Den ”svenska” kulturen: midsommar

Midsommar…

Midsommaren kan ses som en helsvensk tradition och det är nog utan tvekan en högtid som firats i Sverige i många tusen år. Men faktum är att midsommaren inte är helsvensk och ”ursvensk”, den har som allt annat vuxit fram ur mötet med andra kulturer.

För varför firar vi midsommar den 25:e juni i år, trots att sommarsolståndet inträffat den 21:e? Varför firas midsommaren fredagen innan helgen efter sommarsolståndet?

Den ursprungliga riten firades vid sommarsolståndet för att fira att solen stod högst på himlen. Denna högtid firades över hela Europa, och utanför Europa. Kristendomen påverkades mycket av de gamla hedniska riterna. Till exempel la den tidiga kristendomen den dag i veckan då Gud skulle firas på Mithraskultens soldag (Söndag) istället för på lördagen, som Kristus själv hade firat. Sen byggdes alla kyrkor med koret och altaret mot öster, mot den uppgående solen. Man utvecklade alltså kyrkan genom att inlemma och förändra det ”hedniska”.

Som man gjorde med sommarsolståndet. Sommarsolståndet var för hednisk för den kristna kyrkan så de uppfann en ny högtid nån dag från sommarsolståndet, denna högtid blev Johannes döparens dag, den 24:e juni, som länge var samma dag som vår midsommar…

Midsommar

Johannes döparen föddes enligt Nya Testamentet sex månader innan Jesus och alltså var det lämpligt att fira honom den 24 juni. På flera språk kallas helgen för Johannesdagen eller Sankt Hans, men på svenska med flera språk kallas den alltjämt midsommar.

Överallt i världen firar man denna dagen med att tända eldar, eftersom Johannes döparen sa att Kristus skulle driva ut demoner med hjälp av eldar. (Det är i praktiken bara i Sverige som man inte tänder mdsommareldar.) Eldar tänder man i många andra länder också. I en del länder, tex, Ryssland, Bulgarien och Spanien tänder man även små eldar som man hoppar över då man dansar. På de flesta ställen i världen firas Johannes döparens dag även med blommor. I Ryssland firas Ivan Kupala genom att flickorna binder kransar av blommor som de har i håret och lägger ut i vattnet och låter flyta i en å eller en sjö. Johannesdagen förknippas främst med medicinska läkeväxter, vilka man samlar denna dag för att helgonet ska ge blommorna extra kraft. I Spanien, Bulgarien och Sverige lägger man ibland dessa blommor under kudden för att man ska få barn eller drömma om sin blivande make.

I Frankrike brände man katter denna dagen, en tradition som tack och lov försvunnit.

I England upphörde mycket av firandet med reformationen. Men här följer en beskrivning av firandet från 1400-talet av John Mirk:  ”…in worship of St John the Baptist, men stay up at night and make three kinds of fires: one is of clean bones and no wood and is called a ”bonnefyre”; another is of clean wood and no bones, and is called a wakefyre, because men stay awake by it all night; and the third is made of both bones and wood and is called, ”St. John’s fire” .

”Svensk” midsommar

Svensk midsommar firas på Johannesdöparens dag, inte vid sommarsolståndet. Detta enligt de traditioner som fastställes vid en serie kyrkomöten i nuvarande Turkiet, i Niceae. Hur den svenska riten såg ut innan kristendomen vet man inte. Troligen firades midsommaren då vid sommarsolståndet.

Själva majstången, denna ursvenska symbol, är ett resultat av ett möte mellan det kristna, det romerska och det ureuropeiska.

Att MAJA var att klä saker i löv och blommor vid festliga tillfällen. Detta bruk fanns säkert i Sverige innan kristendomen. Men var kommer stången från? Romarna pyntade STÄNGER i grönt i samband med vissa firanden, tex nyår. Detta pyntande fortsatte även efter Roms fal i vissa områden, tex Tyskland där det bevisats att man pyntade stänger med grönt runt midsommar. Man lär då även ha pyntat kristna kors i grönt för att fira uppståndelsen.

Mai Fossenius skriver i sin studie från 1951, ”Majgren, majträd, majstång : en etnologisk-kulturhistorisk studie”, att sedvänjan med majstängerna troligtvis importerades från Tyskland runt 1300-talet. Det finns historiska bevis på att sedvänjan importerades till England och Danmark från Tyskland vid denna tid.

Hur skapas det ”svenska”?

Återigen har vi alltså ett fint exempel på hur kulturmöten skapar och utvecklar befintliga kulturer. Detta det ”ursvenskaste” av allt ”ursvenskt”. I detta fallet är midsommaren ett resultat av mötet mellan det SAMEUROPEISKA (dvs traditionen med att fira sommarsolstånd och tända eldar och samla blommor och löva saker) med det kristna (dvs det romerska och traditionerna från Mellanöstern (MENA)) och Mithraskulten (dvs det Persiska kring nuvarande Iran). Mithraskulten är i sin tur  mycket påverkad av INDISK kultur, speciellt i den betydelse elden och solen och sommarsolståndet hade för mithrasanhängarna.

Tex ansåg Mithrasanhängarna att elden skulle rena människorna från det onda. Användningen av eldar i symbolisk form i deras liturgi var för att liturgiskt återskapa det renande i eld som Mithras höll på med och som var människa var tvungen att gå igenom. Det är med andra ord inte någon slump att kyrkan tillät användande av eldar på just Johannes dag.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

4 tankar om “Den ”svenska” kulturen: midsommar

  1. Jag antar att du med denna historiska tillbakablick menar att de svenskar som hävdar att det finns svensk kultur skulle ha fel?
    Med det tankesättet så finns det inga länder eller folk som har en egen kultur, kanske Lucy för 300 000 år sen hade en genuin kultur, då hon betraktas som människans ursprung (vad man vet idag iaf). Jag skulle vilja se någon ta den diskussionen med grekerna, turkarna, britterna, assyrierna, peruanerna, kineserna, judarna, muslimerna, ja, du förstår nog poängen.

  2. Svaret på detta är att det både finns en svensk kultur och att det finns en MÄNSKLIG kultur. Både ock samtidigt. Precis som ingen människa kan växa i isolering, vi är beroende av omgivningen, kan ingen kultur växa i isolering!

    Problemen kommer när man överbetonar det svenska och tror att den svenska kulturen är genuint svensk, bara svensk!

  3. Pingback: Den ”svenska” kulturen: midsommar (2) | Sverige är inte världens navel!

  4. Pingback: Den svenska kulturen: aal‘ud, العود (lutan och gitarren) « Sverige är inte världens navel!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s