Bomullifiering: eller varför Bamse trots allt har fel

Jag tror på radikal ärlighet. Dvs den ärlighet där man uttrycker SIN sanning, vad man upplever, utan att linda in det i bomull och förskönande fraser, eftersom man bryr sig om sina medmänniskor… En ärlighet där man vågar säga till sina vänner rakt upp och ned vad man känner och tycker, om de gjort något som du upplever som väldigt fel.

Du vet att jag är din vän om du vet att jag vågar säga, eller försöker säga, en obehaglig sanning till dig. Jag hade inte velat vara din vän om jag inte hade varit konsekvent ärlig mot dig. Då hade inte du betytt något för mig. Nu betyder du något, och därför är jag ärlig… Och jag finns här, alltid! Jag smiter inte undan det ansvar som det betyder att vara radikalt ärlig!

Forts…

Jag är trött på lögner och försöknande omskrivningar. Jag är trött på oärlighet och livet i lögn… Vaclav Havel, författaren som blev Tjeckiens president efter murens fall, skrev en liten sak en gång om livet i lögn… Havel skriver i en bok att han en dag, INNAN MURENS FALL, gick förbi ett skyltfönster. Det var skyltfönstret till en liten grönsaksbutik med delikata morötter, sallader och tomater. Men mitt bland allting, mellan morötterna och kålrötterna, på en liten bädd av bomull (jag skämtar inte) fanns en liten skylt där det stod: ”Leve Kommunismen!”

Detta fick Havel att fundera mycket… Varför denna lilla slogan mitt bland grönsakerna? Jo, för att grönsakshandlaren ville passa in och göra det som alla andra gör och inte stöta sig med folkmajoriteten och de som har makten… Och så gör de flesta människor, menade Havel. Till den grad att det är befogat att prata om att de flesta till stor del väljer ett liv i lögn…

I en annan essä pratar Havel om hur han som barn reagerade på att hans mor och far bjöd in vänner till sitt hus. Under tiden de var där pratade de väl om varandra och bomullifierade allt, inga raka ord… Alla oenigheter sopades under mattan. Till ”vännerna” sa hans föräldrar att de var deras bästa och dyrbaraste vänner… Men… Sen när de gått pustade hans föräldrar ut och sa ”skönt att de rövhålen har gått”… Sen bara tio minuter senare insisterade de i ett annat sammanhang på att barnen alltid skule tala sanning… Livet i lögn igen!

Med åren har jag mer och mer kommit att omfatta det som ibland kallas ”Radikal Ärlighet”… jag menar, jag vill att mina vänner ska kunna lita på mig, på det jag säger och på att jag står pall om vännen skulle få det tufft i livet. Vilken vän är det som först varnar om man håller på att göra något fel i livet? Den som alltid talar bomullifierande, och aldrig tar bomullen från munnen och säger sanningen SOM DENNE UPPLEVER DET? Eller är det det som man alltid vet är ärlig med vad man ser, känner och upplever och som finns kvar efter att denne delat med sig av sin raka syn på saken?

I mitt liv är det oftast de där raka, nästan grymma, sanningarna som någon sagt till mig som gjort störst intryck och gjort att jag ändrat mig… Bomullifieringar kan jag skydda mig mot genom att intellektualisera och stänga av känslomässigt, en rak sanning väcker alltid känslor och är svåra att skärma av sig från…

Och tänk bara vilka spänningar det bygger upp inom en att man inte vågar säga vissa saker, som vad man retar sig på hos en annan, eller vad man anser de gör fel; eller att man har hemligheter som man döljer för andra (som att man vänsterprasslat eller så…)… Hur mycket förstör inte DE uppbyggda spänningarna ens eget liv…

I Sverige är detta speciellt fult. Man bara inte får vara rak och kalla spadar för spadar, nej, den svenska kulturen vilar på ett underlag av bomull! och skulle man hetskt diskutera ett ämne så ingår det mer eller mindre i den svenska lagboken över hur man SKA bete sig att man SKA vara fiender för resten av livet, för gudbevars, rak får man inte vara!

Svenska kungars valspråk genom tiderna har varit    ;o) :

För bomull i tiden…
Land ska med bomull byggas…
Bomull framför allt…
Bomull vår beskyddare…
Bomull min tröst…
Bomull mitt hopp…
Med bomull för fosterlandet…
Med bomullens hjälp…

Och jag tror på att inte bomullifiera även när det gäller andra än vänner. Även då det gäller de man vill varna för eller stoppa. Som de som begår övergrepp…

Se bara på Bamsetidningen… Jag älskar Bamses värld. men visst är Bamses värld också byggd på bomull. och visst misslyckas Bamse, kloka Skalman och Lille Skutt, ganska katastrofalt att skydda sina vänner och släktingar i dalen där de bor… jag menar. Rövarna och skurkarna, och alla sorkarna, släpps ju alltid fria. Och det händer till och med att bamse bjuder en björntjyv som nyss försökt döda honom, på tårta med orden att man bäst bekämpar elakhet med vänlighet… En ganska rutten strategi med tanke på att denne björn troligen försökt döda Bamse si så där femtio gånger genom tiderna och kommer att fortsätta så länge Bamsetidningen finns kvar. Ganska misslyckat, eller hur!

Och hur många gånger har godisbutiken och Bamses mormors leksaksgutik rånats. Lets face it: Bamses by är ett livsfarligt ställe att bo på!
(Ja, jag låter de små jag känner läsa Bamse, Jag är ingen fundamentalist, Jag älskar Bamse trots allt… Lite inkonsekvent är jag allt!)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s