Lars Vilks (inlägg från 2007)

(Inlägg på diskussionsforum, sept 2007 om Lars Vilks.)

forts…

Så här skriver Vilks själv!

”Vi får förstå en sak. Det är omöjligt att låta politiken och religionen blandas samman. Genom att framtona en vänlig attityd och undvika kränkningar av saker som är så heliga att muslimer kan bli ledsna antyder hugade brobyggare att det faktiskt skall göras ett undantag. Att det skall bli en blasfemiparagraf, antingen som en lag eller som en moralisk överenskommelse. Men det måste vara ett falskt löfte som senare, alltså när muslimerna blivit mogna medborgare, skall annulleras.

forts…


Kränkningen är, som åtskilliga av betraktarna med viss triumf framkastat, en tom provokation. alltså ren och fin och utan biavsikter. Låt oss se på denna vänliga kränkning och diskutera hur den verkar och om den ur alla omständigheter verkligen är omöjlig att ta sig förbi.

Oavsett är det bara så här: Inte en centimeter kan man rygga på denna punkt: Om det är något som är heligt är det kränkningen ty den är ej av ondo.”

/Lars Vilks

*****
2)

Jag kommer från Höganäs, där Vilks också bor och där han har byggt sitt trämonster Nimis och hans stenmonster Amfalos. Hans mamma har dessutom varit ingift i min släkt. Har aldrig pratat med honom. Men jag skakade hand med honom förra sommaren när han hade en installation som smakade gott (afrikansk mat).

Den installationen var typisk för Vilks. Han ville testa gränserna mellan vad som är konst och vad som är restaurang så han skapade en restaurang i en sorts träkoja på Höganäs torg. Tidigare har han velat testa gränserna mellan vad som är klätterställning för barn och träskulpturskonst. Vad som är konst respektive en samling av drivved i ett natureservat, och om man får sätta upp ”naturkonst” i naturrservat. han har också skapat en stat av sitt konsverk på Kullaberg, Landoien. Återigen för att tsta gränserna mellan politik och konst. Han har gjort olika versioner av böcker för att provocera och utforska gränserna mellan bok och konst.

Han stil är ofta väldigt minimalistsk ibland. Rondellhundteckningen är klottrig. Men det ingår i hans strategier. Vad är konst och vad är klotter? Han är YTTERST medveten om vad han gör.

En anteckning å hans hemsida skriven innan debatten kom igång avslöjar att han faktiskt velat provocera på två sätt. Genom hans raspia tcekningar och genom att avbilda Mohammed.

Han hade nog räknat med ståhej men inte så här mycket.

Jag gillar hans gränstestande. Sådana personer behövs i en demokrati!

*****

3)
Jag skulle ha skrivit ett inlägg men såg att Vilks skriver om samma sak i sin blogg idag. Låter Vilks tala istället!

”Del 401: I rondellhundens år
Säg rondellhund och det blir ett liv och ett kiv. Argumentarsenalen känns vid det här laget väl igen. Det låter sig nog också sägas att uppfattningar om för och emot är rätt balanserade.

Debattörer inleder nästan alltid med att ”vi måste försvara yttrandefriheten” men fortsätter ofta med ett ”men”. Det får inte leda till konflikter. Allra bäst är tydligen när yttrandefriheten begagnas på ett harmlöst sätt.

Många skribenter försvarar religionerna, de skall tydligen respekteras på ett sådant sätt att yttrandefriheten sätts ur spel. Flera gånger har resonemang förts på ett sådant sätt som man kan se i dagens Kristianstadbladet:

”Saker och ting bör ju sättas i rätt perspektiv. Många muslimer tar seriöst på sin religion – liksom till exempel kristna också gör. För en person som inte identifierar sig med någon religion kan det liknas vid något annat väldigt intimt i vardagen – till exempel en persons sexuella läggning.”

Det kan liknas, men det kan man ändå inte gå med på. Vi står här på randen att acceptera att religion är detsamma som natur. Man kan välja religion men knappast sexuell läggning. Kan man inte hålla sådant isär bryter också gränsen mellan politik och religion samman.

Om man samlar sig till att betrakta hela Rondellhundsprojektet med en viss distans kan man nog inte undgå att konstatera att det är mycket väsen för mycket liten. En A4 teckning där det påstås att det tecknade skall föreställa profeten Muhammed som rondellhund. Utspelet är inte stort. Men det är betraktarna som skapar verket. Betraktarna kan få för sig att sakens kärna finns i den konstnärliga intentionen, ett vanligt felslut som man kan finna i dagens Helagotland:

”Det hade varit intressant att få ta del av syftet bakom såväl skapandet av teckning. Varför avbildade Vilks Mohammed som han gjorde från första början? Vad ville han säga med det? Vilks måste ha tagit i beaktande vilka reaktioner som kunde komma på hans tilltag, därmed inte sagt att han borde ha självcensurerat sig själv redan i tanken. Men om han gjorde det bara för att retas, för att se om han kunde utan någon djupare innebörd, konstnärlig eller ej, anser jag hans ”uttryck” vara moraliskt förkastligt.”

Här tycks det vara så att om jag bara kan hosta upp en ”djupare innebörd” skulle saken vara biff. Det blir nästan för lätt. Rentav skulle det räcka med att säga att det var ett konstnärligt övervägande eftersom konsten alltid bärs fram av att den utgår från ”djupare innebörder”.

Den som är påläst, i motsatsen till skribenten i Helagotland, vet redan att det finns en sådan motivering och att den faktiskt är rimlig. Och då är väl allt frid och fröjd?”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s