndabocken för något som folk ansåg hade gått fel i samhället. Och depressionen och första världskriget visar ju att politikerna onekligen hade betett sig käpprätt åt helvete fel!

Det gör inte antisemitismen mer vettig eller ”rätt”, däremot visar det att man inte kan undvika att ta hänsyn till vad som gått fel, när man bekämpar något som liknar antisemitismen.

Daniel Poohl och Mikael Ekman och Sverigedemokraterna

Att i detta läget säga, som Poohl och Ekman, att det är politikerna som ska ta ”stoppa” Sverigedemokraterna är lite ironiskt eftersom svenska politiker inte är speciellt välkända för att medge begångna fel.

I detta läget måste man avslöja partiets historia, såsom Poohl och Ekman gör. Men man måste göra mer. Man måste punktera filosofin bakom främlingsfientligheten. Generaliseringarna om folk och religioner! Och man måste adressera de problem som finns, MEDGE att de finns och helst erbjuda nån form av lösning och erkänna att fel begåtts i det förflutna. Samtidigt måste man visa hålla fram de positiva saker som invandringen gett oss genom tiderna och idag, så folk får se att myntet har två sidor.

Och här kollapsar Poohls och Ekmans metod ordentligt. För inte tusan kommer varken Alliansen eller Socialdemokraterna att börja medge begångna fel, minst av allt mitt under en valkamp. Och lösningar på problemen verkar också utebli. Jag har sett ganska få sådana i debatten. Kvar finns en viss vilja att hålla fram det positiva som invandringen gett Sverige men eftersom politikerna inte vågar vara djupa, eller inte KAN det, så faller även denna strategi.

Kan det med andra ord vara så att Mikael Ekman och Daniel Poohl, och de som gjort Expos studiematerial, vet detta och koncentrerar sig på det som dagens politiker KAN göra. Dvs se till att de pratar om alla läskiga kopplingar, och om läskiga människor som varit medlemmar, inom SD eftersom det är detta som de upplever att politikerna KAN ta en debatt om?

Eller är författarna så insyltade i dagens politik att de inte KAN ta en debatt på annat sätt än detta.

Att ta debatten mot Sverigedemokraterna

I bloggosfären finns det utmärkta exempel på folk som kan ta debatten och även hantera frågor som rör den saknade 3/4 av Pools och Ekmans bok. Viisverige, Sagor från livbåten, Svensk myndighetskontroll, Anna Lena Lodenius, Magnus Betnér och sajten migrationsinfo har skrivit mycket bra, för att bara nämna några exempel. Ungdom mot rasism ska också nämnas.

Jag har inte läst Christoph Anderssons bok ännu, så jag vet inte hur han är men återkommer om detta. LO och arbetarrörelsen har skrivit en hel del bra men deras eviga problem är att de alltid måste undvika att kritisera det som sossarna gör. Även internationalen ska nämnas för sina artiklar, även om jag inte förstår varför man måste försvara så mycket av det som är för att skriva artiklar mot rasism. Sen saknar jag gamla Gringo, som faktiskt hade många poänger.

Expo har en del material i sina sektioner om kultur och artiklar från tidskriften. Men samlingen med fakta om Sverigedemokraterna är rent undermålig. Bara kopplingar till läskiga personer och redogörelser för deras historia, och inga djupgående analyser över Sverigedemokraternas idéer!

Skitnödig Sabuni

Som avslutning, och för att understryka vad jag menar, vill jag citera en debattartikel av Martin Ezpeleta i Aftonbladet för några dagar sen.

Vem vågar gå ut mitt i en valrörelse och säga att ”vi hade fel”… Exakt! Där ser ni vad problemet är! Men ändå måste det sägas, och lösningar presenteras, och debatten tas om människovärdet och filosofin bakom alla generaliseringar mot t.ex. islam och syrianer, annars kommer Sverigedemokraterna att växa och växa!

Invandrarna är ett problem. Invandrarna är ett problem. Upprepar man mantrat tillräckligt många gånger så blir det sant. Det är vad som har hänt i Sverige. Många, väldigt många, uppfattar invandringen som ett problem. De gör det ofta utan riktiga argument. Mer en magkänsla. Det är inte så konstigt, om man följer den märkliga mediedebatten. Antingen alarmerande rubriker eller misstänksam tystnad. När man vill lyfta fram invandringens positiva följder, blir det genast folkdräkter och exotiska maträtter.

Med de skitnödiga politikerna är det samma sak. Nyamko Sabuni tillträdde som jämställdhets och integrationsminister med löftet om att ta debatten med Sverigedemokraterna. Hon skulle dra av dem masken, visa att de pratade skit. Det har gått fyra år. Hon har fortfarande inte satt sig ner och debatterat med Sverigedemokraterna. Vad skickar det för signaler?

Jo, den som SD älskar att lyfta fram: Vi är de enda som säger det som etablissemanget inte vågar säga. Och vad är det som SD tror sig vara ensamma om att våga prata om? Ja, ett av SDs favoritargument är ju att flyktingpolitiken är så fruktansvärt dyr för Sverige. Invandringen kostar Sverige så mycket att varenda spricka i välfärdssystemet kan härledas till detta svarta hål i de offentliga utgifterna.

De brukar prata om uppemot 300 miljarder om året. Klart det skrämmer.Då räknar de in alla kostnader för invandringen, men “glömmer” att invandrare också betalar skatt.

Professorn i nationalekonomi Jan Ekberg lade ifjol fram en rapport för till ESO, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi. Vi kan använda oss av den, eftersom även de sektorer inom Sverigedemokraterna som inte lider av statistiska hallucinationer verkar godkänna den. Rapporten visar att invandringen kostar den svenska staten 40 miljarder kronor om året.

Kostnaden uppkommer som skillnaden mellan vad invandrarna tar i anspråk av den offentliga sektorns utgifter (bidrag och offentliga tjänster som exempelvis skola och sjukvård) och vad de bidrar med i form av skatter och socialförsäkringsavgifter.

40 miljarder kronor är inte växelpengar. Men det är mindre än två procent av BNP. Dessutom om invandrarna skulle ha samma sysselsättningsnivå som de infödda svenskarna skulle siffran istället vara positiv. De skulle innebära ett tillskott i statskassan.

Därför har problemet snarare med integrationspolitiken att göra, än med antal invandrare vi tar emot. Dessutom finns det minst en aspekt som Jan Ekberg inte tar upp i sin rapport. Värdet på invandrarnas utbildning. Tänk på att många av invandrarna redan pluggat innan de kom till Sverige. Där spar man en jävla massa pengar. (Nej, det är inte sant att det kommer en massa analfabeter. Utbildningsnivån på invandrarna som kommer i dag är faktiskt högre än på de som kom på 90-talet och andelen med högskoleutbildning är i princip lika hög som infödda svenskar).

Min mamma, till exempel, är barnpsykiatriker. Hon utbildade sig i Argentina. Efter ett års kompletterande utbildning i svenska, började hon jobba på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Hur mycket sparade Sverige på att inte behöva utbilda en psykiatriker? Vad är värdet på min mammas utbildning? Den måste såklart också värdesättas när man ska räkna ut kostnaderna för invandringen.

Lars Persson är redaktör på bloggen Vi i Sverige. Han har gjort en kalkyl på värdet av invandrares utbildning. Han har baserat uträkningen på 2006 års invandrare och använt sig av officiella källor, främst Statistiska centralbyrån och Skolverket.

Den mycket läsvärda rapporten, som han sammanfattar i Newsmill, uppskattar värdet på invandrarnas utbildning till 34 miljarder kronor. Nu är det sant, det kapitalet utnyttjas inte till fullo. Det är många miljarder kronor som går till spillo i outnyttjad arbetskraft.

Och en viktig anledning till det är ju diskrimineringen. Den som regeringen så ogärna pratar om. Förra söndagen skrev Nyamko Sabuni en artikel i DN Debatt om utanförskapet i förorterna. Hon förstår också att arbete är viktigt för att integreras i samhället.

Men trots att hon pratar om svårigheterna att få unga invandrare ut på arbetsmarknaden, nämner hon inte ordet “diskriminering” en enda gång i sin text. Det borde vara omöjligt för en integrationsminister i dagens Sverige, att blunda eller negligera den etniska diskrimineringen på arbetsmarknaden. Den som gör att invandrare antingen inte får jobb eller inte får ett jobb som motsvarar deras utbildning.

Så länge man inte bekämpar diskrimineringen – genom strängare straff, genom ett starkt antirasistiskt arbete i skolorna, genom positiv särbehandling – så kommer invandrarna förknippas med röda siffror i budgeten.

Men det är inte invandrarna som är problemet. Det är integrationspolitiken.

Exakt vad jag anser också.

Boken då? Det som står där kan man redan idag läsa på nätet. Köp den om du vill men var medveten om att de viktigaste 3/4 av boken saknas! Daniel Poohl och Mikael Ekman missar chansen att dra Sverigedemokraterna ut ur skuggan, de granskar partiet kritiskt men otillräckligt!

Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokraterna, invandring, Daniel Poohl, Mikael Ekman, Expo, Nyamko Sabuni, Sverigedemokrater, Nationaldemokraterna, integrationspolitik, rasism, antirasism, Expo, Expo.se, Migrationsinfo, fördomar, islam, islamister, muslimer, islamofobi, muslimofobi