Dagens huvudnyhet rör Emigrantinstitutet i Växjö, som verkar kunna räddas. Dessutom nyheter om en statlig utredning om Cirkulär migration, plus nyheter om dubbelmordet i Södertälje samt blogginlägg om invandringen. Samt en bra artikel av Offensiv om EU:s galna flyktingpolitik.
Emigrantinstitutet räddas
Smålandsposten rapporterar att Emigrantinstitutet räddas: ”Den seglivade konflikten mellan Emigrantinstitutet å ena sidan och Landstinget Kronoberg och Växjö kommun å andra, är löst. Kommunen köper Utvandrarnas hus för nio miljoner kronor och Emigrantinstitutets verksamhet stannar i huset.”
Det värdefulla arkivet och museet med material om den svenska utvandringen till bland annat Amerika kommer alltså att få nytt liv. Disskussionen nu kommer att handla om vilken framtida inriktning institutet ska få. Ska materialet de har digitaliseras? Ska institutet bli ett migrationsinstitut som också ska hålla på med invandringsfrågor.
Följande bakgrundsartikel i Smålandsposten är intressant:
Styrelseordförande Harald Runblom är medveten om att många ser på institutet som något dammigt, där professorer från förr samlas.– Bilden av oss i Växjö är att vi är ett gäng gammaldags stofiler…– Forskningen kring emigrationen är inte så intensiv som när vi startade. Men om vi kunde vidga forskningen till invandring skulle det bli annorlunda. Och vårt material är fortfarande intressant för forskare och släktforskare över världen.En av kritikerna är Anders Ekberg, stridbar moderat politiker som suttit i både Emigrantinstitutets och Smålands museums styrelser.– Emigrantinstitutet har ju hävdat att de är unika, och de har de varit en gång i tiden, men är det inte längre. Det kom andra inom området, framför allt högskola och universitet. Forskningen förflyttades dit, från det solitära till det gemensamma. Men Emigrantinstitutet följde inte med.
Läs mer i denna pressrelease, Smålandsposten, Anbytarforum.
Vänsterperspektiv på invandringen
Jag rekommenderar denna artikel ur Offensiv om Eu:s och Sveriges omänskliga flyktingpolitik.
På papperet följer Sverige asylrätten det vill säga ”En person som känner en välgrundad fruktan för förföljelse på grund av nationalitet, religiös eller politisk uppfattning, kön el- ler sexuell läggning, annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller ras och inte kan eller på grund av fruktan inte vill begagna sig av detta lands skydd, är enligt den svenska lagen flykting och får då en flyktingstatusförklaring. (Undantag får göras för de personer som gjort sig skyldiga till allvarliga brott.)” (Migrationsverket)
I praktiken har dock asylrätten allt mer avskaffats. Sverige utvisar kvinnor till Iran där de riskerar att stenas, homo- och bisexuella och transpersoner [förkortas hbt] som riskerar att hängas, politiskt eller fackligt aktiva som riskerar att torteras eller mördas. Listan kan göras lång.
Arbetskraftsinvandring och utredningen om Cirkulär migration är ämnet för denna artikel i Kalle Larssons blogg.
Cirkulär Migration
Cirkulär migration och utveckling, är namnet på en ny utredning från regeringen som kom i maj.
Kommitténs uppdrag är att kartlägga den cirkulära migrationen och identifiera vilka faktorer som påverkar migranters möjligheter att röra sig mellan Sverige och sina ursprungsländer. I detta delbetänkande presenteras kartläggningen. I ett slutbetänkande i mars 2011 presenteras förslag i syfte att i största möjliga mån undanröja hinder för ökad rörlighet.
Kommittén har konstaterat att såväl historiska som nutida exempel visar att migration till och från ett land påverkar landets utveckling på olika sätt. I och med att migration över nationsgränser per definition berör flera länder krävs i ökad omfattning bilaterala, regionala och globala förhållningssätt. Migration påverkar utvecklingen i såväl ursprungs- som destinationslandet.
Jag har inte hunnit kika på utredningen ännu, det ska jag göra snarast. Material härifråpn har bland annat refererats av Migrationsinfo.se. Föreningen Svenskar i världen refererar till utredningen här. Vänsterpartiet här. Men det är ganska tyst om utredningen.
Blogroll
Lite olika blogginlägg som kan vara av intresse:
* Görans tankar, blogginlägg om världens lyckligaste folk en bok skriven av journalisten Lena Sundström.
* Dubbelmordet i Södertälje kommenteras av det kryptonazistiska realisten här och här. Politiskt inkorrekt skriver om det här. Det finns få kommentarer från annat håll än de främlingsfientliga, så jag får hänvisa till nyhetsflödet här och denna DN artikel från kommunstyrelsens ordförande Lago samt denna blogg från Sydsvenskan.
* Det finns en stor oro i Södertälje för det ökade våldet och integrationspolitikens kollaps. Detta är saxat ur Hogrelius blogg:
Oasen i Södertälje är ett ställe dit de kriminella går för att spela illegala spel och polisen sa i morse att folk i allmänhet inte behöver vara rädda eftersom dåd av detta slag bara händer på sådana ställen.
Ett uttalande man har hört både från Malmö och Göteborg vid liknande skottlossningar. DVS man ska nästan acceptera att det är så?Den i Södertälje berömda fotbollskillen med alla goda egenskaper vad gjorde han där då? Den frågan vill ingen ställa men det måste man nog göra till slut.
I övrigt noterar jag tystnaden från invandrarvänliga kretsar. Jag återkommer så fort jag sett några kommentarer från den sidan.
* Ett humoristiskt blogginlägg av Lars Vilks om rättegången mot mordbrännarna.
* Till sist… Bonton.se vars galleri idag handlar om stranden.
Läs även andra bloggares åsikter om Emigrantinstitutet, invandring, Södertälje, dubbelmord, Ronna, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet, Offensiv, rasism, HBT, Anders Lago, val2010, brottslighet, Eddie Moussa
Demokrati 
Jo tystnaden är, som det heter, öronbedövande. Och talar ett blott allt för tydligt språk.
Jag kan det språket. Jag har själv talat det till leda. Till slut var jag tvungen att bestämma mig för att göra något annat och alternativen tycktes mig vara : ljuga eller beljugas. Jag valde att beljugas, dvs tala sanning om obekväma saker. Men för att inte det käraste jag har vården om, min lilla familj, skall drabbas så kan jag inte förmå mig till att ge mina ord den tyngd de skulle ha haft om jag vore öppen och inte anonym. Terrorhandlingar mot politiker förekommer i vårt land, senast häromdagen.
Innan jag bestämde mig för att stödja SD i årets valkampanj (rösta får jag inte eftersom jag inte är svensk medborgare) så rannsakade jag mig grundligt och företog alla undersökningar och överväganden jag var i stånd till. Och började bloggen Pappans murslev, för att vädra mina tankar och funderingar i nätluften. Här är mitt första inlägg, från hösten 2009:
fredag 30 oktober 2009
Guillou, KGB och SD
Gammelgäddan har drabbats av drevet. Han kommer att klara sig, det gör han alltid. Men han kommer knappast att kunna säga något mer om SD. Den 19 februari i år publicerade Aftonbladet ett reportage av Guillou om SD. Det var ett beställningsjobb efter det att SD vägrats annonsplatser i AB. De satte Guillou på att gräva fram SDs ”svarta kärna” och hoppades givetvis på skandalösa avslöjanden om nazism och liknande. Guillou måste ha gjort redaktören besviken. Nordengren i P1 intervjuade Guillou och han sa samma sak: SD är rena. Inga lik i lasten. De har gjort rent hus med sitt förflutna. Åkesson har rensat grundligt och är verkligen humanist.
Surt. Ett samlat journalistskrå måtte ha hoppats på något helt annat och så kommer detta. Vad härnäst?
Kanske dags att täppa till truten på Guillou. SÄPO öppnar sina arkiv och vad finner man? Jippi, en dossier om JG – han umgicks med en agent från KGB under vänsteråren 1967 – 72 och underlät att nämna detta i sin nya självbiografi. Aj aj aj aj…. Media gnuggar händerna. Detta är graverande! Guillous trovärdighet är nu djupt ifrågasatt överallt.
Vem tjänar på det?
Upplagd av Pappan kl. 17.42 0 kommentarer Länkar till det här inlägget
Etiketter: Aftonbladet, Expressen, Guillou, KGB, SD
torsdag 29 oktober 2009
Motto för ett SD jag skulle rösta på
Det pågår en fotbollsmatch i mitt inre. Ena laget är för SD och andra är mot. Just nu leder för med 2 – 0 men matchen är långt ifrån över. Första målet fick de in genom att jag gick till källorna och lusläste deras egna texter – alla jag kom över på nätet – samt kollade på alla youtube-klipp jag kunde med intervjuer, tv-samtal och debatter med Åkesson och andra företrädare för SD. När det alltså stod 1 – 0 ville jag ge andra laget en chans och frågade om SD på anti-SD-fora på Facebook och annorstädes. Jag ville ha vettiga motargument. Men allt jag fick var ohövliga avsnäsningar och nedsättande tillmälen, fördomsfulla eller konspiratoriska invektiv som ”unkna värderingar” och ”brunt” för att inte tala om ord som främlingsfientlighet, nazism och islamofobi. Kort och gott: självmål av motsidan. Alltså i nuläget 2 – 0 till försidan.
Ponera att matchen tar slut och att försidan vinner. Då skulle jag behöva engagera mig för SD. Men för att göra det så skulle jag behöva införa ett nytt motto åt partiet:
SD – det invandrarvänliga alternativet i svensk politik.
Jag är varken ironisk eller naiv nu. Jag är krass realist: Man behöver inte vara ett sociologiskt geni för att inse varifrån den växande främlingsfientligheten i Sverige kommer: Den kommer från en ansvarslös invandringspolitik. Tar man inte för många för snabbt så kan de inte assimileras. Så man ger upp på assimilationstanken och uppfinner integrationstanken: svenskarna måste anpassa sig lika mycket som invandrarna till den nya demografiska och kulturella situationen. Men det går trögt. Samtidigt som 100 000 (hundratusen) nya invandrare får uppehållstillstånd varje år. 95% av dem är inte ens flyktingar, de är anhöriginvandrare, dvs de kan komma hit för att de har anhöriga här. Med andra ord: många av dem har inte en tanke på att anpassa sig till den kultur, de seder och bruk, det språk och de sätt som råder i Sverige. De vill vara bland sina närstående helt enkelt – och det är svårt att klandra dem för. Men om folk från tjogtals sinsemellan helt olika kulturer skall samsas i samma förorter till storstäderna, och det bara kommer nya hela tiden, då uppnås till slut en kritisk massa och vanliga svenskar tar sin mats ur förortsskolorna och flyttar själv därifrån. Förorterna avfolkas på svenskar, utom de allra fattigaste och uppgivnaste. Många av dessa förorter har nu mellan 75 och 90 % invandrare – endel i både andra och tredje generationen som fortfarande inte behärskar det svenska språket och de svenska sociala koderna. Och som därtill börjar förlora kontakten med det språk och den etikett som gäller i deras fädernesländer. De bildar gäng, de driver runt och förstör, odlar förbrytarattityder, idealiserar banditliv och skapar en våldsam karikatyr av machokultur. Korst sagt: De provocerar fram en kompakt och växande främlingsfientlighet, som dessutom är berättigad. Samhället hårdnar. Tilliten sjunker. Misstron mot allt och alla utom den egna sorten växer.
Jag vill inte att Sverige skall utvecklas vidare i den riktningen. Jag vill ha ett Sverige som fortfarande känns öppet, tryggt och vänligt mot alla oavsett ras, kön och ålder. Ett Sverige där man, på det där typiskt svala och försiktiga sättet, orkar intressera sig för varandra. Jag växte upp där, i Astrid Lindgrens vänliga Sverige. Det är ett land jag vill ha tillbaka. För det är borta nu. Det försvann med den allt för omfattande, allt för snabba invandringen av allt för många människor från kulturer med allt för olika värdegrunder. Varför? Jag har inget bra svar. För att vi är snälla och vill hjälpa? Men hjälpen hade ju räckt oändligt mycket längre om vi hjälpt nödställda på plats, och inte tagit hit dem! Vi behövde arbetskraft, heter det. Kanske på 1970- och 1980-talet. Men det var länge sedan. Nu är det tvärtom. Och ändå kommer det floder av människor som vill skapa sig en tillvaro bland de sina i våra förorter. Hundratusen varje år. Jag förstår inte.
Det är immigrationspolitiken som skapar främlingsfientlighet. Låt oss ändra på den.
Hur är man när man är kryptonazistisk?
Man skriver t.ex väl om Göran Oredsson, den nazistledaren som dog nyligen. ( http://www.realisten.se/2010/06/28/goran-oredsson-har-avlidit/ )
Eller så generaliserar man hej vilt och ser inte till individen utan bara etniciteten, religionen eller blodet.
Att tala illa om någon som är död är okultiverat.
Välkommen till Ronna och ”se till individen”. Jag var där för en timme sedan. Ju tätare inpå varandra två icke angränsande kulturer lever, desto mer grupptillhörighet och mindre individualitet ser man. Individen är det som kommer fram när trygghet råder, och trygghet råder när människor talar samma språk — även själsligt — inte när de säger samma sak på olika språk, utan när de säger olika saker på samma språk. Allt det där borde du veta.
”Ju tätare inpå varandra två icke angränsande kulturer lever, desto mer grupptillhörighet och mindre individualitet ser JAG”, skulle du skrivit. För det är närmare sanningen! Men återigen gömmer du ditt jag bakom det generaliserande MAN.
Om Göran Oredsson. Att INTE prata illa om döda som betett sig som svin och haft en ytterst negativ påverkan på Sverige är synnerligen idiotiskt och okultiverat!
Jag generaliserar där jag tycker att det är befogat och rentav nödvändigt för att man skall förstå en i sammanhanget avgörande princip. Även du gör det. Jag gör det däremot ärligt och medvetet.
Det du säger om de döda är en generalisering, till exempel. Dessutom en ”synnerligen idiotisk och okultiverad” sådan.
Ser du inte det själv?
Alltså allvarigt: Vet du inte att man inte talar illa om döda i vår kultur? Har du hört ett begravningstal eller läst en dödsruna där man talar ILLA om den döde? Har du varit på ett begravningskaffe där eftervärlden talade ILLA om den döde? Oavsett hur ”berättigat” detta må ha tett sig för de inblandade?
Den kulturellt kristna tanke som du kan ha missat är: Den som är död ser nu på sitt liv i världssamvetets ljus. JAG ser ännu inte MITT liv i detta ljus. VEM ÄR JAG DÅ ATT DÖMA DE DÖDA?
antingen skriver man om allt det vidriga han gjort eller så håller man tyst och skriver inget. Andra alternativ är otänkbara.
För övrigt är det avslöjande vilka som talar väl om honom nu.
Om man inte kan prata sant om en hitlerbeundrare och om de som pratar väl om denna idiot i vår kultur är det dags att göra revolt mot detta.
Det där är barnsligt, ogenomtänkt och har prövats in absurdum av vänstersekterna. Man talar så väl man kan om de döda eller tiger. Detta är ett beprövat och fungerande förhållningssätt.
Du har väl inte sett någon illasinnad dödsruna, eller hört ett illasinnat begravningstal?
Det spelar ingen roll. Har man gjort vad Oredsson gjort finns bara två alternativ. Antingen att tiga eller att berätta vad han och frun gjort. För jag hoppas du känner till det?!
De startade ett gammelnazistiskt parti i Sverige. Hon, Vera, var Sveriges första kvinnliga partiledare. Det gick inge vidare. Men de gjorde vad de trodde på och vad jag vet var de tämligen skötsamma i formell mening. Nu är han död och hon ensam. Och gammal.
I rest my case. God will know his own. Over and out.
Som sagt tiga eller berätta. Ska bli intressant att se vad ND gör av det. För de kommer att skriva det som de ledande aktivisterna vill höra. Tiger de eller berättar de?