Identitär livbåtsetik utan livboj eller flytväst (svar till Solguru)

Ska man bemöta någon idé som man anser vara negativ för samhället måste man bemöta denna idé på djupet, så man visar VAD i idéerna som är negativt.

Jag har skrivit en hel del om den s.k. etnopluralismen som bland annat Nationaldemokraterna bekänner sig till, och kallat den en ny rasism. Men varför anser jag den vara fel? Bloggaren Solguru skrev ett inlägg till mig i en diskussion på på min blogg där han sa att han gärna ville ta en debatt om etnopluralismen och bad om mina åsikter om hans skriverier om etnopluralismen i en artikel om Identär etik. Den debatten tar jag gärna. Denna artikel är mitt svar.

Solguru! Som du kanske förstått har jag träffat en hel del traditionalister, identitära förespråkare. Min vana trogen börjar jag därför med att konstatera skillnaderna. Ja, jag ser etnopluralism som en sorts rasism, pga generaliseringarna som alltid följer i dess spår. Och ja, du ser troligen mina idéer som extrem samhällsförstörande modernism!

Sen vill jag konstatera att jag ogillar dagens politik mycket och anser INTE att dagens integrationspolitik är den rätta, även om jag är mycket positiv till invandringen, så jag ber dig att inte dra den slutsatsen, å din sida så vet jag vad traditionalism och det identitära är och vill göra klart att jag inte ser dig som nazist eller nåt liknande som gottköps-antirasisterna skulle säga.

Så, nu har vi klarat av det. Låt oss gå till idéerna. För det är dina och mina idéer om världen som är det avgörande. Och jag anser att det finns gigantiska luckor i de resonemang de identitära för om etnopluralismen.

Framtiden bestämmer hur nuet blir

Jag anser att MÄNNISKOSYNEN, är det viktigaste att diskutera inom politik och religion. Det är den MÄNNISKOSYN vi har när vi planerar för framtiden som bestämmer hur nuet OCH FRAMTIDEN blir, anser jag. Och, paradoxalt nog bestämmer även våra idéer om framtiden hur det förflutna blir! (Dvs vad vi tolkar in i det som varit.)

Därför reagerar jag skarpt när jag ser generaliseringar som drabbar folk av andra kulturer och religioner. Du ogillar säkert det jag skrivit om Sverigedemokraterna, men du kan kanske förstå det ändå om du vet att jag sätter MÄNNISKOSYNEN i centrum. Dvs betraktar man var människa som en unik individ med sina unika förutsätttningar, eller drar man grupper av människor över en kam?

Då så. Över till den identitära etiken. Jag fick en länk av dig som jag ska kommentera.

Först vill jag ursäkta att jag använt begreppet traditionalist och identitär nästan synonymt. Det är MIN individuella benämning på en grupp människor. Du kanske skulle se dig som nåt annat.

Sjutalet och bollarna

Jag har hört en liknelsen med sjutalet som passar in här.

Nån traditionalistisk tänkare måste ha formulerat den, oklart vem, eftersom jag bara hört traditionalister använda liknelsen.

Idéen är att om man har en boll så klarar man av att lägga sex lika stora bollar runt den bollen så att de omgivande bollarna rör den inre bollen, inte mer. Likaså är antalet bollar som dessa sex bollar kan ha beröring med begränsat. Hur många har jag glömt.

Den inre bollen ska symbolisera du och de omgivande bollarna din familj. Familjen är samhällets grund. Sen följer, enligt idén,  lager av bollar, så att säga, grannskap, lokal by/stadsdel, region, nation, bollar av olika färger (kulturer och etniciteter) mänsklighet… Det sistnämnda kan man lite slarvig likna vid mänsklighetsbegreppet. Begreppet BOLL i sig, kanske.

Enligt denna teorin är vi gjorda för att uppfatta oss själva och ett begränsat antal personer egentligen. Alla andra band med andra ”bollar” byggs upp genom likheten med en själv och de sex omgivande. Så bildas koncentriska lager av ringar, som ringar på vattnet, och ju fler bollar som bildar ett lager runt en, ju längre bort är man också, och ju diffusare likheten och släktskapet.

Du är lite inne på samma tanke. Du skriver: ”I begreppet ”identitär etik” torde de flesta kunna utläsa en etik grundad i den egna identiteten – den egna familjen, det egna lokalsamhället, den egna etniciteten och den egna staten.”

Det vill säga att vi ”bollar”, eller människor, speglar oss i vår identitet när vi bedömer vem som är vår nästa och utifrån denna s.k. likhet skapar vi våra gemenskaper, som lokalsamhället och etniciteten. Detta är intressant….

Vem är vår nästa?

Visst är det så att det är familj och vänner som står oss närmast. Men sen då? Om man tittar på historien ser man att det inte alls är givet VEM vi identifierar oss med, vem vi hittar likheter med, förutom familjen och de omgivande, dvs ”flocken/stammen/bygemenskapen”.

Detta varierar nåt enormt. Men jag återkommer till detta strax. Jag fortsätter att citera dig:

”För det andra torde de flesta både känna till, och godta etiskt, att en individ också efter att han säkerställt sin egen överlevnad, hellre föder sin egen familj, än skickar eventuell överbliven mat till andra, och låter fru och barn lida hungersdöden. En individ som i en sådan situation prioriterade att sända pengar till någon helt annan, enligt principen att ”alla människor är lika mycket värda”, skulle de flesta sannolikt inte anse vara ”etisk”, utan snarare besatt av någon sorts extremistisk ideologisk förvirring.Icke desto mindre är det så, att många av de etiska system som i dagsläget dominerar exempelvis den politiska filosofin i princip inte godtar att man gör denna skillnad.”

”För det som sagts ovan om det egna jaget, och om familjen, går för de flesta människor längre än så. De allra flesta av oss skulle hellre rädda och hjälpa nära vänner, avlägsna släktingar och till och med flyktigt bekanta grannar, än fullständigt okända människor.”

Så långt håller jag med. Så fungerar vi människor, som jag skrev. Först ser vi till familjens, och det som biologiskt kan kallas flockens, behov. Men sen då? Du skriver:

”Vilket för oss till den sista delen av detta: det faktum att de allra flesta av oss reagerar starkare dels på sådant som händer i vårt eget land, och dels på sådant som händer våra egna landsmän (här förstått som etniska landsmän) också i fjärran länder, än vi gör när vi hör om sådant som händer exempelvis en afrikan i Somalia. När människor som ser ut som vi, tänker åtminstone ungefär som vi och dessutom talar som vi råkar illa ut, känner vi vanligen en empati av ett slag som faktiskt skiljer sig från den vi känner med andra folk. Vår sympati med tredje världens lidande har alltid en mer ideologisk-sentimental kvalitet,”

”Men är varje människa alltid samma människa i relation till andra? Och är den som inte gör skillnad på person och person alltid den mest moraliske? För att återknyta till det första exemplet: en far som lika gärna räddar en helt okänd kvinnas barn, som det barn han delar med sin fru, skulle få betrakta som ”etisk”. De flesta kvinnor skulle sannolikt ha ångrat att de gift sig med honom från början, om han någonsin omsatte sin moralsyn i handling.”

Än så länge kontrasterar du bara de omgivande sex bollarna med ”alla” bollar. Och ja, det är ju självklart att en människa väljer OCH BÖR OM DENNE ÄR SUND; välja de som står honom/henne närmast i en valsituation. Men vem är vår nästa förutom detta? Nu börjar dina resonemang halta betänkligt..

”Detta kan lätt utsträckas till att gälla också människor som bor i samma område – grannar, eller invånare i en by… Givetvis är konsekvenserna snarlika på den nationella nivån. En regering för vilka ”alla världens folk är lika” är en i bästa fall oduglig regering, och i värsta fall en direkt destruktiv regering…”

”Detta för oss till pudelns kärna: upplösningen av inte bara nationell solidaritet, utan kanske i lika hög eller högre utsträckning lokala band (i städerna) och familje- och släktband, saknar den positiva motsvarighet på det ”globala” planet som våra moderna etiker gärna hänvisar till… Alltså: föreställningen om en ”mänsklighet” saknar egentligen en motsvarighet i de relationer vi vanligen betecknar som ”mänskliga”.”

Här börjar dina resonemang halta, men det inser du själv. ”Lätt” utsträckas. Vad då lätt? Hur då utsträckas? Och varför kan man inte då lika lätt utsträcka det till hela mänskligheten? Och är nationen så naturligt en enhet?

”Vän av ordning invänder nu förstås att detsamma i någon mån gäller också nationen – inte heller här har vi några konkreta band till de flesta människor, och därtill finns alltid substantiella kulturella skillnader också inom en stat och ett folk… Det första rör själva staten som organisationsform. Nationalstaten är funktionell, och tycks i viss mån vara en förutsättning för många nödvändiga aspekter av mänskligt liv. Om sociala grupper kunde förväntas leva i harmoni med varandra, skulle det naturligtvis räcka med samfund av människor som binds samman av släkt- och vänskapsband, organiserade i mindre samhällen och stammar. För att kunna producera de livsförutsättningar vi i dagsläget förväntar oss, förutsätts emellertid komplexare, och större, organisationsformer. Tätt sammankopplat med detta är det faktum, att staten kan bära en princip. Det andra svaret rör etniciteten i sig – de människor med vilka vi delar utseende, språk och i viss mån tänkesätt. Oavsett hur mycket man vill förneka det (av vilken orsak man nu egentligen skulle vilja det), finns här relationer och band – även med människor vi inte i någon egentlig mening ”känner” – som ofta helt övervinner sådant som kulturella intressen och social eller ekonomisk klass.”

Till slut sammanfattar du detta så här:

”Poängen med ovanstående är med andra ord: inte bara är det rimligt att acceptera att människor tar ett större ansvar för sig själva, sin familj, sin släkt, sina vänner, sitt närområde, sin etniska grupp och sin nation, än vad de gör för främlingar och andra länder i världen. Det är något man kan förvänta sig – något som borde vara en plikt snarare än ett ”nödvändigt ont”… Sedan finns det förstås andra frågor – även om man ser ”mänskligheten” som en i viss mån overklig kategori, innebär ju inte det att faktiska globala problem kan nonchaleras – ekologiska problem kräver internationellt samarbete, svält och sjukdomsspridning i tredje världen har konsekvenser också här.”

Identära paradoxer

Problemet med dina resonemang är att du antar att de grupper vi människor identifiierar oss med är på förhand givna grupper, a priori.

I en tidigare artikel här på bloggen,  har jag visat att detta med att frågan om VEM som är vår nästa, är identärernas, och entopluralisternas, stora problem. Och att nationalstatens existens är ett fenomen som går emot, och utmanar, själva grunden till det identära tänkandet.

Vi håller med varandra om att familjen är de som står oss närmast: Men sen är frågan vad som kommer därefter, Solguru!

En nation, en stat, ett lokalsamhälle och en etnicitet har lika lite en på förhand given existens som begreppet mänskligheten.  En blick på mänsklighetens historia visar att det enda som är så att säga på förhand givet är att man identifierar sig med familjen och sen med GRANNARNA, dvs den egna flocken. Detta har på ett sätt ett biologiskt samband. Flockbeteendet sitter i sen vi var apor, så att säga.

Och här kommer min första poäng. (Ursäkta att det tog så mycket textmassa för att komma fram hit.) ALL ANNAN IDENTIFIERING MED ALLA ANDRA MÄNNISKOR GÅR UTÖVER DET SOM KAN ANSES VARA OSS GIVET GENOM NATUREN.

Trost språklig likhet, trots etnicitet och religion och delad historia har varje nationalstat varit uppdelad i mindre enheter, som alla alltid, vid något tillfälle, sett de andra enheterna som ”främmande”. Jämför landskapen i Sverige t.ex. Dödade man en östgöte, en från samma region, ”böter man liv för liv” men dödar man en smålänning böter man X antal daler istället.

Hur otroligt det än må låta har den tid funnits när en östgöte eller en upplandsbo sett på en smålänning med samma ögon som många idag ser på araber eller somalier.

Men nationalstaten överkom dessa skillnaderna.

Vi människor har nämligen en förmåga som inte djuren har. Vi kan skapa enheter! Om vi kikar på en skog är vårt öga konstruerat som så att vi max kan urskilga 5-10 enskilda träd åt gången och vid en blick urskilja dem. Men vi kan med vår hjärna SE LIKHETERNA TRÄDEN HAR och skapa ett enhetsbegrepp för ”alla träd i ett område”, vi kallar denna enhet skog.

Det intressanta är att genom att skapa enheten skog har vi inte 10.000-tals träd att räkna med utan bara ett ett, EN enhet!

Så gör vi även med vår omgivning. Vi skapar en idé om det som inte är i direkt beröring med oss, ex. en socknen eller häradet eller landskapet. Och plötsligt har en grupp på kanske 2000 individer innesutits i EN enhet, i ett ett. Och en ENHET, ett ETT, är alltid lättare att greppa än 2000! Men samtidigt vet vi att detta ETT består av 2000 individer.Fascinerande! (För att använda bolljämförelsen så tar vi 2000 bollar och sammanför till en liten boll av samma storlek som den boll man själv är!)

Enhetskapande är ett tveeggat svärd

Enhetsskapande är i grunden positivt, anser jag. Men det finns faror. Den främsta faran är att mycket av enhetsskapandet i historien skett genom tvång. Den andra faran att man gör sin nya anhet till något från naturen eller Gud givet och vänder taggarna utåt mot det främmande. I värsta fall får man nazism: att man ser sin egen grupp som nån sorts ”övermänniskogrupp”.

Det är här etnopluralismen, och de identitära resonemangen haltar. Etniciteten har lika lite setts som ENHETSSKAPANDE genom historien som begreppet mänskligheten. Landskapet, socknen, häradet, Nationen, religionen, kulturen, har inte varit gudagivna ting!

Vi definierar vem som är vår nästa utifrån LIKHET först och främst. Vi människor skapar en enhet utanför familjen och flocken/stammen genom att söka likheter. Dielekterna, språket, religionen och utseendet har varit de sätt vi främst sökt likheter och skapat enheter på.

I och med historien har man kommit på sätt att skapa en enhet som går utöver dessa likheter. Uppfinningen ifråga heter staten, och nationalstaten. Där har man skapat förenat folk genom en IDÈ. genom idén om en ”större likhet”.  Därför kunde man förena två så skilda folkslag som östgötar och västgötar till GÖTALAND! Och sen Götaland och Svealand till Sverige.

Denna idé om likheter har blivit så fast rotad i oss att vi nästan ser nationen som lika gudagiven/på förhand given som flocken… Detta är inte konstigt för det vi skapar som enheter blir nästan som en del av vår personliga identitet!

Men Solguru!  Mänskligheten som enhet är också en idé, lika naturlig och onaturlig som nationen som idé.

Och här kommer min andra poäng. OM DU SER TILL VAD SOM ÄR I EN MÄNNISKAS HJÄRTA OCH HJÄRNA ser du en likhet mellan människor som går utöver etniciteten, kulturen, religionen, hudfärgen, men som ändå är en likhet! Det är MÄNSKLIGHETEN som idé och begrepp!

Det är som liknelsen om den barmhärtige samariten i bibeln. En gemenskap existerar som går utöver etnicitet och religion. Eller som en av de kända islamska tänkarna sa att om man inte är en bror till en annan människa i religionen så är man det i mänskligheten.

Till sist: livbåtsetiken!

Jag anser alltså, för att sammanfatta det jag skrivit en aning, precis som du att familjen är grunden för allt. Fast jag ser det snarast som en sorts storfamilj. Min ”första cirkel” av nära och kära är min flickvän, min mamma, min bror och hans familj och mina bonusbarn (mitt ex barn som är som mina). Sen har jag kanske en andra cirkel med vänner och släkt. Men i den andra cirkeln inkluderar jag även de konstgjorda ”enheter” jag skapat: som mänskligheten som en enhet och Sverige som en enhet! Sida vid sida med vänner, alltså!

Jag har inte fallit i fällan att tro att min etnicitet är något som är naturligare att stå nära än araben eller asiaten. Jag har sett in i människors hjärtan och hjärnor och sett en gemenskap som går utöver etniciteten eller kulturen eller hudfärgen eller religionen. Jag kallar denna enhet mänskligheten. Det är syskonskapet mellan de som t.ex. vill hjälpa andra människor, som hjälper en människa i nöd, som den barmhärtiga samariten!

Jag tror att ditt problem är att du tänker för begränsat! Livbåtsetiken som Tom Regan uttrycker den, visar dilemmat med ditt tänkande. Problemet som Tom beskrev det är att det är fem personer i en livbåt och man måste kasta en överbord, annars tar maten slut, Vem räddar man då?  De som är närmast, är givetvis svaret! Alltså kastas den utan vänskapsband till de andra överbord.

Problemet är bara att människor stött på problem med resursbrist MÅNGA gånger i historien och har kommit över problemen. Men hur? Inte genom att anpassa sig till problemen (kasta någon överbord) utan genom att TÄNKA och hitta en lösning på problemet och hitta sätten att rädda alla!

Du vet, får man höra att man ”MÅSTE” välja mellan två usla val, ska man givetvis välja det tredje alternativet: dvs vägra välja och vägra spela med i spelreglerna!  🙂

Livbåtsetikens problem är att den bortser från människans förmåga att lösa problem. Livbåtsetiken, som den tolkas av de identära, bortser från att det mänskliga hjärtat är så stort att det faktiskt kan rymma både den egna familje och ”flocken” eller ”stammen” , och hela mänskligheten! Man behöver inte kasta medkänslan för afrikanerna eller araberna överbord! men då måste man använda tankeförmågan, och göra som de som skapade enheten nationen eller enheten landskapet en gång i tiden, dvs ändra spelreglerna och utvidga enheteskapandet!

Med andra ord behöver vi inte bygga murar mellan den egna gruppen och de andra grupperna i etnopluralismens namn. Vi kan istället välja att fokusera på det väsentliga här i livet!

För att göra en paralell: Det väsentliga är inte om man använder curry i maten, som indierna, lagar köttbullar och lapa mellanmjölk som vi svenskar, eller stora stekar som amerikanerna, eller mumsar i oss cous cous som nordafrikanerna eller halalkött som araberna. Bortom allt detta finns den gemensamma MÄNSKLIGA förmågan att LAGA MAT och förmågan att glädjas i hjärtat av att se en mätt och glad medmänniska.

Du förstår säkert liknelsen! Den är högst relevant!

Läs även andra bloggares åsikter om etnopluralism, Motpol, Solguru, rasism, invandring, kulturer, filosofi, Sverigedemokraterna, Nationaldemokraterna, främlingsfientlighet