Den ”svenska” kulturen: veckodagarna

Vår odyssé i den ”svenska” kulturen fortsätter. Denna gången ska vi kika på de gamla veckodagarna. Men för att se var våra svenska benämningar på veckodagarna kommer från måste även titta närmare på de nordiska gudasagorna.

Finns det nåt mer nordiskt än de gamla nordiska gudarna, än Eddans sagor, än de fantastiska visdomsorden ur Havamal? Ändå är inte dessa nordiska gudar helsvenska eller helnordiska, ja de är inte ens helgermanska, utan har framvuxit ur en kulturell gemenskap över gränserna, och i begynnelsen var de nordiska gudarna allt annat än blonda och blåögda. De var ”svartskallar” från Medelhavet!

Detta måste man veta för att kunna spåra namnen på de svenska veckodagarna. Namnen på dagarna visar nämligen att den ”nordiska” gudavärlden till stor del härrör från området runt medelhavet, närmare bestämt Rom och Grekland.

Det är gudarnas namn man ska börja undersöka för att se varifrån namnet på de svenska veckodagarna kommer från.

Grekerna namngav veckodagarna efter solen, månen och de fem kända planeterna, vilka i sin tur fick sina namn efter gudarna Ares, Hermes, Zeus, Afrodites och Kronos. Theon hemerai kallade grekerna sina veckodagar, nämligen gudarnas dagar. Romarna bytte ut namnen på gudarna som symboliserade en veckodag mot de gudar som motsvarade dessa grekiska gudar. Mars. merkurius, Jupiter, Venus och Saturnus (De båda religionernas gudar var i praktiken samma men med andra namn) De germanska folken bytte ut dessa Tyr, Oden, Tor, Freja, men Kronos/Saturnus hade ingen motsvarighet i den gamla germanska gudavärlden…

Söndag

Söndag har varit solens dag under en lång tid i stora delar av Europa. I fornengeskan kallades söndag för sunnandaeg. Samma namn hade man i forngermanskan för denna dag. Sunnon-dagaR. I den gamla grekiska kulturen hette denna dag heliou, solens dag, och på latin samma: dies solis. Solen.

Måndag

Den andra dagen i veckan var måndag. Månens dag. monandaeg i fornengelskan. Dies lunae hette den på latin och hemera selenes på grekiska, alltså gudinnan selenes/lunas dag – månens dag. Månen.

Tisdag

Tisdag var tiwas dag i fornengelskan. Krigsguden Tyrs dag i de germanska språken. Dies Martis och hemera Areos på latin och grekiska, dvs krigsgudarna Ares och Mars dag. Tyr var himmelsguden. En mycket vis gud och modig gud som bland annat offrade sin arm, och räddade gudavärlden och universum, genom att sticka in den i fenrisulvens mun. Planeten Mars.

Onsdag

Onsdag var den visa guden Odens dag. Wodnesdaeg på fornnordiska. På latin dies Mercurii och på grekiska hemera Hermu. Dvs gudarna Merkurius och Hermes dagar. Det gemensamma mellan dessa gudar; oden, Merkurius och Saturnus, var att de stod för visheten, vetenskapen och för skrivkonsten. (Oden offrade sitt öga för att få kunskapen om runorna.) Planeten Saturnus.

Torsdag

Som man kan höra på namnet, guden Tors dag. Thursdaeg eller thunresdaeg på fornengelska (thunresdaeg betydde åskans dag). Thorsdagr på fornnordiskan. Latin Dies Jovis, Jupiters dag och på grekiskan då givetvis hemera Dios, Zeus dag. Zeus och Jupiter var den grekisk-romerska gudavärldens huvudgud.En mäktig gud, men en lite moraliskt tveksam gud. Zeus/Jupiter var tex känd för alla sina våldtäkter på människor. I den nordiska mytologin spelar Tor ofta rollen som en lite dum och lättlurad machogud. Se tex hur Tor luras i den dråpliga berättelsen om Tor och utgårdsloke. Tors, Zeus och Jupiters kännetecken var bland annat åskan. Planeten Jupiter.

Fredag

Fornengelskan frigedæg, Frejas dag, forngermanskans frije-dagar. Freja var skönhetens, kärlekens och kvinnlighetens gud. Samma som Venus på latin. Därav kommer latinets Venus dag, dies Veneris och grekiskan hemera Afrodites (eftersom Venus grekiska motsvarighet var Afrodites.) Venus var i den nordiska mytologin Odens, vishetens, fru. Planeten Venus.

Lördag

Här skiljer sig de grekisk-romerska gudarna från det svenska namnet på lördag, lögardagen, dagen då man lögade (tvättade) sig och badade. På fornengelskan heter dagen intressant nog sæter(nes)daeg, dvs samma som på latin, Dies Saturni, Saturnus dag. På grekiska hette motsvarande dag hemera Khronu, Kronos dag. Saturnus var jordbrukets och tidens (årstidernas) gud. Kronos var tidens gud och namnet på den gud som åt sina egna barn och som styrde himlen tills hans son, Zeus, störtade honom och tog makten över universum. Planeten Saturnus.

Veckodagarna och den gudavärld som beskrivs i den germanska-grekisk-romerska gudavärlden finns det mycket att prata om. Jag återkommer framöver om detta ämne. Jag slutar vid detta och med att återigen konstatera att det inte finns något i Svensk kultur som inte bär spår av årtusenden av dialog mellan alla kulturer och regionerna på vår planet.