Den ”svenska” kulturen: midsommar (2)

Den underbara lilla sajten om Faktoider, http://www.faktoider.nu, har en artikel som kompletterar den artikel jag själv skrev om midsommaren.

Jag citerar ur den här:

”Hur gammalt är ”gammalt”, alt. ”urgammalt”? En tradition som på sin höjd varit någorlunda levande sedan medeltiden (för så är det i detta fall) känns riktigt gammal, såväl mänskligt som historiskt, i synnerhet som så många av våra ”gamla” traditioner är från 1800-talet. Men när det gäller just firandet av midsommar så är vi ju några som fått för oss att det firats på ungefär samma sätt i tusentals år…. Men… även om midsommar säkert firats sen urminnes tider så har sättet att fira den på varierat, och stången är helt klart av jämförelsevis ungt datum.

Midsommar afton ca 1550, Ill. u r Olaus Magnu s (1555 )

När Olaus Magnus återger 1500-talets midsommarfirande, ”den helige Johannes Döparens afton (en dag som redan de gamle firade med utomordentliga festligheter och jämväl lärt och bundit sina efterkommande att högtidlighålla)” nämns inte stänger med en bokstav, däremot eldar, dans och sång.

Följande beskrivning av sistnämnda är värd att återge: ”Därhos pläga ock tärnorna efter sina mödrars lärdom till strängaspel kväda om de många stora fel, till hvilka de äkta männen göra sig skyldiga, såsom tärningsspel, slagsmål på krogen, flärd i klädedräkt, umgängelse med narrar samt ständig onykterhet och fylleri. Men i gengäld veta ock fyndiga ynglingar att sjunga om, huru lata, falska, obändiga, grälsjuka, skvalleraktiga, fåfängliga och trolösa kvinnorna äro, att de icke må häckla och klaga på männen allena.”

Författaren till artikeln om Midsommarstången på Hexmasters faktoider noterar att midsommaraftonen firades på samma sätt som i övriga Europa förr, dvs med eldar och lekar runt eldarna. Detta ursvenska och ureuropeiska sätt att fira på dog ut i Sverige och endast på få ställen bevarades dessa ursvenska seder fram till 1900-talet.

Istället fick vi majstången. Hexmaster fortsätter:

Heter det förresten ”majstång” eller ”midsommarstång”? Vad har stången med månaden maj att göra?

Högst upp på järnstång en ”en konstgjord papegoja ”

Det äldsta dokumenterade uppmärksammandet av första maj (en dag som ju senare togs över av arbetarrörelsen – läs mer om Första maj) återfinns hos de karolingiska kungarna. Campus Maius, ”maj-läger”, innebar att man mönstrade sina trupper på denna dag. En intressant detalj är de stänger på vilkas toppar man placerat figurer av fåglar att öva prickskytte mot (s.k. papegojskjutning); kopplingen till våra majstänger är frestande men osäker. (Har även letat efter en koppling till de berömda romerska örnarna, fälttecken som utgjordes av höga stänger med örnar i toppen. Om någon sådan finns så har jag dock inte hittat den.)

Vidare finns det ett gammalt bruk att ”maja”, dvs. klä saker och ting med löv vid vårens ankomst (ordets släktskap med månaden är osäkert, och i vilket fall avlägset – det finns förresten mer att läsa även om detta bruk i relaterade faktoiden Första maj). Majandet kopplades ihop med den judiska lövhyddohögtiden, vilket gjorde att kyrkorna inte hade några större problem med det; än idag så ställer man in björkar med späda löv i kyrkor. Det var heller inget ovanligt att man bar in kortare s.k. majspiror i kyrkorna. Prästerlig kritik av midsommarfirande saknades inte, men den riktade sig snarare mot festandet än själv a stängerna.

Men om stängerna idag endast är förknippade med midsommar så har detta inte alltid varit fallet. Permanenta stänger användes, och används än idag på sina håll, såväl på kontinenten och på de brittiska öarna som i Skandinavien. De var/är en sorts flaggstänger utan flaggor, men ibland med andra symboler upptill, och kunde fungera som symboler för gård, by eller trakt. Det förefaller som om dessa stänger lever kvar i form av midsommarens majstänger. En vintrig pendang är de numera tämligen bortglömda julstängerna, en gång i tiden en ganska allmän sed i landet; på gamla runstavar (kalendrar) markeras ibland den 21 december av två korslagda stänger med kvarsittande toppruskor. Det förefaller osannolikt att julstänger skulle kopplas ihop

med hedniska riter och fruktsamhetssymbolik på samma självklara sätt som skett med midsommarstången.

”Den raka, långa spiran med kransar runt själva stången synes vara den äldsta. Den har på sina håll med säkerhet samtidigt haft en roll som signal eller flaggstång och stod i äldre tid, så vitt man kan finna, tämligen regelbundet uppe året runt. Det var heller inte ovanligt att själva stången målades, vit eller med spiralband i olika färger och den kunde i toppen ha en flöjel, en krona, en vimpel eller en fågel, den senare som regel i form av en tupp.” /Albert Eskeröd, sid 128

Det var alltså sådana stänger, permanenta eller tillfälliga, som majades på första maj, om man kunde – datumet var ju anpassat till kontinentens klimat och inte v årt, och inte blev det lättare när kalenderreformen 1753 tidigarelade datumet med elva dagar. Det var då och därför majstången blev midsommarstång. Åtminstone där den fanns vid den tiden. Ännu på 1800-talet fanns det många ställen i landet, även i Dalarna, där man inte reste stänger. Sedvänjan har en äldre historia i städerna och hos de högre stånden.

Det här är en av de snårigare faktoiderna jag hittills studerat. Mycket av den kunskap som efterfrågas är försvunnen för alltid. Man får klara sig med det man kan få reda på, med varierande grader av säkerhet, men i det här fallet tycker jag att redan den ”negativa” kunskapen är nog så intressant, alltså att midsommarstången bevisligen inte har så urtida rötter som bl.a. jag trott; det är inte en stenåldersceremoni. Inte heller har den någon som helst fallossymbolik.

(Denna föreställning har nog fått viss hjälp på trav en av de suggestiva ringarna på sidorna, men

konstruktionen med en tvärstång är av relativt sent datum.)

”Midsommarstångens ursprung är en tvistefråga som delat forskarna i två läger. Den ena sidan håller det för självklart att midsommarstången bottnar i hedniska fruktbarhetsriter, att den kan spåras tillbaka till forntida offerfester för fruktbarhet. Motståndarna däremot anser att midsommarstången kom till Norden med Hansans

köpmän på medeltiden och är besläktad med de majstänger som finns söderut i Europa.” /Mariehamns stadsbibliotek: Midsommar

Vilket man väl bara kan kommentera med att det finns otaliga ”självklarheter” som vid närmare granskning inte alls är så självklara. Nej, vill man fira midsommar på dokumenterat urgammalt sätt så skall man, om

omständigheterna tillåter, tända en brasa – det är, med Jan-Öjvinds ord, ”den säkerligen äldsta sedvänjan” som har med högtiden att göra. Passar man även på att dricka ur en källa, ja, då är man ungefär så fornnordisk som man – såvitt vi vet – kan bli.

”Riktig” midsommar

Här kan det vara på sin plats med ett klargörande av den ”riktiga” midsommar man ibland hör folk knota över inte längre firas. Sedan 1952 är midsommardagen, dagen efter midsommarafton, förlagd till lördagen

som infaller 20-26 juni. Festdagen har alltså ett rörligt datum men ligger fast i v eckan. Före 1952, liksom på 1500-talet, v ar det Johannes Döparens dag som räknades, dv s. den 24 juni, med aftonen den 23 juni. Det är givetvis Johannes som gör att 24 juni är en röd dag även idag, och det är också det som menas när den ”riktiga” midsommaren tas upp. Sedan 2003 finns dessutom två Johannes Döparens dag, den senare firas på söndagen i midsommarveckan (om den 24:e infaller en söndag finns det naturligtv is bara en JDD). Denna

söndag är, enl. Wikipedia, ”en eftergift för att Den helige Johannes Döparens dag mer kommit att

handla om sommaren och skapelsen än om Johannes”.

Men naturligtvis kan det bara finnas en enda midsommardag värd namnet, och det är den dag då sommarsolståndet inträffar, alltså årets längsta dag (norr om polcirkeln är den senare definitionen meningslös men den förra fullt relev ant). Datumet varierar något men som regel är det fråga om den 21 juni. Huruvida det är denna natt eller natten före Sankt Hans som skall vikas för blomplockning m.m. beror på om man vill följa förkristen eller katolsk tradition. Om det inte funkar så har man alltså alltid något att skylla på.”

Tänk på detta nästa gång en storswänsk kallar Midsommaraftonen ursvensk och säger att vi måste skydda detta ursvenska från utländska kulturer.

Hexmaster om Midsommaren: Hexmasters blogg.
Läs även andra bloggares åsikter om svensk kultur, Sverige, midsommaren, midsommarafton, majstång, midsommarstång, kultur, svensk