J’accuse! Jag anklagar Sveriges massmedier och majoriteten av Sveriges journalister, och håller dem PERSONLIGEN ansvariga, för stora delar av det invandrarhat som finns idag och de spänningar som finns mellan folkgrupperna!
Annars ganska sansade personer, som egentligen inte tror på massmedia, tror på allt skitsnack som kommer fram i massmedia när frågan om invandringen kommer upp. Sverigedemokraternas framgångar beror mycket på att deras anhängare tror att massmediabilden av invandrare, i synnerhet muslimer, är den sanna. Detta är synnerligen ironiskt eftersom de annars kritiserar media så mycket!
Majoriteten av alla muslimer idag i Sverige är antingen sekulariserade, eller så är de troende men inte utövande (dvs likt de kristna svenskar som gärna döper sina barn, gifter sig och går i julottan var tredje år, men annars inte är så utövande). Men hur ofta hör man deras röst i media? Och majoriteten skyr de islamska fundamentalisterna som pesten, precis som de flesta vettiga kristna skyr Livets Ord eller Knutsbysekten. Men hur ofta hör man deras röster i media?
Nästan alla muslimer avskyr burkor och avstår från att använda slöjor, även om de inte har fördomar mot de som använder slöjor. Men att slöjor skulle behövas av religiösa skäl anser de vara SKITSNACK! Men hur ofta hör man talas om dessa muslimer i media?
Istället målar media upp en annan bild…
Det är det fundamentalisterna inom islam, som den galne Omar, som visas upp i medias freakshow som varnande exempel, och än mer deras kritiker inom de AKTIVA troende med vänner inom det politiska etablissemanget och i kultureliten. Och alla dessa politiserade troende har inte alla nötter i påsen, alla hästar kvar i fållan eller alla hönsen hemma. Inte de som tänker som dessa politiserade troende heller. (Ett exempel berättat av Lars Vilks kan läsas här)
Medias roll!
Varifrån kommer denna skeva rapportering i media?
Jo, under många, många år utövades en sorts självcensur om problemen med fattigdom och brottslighet i invandrarområdena och förorterna. Detta fick INTE diskuteras. Politiker pratade inte om detta och inte heller massmedia.
Tacka fan för att det blev mer problem då. För att kunna hantera ett problem och bli av med det måste man ju för det första ERKÄNNA att problemet finns!
Denna mediapolitik fortsätter än idag med att genomsnittsmuslimen utmålas som icke sekulariserad!
Gråa lapparnas censur!
Svaret på varför massmedierna funkar och har funkat som medierna gjort, när det gäller rapporteringen om invandringen, är att man följer en svensk tradition av massmedial SJÄLVCENSUR!
Under andra världskriget censurerade svensk media sig självt. I alla andra länder fanns en censurbyrå som klippte och klistrade i tidningarna, det fanns här, Informationsstyrelsen, men skillnaden var att svensk media censurerade, klippte och klistrade, själva i tidningarna innan de publicerades.
Så här gick det till. regeringen beslöt att man inte skulle skriva om något, t.ex. judeutrotningen eller Folke Bernadottes vita bussar eller om nån ny flygplansmodell. Då skrev regeringen en grå lapp om detta som distribuerades till media av Informationsstyrelsen under andra världskriget. Med den grå lappen anmodades media att inte rapportera om vissa företeelser som av politiska och/eller militära skäl inte fick komma till allmänhetens kännedom. Och media lydde. Tidningarnas redaktion utövade självcensur! Tidningarna själva kallade detta för att de satte upp ”grindvakter”, som kollade vad som skulle tryckas.
Detta drabbade Sverige hårt. Även efter andra världskriget fortsatte media med självcensuren, även om de gråa lapparna och informationsstyrelsen försvann. Trots vissa tappra försök av personer som Herbert Tingsten och Vilhelm Moberg att prata om ”förbjuda ämnen”, så förblev medias självcensur stark. Ta Nato frågan som exempel. Media pratade inte alls om Sveriges hemliga samarbete med Nato under det kalla kriget, trots att alla ledande mediafolk visste om detta. Samtidigt förbjöds i praktiken en debatt om Sverige skulle ansluta sig till Nato.
Det vi redan var medlemmar av, utan att Sveriges befolkning upplystes av media om detta, fick vi inte ens officiellt diskutera, så vi kunde inte diskutera om vi skulle bli medlemmar på riktigt i detta!
Så funkade det med de problem som den misslyckade integrationspolitiken förde med sig också. På 1970-talet ökade brottsligheten i förorterna och ALLA kunde se att de som utövade denna brottslighet var de invandrare som man inte lyckats, eller ens brytt sig om att, integrera!
Men det tog nästan trettio år innan man fick prata om detta i media!
När jag hade en bekant på den Socialdemokratiska tidningen Arbetet på 80-talet, såg jag en lista med vad som inte fick diskuteras i POSITIVA TERMER i tidningen Arbetet. Brottsligheten i invandrarområdena och förorten var en av sakerna, detta skulle gynna det invandrarfienliga Skånepartiet hävdade man. (Bland andra saker man inte fick publicera på insändarsidorna eller i tidningen nämndes för övrigt även Nato-medlemskap (det skulle gynna Skånepartiet också, sa man), och vissa lokala borgerliga utspel. Jag minns speciellt ett om att sossarna var skyldiga för ökningen av antalet uteliggare i Malmö. Detta utspel ELLER SJÄLVA ÄMNET, fick inte diskuteras! Samma med EG-frågan.
Fallet Omar!
Medias grindvakter utövar ännu självcensur över media!
Nu får man prata om brottsligheten. Det är ju bra detta, men medias grindvakter sätter inte in brottsligheten i ett sammanhang. Politikernas skuld i att skapa problemen nämns inte. Och islam utmålas som en religion som inte till stor del är sekulariserad!
Fallet med den galne poeten Mohamed Omar är ett typexempel. Omar blev stor som ”liberal invandrare” för några år sen och figurerade överallt i media. Han gled in i kulturvärlden på en räkmacka. han sågs av media som en bild av vad de ansåg att islam borde vara, en aktivt troende icke sekulariserad muslim, en demokrat, en liberal smygsosse, en antirasistisk kulturradikal, etc, etc… Och så fick han leda program, intervjuades, skrev artiklar och läste sin poesi överallt och sågs som en ”äktsvensk” islamsk kulturpersonlighet!
Detta trots att ALLA i mediavärlden och bland kultureliten visste, eller borde ha vetat, att han hade extrema tankar. Bland annat framgår detta av hans dikter! Men främst av att han umgicks med Nationaldemokrater och förintelseförnekare som Jonas de Geer, och träffade extremkonservativa tänkare som Tage Lindbom så tidigt som 1990-talet INNAN han gled in på räkmackan och bleb medias och kulturvärldens älskling!
För ca två år sen kom han ut som förintelseförnekare och radikal islamist och är numera portad från media, förutom som varnande exempel! Men skadan har redan skett! Omar har gjort sig ett namn och byggt upp en grupp runt omkring sig!
Tro inte allt som står i blaskorna!
Och Sverigedemokraternas medlemmar bara suger i sig och tror allt som står i blaskorna, trots att de borde veta bättre! Till dem som gillar Sverigedemokraterna har jag bara en sak att säga: vänd ilskan mot de som ställt till problemen, mot politikerna och mot massmedia, inte mot offren för denna politik, dvs invandrarna!
Som media utmålar muslimerna idag, som icke sekulariserade, gynnar de bara rasisterna och islamisterna. Det är det sorgliga! Men DU som läser detta kan ta första steget mot en förändring genom att faktiskt lära känna muslimer och se att medias, de islamska fundamentalisternas och de främlingsfientligas bild av dem inte stämmer!
Läs även andra bloggares åsikter om Mohamed Omar, Sverigedemokraterna, Nationaldemokraterna, Jonas de Geer, massmadia, journalister, censur, invandring, invandrare, brottslighet, Tage Lindbom, andra världskriget,
Demokrati 
Du anmodar dem som bär på ilska över den politiska korrektheten att vända den mot de som ställt till problemen.
Är inte en röst på SD det effektivaste sättet att visa sitt missnöje? Det finns ingenting som svider mer i ett politikerhjärta än en förlorad röst. Mycket värre än att rösta blankt eller strunta i att rösta. Att rösta blankt eller att inte rösta kan de rationalisera bort, men en röst på ett parti som de mer eller mindre har patologisk fobi emot lär ju sända en signal som inte går att misstolka.
Det är ju som inte någon större risk att SD får så mycket makt att genomföra sin politik eftersom alla partier dyrt och heligt lovat att inte samarbeta med dem, då blir det ju inget av med alla konspirationsteorier och PK får sig en näsbränna så att de kanske börjar använda realism i sin politik.
Nej det är det inte, eftersom SD INTE förstått att det INTE är invandrarna eller muslimerna som är problemet. En röst på SD är en röst på konflikt och hat mellan människorna!
Jag känner inte många Sverigedemokrater. Men jag ÄR Sverigedemokrat. Och både jag och de få SD:are jag känner är fullkomligt fria från aversioner som grundar sig på det blotta faktum att dessa är invandrare. Många sympatisörer är invandrare själva. och har, liksom jag, insett att den sedan 1974 etablerade mångkulturalismen och massinvandringen är det mest invandrarfientliga elementet i svensk politik. Att ta in fler invandrare, och framför allt fler GRUPPER av invandrare från kulturer UTAN beröring med vår egen, SKAPAR invandrarfientlighet. Och fientlighet mot invandrare är djupt ovärdig det svenska folket och, vill jag påstå, onaturlig för det svenska folklynnet. Men kan givetvis provocerad fram i det vänaste av folk bara man påtvingar dem tillräckligt många invandrare, tillräckligt främmande på tillräckligt kort tid och i tillräckligt dåliga tider.
Detta inser även invandrare. Många av dem kommer därför att rösta på det enda parti som i årets riksdagsval vågar stå för en kraftig begränsning av den kostsamma och folkgenerositetspåfrestande anhöriginvandringen till Sverige.
Vore jag svensk medborgare så skulle även jag rösta på SD i riksdagsvalet. Av det skälet.
Det borde även du göra.
Pappan
Folk som kom hit innan 1974 var annorlunda också, men POLITIKEN mot dem var annorlunda då. Förändringen kommer när SD inser att invandringen inte ligger bakom problemen, och då invandrarna inser att det inte är SD som ligger bakom problemen. POLITIKERNA och MEDIA är skurkarna!
Återigen, jag vet INGEN som påstår att invandrare i egenskap av just invandrare är skurkarna. Inte i ND och inte i SD. Skränfockar och huligantyper känner jag givetivis till, och att sådana även kan sympatisera med partier som vågar vara invanDRINGSkritiska är ofrånkomligt. detta innebär emellertid inte att partierna själva tror eller menar att invandrare i egenskap av invandrare är problemet.
Invandrare i egenskap av KRIMINELLA invandrare är givetvis problematiska. Sådana existerar (bara inte i massmedia). Invandrare som ser ner på den svenska kulturen är också problematiska för Sverige. Invandrare som föraktar traditionella svenska värderingar, seder och bruk är problematiska för Sverige. Även invandrare som inte har för avsikt att LÄRA sig uppskatta och – ja – ANPASSA sig till dessa seder och bruk är, på sikt och i mängd, problematiska.
Men grunden för alla dessa problem är givetvis inte de människor som lockats hit, utan de politiker som genom våra immigrationsregler lockar hit dem. Och de journalister som mörklägger problemen. Det instämmer jag i. Och det gör nog både SD och ND, hur olika de än må vara i övrigt. (ND menar att alla etniska grupper bör få sitt eget livsrum i egna länder eller temporära enklaver och INTE skall behöva anpassa sig — och egentligen inte heller kan det. SD menar att de som vill och kan anpassa sig också skall få göra det, i mån av möjlighet).
Pappan
Politiken fram till 1974 var assimilationsbaserad. De som ville bo här fick anpassa sig till rådande normer och värderingar, vilket är det naturliga i varje kultur. Och det fungerade.
Ingen? Ok, SD har kanske slutat gnälla på islam och muslimerna utan att jag vet om det? SD har kanske insett att moskéer inte är ett hot, men att MEDIA och POLITIKERNA som styrt Sverige är det?
När ändrades deras politik? Inatt medan jag sov?
Hej! Läste det du skrev som kommentar i min blogg och tittade hit och läste din artikel. Jag kan konstatera att jag håller med dig i mycket av det du skriver. Media spelar på samma sätt en stor roll i den mytbild om den allt grövre och snabbt ökande kriminalitet som numera ”alla” vet är sann. I det fallet har media okritiskt agerat megafoner åt polisen som bjudit tillbaka genom att ställa upp i olika TV program och genom att odla och underblåsa vissa utvalda kriminalreportrars egon med olika läckor i olika sammanhang.
Samtidigt måste jag även säga att vi som medborgare också har ett ansvar att granska allt som media skriver med våra mest källkritiska ögon. Det finns en paradox i att svensken litar så mycket på media som han på rak fråga säger sig ha ett mycket litet förtroende för. Att det gått så långt som det gjort vad gäller invandringen beror säkert på att det hos alla folk finns en rädsla för det främmande och att vi ofta söker bekräftelse på att vi är i vår fulla rätt att vara rädda, alltså inget att skämmas för. Då blir sållningen av det som hörs i mediebruset sådan att det som förstärker vår egen första uppfattning tar vi till oss och så byggs den på.
Lägg sedan till ett politiskt parti som presenterar det alla önskar, en enkel lösning på ett komplext problem, så har alltså massmedia aktivt bidragit till detta partis ev.framgång. På omvänt sätt kan sägas att politikerna genom sin flathet och passivitet också dom bidragit genom att inte ge människor bättre alternativ.
Det var roligt att få läsa en i debatten ovanlig vinkel på grunderna för den debatt som pågår med SD och eg. det som till viss del också utgör grunden för SD:s existens.
Folk som kom hit före 1974 var huvudsakligen kristna européer, mycket lättare att assimilera. De kom i mer måttliga mängder och normen var svensk, inte mångkulturell, så det fanns ett assimilationstryck på dem som försvenskade dem och minskade motsättningarna.
Alla invandrargrupper är inte stora problem. Japaner, koreaner, vietnameser, etc. fungerar tämligen bra i Sverige. Ändå är det väl samma politik som riktats mot dem. Skillnaden är att de inte är muslimer och att de inte kommit hit i enorma antal.
Andra länder med stora muslimska minoriteter har också jätteproblem: Danmark, Holland, Belgien, Frankrike, England. Indien har problem i de delar med muslimsk minoritet.
Vad vi behöver nu är en paus i mottagandet för att hinna ikapp – sd föreslår en reduktion med 90% så att vi kommer i nivå med Finland, riksdagspartierna vill fortsätta med 100 000/år.
Vi behöver en återgång till assimilation, det som fungerat historiskt – sd föreslår detta, de sju är insnöade på mångkultur.
Valet är mycket lätt.
Eller så kanske du har sovit länge, bäste jerlerup. Jag gjorde det, så varför inte du. I stället för att sprida fördomar om SD kan du ju VISA var de (deras sanktionerade, officiella representanter, inte huligantyper på facebook) ”gnäller på islam och muslimerna”.
Huruvida moskéer är ett hot eller inte är en annan fråga. Den som tycker det måste inte därmed ”gnälla på muslimer”. Man kan ha andra skäl än människoförakt att hysa betänkligheter mot en i Sverige ny, stark och för svensk kultur vilt främmande religiositet. Det är helt enkelt en annan fråga.
Visa nu att du är vaken, om du är det, och länka till ställen där SD ”gnäller på islam och muslimerna”. Kan du inte det så bör du nog fråga dig vad du håller på med.
Pappan
@Pappan. Jag misstänker att det är – av Aftonbladets satta – rubrik till Jimmie Åkessons debattartikel som alltid är grunden till att SD anses ”gnälla” på muslimer. Jag skulle kunna gå in i en lång harang om vad skillnaden mellan en individ och religionen är, men jag har inte tid då jag måste till jobbet, men återkommer till det om det är någon som inte vet det och är intresserad av att vidga sina vyer. Kan bara säga att för den som vill så är det lätt att använda rubriken populistiskt ämnat att tala direkt till känslorna, vilket ju naturligtvis var enda syftet med den.
Känslor är som bekant svårt att logiskt argumentera emot.
*edit* och ibland blir det tokigt när man redigerar text som man skrivit ner redan.
skulle ha stått ”Kan bara säga att för den som vill är det lätt att använda den populistiskt satta rubriken, dvs ämnad att tala direkt till känslorna….”
Grunden är inte alls AB artikeln. Det finns tusentals exempel på partiet Sverigedemokraterna fördomsfullhet.Värst var det ju på 90-talet då all invandring buntades ihop som något negativt. ”-Vi tycker att alla invandrare från icke-västerländska kulturer kan skickas till områden där det redan finns problem” (SD på 980918 )
Men vem minns inte de några pår gamla dekalerna som översvämmade Sverige med olika budskap om att islam inte var välkommet til Sverige. Minns ni dem?
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article5978707.ab som ni refererar till visar däremot att Sverigedemokraterna ”är och de blir vad de var”, dvs extremt främlingsfobiskt och främlingsfientligt. Det finns inte ett uns nyans här utan islam och muslimerna är PROBLEMET!
Se för övrigt även här: http://sdu.nu/groups/sdu/forum/topic/helsingborgsdemonstrationen-216/
Eller här. Det är inte islamister som är problemet enligt denna artikel, utan ISLAM! http://www.sourze.se/Islam_hotar_europeisk_yttrandefrihet_10704236.asp
Jag får nog komma med den långa harangen i alla fall verkar det som 🙂
Jag ska författa den under dagen och kvällen. Och den kommer att bli lång, för jag tror att jag inte på annat sätt kan få fram vad jag vill säga, för jag kan inte likt de stora mästarna inom retoriken koncentrera essensen av det jag menar i några få ord så att det blir begripligt för utomstående 😉
Michael. tack. Jag följer dina skriverier i Sourze, har för övrigt länkat till dem eftersom de rör SDU som jag skriver om i dagens inlägg.
Ja, människan har en förkärlek för att hitta de enkla lösningarna. Som islam. Myten om att alla muslimer är SÅÅÅÅÅ annorlunda oss svenskar, som faktiskt media delvis bidrar till att måla upp, gör att SD kan hetsa mot islam som de gör. Därför betonar jag detta. För var och en som har umgåtts det minsta med muslimer vet att denna bild av dem är FALSK!
/T
”Och majoriteten skyr de islamska fundamentalisterna som pesten”
Ja det kunde man ju önska. Sekulära muslimer finns säkert, även om de iofs betraktas som förrädare av ”rättrogna”. Men det är inte de som sätter tonen. Ledande företrädare för ”moderata” muslimska organisationer i Sverige visar sig gång på gång vara helyllesfanatiker. Det är inget som man bara kan blunda inför.
”Till dem som gillar Sverigedemokraterna har jag bara en sak att säga: vänd ilskan mot de som ställt till problemen, mot politikerna och mot massmedia, inte mot offren för denna politik, dvs invandrarna!”
Det som händer när folk (inkl utmanande partier) angriper politiker och massmedia, är att de försöker spegla bort kritiken mot sig själva genom att skylla på ”invandrarhat”. Därmed hetsar de upp stämningarna, vilket du iofs också anser är vad som händer. Men för din del går du ju på exakt den niten själv, och bidrar därmed till precis det du kritiserar.
”Finns säkert”! SUCK! Det finns säkert ett och annat träd i skogen om vi letar också, eller hur! Om du hade börjat ha kontakt med folk från andra kulturer hade du sett att det INTE är fundamentalisterna som är i majoritet!
Och vilka ger SD uppmärksamhet? Vilka stöttar dem med sina kampanjer mot moskéer? De ”vanliga”? Knappast! SD buntar ihop de vanliga med de extrema och kallar alla muslimer som per definition är ett ”hot”.
Har du Jerlerup pratat med eller kontakt med många Sverigedemokrater?
Ja! jag känner en hel del, är bekant med ännu flera och jag har mött hundratals under årens lopp. Dessutom tar jag mer än gärna diskussionen med Sverigedemokrater om de har nåt vettigt att säga och är intellektuella, och jag censurerar ingen. Censur tror jag inte på.
Här är en fundering jag funderade fram i höstas: http://murslev.blogspot.com/2009/11/framlingsfientlighet.html
FRÄMLINGSFIENTLIGHET
Jag är en social typ. Älskar och behöver mycken ensamhet men tycker det är jättespännande med människor av alla de slag. Människor och hur de… förlåt, vi, organiserar oss. I parbildningar, familjebildningar, släkter, intressegrupper, länder, allianser och så vidare. Historia har därför alltid fascinerat mig – även äldre, mer romantiskt inspirerad historieskrivning som t ex Grimberg. Rydbergs Undersökningar i Germanisk Mythologi är ett praktverk. Men även kultur- och religionshistoria över lag fångar min uppmärksamhet.
Så när jag möter en människa från en annan kultur, en annan ras, en annan etnicitet, så fylls jag fortfarande av en sort med nyfikenhet blandad vördnad. Jag vill slå mig i slag, lära känna, se med den andres ögon, känna med den andres själ…
Jag har därför rest en hel del i mitt liv.
Som liten var det ibland en eller annan exotisk varelse – en riktigt mörkbrun neger eller så – som dök upp, kanske som gäst till min faster, som jobbade för SIDA i Sierra Leone en period. Det var alltid hövligt och kultiverat folk.
Jag är glad att min första kontakt med utomeuropeisk kultur var just kultiverad och hade hemma-hos-karaktär, med klirrande kaffekoppar och sju sorters kakor. Jag vet inte vad jag hade varit för en människa om jag växt upp i söderort under, säg, 80-och 90-talet, i stället för norrort under 60- och 70-talet.
Jag vaccinerades nog mot en psykisk åkomma som jag ser blomma nu: främlingsfientlighet.
Jag förstår mig inte på den. Eller, jag gör det. Så som jag förstår mig på psykos och autism, bipolaritet och panikångest. Jag kan leva mig in i hur det skulle vara att vara sån. Det är mitt främsta arbetsredskap i yrkeslivet, att jag har tränat upp den förmågan. Därför förstår jag de främlingsfientliga, och att de lider av en sjukdom.
Men den sjukdom de lider av är inte individuell, den är kollektiv. Troligen har just jag gått såpass fri från den som jag har, för att jag aldrig har känt mig riktigt tillhörig i kollektiv. Jag spelade ogärna lagsporter som barn. Skateboard och klippklättring var mer min melodi. Gäng har jag alltid undvikit. Jag har alltid känt mig obekväm när alla tycker lika (även om alla tycker som jag). Jag har alltid misstrott majoriteter, kan man säga.
Parentetiskt måste jag väl fråga mig om jag egentligen är särdeles mycket till demokrat, och sanningen är väl att jag inte tycker demokrati är en speciellt bra idé, rent organisationsteoretiskt – men att de andra idéerna antingen har gjort bort sig såpass att de helt enkelt går bort, eller att de helt enkelt är sämre även i teorin. Såtillvida känner jag igen mig i Churchhills utsaga ”Ingen statsman älskar demokrati, men det är det minst dåliga statsskicket vi känner till”.
Så kan det vara. Samtidigt som jag tycker att det är rätt härligt med småskalig direktdemokrati av typen New England Town Meeting, med handuppräckning och ”en man en röst”. Sådant som vi har djupa och långa traditioner av i Föreningssverige. Forntidens ting fyllde liknande fuktioner och fascinerar mig också.
Inte bara fascinerar, förresten. De väcker vördnad. Jag känner en djup respekt för våra förfäders organisationsförmågor och kreativa konfliktlösningar. De var kloka, di gamle!
Och så nu till ämnet: främlingsfientligheten i Sverige. Hur kan ett folk med så långa och andligen vitala traditioner av social och kulturell praxis hysa agg mot främlingar? Det är en så egendomlig tanke att jag har behövt fundera extra på den. Samtidigt som jag bara har behövt besöka en jugoslavisk vän i Bredäng för att få alla pusselbitar jag behöver. Svaret är så enkelt. Hur får man främlingsfientlighet? Svar: Man tar in för många för snabbt, från för främmande kulturkretsar. Då får man främlingsfientlighet, lätt som en plätt. Janne Josefsson visade hur det går till i ett tvreportage förra året – jag såg det just på youtube och fick mig en tankeställare.
Därför tänker jag att det SD jag skulle vilja rösta på, är ett SD vars representanter på inga vis odlar eller hyser ringaktning visavi individer av vad börd eller tro det vara månde, utan som inser att SD inte bara inte är invandrarfientligt till sitt väsen, utan rentav Sveriges enda verkligt invandrarvänliga parti. Eftersom det vill sätta stopp för precis det som alstrar, och måste alstra, invandrarfientlighet – nämligen påtvingad mångkultur, påtvingad anpassning, påtvingad flerspråkighet, islamska radioandakter på allhelgonadagen och liknande. Klart att våra gamla känner sig både förolämpade för egen del och bekymrade för sina efterkommandes del!
Jag läste lite juridik för en tid sedan. Vår professor berättade för mig under en lunchrast att hon arbetade som handläggare på Migrationsverket i 15 år innan hon började undervisa på heltid. Det var under krisen i Jugoslavien. Och hennes direktiv, som hon även stödde personligen, var att ta in så många jugoslaver som bara möjligt så snabbt som möjligt, hitta lagrum och hjälpa dem med formalia. Så en dag får hon ett ovanligt fall: en jugoslavisk kvinna som förlorat sin man i kriget, åtta barn att mätta, torterad och så vidare – och denna luttrade kvinna ger sig till att skälla ut min professor handläggaren! Varför? Jo, för att hon är oansvarig gentemot sitt land! För att hon tar in så många behövande – och världen har ju miljarder behövande – att Sverige kommer att ändras så starkt demografiskt att det om 50 år inte finns kvar – ”och vem skall då lindra världens nöd”, frågar denna nödställda men samvetsvakna flyktingkvinna!
Den berättelsen gjorde intryck på mig.
Pappan, numera Sverigedemokrat
Så baserat på dina kontakter med Sverigedemokrater (och att du läst partiprogrammet får jag förmoda ) så kan du döma alla Sverigedemokrater att vara främlingsfientliga islamofober? I alla fall får jag det intrycket att du anser att Sverigedemokrater är ett allvarligt hot mot din bild av hur ett samhälle ska vara. Du raljerar över Sverigedemokrater och deras politik i syftet att mer eller mindre förlöjliga dem.
Du använder trots allt ordet ”sverigedemokrater” som om de var en enhetlig grupp som alla bokstavstroget håller med exakt vad som andra Sverigedemokrater säger och vad som står i partiprogrammet.
Eller har jag förstått dig fel?
Här är min långa harang som jag hotade med tidigare i tråden 🙂 Hoppas att det inte framstår alltför förvirrat.
De länkarna du bifogar tycker jag inte ger nån annan bild än den jag tog upp ovan.
SD anser att Islam är problemet, jag kan inte se att de nånstans säger att muslimer är problemet.
Underförstått kan man ju se det som att muslimer som tror på islam är problemet och därigenom så stigmatiseras alla muslimer. Jag antar att det är det du hänger upp dig på? Men gör man inte det lite väl enkelt för sig?
Eftersom denna debatt är så infekterad av känslor så måste man tyvärr börja klyva hårstrån för att få med lite logik. Jag vet förvisso att känslor och logik är mycket svåra att kombinera då det kräver att man kan sätta sig över ryggmärgens reflexer.
Men tänker man ett steg vidare så kan man kliva över känslomuren som begränsar oss människor.
Religion är helt uppbyggt av personliga känslor unika för individen. Innan man ger sig in i diskussioner om religionens vara eller icke-vara som maktfaktor inom politiken så bör man göra klart för sig själv hur man ser på religion. Annars blir det så som debatten blivit i islamfrågan; man anser att utövarna av religionen är ansvariga för religionen i sig. Då är det lite för lätt att göra kopplingen mellan en muslimsk individ och islam, att de kollektivt är ansvariga för vad vissa av utövarna säger och gör. Kanhända anses det att SD gör denna koppling men att de inte säger det rent ut? Men innan de säger eller agerar rent ut (att den individuella muslimen är problemet) så kan vi inte påstå att vi minsann vet att de menar någonting annat än vad de säger.
Måste tydligen, tyvärr, återigen påpeka att det var Aftonbladets känslomässigt vinklade rubrik på Åkessons artikel. För hur man än läser så säger han inte att den individuella muslimen är problemet, utan islam som idé som inte passar västerlandets syn på världen. Är man inte som person lagd åt att ifrågasätta så färgas resten av artikeln av den känslobetingande rubriken. Massan, dvs folk i allmänhet, är tyvärr inte utrustade med denna förmåga utan finner det enklare att anamma färdigtuggade tankar som är lätta att svälja. Det är därför det är så lätt att styra en massa dit man vill. Det har vi sett historiskt och det ser vi idag.
Vad är det för fel menar du att tycka att Islam inte har någonting att göra i Sverige? På vilket sätt är det förkastligt att vara kritisk och emot en idé? Jag menar du verkar inte ha någonting emot att argumentera ”Sverigedemokratofobiskt”
Vissa av oss ser det fascistoida i religionen i sig och vi ser att det finns en högljudd minoritet av utövarna som gång på gång lyckas få igenom sin intolerans manifesterad i samhället, med okritiskt bistånd av de politiskt korrekta. På samma sätt som du ser Sverigedemokraterna som ett hot mot det samhället som du vill ha. På vilket sätt anser du att din eller andras antipati mot SD skiljer sig från Sverigedemokraternas misstänksamhet mot Islam?
Det är värt att notera att innan denna minoritet började sin mer eller mindre medvetna offensiva taktik att utnyttja godtrogenheten (och rädslan vill jag hävda) så befanns inte islam vara något problem. Muslimer var muslimer även då. Den första moskén t.ex. byggdes 1974 utan att några svenskar protesterade emot den på något sätt (som gett avtryck i historien iaf). Man visste helt enkelt ingenting om Islam då – och det fanns inga islamistiska kravmaskiner på den tiden.
Trots att vi inte kände till någonting om Islam så kunde moskéerna byggas utan att folk var främlingsfientliga och demonstrerade islamofobiskt. Främingsfientlighet bygger ju på att någon är misstänksam mot det okända.
Men med tiden så har vi tvingats lära oss mera om Islam och hur den används politiskt, Islam är som bekant en lära som avser att styra i princip varje aspekt av en människas hela liv. Då dessa islamister fått äran av att tala för alla muslimer av det politiskt korrekta samhället, som du ju också är inne på om jag inte missförstått dig, så har många av oss sett vilken kraft läran i sig har. Detta har även islamisterna i kraft av att de märkt att det officiellt inte finns något motstånd mot deras politik. Bara att titta på föregångslandet Storbritannien som har kommit längre än vi på den väg som Sverige valt att gå. Även om det nu börjar höjas ”islamofobiska” röster även bland liberala engelsmän som tycker att experimentet gått för långt. Men frågan är om det går att vända utan att islamisterna vinner offerrollen och därmed fler anhängare från andra som delar samma religion då de blivit itutade att islamismen betraktas som den islam som alla muslimer faller under. Deras tolkning blir därmed hotad också. Och som vi vet så radikaliseras människor när deras syn på tillvaron hotas av verkliga eller inbillade hot. Det gäller muslimer likväl som de av oss som ser Islam som ett hot.
Vi islamofober ser det som ett hot eftersom det perversa i Islam accepterats så enkelt av samhället. Vi förstår då vilken kraft islam är då det vinner sånt gehör utan någon som helst eftertanke, trots att det finns exempel på hur illa det kan gå när man ger lillfingret och låter islamister påverka det dagliga livet för ”vanligt folk” med regler som är totalt främmande för västerländskt samhälle och inte skulle accepteras för en sekund om dessa krav kom från några andra än några som kallar sig muslimer.
Avslutningsvis kan man ju tilläga att om man läser SD´s texter med någorlunda öppet sinne så står det ingenstans att ingen får tro på Islam, att islam skulle förbjudas som religion. Jag kan inte se annat än att alla får tro vad de vill, men de ska inte ha rätten att få överföra denna tro på ett samhälle som ska tvingas anpassa sig efter dem. Det är då Islam blir ett hot. Och det är därför jag och andra islamofober anser att Islam som en idé är ett hot mot, inte bara Sverige utan hela den icke-islamska fria världen. Precis som jag antar att du och andra känner att nazismen är ett hot.
Vad skiljer Nazistfobi från Islamofobi förutom att ”fobin” har olika ”sjukdomstriggare”?
Jag anser att islamofobi, i den meningen att man känner stark motvilja mot islamisternas islam, är ett sundhetstecken istället för det billiga och populistiska försök att stigmatisera religionskritiker som psykiskt sjuka.
Jag dömer inte ut alla Sverigedemokrater som islamofober. jag generaliserar inte som SD gör. Men SD är starkt islamofobiskt som parti och dess ledning är det.
I just det inlägget partiledaren gjorde i AB finns gott om inslag som är islamofobiska. ISLAM är problemet, ISLAMS UTÖVARE är inte som de kristna, etc… Etc… Och det finns TONVIS av bevis från SD:s historia de sista tio åren om SD.s islamofobi. Och islamofobin är kvar, som demonstrationerna i HBG visar.
Men ser man inte det, så ser man inte det. Ingen idé att älta det här just nu med er.
Du, varg, vill istället ta diskussionen om hur främmande och farliga religioner är. Den tar jag gärna, men det är väl liksom en helt annan diskussion? Eller är islam farligare än andra religioner?
Pappan!
Du pappan, undviker den diskussion vi haft så ofta om att islam är speciellt farligt och främmande för den svenska kulturen. Men ok… Nu är det enda argument du egentligen presenterar att man tagit in för många för fort.
Ok… Vad hade hänt om vi inte tagit in invandrare på 60-talet. Upp emot 100.000 per år de år då flest kom in?
Faktum är att vi inte klarar oss utan fler människor här om ekonomin fortfarande ska skapa resurser och gå bra!
Så jag återvänder till min ursprungsfråga. Varifrån får dessa komma? Välkomnar du muslimen?
Ok vi kan avsluta diskussionen om du vill, du har rätt att man ser det man vill se, men jag hoppas att du inte går omkring och tror att det bara är vi islamofober som väljer det vi vill se.
Jag ville bara påvisa din dubbelmoral.. Du anser att att det är rätt att fördöma Sverigedemokraternas ideologi eftersom den innehåller för dig hemska saker. Men det är islamofobi (enligt dig någonting negativt) att fördöma Islam som ideologi av samma orsaker.
Det hela beror nog också till viss del på att du ser islam, där jag ser islamska fundamentalister.
Och dessutom anser jag att det varken är sunt eller speciellt intelligent att klumpa ihop islam och islamister. Skriver man om en religion bör man vara medveten om att inte alla gillar de mest extrema tokningarna. Oftast är det numera bara ett litet fåtal som är bokstavstrogna. Islam är ett så vitt skilt begrepp, med många olika strömningar, att man inte kan säga att det är en sak. det är som att bunta ihop alla svenska politiska partier som en enhet.
Vad islamsk fundamentalism står för, den diskussionen är viktig! Lika viktig som den om vad SD står för. Men är det det, eller islam, som du är rädd för?
”Nästan alla muslimer avskyr burkor och avstår från att använda slöjor, även om de inte har fördomar mot de som använder slöjor. Men att slöjor skulle behövas av religiösa skäl anser de vara SKITSNACK! Men hur ofta hör man talas om dessa muslimer i media?
Istället målar media upp en annan bild…”
Du har inte tänkt på att anledningen kanske kan vara att media helt enkelt inte får tag i några moderata muslimer som fräser ifrån? Är det lätt att hitta muslimer som offentligt går ut och kritiserar andra muslimer och berättar vad de tycker är SKITSNACK? Jag tror inte det. Jag tror tvärtom att det är extremt svårt.
En bakant till mig är muslim. Vi brukar träffas över en kaffe och diskutera allt möjligt. Han är en moderat muslim. Välintegrerad, egen villa, högutbildad med bra jobb. Han var mycket besviken och upprörd över rondellhunden och LarsVilks. Inte direkt för vad han hade gjort. Han skrattade bara åt det, men han sa en sak som fick mig att tänka till. Anledningen till att han var upprörd var, som han sa, att han tvingades nu att ta ställning. Lars Vilks tvingade ut honom från hans bekväma sekulära tillvaro, som knappt innehöll någon religion alls förutom på pappret, till att stå upp för och försvara profeten. För som muslim kan man inte acceptera vad Vilks gjorde. Det är omöjligt.
Han kunde berätta för mig att han personligen inte brydde sig om teckningen men inför andra muslimer var det an absolut omöjlighet. Det fanns inte på kartan.
Jag fick ärligt talat en obehagskänsla av detta och funderade över vad som skulle hända mellan oss i ett ”skarpt” läge. Hur stark är egentligen motviljan hos moderata muslimer att tillsammans med icke-muslimer ta ställning mot andra muslimer? Jag tror den är mycket stark. Om den misstanken kvalificerar mig för en psykiatrisk diagnos ”fobi” så får den väl göra det.
Tänkvärt
http://islamicterrorism.wordpress.com/2010/02/18/a-germans-view-on-islam-why-the-peaceful-majority-muslims-are-irrelevant/
Ja, det är många som väljer att anpassa sig och göra som alla andra. Ett klassiskt tragiskt fenomen bland oss människor. Dessutom har frågan polariserats ordentligt och en del gnäller på Vilks som egentligen anser han är harmlös, för att de är rädda för SD och ND.
Det är tragiskt. Men då måste media, och vi andra, hjälpa till, inte stjälpa som nu!
Bäste jerlerup,
Jag tror att Affes inlägg mer än väl besvarar din retoriska fråga till mig.
Jag är för ett svenskt Sverige. Och ett norskt Norge, ett spanskt Spanien, ett irakiskt Irak och ett kinesiskt Kina. Och, alltså, ett svenskt Sverige. Svenskhet är något som må ändras och utvecklas med tiden men när det inte uppfattas som svenskhet, eller begreppet svenskhet är så hånat och sönderrelativiserat att genomsnittliga svenskar inte längre vill eller vågar eller ens kan beskriva vad det är, då är svenskheten inte utvecklad utan avvecklad. Jag parafraserar Åkesson:
”Svensk kan den vara som UPPFATTAR SIG SJÄLV som primärt svensk,
och som av ANDRA, SOM UPPFATTAR SIG SOM PRIMÄRT SVENSKA, uppfattas som primärt svensk.”
Ett svensk Sverige är garantin för den svenska hjälpsamheten, den svenska generositeten, den svenska gästfriheten och den svenska rättskänslan. Svenskhet, liksom spanskhet och tyskhet och ryskhet och kambodjanskhet, har givetvis sina skuggsidor, det är ofrånkomligt. Och det får vi leva med och lida av och förädla så gott vi förmår, en gnutta per generation. Men trixar vi, genom mångkulturpropaganda och massinvandring från MENA, bort själva svenskheten som ideal för alla oss som lever i Sverige, då blir vi kulturellt nationslösa. Vi FÖRLORAR vår kulturella identitet. Och därmed den lojalitet gentemot landet som, med Affes träffande ord, är avgörande i skarpt läge.
Pappan
PS: Vad har du att säga om Ayaan Hirsi Ali? Hon har ju en milt sagt initierad islamkritik.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Ayaan_Hirsi_Ali
Du står för kulturens och blodets släktskap. Jag står för ett annat: själens!
Jag har levt så länge att jag märkt att den SANNA likheten mellan mig och en annan människa inte står att finna i religion, kultur, hudfärg eller skostorlek. Du skulle säga att gemenskapen mellan mig och mina grannar är större än mellan mig och en muslim eller en afrikan, etniskt eller kulturellt sett, och religiöst sett. Jag säger att så är inte fallet. De jag hittar själarnas gemenskap med är ibland muslim, ibland, hedning, ibland, ateist och kan komma från världens alla hörn och kanter. Ja en del av de som jag känner bäst är döda, som Shakespeare, Ibn Sina, Al Arabi. Platon och uppfinnaren av hjulet (vem hon eller han nu var), står mig närmare än de flesta av mina grannar, etniskt och kulturellt sett ”närmare”, och troligen påverkar de mitt liv mer också.
Om man ser till hjärtat, på människosynen, på hur man bryr sig om sin nästa, på attityden, på öppenheten till nya idéer, då är de släktskap som du refererar till ganska ytliga. VIKTIGA, eftersom de bidrar att skapa miljön som människor lever i, men ändå inte det viktigaste.
Jag ser ett större släktskap mellan de som bryr sig om sin nästa, som har ett stort hjärta, än mellan två muslimer, två danskar eller två svenskar. På samma sätt har den fundamentalistiska muslimen mindre samhörighet med den icke fundamentalistiska muslimen än med Nationaldemokraten. (Ställ tex frågan varför Jonas de Geer och den galne poeten Omar hamnat i säng med varandra!)
Så länge vi bryr oss mer om de små sakerna, hudfärg, kultur, religion och sånt, och mindre om HUR folk tänker och VAD de har i sitt hjärta, så länge har världen problem!
Glöm inte berättelsen om den barmhärtiga samartien. Släktskapen mellan Kristus och den icke etniskt samme samariern var större än den mellan det kulturellt och etniskt säkert perfekt matchande paret Kristus och den skriftlärde!
Eller säger du, att Kristus ”SANNA” gemenskap var med de som i praktiken spottade på den skadade mannen vid vägen och att samariern var för etniskt främmande för att utgöra en nästa för Kristus!
För övrigt finns ingen ”svensk” kultur, däremot en del av den MÄNSKLIGA kulturen som likriktats en aning eftersom folk boende i Sverige har haft samröre med resten av mänskligheten på ett speciellt sätt.
T
Alltså, för mig handlar det i grund och botten om kommunikation. Inte bland en elit av speciellt bildade eller beresta kosmopoliter eller likasinnade idealister — den kommunikationsförmågan finns ju där ändå — utan om den folkliga, den nationella kommunikationen. Att alla medborgare i ett visst land FÖRSTÅR varandra. Även om de fördenskull inte alltid håller med varandra i olika sakfrågor.
Just denna grundläggande förståelse är förutsättningen för att ha en vettig dialog om sakfrågor, det vill säga: engagara sig i ett civiliserat samtal, driva en demokratisk process. För en sådan kan inte bara handla om en sorts majoritetstävling, där den som tycker som flesta andra vinner, och de andra förlorar. Det är barbari, eller för att tala med Aristoteles, pöbelvälde.
Det handlar om kommunikation. Och vi vet genom forskning och livserfarenhet att den allra största delen av informationen som utbyts i kommunikation är ickeverbal. Den levereras i form av gester, mimik, idiom, språkstil, utstrålning och andra mer eller mindre imponderabla faktorer — som inte bara beror på personligt temperament eller ens kollektivt temperament utan på värdegrunden. Jag upprepar: VÄRDEGRUNDEN. Inte de individuella eller subkulturella värderingarna, utan själva den gemenskamma grund på vilken våra diverse värderingar vilar.
Religion är en privatsak, även i min bok. Liksom sexuella preferenser och politisk uppfattning. Detta har just med min — vår — VÄRDEGRUND att göra. Just därför tror jag att det är så viktigt att inte äventyra den svenska demografin så som vi gjort i decennier nu. Det blir inte bra. Muslimska enklaver och subkulturer är för olika det vi har upparbetat, utvecklat och förädlat under 1500 år av agrar kultur, 1000 år av kristendom, 500 år av protenstantism och 200 år av humanism. Hugga handen av tjuvar är inte ens kul som skämt här. Det finns inte på kartan OCH SKALL inte heller finnas på kartan. Vi har arbetat hårt i tusen år för att få bort det, vi har lyckats och vi har inte RÄTT gentemot våra föregångare att äventyra dessa framsteg. MENA — en affärsterm för Middle East, North Africa — är för kulturellt avlägset i både tid och rum för att integreras in i vår kultur så som den är och så som den själv vill bli enligt sina implicita ideal och värderingar. MENA har en helt annan värdegrund.
Står man på två olika kulturella kontinentalplattor så betyder samma ord olika saker. Samma gester har olika innebörd. FN:s deklaration om mänskliga rättigheter förkastas av MENA. De har utvecklat sin egen version av dem. Precis som Islam är en egen version av kristendomen (och den av judendomen). Jag SER att detta är problematiskt och ofruktbart. Och allt jag kan göra är att försöka visa vad jag ser. Övertyga är ovärdigt och futilt. Var och en måste övertyga sig själv, genom att SE vad det är de egentligen SER, dvs reflektera över, besinna och begrunda sina erfarenheter i ljuset av andras.
Pappan
Mellan en spansk gästvänlig och en svensk gästvänlig är det troligen större gemenskap än mellan en spansk ogästvänlig fundamentalist och en annan sådan!
Kristi gemenskap transcenderar ALLA skillnader. Det betyder inte att skillnaderna skall bort. Tvärtom. Det legitimerar och helgar dem.
Kommunikationsförmåga är en följd av att man lever i samma övergripande berättelse, i samma myt (myt i egentlig mening: betydelsebärande berättelse). KommunikationsVILLIGHET är tyvärr en annan sak. Men den kan utvecklas.
Och Ayaan?
Ayaan vet jag inget om. Ska kolla vid tillfälle.
Som sagt. jag pratar inte om kristendom eller religion nu utan om MÄNSKLIGHET OCH MEDMÄNSKLIGHET. Vad man har i hjärtat.
Och DET, inget annat, är den SANNASTE gemenskapen!
Jag pratar inte heller om kristendom som religion. Utan om Kristus som väsen. Precis som du. Fast jag använder de i vår kultur hävdvunna orden.
Denna den sannaste gemenskapen finns som sagt där den finns ändå. Det är inte den vi diskuterar.
DÄR exakt har du skillnaden mellan dig och mig. Jag stannar inte vid kulturen och etniciteten. För mig är ”SJÄL”, VAD SOM RÖR SIG EN EN MÄNNISKAS HJÄRTA OCH HJÄRNA, bra mycket intressantare än en eventuell religion eller kultur.
Rosors gemenskap är alltid rosors, även i spruckna krus eller annan ”kultur”.
De vises sten hittar man aldrig vid ytan, bara falska ”de vises stenar”.!
Bäste jerlerup, du har säkert inte för avsikt att framstå som pretentiöst låtsasdjup och i egna ögon överlägsen så jag bortser från denna kommentar och frågar igen: Ayaan?
För er som vill ha en annan bild än mainstreammedias av tillståndet i Sverige med demokrati, yttrandefrihet, immigrationspolitik etc., ni måste bara läsa Julia Caesars krönikor. De är obetalbara. Alla länkar finns här:
http://www.korta.nu/jc
Riktigt intressant diskussion! Pappan, ditt inlägg: juni 30, 2010 kl 7:47 e m är strålande formulerat och exakt så känner jag också, förstår jag nu när jag läser det 🙂
På ett annat plan förstår jag ditt synsätt också jerlerup, men det går inte att komma ifrån att vi människor har olika kulturer eller värdegrunder. Det är dessa som manifesteras i verkligheten och ställer till problem när de krockar.
Det må vara barnsligt och illa rimmande med höga filosofiska ideal att det finns folk som bryr sig om värdegrunder och kultur, men nu är verkligheten så (annars skulle vi ju inte ha denna diskussion överhuvudtaget) För det är ju inte så att bara västerlänningarna anser sig ha en kultur eller värdegrund och att den mer ofta än inte är väsensskilt från vissa andra avlägsna kulturer.
Du jerlerup hänvisar ju hela tiden till historisk invandring. Vilket jag anser är totalt irrelevant när man pratar om dagens invandring. Jag anser att du verkar ha fel utgångspunkt där du antar att alla som är kritiska till dagens invandring är emot invandring helt och hållet.
Det finns många argument emot den historiska invandringen vs dagens, men jag nöjer mig med att ta upp de två mest uppenbara.
Tid kontra kvantitet.
Historiskt så har det alltid förekommit invandring, även innan nationalstaterna uppstod. Innan gränserna drogs i papperskartor var det kulturella gränser. Varje bosättning hade sina egna regler baserade på den kultur som uppstod där.
Det kom aldrig, om det inte var ren krigsinvasion förstås, mer än några få relativt ”ursprungsbefolkningen” och detta skedde under lång tid. De ”assimilerades” naturligt. Att många kommer under en kort tid är ett problem. Det blir kulturkrockar.
Det andra uppenbara är att historiskt sett hade inte ”ursprungsbefolkningen” ansvar för de som kom på samma sätt som idag. Det gick inte någon länsman och plockade gårdarna på pengar och sade att dessa skulle gå till de nyinflyttade.
Nu kan man ju argumentera emot detta genom att säga att svenskar har utvecklats sen dess. Kanske är min människosyn ”förfärlig” och cynisk men jag tror inte det. Traditioner och uppväxtmiljö är betingande och det ska mycket till innan vi befinner oss i den sciencefictionframtid där alla lever i fred med varandra för att de älskar mänskligheten.
Varg i Veum. Världen har varit stadd i migration sen mitten av 1800-talet. Visst, vi kan försöka ändra på det, men jag tror inte det går. För idén om mänsklighetens gemensamma kultur har upptäckts.
Angående religiös fundamentalism så återkommer jag. Jag har ett inlägg på G om det! Troligen till helgen.
”För idén om mänsklighetens gemensamma kultur har upptäckts.”
Jippiii.
Proletärers gemensamma kultur upptäcktes av Karl Marx på 1840-talet. Kungligheters gemensamma kultur långt dessförinnan. Akademikers gemensamma kultur skapades nu senast. Alla möjliga subkulturer är internationella.
MÄNSKLIGHETENS gemensamma kultur kläcktes som idé på 1740-talet, i Frankrike, eller kanske på 1520-talet i Florens. Men ”mänskligheten” brukar dock, som vanligt, bara menas den del därav som delar ens egna grundläggande värderingar och ideal. Eller vilka kulturella beröringspunkter förnimmer du med nigerianska bybor som entusiastiskt bränner fem häxor (gummor och gubbar) över sakta eld i ett dike? Hör dessa entusiaster inte till mänskligheten? Jo. Har de ingen kultur? Jo. Är de med i ditt projekt? Kanske, om man frågar dig. Men inte om man frågar dem. Frågar man Vilks så är de arga islamisterna som skrek om att döda honom i Guds namn en del av hans konstnärliga projekt. Men fråga dem!
Med vilken rätt, alltså, talar du för en mänsklighet som inte givit dig mandat att föra dess talan?
Den kulturella, etniska och ekonomiska elitens rätt? Ûbermänniskans rätt?
Du har målat in dig i ett hörn. Och får stå där tills färgen torkat.
Varg i Veum, vad roligt att du tog dig til att HÖRA vad jag försöker säga om kommunikation!
Pappan
Där var vi igen och där är anledningen till varför vi inte kan kommunicera. Jag tar gärna en diskussion om kulturers och religions problem. men det är inte det du gör. Du plockar fram det ABSOLUT VÄRSTA i en kultur och frågar vad har vi för gemensamt med denna kulturen?
Eller hur, visst gör du så?!
Det är klart att jag inte har nåt gemensamt med nigerianerna som bränner häxor, eller islamister. men det har jag för övrigt inte heller till Mattias Flinck, svenska mördare och våldtäkts män, etc. Det var just det som var min poäng, det du skrev:
”den del därav som delar ens egna grundläggande värderingar och ideal”
I min värld är detta gemensamma grundläggande VIKTIGA saker, som vad man bär i hjärtat och hur man ser på medmänniskan. Om man ber till Allah eller är ateist, eller om man är svensk eller finne är av mindre betydelse. Varför? Jo, eftersom man kan vara av samma religion eller folk UTAN att dela de viktigaste sakerna.
Käre jerlerup. Du vet varför jag inte svarar på det här, va?
Eller jag kan förtydliga tysnaden, ifall du är lomhörd: Det beror på att jag känner mig medvetet missförstådd. Att medvetet missförstå någon är en manipulationsteknik. Det är fult, och ovärdigt vänner. Så för att bevara vår vänskap tiger jag. Det talade min tystnad om. Jag säger detta nu med ord i händelse du inte kunde eller iddes tolka tystnaden.
Det finns så mycket att säga om dessa ting — vi skulle kunna ha så ömsesidigt givande, undersökande samtal! — men du visar ingen villighet att ta in något av det jag säger så jag tappar lusten. Du har en agenda och inget får stå ivägen för den, inte heller gemensamt upptäckta och upplevda sanningar.
Jag räknar inte med att du är villig att ta detta till dig. För då hade det inte behövt sägas. Men du får gärna överraska mig.
Så varför skrev du då detta?
”Eller vilka kulturella beröringspunkter förnimmer du med nigerianska bybor som entusiastiskt bränner fem häxor (gummor och gubbar) över sakta eld i ett dike? Hör dessa entusiaster inte till mänskligheten?”
Det är klart att vi inte har nåt gemensamt med detta. Men vad villl du ha sagt med det? Jag missförstår inte medvetet. Jag vill veta. Varför drar du fram det? Samma med de mycket skrämmande saker som du dragit fram i samma andetag som du velat visa skullnaden mellan det du kallar den islamska kulturen och den svenska kulturen. Det är som om du vill ha sagt att extremfallen kommer ur islam på nåt sätt. Eller varför gör du så?
Mänskligheten är en. Vi har alla samma grund att tänka, känna och agera. Sen finns olika kulturer och olika tankesätt och människor har olika syn på medmänniskan och omvärlden. Dessa saker går inte in i varandra. Det gör att du ALLTID kan hitta två personer med HELT olika tankesätt i samma kultur, OBEROENDE av religion eller kultur.
Det är därför jag ogillar generaliseringar av typen, se upp för islam för islam ÄR ditten och datten och därför ska vi minska antalet invandrare från Mena eller bygga färre moskéer…
Oj. Så du förstår verkligen inte? Och vill verkligen veta? Okay. Jag får tro dig.
Såhär: Flink, Quick, Svartenbrandt och Olofsson m fl är VÅRA nidingar. De försöker därtill inte legitimera sina ogärningar med sin (vår) kulturs ideal och värderingar. De ”krigar inte mot polisen” (citerat i Rinkeby), de är bovar helt enkelt. VÅRA bovar. Som vi har MER gemensamt med än inte bara främmande kulturers bovar, utan även med främmande kulturers genomsnittsmänniskor.
Mänskligheten är en. Visst. Självklart. Men vänta.. ”en” vaddå? En mentalitet? Nej. En kultur? Nej. En ”grund att tänka, känna och agera”? NEJ. Vi har MÅNGKULTUR i mänskligheten, tack och lov. Vi har således OLIKA grund att tänka, känna och agera. De entusiastiskt häxbrännande byborna i Nigeria har INTE samma grund att tänka, känna och agera som du, jag eller ens Hagamannen. Det finns INGEN antihäxbränningsdemonstration i den där byn, garanterat. Alla i byn tycker SJÄLVKLART att det är JÄTTEBRA att de äntligen bränner de elaka häxorna. I vår kultur kan man knappt slå ihjäl en mygga innan någon ömhjärtad folkhögskolejänta i palestinaschal startar en solidaritetsgrupp mot myggmord. Det är VÅR kultur. Vi har OLIKA kulturer och det är BRA. Men de kan bara vara olika om de inte ligger och nöter på varandra. De kan inte ens ligga sida vid sida, utan ligger, vishetsfullt nog, på olika kontinenter.
Modernt tänkande personer i Nigeria har säkert inte samma tänkesätt som sina landsmän i byarna, som ser det som en sanitär välgärning och moralisk hederssak att bränna häxor. Men de FÖRSTÅR HUR BYBORNA TÄNKER. En genomsnittlig svensk GÖR DET INTE.
Jag tror att fenomenet är en variant på ”egna barn och andras ungar”. Vi gillar inte Svartenbrandt och vi räds Hagamannen. men det är inte ett principiellt mysterium för oss hur de TÄNKER, och vad som DRIVER dem.
Därför är jag angelägen om att påpeka det där med värdegrund. Hagamannen och du har samma värdegrund. Kapten Klänning och jag har samma värdegrund. Svartenbrandt och Flink har samma värdegrund. Men vi har olika VÄRDERINGAR.
Förstår du skillnaden mellan ”värdegrund” och ”värderingar”. Det är en jätteskillnad. Det är ingen gradskillnad utan en ARTSKILLNAD. Ett samhälle med fler än en VÄRDEGRUND har ingen stabilitet och ingen gemensam identitet. Och det värsta är att med olika VÄRDEGRUNDER så måste medborgarna manipuleras till att ha SAMMA VÄRDERINGAR.
Det är precis detta jag vill varna för. Ett på ytan likriktat samhälle, där alla tycker lika och ingen vågar tillföra något väsentligt nytt, eftersom han då fryses ut och är ett reellt hot mot harmonin. Men EN VÄRDEGRUND har samhället RÅD att hålla sig med medborgare som har olika värderingar. Både som individer och som tillhöriga olika grundkategorier som klass, ålder, kön och även subkulturer av religiös, filosofisk, politisk, sexuell, konstnärlig och annan karaktär.
Det mångfaldiga OCH STABILA samhället förutsätter en ENHETLIG VÄRDEGRUND.
Självklart har vi, i egenskap av evolverande kultur, tagit till oss influenser från andra kulturer. Alltid. Statiska kulturer gör inte det. Men dynamiska kulturer, evolverande kulturer, gör det. Det är lika självklart som att vi som individer tar till oss influenser, tankar, impulser osv från andra individer, och även från grupper. Men NÅGOT INOM OSS VET skillnaden mellan att ur egen intressekraft ta till sig en influens, och att påtvingas en influens. Det förstnämnda STÄRKER den egna integriteten, identiteten och det egna jaget, det senare försvagar. Den som faller för grupptryck, t ex får sämre integritet än den annars skulle ha haft. För att inte falla för grupptryck eller för en starkare individ drar sig den utsatte först tillbaka, distanserar sig.
Det är det du kallar främlingsfientlighet. Det är en sund instinkt. Det handlar om att värna det egna, den egna egenarten, när man upplever att den är hotad. Alla familjer blir t ex stressade när en gäst inte går i tid. Det är samma fenomen.
Har du någonsin haft en inneboende? Som har andra rutiner än du? Andra uppfattningar om när och hur ofta och hur väl det skall diskas, städas, spelas musik osv? Som inte vill anpassa sig till dina rutiner och värderingar, utan i stället tar hem en massa kompisar och släktingar på fest och högljudda samkväm?
Jag vet inte om du har upplevt detta personligen men det spelar mindre roll. Du fattar situationens dynamik. Det håller inte i längden.
Och det är det jag menar.
Förstår du nu ungefär eller skall jag förslara mig ytterligare?
För även jag har äkta följdfrågor. Jag har ingen färdig världsbild eller politisk uppfattning. För mig är allt detta en process, ett undersökande samtal. Men jag står inte på ruta ett längre. Vissa saker har jag kommit fram till. Och det inte utan en viss vånda.
Då har vi ju skillnaden i det du skriver och jag skriver solklart här. Du sätter värdegrunden som det viktiga, jag sätter värderingarna. Vi är båda överrens om att samma värdegrund inte nödvändigtvis leder till att man får vettiga värderingar. Med ett fokus på VÄRDERINGARNA kan man omskapa värdegrunden och göra den vettigare för alla.
Exemplet med en inneboende är bra. Jag har haft en inneboende, en som hyrde min lägenhet, som var av samma värdegrund som jag. Hon förstörde skitade ner och stal. Sen hade jag det strävsamma muslimska paret från kosovoalbanien som städade fint, ersatte saker och skötte sig fint. DET är en för mig mer relevant jämförelse. Det ska erkännas att jag valde den första av samma värdegrund, pga att hon var av samma värdegrund. Det var pannkaka och lärde mig återigen att det är VÄRDERINGAR som är det viktiga.
Sen säger du att med olika värdegrunder måste folk manipuleras till att få samma värderingar. Svaret är nej. Så är det inte eftersom den nigerian som är mot häxbränning (och sådana finns ute i byarna, jag har pratat med MÅNGA nigerianer under åren) och den svensk som har ett stort och varmt hjärta, redan har närbesläktade värderingar.
Värdegrunden kan vara islamsk eller svensk eller nigeriansk. Men värderingarna är av typen våldtäktsman (svensk version) eller mördare (svensk version) och mördare (nigeriansk version) eller mördare (med islamsk värdegrund) eller så kanske det är medkännande person som protesterar mot galenskaper av nån av dessa olika versioner.
Med samma värdegrund har samhället olika värderingar, det har man med olika värdegrund också. Och det blir vitt skilda sådana, från mördaren till den medkännande människan.
KORT SAGT
Jag finner som sagt mer samhörighet med den som är nigerian och är en GOD människa en med Flink eller Svartenbrandt. Jag har lättare att förstå hur den personen tänker än jag har att förstå hur Flink eller Svartenbrandt elller häxbrännare tänker.
Jag förstår såklart hur du tänker. Du har fortfarande inte övertygat mig om att du förstår (eller VILL, eller ÄR VILLIG) att förstå hur jag tänker.
Du talar om värdegemenskap som det viktiga. Sådana känner inga gränser. Jag liksom du känner denna gemenskap bortom tidens och rummets gränser. De flesta i din och min värdegemsnskap är redan döda, ännu inte födda eller bor bortom vår horisont. Men detta har INGET med frågeställningen att göra. Ty frågan är hur vi på bästa sätt skall gestalta ett samhälle, inte en värdegemenskap.
En värdegemenskap är inte stabil. Folk mognar, utvecklas och omvärderar. Ett samhälle måste ha utrymme för det, om det inte skall stagnera och vingklippa sina medborgare. Därför är den underliggande VÄRDEGRUNDEN av större vikt I SAMHÄLLELIG mening. Du och jag har våra värdegemenskaper i alla fall. Personligen har jag omvärderat på djupet ett par gånger i mitt liv, och då fått plikta med medlemsskapet i mina värdegemenskaper. Det sved, såklart, men var nyttigt, och förde mig närmare själva värdegrunden — den vi bygger våra olika värdegemenskaper på.
Den personliga samhörighetskänslan, som man såklart kan känna med en nigerian, en ryss, en japan eller en sjuttonhundratalsfilosof, är som en minutvisare. Värdegrunden är som en timvisare. Vardagens sociala umgänge och samtal är som sekundvisaren. Därför är det skenbart effektivare MEN YTLIGARE att fokusera på värdegemenskaper som det samhällsbärande elementet. DE FINNS DÄR ÄNDÅ. ”Goda människor” känner igen varandra bortom ras, kön, ålder och andra särarter. Vill man bygga ett samhälle bestående enbart av ”goda människor” så har man målat in sig i ett hörn och skapat en sekt.
Känner du till Stephen Gaskin och hans skapelse The Farm?
Jag tror att du är modernist, helt enkelt. Modernister tror att man kan omskapa värdegrunden genom att omskapa värderingarna. De är existentialister. De tror att essensen är en produkt av existensen. Jag tror tvärtom.
DÄR ser jag en skillnad.
Jag är vaken modernist eller traditionalist. Ett samhälle kräver både framsteg och tillbakablickar för att överleva. En person som bara blickar bakåt missar nuet och framtiden. En som bara lever i nuet lever utan tid och rum. En som bara lever för framtiden blir lätt en tyrann. man måste transcendera, stå ÖVER allt detta, är min åsikt.
Minutvisare och timvisare… Alla möjliga människor finns i det vi i detta samtal kallar värdegrunden. Och då menar jag verkligen ALLA möjliga. Så här ser jag på det.
Ska värdegrunden sättas i fokus. Ett samhälle med värdegrunden. HELT i fokus riskerar att bli ett samhälle där en brottsling värderas högre än en invandrad hederlig människa. Se på de assyriska gängen i Södertälje eller på de nationella rörelserna av ”svenskar” eller extrema islamister. De sätter värdegrunden främst och värderar det gemensamma ARVET högre än utlänningen. Resultatet blir att den brottsling man har i sin värdegrund kan värderas högre än en ”god” utlänning. Rasism blir ofta resultatet.
Ska värderingarna sättas i fokus istället? Ja, det finns ju ett extremfall även här. Där man sammantvingar flera folk genom en ideologi, moral eller tro. Det är faran med att sätta värderingarna främst.
Men vid en närmare titt på båda fallen så visar det sig att det är värderingarna som är utslagsgivande. Med rätt värderingar undviker värdegrunden att bli rasism eller liknande. Med rätt värderingar förhindras även en IDEOLOGISERING.
Enbart goda människor kan man inte bygga något på men samhället måste ge ramarna för hur samhället ska byggas.,
Gaskin känner jag inte till.
Ursäkta. Är på tåget. Dålig uppkoppling. Får skriva mer senare.
Stephen Gaskin grundade en alternativ by i Tenesee som kallas The Farm. De bedriver bl a U-hjälp genom att odla och skeppa soja till Afrika, eller gjorde i alla fall. Alla som bor där, flera tusen själar, är goda hippies. Rötäggen som givetvis dras till såna ställen slängs helt sonika ut. Till vad? Till det riktiga samhället såklart. Som de har svårt att finna sig tillrätta i. En sådan sortering kan man kosta på sig när man är en ideell gemenskap, en värdegemenskap. Den som inte lever upp till de gemensamma värderingarna – tycker lika – slängs ut.
Men om nu hela Sverige skulle bli en likatyckande värdegemenskap — var gör vi då av de svenskar som inte passar in? Institutionaliserar vi dem allihop? Vi har inget Gulag att skicka dem till. Ännu i alla fall.
Alternativet är att odla — kultivera, förädla — själva värdegrunden som förenar oss med vårt kulturarv och möjliggör en framtid. Så att en mångfald av värderingar kan få plats och ett civiliserat samtal kan äga rum. Ty det civiliserade samtalet är själva förutsättningen för ett verkligt folkstyre, alltså demokrati. Det vi ser idag som brister i demokratin beror på frånvaron av civiliserade samtal och frånvaron av dessa beror på frånvaron av en enhetlig värdegrund.
Därför talar jag om den.
Jag ser de risker du pekar på men tror att jag har en annan syn på dem, så att säga: Vi MÅSTE hålla våra egna rötägg om ryggen. Vi har ett kontrakt med dem. I värsta fall får vi väl hänga dem, men vi kan inte deportera dem till något annat land. Vi har inget Sibirien i Sverige. Hagamannen och Kapten Klänning, Eklund och Svartenbrandt, de är VÅRA misslyckanden, ingen annans. Så på sätt och vis ja: vi MÅSTE hålla dem ”högre” än aldrig så präktiga representanter för ANDRA kulturer med ANNAN värdegrund. Vare sig vi vill eller inte. De är vårt lands barn, hur vanartade de än är.
Jag tror du tänker meritokratiskt – globalt. Betänk då vilken VANSINNIG hierarkisk röra vi då får! Varje land MÅSTE ta hand om sina egna, både rötäggen och snillena och alla genomsnittlingar däremellan. Det vi kan hjälpa andra länder med, med våra eventuella överskottskrafter, är att ta hand om SINA rötägg och SINA snillen och SINA medelmåttor. Annars blir vi som ett elitfotbollslag som köper upp spelare överalltifrån. Och var tar då medelmåttorna vägen? De mer kreativa rötäggen rekryteras till internationella brottssyndikat.
http://www.thefarm.org/
Steven är charmig som få. Klok som en räka. Och styr sina hippies med sammersbehandskad järnhand.
Läs och njut: http://www.stephengaskin.com/
Jag har inte sagt att värdegrunden ska förkastas, tvärtom.Värdegrunden behövs liksom de värderingar som ger riktningen åt värdegrunden. Därför är det givetvis så att de som blivit svenska medborgare ska få stanna här, oavsett om de begår brott eller inte. Samma de som föds till det.
Poängen är ändå att en nation måste sätta ramar för vad som är rätt och fel. Det är ramlöshet, inte invandring, som skapat problemen i ghettona i Sverige. Om man inte gör vad som samhället bestämt är rätt ska man veta att det inte är acceptabelt. Det ska få konsekvenser.. vare sig det är en svenne som begår våldtäkt eller rån, att tvinga burkor på småtjejer eller att hetsa mot Lars Vilks.
Det är inga problem att ta emot invandrare om de följer ramarna.
Och ramarna ska inte detaljreglera. Det ska vara maximal frihet innanför ramarna för alla.
Sen är detta också en fråga som är av personlig vikt för oss. Vad står VI för. Ser vi som personer det etniska, värdegrundande, som viktiga då kan vi bli rädda för moskéer och muslimer. Det är ju läskigt ”främmande”. Men om vi ser de SVENSKA värderingarna kan vi möta muslimen som en broder och en syster, för de tänker som oss!
Och Ayaan Hirsi Ali, är hon ute och cyklar menar du?
Hon har väl poänger hon också. Precis som de som skriver om de galna fulla svenskarna har poänger. Det betyder varken att alla muslimer eller alla svenskar är galna.
Vilka poänger, konkret, menar du att hon har?
Religiös fundamentalism är alltid kuslig, ja! Har inte tid eller möjlighet att precisera mig just nu, tyvärr. Återkommer.
Jag emotser denna återkomst med förväntansfull tillförsikt, bäste jerlerup.
Om fundamentalism kan man alltid skriva mycket. Men jag drar mig för att spela med i något ”jag är skrajsen för minareter” spel!
Jaså. Det verkar snarare som att du drar dig för att LYSSNA på Ayaan och RELATERA till hennes erfarenheter och slutsatser. Men vad vet väl en liten negerjänta???
Suck! Jag är inte blind. Jag har redan läst en hel del av det hon gjort på en holländska blogg.
Ayaan då… Jag har redan noterat att hon ibland kallar sig muslim, ibland ateist och att hon vill att muslimer konverterar till kristendomen. Ok, det låter rörigt men är väl en fråga om taktik antar jag. Hon generaliserar också ganska hej vilt och har lite svårt att hitta en positiv tradition inom islam att referera till! Det anser jag är hennes svaga sida!
Hon inspireras av Richard dawkins. Och hon har samma problem som Dawkins som avfärdar ALL religion som galenskap. Som inte ser nyanserna utan generaliserar om religioner.
Och visst. Den fundamentalism som finns i det du kallar MENA-länderna måste vi klart markera som ovärdig det moderna samhället. Att sätta etnicitet och religiösa dogmer före det som gömmer sig i människors hjärtan är alltid barbariskt! De som stöder denna politik i Sverige är inte många. Men det måste klargöras att det de står för är nåt helt främmande för det svenska.
Vi gör de som vill reformera islam en björntjänst genom att peka finger mot dem och säga att de är galna terrorister eller nåt och att minareterna är symboler för förtryck!
VAD FAN ÄR KRISTNA KYRKOR om minareter är symboler för förtryck?
Kulturhistoria?
Vad jag har märkt av Ayaan så kallar hon sig helt enkelt ”ateist med islamsk bakgrund” och hon rekommenderar de i väst boende muslimer som inte kan acceptera ateismen att konvertera till kristendomen. Men jag kanske har missat något.
På frågan vad fan kristna kyrkor är om minareter är symboler för förtryck blir väl svaret: Kristna kyrkor, i vårt land, är symboler för trygghet och tradition, för kulturhistoria, förändring och kontinuitet. Dessutom fyller de den praktiska funktionen att man kan gå in och sätta sig där för att vara i ro med sig själv och sin Skapare. De är och ger andrum. Och välkomnar var och en som ser, inser och respekterar detta. Och det är väl bra?
Frågar du mig var minareter i Sverige symboliserar så blir emellertid mitt spontana svar INTE just ”förtryck”, vare sig det stämmer eller inte. Det blir ”kulturimperialism” eller ”permanentering av den andliga invasionen” eller något ditåt.
Men det är jag det. Vad symboliserar kyrkor och minareter för dig?
Kristna kyrkor betyder trygghet. FÖR DIG! Glöm inte det! Det är DIN åsikt! DIn värdering!
Lugn. Du ställde en fråga, jag svarade. Sedan ställde jag en fråga. Svarar du?
Det symboliserar för mig en andlig strävan efter något högre, efter Gud. Det står för historia. Människors strävan efter samhörighet med ”det hela”. Och det symboliserar vår något haltande strävan. Kyrkor och moskéer kan vara förtryck lika väl som något gott.
Jag är enig. Med tillägget att moskéer INTE tillför svenskheten något fruktbart och INTE stimulerar ett historiskt medvetande. De bär INTE på berättelsen om hur vi blev som vi är. Men de kan komma att göra det i framtiden. Det motsätter jag mig.
Moskéer vill alltså börja en NY berättelse om Sverige.
Jag eftersträvar en ANNAN framtid än den moskéerna berättar om.
Men jag inser att slaget kan vara uppgjort på förhand.
Och jag har inga PERSONLIGA problem med islam.
Faktum är att jag och min familj nog skulle klara oss bättre än de flesta svenskar i en islamsk teokrati.
Men jag kan inte bejaka en sådan utveckling. Jag tror den är dålig för Sverige.
Pingback: Politikerna måste bemöta Sd! « Sverige är inte världens navel!
Pingback: Att skita i byxorna och hoppas att hängslena håller (2) « Sverige är inte världens navel!