Idag är det minnesdag över förintelsens offer. Föreståndare för synagogor har bjudits in, imamer, kristna präster och romernas ledare i Sverige. Men De Handikappades Riksförbund har inte fått någon inbjudan. Ingenstans nämns folkmordet på de funktionshindrade i nazisternas Tyskland i de officiella hemsidorna denna dag. Ändå var det vi med funktionsnedsättningar som utrotades först av alla grupper. Över 200.000 förintades i det officiella T-4 programmet för ”påtvingad eutanasi”. Över 500.000 förintades medvetet genom umbäranden och ”påtvingad svält” och enbart i Tyskland steriliserades hundratusentals.

Nazistisk propaganda om "onödiga ätare"...

Folk med CP-skador gasades långt innan programmen att gasa judar och romer hade trätt i kraft. Folk som jag, med medfödd hörselskada, fick knivar uppkörda i våra könsorgan och sterliserades för att bevara ”rasens renhet”. Medfödda funktionshinder betraktades som något ”ont” som samhället skulle göra sig av med. Sedan spelar det ingen roll om det var hörselskada, blindhet, utvecklingsstörning eller cp- eller ryggmärgsskada. Var man född med funktionshinder så drabbades man hårdare och både av död, och sterilisering.

Ändå ”glömmer” man bort oss då förintelsens minnesdag ska firas.

Ingen tävling

Idag är det minnesdag över förintelsens offer. Men hur många förintades? Det finns antisemitiska revisionister som säger att ”enbart” några hundra tusen judar förintades. Det är cyniskt, vidrigt och absurt. Men det är lika revisionistiskt att påstå att sex miljoner judar förintades. Det är lika vidrigt och fel att komma dragande med den siffran.

I själva verket mördades närmare 20 miljoner människor i nazisternas medvetna folkmord av olika folkgrupper.

Flest mördades i Ryssland och i Ukraina där över tio miljoner svalt ihjäl då nazisterna helt enkelt tog maten från dem, i medvetna svältkampanjer. De mördades för att de var en ”underlägsen ras”: slaver. Men många andra förintades också. katoliker, Jehovas vittnen, socialister, polacker, politiker och romer; och först av alla: de funktionshindrade.

Många miljoner förintades i gaskamrarna men de flesta förintades på andra sätt. Över tre miljoner judar förintades i gaskamrarna, de andra sköts eller svalt ihjäl då man berövade dem mat. Samma med funktionshindrade, romer och folk från Ryssland och Ukraina. Många förintades i gaskamrar, de flesta utanför dem.

Förintelsens minnesdag är ingen tävling om vem som var ”mest offer”. Ändå beter sig en del som om det vore det. Jag var inblandad i ett försök att sätta förintelsen av funktionshindrade på dagordningen vid den första minnesdagen för förintelsens offer, 1999. Funktionshindrade nämndes inte alls. Göran Persson lät hälsa till oss att ”vi inte har tid att ta upp allt”…

Tack för det, liksom!

Revisionism

Att ensidigt betona att EN grupp förintades, eller genom att exkludera eller förringa förintelsen av vissa grupper, är lika mycket revisionism som David Irvings eller Ahmed Ramis revisionism.

Romerna fick kämpa i nästan 50 år innan man äntligen började erkänna nazisternas mord på dem som en ”förintelse”.

Hur det kunde ske är en stor skandal. Jag har pratat med romer som avfärdats som galningar och rättshaverister bara för att de velat att myndigheter, politiker och historiker skulle erkänna att även de massutrotades i nazityskland.

Vi med funktionshinder har under de senaste åren börjat få lite uppmärksamhet men det känns som om detta sker långsamt och motvilligt.

Till årets evenemang har inte funktionshindrade bjudits in. jag har själv kollat med Maria Johansson på DHR. Hon minns inte något evenemang som DHR bjudits in till. Det säger det mesta!

Inte heller NHR, de neurologiskt handikappades förening, har någonsin fått en inbjudan, enligt deras eget kansli.

Förintelsen av funktionshindrade räknas inte. ”Vi har inte tid med alla”, typ…”

Skriva om historien?

Birgitta Ohlsson (Fp) höll ett tal igår som var typiskt för hur man minns förintelsen. Så här sa hon:

Förintelsen är unik. Sex miljoner utrotade judar, men också romer, homosexuella, politiskt oliktänkande…

Först nämns judarna,  sen övriga och funktionshindrade nämns i vanlig ordning inte alls. (Inte heller alla folk som svalt ihjäl, ska tilläggas!)

Birgitta Ohlsson fortsätter:

Antisemitismen lever och frodas i dagens Europa sida vid sida med hat mot romer, homosexuella, muslimer, invandrare. Jag skäms ofta som EU-minister över att judehat och fördomar fortfarande år 2011 jäser på vissa håll i Europa.

Återigen delas folk in i grupper efter nån sorts status. Antisemitismen nämns först som viktigast, sen övriga fördomar och sen fördomarna mot judarna igen.

Funktionshindrade nämns inte alls. Vet ens vår minister om att vi också drabbades?

Ändå är funktionshindrade diskriminerade än idag. Funktionshindrade har tvångssteriliserats, tvingats begå aborter och fått sina barn omhändertagna ända in på vår tid, långt efter att man formellt sett ”avskaffade” lagen om tvångssterilisering. Personer med funktionshinder får gå in bakvägen till restauranger. När en person i rullstol köper biljetter på SJ vet denne aldrig om hen kommer att släppas av där han vill gå av. Han kanske inte ens tillåts komma ombord på tåget. Funktionshindrade kan inte bo hur de vill, resa hur de vill eller leva hur de vill, än idag!

Det låter kanske hårt att höra denna dag, 27 januari. Men det är nödvändigt.

Alla grupper som förintades i nazityskland blev lika utsatta.

Om man utestänger funktionshindrade från de officiella firandena, eller ”glömmer bort” eller ”inte har tid” är det faktiskt revisionism. Det är lika mycket revisionism som om man hade bjudit in Ahmed Rami elelr Lasse Wilhelmsson till förintelsens minnesdag.

Det tragiska är att det denna gången är folk som vill varna för förintelsen som utestänger funktionshindrade, inte Ahmed Rami och hans vänner.

/Åsa Puide och Torbjörn Jerlerup för Funkpol

Läs mer i boken FORGOTTEN CRIMES.

Gör du det? Vad skulle du anse om den fastighetsägare som hemlighåller stora delar av ett kontrakt men vill tvinga dig att skriva på det för att få hyra lägenheten? Ja, exakt. Du skulle troligen be fastighetsägaren köra upp kontraktet i nån mindre ädel kroppsdel.

Polska protester mot ACTA

Ändå är det detta som regeringarna gör i fråga om ACTA. De har inte offentliggjort hela innehållet i avtalet och dessutom gör de allt de kan för att minska insynen i beslutsprocessen på EU-nivå och vill driva igenom avtalet utan möjlighet för nationernas befolkningar att protestera.

Det vi vet om innehållet i ACTA kommer från läckt material, och bådar inte gott. I kampen mot piratkopierat material ska staten få ökade befogenheter att söka igenom och beslagta s.k. ”elektroniska minnen”, som din dator, din telefon, USB-minnen eller kanske ditt mailkonto. Det är oklart ännu vilken sorts övervakning som ska ske, vilket är en av absuriditererna bakom lagen.

Protester saknas inte, inte ens inne i parlamentet. Kader Arif, fransk EU-parlamentariker och EUs observatör i ACTA-frågan, har avgått från sin post som övervakare över förhandlingarna. Han skriver att man vill “…tvinga igenom en hastig tidsplan innan den allmänna opinionen hunnit reagera, vilket berövade Parlamentet dess yttranderätt och de verktyg det förfogar över för att utföra dess medborgares legitima krav.”.

Vad kan man då göra som medborgare för att stoppa ACTA. Ja, ACTA har skrivits under men beslutet ska röstas igenom i parlamentet så ännu kan det stoppas. Läs vad Henrik Alexadersson skriver om det och vad Piratpartiets EU-parlamentariker Christian Engsröm anser om det!

Jag citerar det Emma, Opassande skrivit:

Inför denna viktiga votering finns det några saker som du kan göra, för att låta EU-parlamentet veta att det är viktigt att de röstar emot.

1. Skriv under namnlistan på AVAAZ.org. Där kan alla, oavsett nationalitet, visa sitt missnöje. Kom ihåg att det här avtalet är en global historia, så sprid gärna länken vitt och brett.

2. Skriv till dina representanter i EU-parlamentet. (Mailadresser) Parlamentariker är människor, och de blir påverkade av att bli kontaktade av sina väljare. Var artig, kom ihåg att parlamentarikerna i EU är precis lika överkörda som du och jag, i den här processen. Här en länk som kan vara användbar för politikerna att läsa in sig på, om de inte är insatta i frågeställningen.

3. Prata om detta med dina vänner. Jag har förstått att detta kan kännas småkrångligt att kommunicera, men du kan hitta lite information i det här inlägget, jag skrev härom dagen. Att tilläggas till det är det som jag nämnde ovanför — det oroväckande i att EU framstår vilja undvika demokratiska processer, genom att gömma hela avtalet och processen för medborgarna.

Vi har möjlighet att sänka ACTA, helt enkelt, om vi ger oss fanken på det. Sprid det budskapet så mycket du kan och orkar.

Själva frågan är solklar. Lik lite som du eller jag skulle skriva på ett avtal som är hemligt ska vi acceptera att regeringen skriver på ett avtal som är hemligt. Vet ni vad det kallas, att kräva öppenhet? Jo, det är ett gammalt fint ord. Demokrati! Har du hört talas om det ordet förut?

Avpixlat  fick dessa attacker på sig efter att ha uppmanat folk att infiltrera asylgrupperna för att anmäla förekomsten av illegala invandrare. Detta

Jag ogillar Avpixlat men anser att censur och Ddos-attacker är HELT förkastliga. Främlingsfientliga argument, som de som luftas på Avpixlat, måste bekämpas med motargument, inte på andra sätt.

En Ddos-attack är inget argument, basta!

Men… att hänga ut misstänkta hackare är lika illa, det bör Avpixlat reflektera över (även sådana som eventuellt säger sg stödja ddos-attacker). Jag publicerar hur som helst svarsbrevet som DJBengan skrivit till Avpixlat (det är han som utpekas som hackern). Svarsbrevet publicerades på Pastebay men utsattes för sabotage av nåt slag och går inte att läsa längre.

1. Hejsan!

2. Jag har ingen blogg, men jag måste ju skriva någonstans.

3. Igår kväll, runt 20.00, så fick jag ett samtal av någon som låssasbröt. Han undrade vad jag gjorde.

Jag svarade att jag gick på en äng. Jag la på.

4. Ungefär tre minuter senare kom jag hem. Då hade någon ringt på hemtelefonen också.

5. Det visade sig att jag(@Djbengan) hade blivit uthängd i kommentatorsfältet på avpixlat, i

kommentatorsfältet på Fria Tider och på flashback, där ”grävandet ” hade ägt rum.

6. Någon hade kopplat ihop mig med ett account som har Ddos’at avpixlat.info, och genom lite googlande

hittat mitt telefonnummer på en kommunhemsida. Inget konstigt då jag har gått med på att ha mina

uppgifter där som föreningsansvarig.

7. Samtalen fortsatte då ”jag” inte slutade ddosa och avpixlat låg nere.

8. Problemet var bara att jag inte hade några datorer på när samtalen och hoten om att ”jag” skulle sluta

haglade in.

9. I kommentatorsfältet på Fria Tider hittar dom en bild. När jag är utklädd. Och sitter på en bar i

malmö, som minderårig.

10. https://p.twimg.com/AeKIuxXCQAAbqdF.jpg

11. Det där var ett utköptstest jag var på för två år sen…

12.

13. Jag blir inte ens skrämd. Ska dom som dom skriver på flashback, ”Beställa tio pizzor i hans namn”

eller vidta ”ickeparlamentariska åtgärder” mot mig?

14. Jag är ganska öppet icke-rasisisk på mitt twitteraccount. Att folk inte tål det är knappats mitt

problem. Och dom kommer inte lyckas tysta ner mig på lösa ihopkopplingsgrunder och dåliga hot.

15.

16. pussåkram

17.

18. http://www.friatider.se/ddos-attack-mot-avpixlat

19. https://www.flashback.org/tl693855pl90

20. http://swedenconfidential.wordpres3.com/2012/01/25/avpixlat-utsatt-for-ddos-attack/

21. http://avpixlat.info/2012/01/25/avpixlat-utsatt-for-ddos-attacker/#disqus_thread

FÖRBUD, FÖRBUD Det har gått troll i slöjdebatten. Det ropas på förbud mot burka, men kravet på att förbjuda barn att bära även annan traditionellt arabisk klädsel, som hijab, i skolan hörs också. Det sorgliga är att inte bara Sverigedemokrater kräver detta utan även en massa liberaler. Det är nästan som om enbart förekomsten av en muslimsk kvinna med slöja får många liberaler att sätta likhetstecken mellan liberalism och förbud.

Just nu är det skolbarnen som man vill ”befria” från en massa tyg; detta i namn av kvinnans rättigheter.

Alla barn har rätt att klättra i träd, skriver tex Sakine Madon. Därför måste de befrias från en massa ”heltäckande klädsel” och klädsel som definieras av deras föräldrars religiösa identitet. Vad detta är definieras inte helt i hennes artikel men såväl burka, som hijab som nämns.

Förbud mot hindrande klädsel borde därför ha införts i de yngre årskurserna – inklusive i friskolor – för länge sedan.
 Barn går i skolan för att utvecklas och lära sig saker, inte för att lindas in i tyg som hindrar deras rörelsefrihet eller för att representera föräldrarnas religiösa identitet.

Tyvärr har Sakine Madon fallit i den klassiska fällan att bunta ihop alla ”muslimska” klädesplagg och utmåla dem som kvinnoförtryckande. Hijab = Chador = Niqab = Burka = talibaner = elaka kvinnoförtryckare.

Alltså är hijab = burkor = talibanskt kvinnoförtryck i hennes ögon.

För er som undrar. En burka är ett klädesplagg som i praktiken bara visar ögonen. Detta plagg har väl i praktiken aldrig man sett nåt barn bära i skolan än, så det är en ickefråga. Niqab och liknande är ganska heltäckande kläder där delar av ansikte och händer. Chador är liksom liknande kappor, men av tunnare tyg. Hijab är i praktiken bara ett tyg som döljer hela eller delar av håret. Det är en viss skillnad mellan en burka och en hijab. Få muslimer i Sverige skulle gilla tanken att ens barn bär burka medan många skulle se hijab som acceptabelt och vackert.

Det är detta som sammanfattas med ”hindrande klädsel”…

Man kan fråga vad man ska förbjuda mer. ”Hindrande klädsel” som sätter P för trädklättrande finns det mycket av, ska jag säga er! Jag ska nämna några av de klädesplagg som en del små och lite större flickor nära mig har haft på sig i skola eller dagis som varit ”hindrande”.

Klänningar

Kjolar

Modebyxor

Modeblusar

Gällivarehäng (risk för att tappa byxorna och stå med ändan bar)

Prinsessklänningar

Strumbyxor och knästrumpor (som alltid går sönder då barn klättrar)

Om man tittar på vad barn och ungdomar har på sig idag är det ofta plagg som är bra mycket svårare att klättra i än hijab, eller till och med annan mer ”hindrande klädsel”…

Så… Jaha… Hur ska denna lag, eller regel för att bestämma barnens klädsel se ut, kan man fråga? Skoluniform är väl uteslutet eftersom de är ömtåliga och oftast inte klättervänliga.

Kanske vi kan sy upp små mao-kostymer i klättervänligt skick, till alla barn i hela Sverige?!

Äh, förresten. Medan vi ändå håller på så kanske vi skulle börja syna vilka skor som ska förbjudas respektive tillåtas i skolorna. Stövlar och finskor bör förbjudas, eller hur!? Man kan ju inte klättra i dem heller!

Och ska vi prata kvinnoförtryck? Vad är det? Läppstift? Eller ska vi förbjuda tonåringarna att raka sina ben och armhålor?

Sen det där om att undvika att barn och ungdomar har på sig kläder som föräldrarna bestämt, och som visar föräldrarnas religiösa identitet. Varför ska vi stanna där. Ska vi inte förbjuda kläder på barn som antyder att föräldrarna är ICKE religiösa också, dvs ateister. Och vad gör vi med annat som tyder på att föräldrar påverkat sina barn? Eller politisk tillhörighet? jag kan ofta se på barnen att deras föräldrar röstar på Vänsterpartiet eller Miljöpartiet, ska vi förbjuda det?

Eller varför inte klädvalet i sig? Är det inte upprörande att föräldrar griper in och bestämmer att flickor som vill gå barbenta mitt i smällkalla vintern måste ha byxor på sig, eller att barnen måste bära mössa?

Mer och mer framstår grå maouniform som ett realistiskt liberalt alternativ, eller hur?!

Nej, skämt åsido. Att barnen, flickor och pojkar, ska behandlas lika och jämställt i skola och hemundervisning, är det viktiga. Att prata om kläder skjuter bredvid målet.

Nu har väl knappast nåt barn visat sig på en skola i Sverige alls med burka på sig, men det kan man förbjuda lätt. Det har jag inget emot. Dessutom har jag hittills inte mött en enda muslim som varit mot burkaförbud i skolorna. Det jag. och även de muslimer jag mött, ogillar är att man misstänkliggör all typisk så kallad ”muslimsk” klädsel, och ropar på förbud mot ALLT. Problemet med att börja förbjuda en religionsspecifik klädsel är att man öppnar dörren för fler förbud riktade mot ”icke svenska” kulturer och religioner, och mot annat. Var ska man dra gränsen och hur ska man dra den?

Problemet är inte att en del liberaler, som Sakine Madon, är mot burka, utan att de blandar ihop burkor, hijab och annan traditionell klädsel och buntar ihop det till ett, kallar det kvinnoförtryckande och sen kräver förbud. Skillnaden mellan en burka och hijab är nämligen ganska stor. Denna sammanblandning hotar att skapa ännu fler fördomar om muslimer.

****************

Vem är rädd för en liten hijab del 2

Jag skrev en artikel för några dar sen där jag medvetet polemiserande kring ropen på förbud mot ”muslimsk” traditionell klädsel, dvs slöjorna, i skolan. Den artikeln har väckt en hel del debatt. Därför kommer jag med ett förtydligande här.

"Problem?"

Problemet med debatten om att skolor ska ha rätt att förbjuda vissa former av heltäckande slöjor i skolorna är att den pekar ut muslimerna som ett problem. Dessutom blandas ofta olika former av traditionellt muslimsk klädsel ihop. Väldigt ofta säger man att att alla slöjor, även den enkla ”sjalen”, dvs hijab, är ett problem.

Burkafrågan är egentligen inget problem. Få muslimer motsätter sig burkaförbud i skolorna för barnen. Men de reagerar om man pekar ut muslimer som ”problemet” och är mot den ”glidning” jag pratar om. En hijab är inte en burka!

I min artikel tog jag upp det och raljerade ganska medvetet över glidningen i debatten. Men jag har lovat ett mer utförligt svar, som kommer här.

Skolverket

Skolverket har gett ut förhållningsregler om ”slöja. Det som jag menar är problemet med dessa är att de inte är generella utan pekar ut en viss religiös grupps klädsel. Vi läser redan i första raden: ”Frågan om möjligheten för en elev att bära religiös klädsel i skolan i form av heltäckande slöja (burqa eller niqab)”

Skolverket försöker i sin skrift att undvika att koppla frågan om förbud av ”heltäckande slöja” till en religion, men det går dåligt, eftersom de enda exempel på hindrande klädsel de anger är muslimska, niqab och burka. I debatten i övrigt har detta, mycket riktigt, lett till att just ”muslimsk” klädsel pekats ut som problemet,  och då även vanlig ”sjal”, dvs hijab.

Ett annat sätt

Skolverket pratar i sin skrift om att lärare ska kunna förbjuda ”heltäckande slöja” när det är befogat men definierar inte klart vad detta betyder, trots att just muslimsk klädsel, niqab och burka, anges som det potentiella problemet.

Vad är det som är problem med det? jo, just att en religiös grupps klädsel pekas ut som ”problematisk”. Därmed riskerar fördomarna om denna grupp att öka.

Det finns ett annat sätt man kan hantera detta på. Man kan ge allmänna riktlinjer om klädsel i skolorna UTAN att peka ut en grupp. Det hade jag föredragit. Dessutom hade det, handen på hjärtat, faktiskt varit bra att få vidare förhållningsregler om klädsel. Det är ju liksom inte enbart kläder som muslimer bär som kan innebära ”problem”.

Vad hade skolverket kunnat göra?

Inget problem?

Istället för det de gjort hade skolverket kunnat ge allmänna förhållningsregler. De hade kunnat säga att ”maskering” inte är tillåten av något skäl. Dvs att barn måste visa ansiktet. De hade kunnat ge regler om att långa ärmar på tröjorna eller fladdrande tyger i vissa fall är olämpliga. Sen hade de kunnat ange exempel på kläder, men inte enbart peka ut en grupps kläder.

På bilden här invid ser man t.ex en tröja med vida ärmar som är åt helt fel att ha på sig om man studerar medicin, lagar mat eller laborerar, men nån burka är det inte, alltså nämns det inte i Skolverkets förhållningsregler.

Fördelen med att inte peka ut en grupp är… att gruppen inte blir utpekad.

Fördomar

Problemet med att skolverkets ställningstagande kan man se om man tittar på hur en del myndigheter valt att återrapportera det. Vi ska ta Norrbottens Läns Landsting som exempel.

Se hur de valt att skriva om det:

En del muslimska kvinnor har slöjor som täcker hela eller delar av ansiktet. Nu ska lärarna bestämma om elever får ha slöja skolan.

Landstinget gör exakt det man inte ska göra. De går ett steg vidare och säger att det är muslimers klädsel som är problemet och de gör exakt den glidning i debatten som är så farlig. De förklarar att hijab och burka är en del av samma problem.

Alltså har plötsligt vi gått ifrån ursprungsfrågan, om extrem klädsel som täcker t.o.m ögonen ska vara tillåtet i skolorna, till att hijab, som aldrig hindrar någon bärare att göra någonting, också kan vara ett ”problem”.

Så har man gått från extremerna till att problematisera det normala.

Det är glidningen som är problemet

Staten ska inte detaljstyra vad som ska ske i kommunala eller privata skolor, eller i hemundervisningen (om man som jag är för att hemundervisning ska bli legalt). Staten ska ange riktlinjer enbart och så få sådana som möjligt.

De ska ange att undervisningen ska ske utan diskriminering på grund av kön, läggning eller härkomst, eller på grund av andra orsaker, som t.ex. föräldrars politiska eller religiösa bakgrund.

Ett sådant krav är fullt rimligt att ställa. Dessutom gör de helt rätt i att ange att lärare har rätt att förbjuda ”hindrande klädsel”  .

Det som skett i debatten är inte det. Nu har debatten i sin helhet kommit att handla om muslimsk klädsel. Skolverket pekar bara ut muslimsk klädsel som problem och mycket riktigt är det nu all muslimsk klädsel för kvinnor som kommit att anses som ett problem. Det är exakt så som fördomar befästs och sprids! 

Fördomar generaliserar. Om man inte klart definierar att det är extremerna man vill åt, inte hela gruppen, så kommer hela gruppen att bli lidande.

Debatten om slöja påminner mig om hur Skolverket på 80-talet pratade om att ”hårdrock” och ”hårdrockares klädsel” var ett problem. Och på 60-talet var det ”långt hår” som man ansåg att the Beatles hade, som var problemet enligt skolverket. Om någon har de skriftliga analyser skolverket spred om detta i sin ägo, får ni gärna skicka dem till mig!

Xenofobi är rädslan för det okända, för det annorlunda. Idag är xenofobi något som drabbar folk från andra länder, speciellt muslimer. Förr var folk rädda för annorlunda människor som kom från andra delar av Sverige.

Under det första världskriget drabbades även skandinaverna av den rasism som växte fram i USA mot folk av tysk härkomst. Svenskar lät annorlunda och betedde sig suspekt och annorlunda. De var ju nästan som de svinaktiga och korkade, bebisdödande tyskarna! (Det vet ju alla, eller hur?!)

I våra gamla svenska landslagar lyser xenofobin igenom. I Västgötalagen står det nåt i stil med att om man dödar en västgöte döms man till döden, men om man dödar en smålänning får man bara böter…

Jag forskar en hel del i 1600-talets och 1700-talets skånska förhållanden. Skåningar som flyttade till Stockholm betraktades ofta som lite konstiga. De pratade så konstigt, hade konstiga kläder och konstiga seder. Skåningar betraktades som snälla men lite dumma.

Jamen, det var väl bevisat! Skåningar pratade så grötigt och långsamt att de bara måste vara korkade hela bunten, eller hur? De som nyss kommit till huvudstaden verkade bortkomna och hittade inte i den nya staden, typiska tecken på mental underlägsenhet, ju!

Dessutom var de där skåningarna överrepresenterade i brottsstatistiken i Stockholm på 1700-talet. Så inte nog med att skånejävlarna var korkade, de var kriminella också!

Det finns många likheter mellan hur man såg på skåningar i 1700-talets Stockholm och hur många ser på muslimer idag!

Migration

Gjorde skåningar fel som firade Mårten Gås och inte kunna drilla med sina R när de migrerat till Stockholm?  Gör muslimer fel som ber på sitt sätt och bär hijab? Ska muslimer anpassa sig helt efter en tänkt svensk kulturell standard, bränna sin hijab, börja käka stekt fläsk och få fyllor och spy bakom järnvägsstationerna varje lördag kväll, som alla andra svenskar?

Tänk om svenskar som emigrerat utomlands inte kunde fira jul och midsommar? Tänk om emigranterna förbjöds bygga svenska kyrkor och handelskamrar utomlands så de inte kunde mötas och fira högtiderna på svenskt vis? Tänk om svenska kanelbullar, folkdräkter,majstänger och köttbullar med lingon skulle misstänkliggöras och lokala krafter skulle driva kampanjer för att visa hur barbariskt det är att resa en majstång.

Tänk er vad de konservativa amerikanska kristna skulle ha att säga om barn som dansar runt en upprest lövad snopp med två pungkulor som hänger i den? Tänk om du bodde i New York och ständigt blev beskylld att tillhöra en brottslig och barbarisk kultur?

Jo, nog har detta hänt ibland. Det kan vara värt att påminna sig att när svenska ungdomar som mest brukade åka till de schweiziska alperna för att festa och åka skidor, så förbjöd en del hotellägare svenska ungdomar att bo där. Svenskar var för barbariska, de bara söp, slogs och tafsade på de lokala småbrudarna ju!

En vän till mig reste ner till Scweiz och såg skylten ”inga svenskar eller hundar är tillåtna på detta hotell”. På barerna fick min vän veta att alla svenskar var barbariska fyllesvin. För det vet väl alla att alla svenskar är sådana. De super och knullar och minns inte namnet på den de satt på på morgonen. Sen förstör de hotellrum också och är otrevliga och osociala som f-n.

Att min vän var helnykterist och social hjälpte inte. För så fungerar generaliseringar, fördomar och xenofobi. Man är alltid det fördomen om hela gruppen säger att man är…

Och vilken skåning minns inte danskarnas talessätt i Köpenhamn och Helsingör: ”gör en god gärning, hjälp en full svensk till båten”… Nej se svenskar, de kan ju inte hantera sprit, det vet ju alla. Eller hur?

Fördomar

En gång tysk, alltid tysk. och svenskarna verkade ju vara som dem...

Fördomar fördummar…

Under det första världskriget hamnade USA i krig mot Tyskland. Då fick amerikanarna tysk-noja. De satte tyskar i fängelse, internerade dem eller tvingade dem att registrera sig vid postkontor varje dag. Amerikanarna blev xenofobiska. Tysk musik, som Beethoven (!) mer eller mindre förbjöds i USA. Massor av främlingsfientliga övergrepp skedde mot invandrare från Tyskland.

Man drog alla tyska invandrare över en kam, de var onda och militariska och gillade ordning och raka led och lyder bara överheten (alla vet ju att tyskar är sådana, eller hur!?)… Varje tysk invandrare är en potentiell spion, tänkte många.

Under de åren, 1917 och 1918 var det inte lätt att vara skandinav i USA. Många rapporter finns om hur skandinaver hånades, mobbades, slogs blodiga, för att de pratade sin skandinaviska accent. De ansågs vara tyskar. Eller så ansågs de vara ”tysksinnade” eftersom skandinavien var neutralt. (Får rapporter om detta finns på nätet, men lite kan hittas.) Skandinaver misstänktes för att vara tyskar och drabbades av teutofobin, tyskfobin, i USA.

Det är dumt att dra alla över en kam, eller hur?!

Thailand

Men tänk om det vore värre. Tänk om svenskarna behandlades som Sverigedemokraterna vill behandla muslimer? Tänk om svenskar skulle misstänkliggöras för att de vill fira sina egna högtider och behålla sin kultur, samtidigt som de bor i ett annat land? Tänk om svenska kyrkan i utlandet förbjöds?

Tänk om nån svensk som blir kär i en Thailändska eller italienska inte fick flytta dit och bilda familj?

Tänk om svenskarna i Thailand inte fick fira jul eller midsommar?!

För övrigt är det få av de många exilsvenskarna i Thailand som lärt sig det lokala språket. Har vi svenskar svårt att assimilera oss, eller vad är det?

Sverigedemokraterna lider av moskénoja, därför ser de inte att de behandlar muslimer på ett sätt de aldrig skulle vilja blir behandlade om de flyttade utomlands.

Det främmande är inget att vara rädd för!

Nu har den nya ledaren för Vänsterpartiet, Jonas Sjöstedt, deklararat att man är för sex timmars arbetsdag för att ”bekämpa arbetslösheten”. I samband med detta menar många av vänsterpartiets, och sextimmarsreformens, kritiker att det skulle vara en katastrof för svensk ekonomi om vi skulle införa den. Vad är rätt?

Det finns många studier för eller mot sextimmarsdagen men få med historiska jämförelser, mig veterligen. Det är lite lustigt eftersom arbetstiden sänkts ganska ofta historiskt sett.

Under 1800-talet införde fler och fler arbetstidsregleringar i arbetstiderna. Arbetstiderna sänktes successivt från runt 14-12 timmar dagligen till runt 10 timmar per dag för de flesta vid tiden för andra världskriget.

Många företagare insåg tidigt att det var stor succé att sänka arbetstiden. Motståndarna till arbetstidsförkortningen sa att produktiviteten skulle gå ner, men istället upptäckte man att det gick upp per anställd per vecka. Mest dramatiskt var det då man gick från 14 eller 12 timmars arbetsdag till runt 10 timmar för 100-120 år sen.

1919 beslutade riksdagen att införa åtta timmars arbetsdag för industriarbetare (med 6 dagars arbetsvecka utan rätt till semester. Om man tittar på riksdagsprotokollen från tiden ser man att debatten liknar den idag i mångt och mycket. Högern sa att det skulle bli en katastrof för Sverige och företagen gå under och Socialdemokraterna ville lösa arbetslöshetsproblemen genom reformen. Många liberaler sa samma som sossarna men en del var för reformen för att den gav folk mer fritid och frihet.

Om man tittar på vad som hände visar det sig att högern hade fel. Företagen fick lite större problem men gick inte under. Delvis därför att produktiviteten per arbetare per arbetad timme ökade. Men även Socialdemokraterna hade fel. Arbetslösheten påverkades inte mycket av reformen.

Men reformen infördes inte på en dag. Kvinnlig vårdpersonal förväntades jobba mer, t.ex. Runt 1920 jobbade vårdpersonal upp emot 80 timmar i veckan (!). 1926 fick  Lunds sjukvårdpersonal förhandla sig till 66 timmars arbetsvecka. Först 1939 blev arbetsveckan för sjukvårdsanställda 48 timmar, 1960 infördes 45-timmarsveckan, 1969 blev arbetstiden 42,5 timmar i veckan och 1971 sänktes den till 40 timmar i veckan för vårdpersonal.

Reformerna tog nämligen inte slut med åttatimmarsdagen. Mellan 1960 och 1971 infördes fem dagars arbetsvecka. Det ska tilläggas att högern även då klagade på att samhället inte skulle ha råd med reformen.

Andra reformer som påverkat arbetstiden är semesterlagen. Arbetare fick rätt till semester först 1938, då fick alla arbetare rätt till två veckors semester. 1951 infördes tre veckors semester. Fyra veckor infördes 1963 och fem veckor 1978.

Det finns alltså gott om material att studera i Sverige och internationellt. Det man ser när man studerar det är att samhället inte gick under, men att arbetslösheten inte heller påverkats nämnvärt av reformerna. Däremot har reformerna gett oss individer mer fritid och ett liv vid sidan om jobbet.

Det är kanske därför vi ska införa  sex timmars arbetsdag, för att öka människors frihet och fritid. På sikt mår ett samhälle bra om individerna mår bra.

Det ska kanske tillfogas att samhället på sikt har vunnit på arbetstidsreformerna.Produktiviteten per anställd har ökat, utslitning och stress minskat och människor har fått en möjlighet att bidra till samhällsutvecklingen även på sin fritid. Det kanske sker med sextimmarsreformen också?

Hur som helst skulle jag efterlysa mer evidens och mindre tyckande, ideologi och färre skräckscenarion. Det finns gott om historiska exempel att lyfta fram och det vore intressant om politikerna gjorde detta!

Bengt Ohlsson och Adam Cwejmans skrev nyligen om hur folk som varit vänster betraktas av gamla vänstervänner då de blivit liberaler. Att de nästan betraktas som ”onda” efter att ha lämnat vänstern. Samma fenomen finns i alla ideologier. Samma givetvis med folk som varit liberaler och blir vänster.

Det är ett av de sätt som ideologiernas roll som ”den eviga sanningen” yttrar sig. Avviker man från den ”rätta vägen” anses man vara något konstigt, i värsta fall en ”avvikare”, en ”avfälling”.

Isobel hadley-Klamptz skriver väl förresten också om det i sin bok, Frihet och Fruktan:

I sammanhanget kan det vara viktigt att påpeka att min oro Inför detta Inte primärt handlar om att samtidens politiker i otillräcklig grad lever upp till Idealen från John Locke. Tankarna i bokens första del handlar alltså inte om att slå fast att den ena eller andra uppfattningen inte skulle vara liberal. Tillräckligt många andra ägnar sig åt att slå sådana utsagor i huvudet på politiska motståndare. Som tillmäle förutsätter det, mer eller mindre Implicit, att liberalismen som sådan utgör den godkännandets stämpel som avgör om en politisk uppfattning är rimlig eller ej. Bortom liberalismen - barbariet. Jag må definiera mig själv som liberal, men Jag delar inte den grundpremissen. Klokskap finns definitivt utanför den politiska liberalismen och goda samhällen kan byggas, goda liv kan levas, också bortom många (om än inte alla) traditionellt liberala principer.

Helt rätt. Det är som om många ersatt en religiös tro med en ideologi. Och detta gäller för alla ideologier, även liberalismen.

Det finns många likheter mellan ideologier och en hel del religiositet, skulle jag säga. Samma tro på den egna ideologin som ”den enda lösningen”, samma tankekontroller för att se till att man följer den enda sanna ”ideologiska kompassen”, samma krav på ideologisk renhet inom partier…

Demokratin går omkring i blöjor

När jag tittar på demokratin anser jag att vi befinner oss i demokratins barndom. Partiväsendet skapades då demokratin skapades och man kan säga att demokratin vacklar fram på bebis-ben med bajsblöjan på.

Någon dag kommer forskare att sitta och titta på Sverige av år 2011 och förundras över att folk gick med på att de var tvungna att gå in i slutna föreningar som tänkte på ett visst sätt, följa partidisciplinen och kompromissa bort allt som inte stämmer med partilinjen, för att kunna påverka politiskt. Man kommer att studera FRA-omröstningen och en massa andra partipolitiska omröstningar och skaka på huvudet.

Hur kunde människor 2011 tro att man kunde engagera folk politiskt då de politiska företrädarna i allt de gjorde i riksdagen som förebilder visade att man måste underkasta sig partidisciplinen; att bara genom att upphäva demokratin kunde man utöva demokrati. Hur kunde man tro att nåt så dumt uppmuntrade folk att bli mer aktiva? Hur kunde folk underkasta sig ideologiska och partipolitiska tvångströjor?

Precis som religioner numera praktiserar praktisk ekumenik, kanske ideologierna och partierna behöver göra samma sak. Dvs mer medvetet titta på likheterna mellan ideologierna och partierna och agera mindre krigiskt gentemot varandra?

Jag tror det kommer. Internet förändrar politiken. personval är bara första steget, gradvis kommer mer makt, politiskt, att ges till individerna och tas från partierna. I framtiden har man inte bara 8-9 olika tankesystem och partilinjer att välja mellan utan kommer att ha 1000-tals. Det kommer att vara personer man röstar på. och inte bara personer som råkar bo i samma kommun eller län, utan personer i hela Sverige. mer makt kommer dessutom, vare sig vi vill det eller inte, att flyttas över till väljarna.

religion och ideologi

Partier och ideologier, ja hela demokratin, kommer att gå samma väg som religionerna gått.

Makten har flyttats från ”mellanhänderna” som förmedlade kontakten mellan gud och folket, till folket. Den personliga tron har mer och mer ersatt de gamla auktoritära systemet, och det  gör att var och en nu, i kristendomen, tillåts ha direktkontakt med gud, genom bön, utan mellanhänder (prästerna). Att endast andas att detta var möjligt utan att gå via mellanhänder var förbjudet för några hundra år sen. Du blev av med halsen om du tänkte något sådant. Numera kan man gå via mellanhänderna om man vill, man behöver inte det.

Även politiken måste gå denna väg. Mellanhändernas makt, dvs partiernas makt, kommer att minska.

Man kan inte bara gå förbi folk i viktiga frågor hur som helst i framtiden.

Jag blir förbannad då jag tänker på hur man hanterat invandringsfrågan. även om jag är för invandring och mot Sverigedemokraterna måste jag säga att Sd har helt rätt då de säger att hela den svenska invandringspolitiken beslutats över huvudet på folk. Sveriges befolkning har inte tillfrågats om de ville förändra Sverige i grunden genom att ha en invandring på 0,5-1% av den svenska befolkningen per år. Sveriges befolkning tillfrågades inte om de ville ha mångkultur.

Och… Vilket är den viktigaste poängen. Partierna brydde sig inte ett dugg om att få med befolkningen på att förändra Sverige genom invandringen heller.

Även om jag anser invandring och mångkultur vara positivt och Sd ett skitparti, så anser jag att det varken är smart eller demokratiskt att politiker agerar så här gentemot folk. Framtidens forskare kommer att förundras över att det ens var möjligt att köra över folks vilja på detta, och liknande sätt. För så här agerar politikerna, regeringen och partierna i VÄLDIGT mycket.

Men hur gör för man politiken närmare folket utan att direktdemokratins alla problem sätter krokben för folk. Det är en bra fråga.

På kort sikt är den stora utmaningen är att bygga ett politiskt system byggt på personval som ersätter partisystemet men utan alla problemen med det amerikanska systemet, där de som har de stora pengarna eller medias stöd kan få röster nog att komma in i riksdagen.

Dessutom behöver politiken fjärma sig från de fixa, fasta ideologierna med taggtrådsstängsel och tankepoliser. Ju mer man tvingas rätta sig efter en partilinje eller fix och fast ideologi, ju mindre låter man verkligheten påverka beslutsfattandet.

 Om man ständigt ska rätta sig efter en ideologi, en partilinje eller en partipiska, blir liksom verkligheten bara nåt som är ivägen…

*****

Läs mer om mina tankar om demokrati och politik: Demokrati 2.0 och medborgare, inte väljare och min liberalism och partilös liberal och partilös pirat igen samt att skapa 2000-talets liberalism.

Och ni följer väl magnihasas serie om de 95 teserna?

Fast, ja, jag har hade en hel del kritik mot hur partibildningen startades en gång av Alexander Bard. Jag har menat att hans sätt att starta projektet ställde till en hel del för alla. En del av de problemen har dröjt sig kvar, i min mening.

Men jag önskar de som driver projektet nu lycka till och lär vara kvar i projektets utkanter, på dess facebook-forum och så.

Jag vill delge er lite av mina tankar. Dessa ska inte ses som nån kritik mot Liberaldemokraterna utan som mina tankar om partisystem överhuvudtaget.

Dilemmat

Ytterst är det kanske min skepsis mot det nuvarande partisystemet som spökar. Det är väl anledningen till att jag inte trivs i partier…

Även om jag är liberal med bestämda liberala åsikter så är jag öppen för att det finns andra lösningar. Jag är liberal för att det passar med min syn på världen, inte för att det är den absoluta sanningen om hur världen ska skötas. Jorden går inte under om konservativa eller socialdemokrater skulle styra, om vi säger så, även om jag anser att människor skulle må bättre och vara friare under liberalt styre.

För att ta ett exempel: jag vet att vi skapade en jäkla massa välstånd i världen, på kort tid, med protektionism och regleringar från 40-talet till 70-talet. Anledningen till att jag anser att en fri marknad fungerar bättre är för att det är mitt val, inte för att jag tror det är den absoluta sanningen.

Partiväsendet vi har i Europa är ett tungt demokratiskt dilemma. Visst är det på ett plan demokratiskt. Man väljer, röstar och kan till och med oftast påverka en del internt, i skapandet av partiprogram och sånt. Men man kan inte komma ifrån att partiers interna struktur mer handlar om att forma och driva en partilinje, än att utgöra ett forum för fritt idé- och tankeutbyte.

Även om man ogillar detta så halkar man så lätt själv in i ett tänkande där man exkluderar istället för att inkludera, där man begränsar tanken. Så har jag även gjort… Man begränsar sig…

Fallet Fredrik Federley är typiskt. I debatten internt måste man debattera efter partiets riktlinjer. I riksdagen måste man följa partilinjen. Så skedde. Fredrik federley röstade ja till FRA-lagen trots att han egentligen var emot den. Det mest tragiska är att Fredrik inte med ett enda ord efteråt sagt att han röstade mot sitt samvete, eller påpekat att systemet är sjukt, men att han var tvingad och rädd. Han kan inte om han vill behålla sin position i partihierarkin.

Det, mina vänner, är inte demokrati.

Partilinjer och annat…

Vi har allltså ett demokratiskt system som är uppbyggt kring ett antal ganska odemokratiska enheter som kallas partier där partilinjer ska formas och oliktänkande fördöms. Där en massa tid läggs ner på att definiera och följa ”partipolitiska kompasser”, liberala, socialistiska, miljöpolitiska, piratpartistiska, moderata, etc… I värsta fall finns det en massa ideologiska poliser som pekar finger och påpekar att ”detta minsann inte är liberalt”, eller ”detta inte är socialdemokratiskt”…

Hur sossar som tror på liberalismen och indviden behandlas kan man läsa hos Erik Laakso. Hur ”borgerliga” som vill varna för en urholkad arbetsrätt och ha ett starkare fack skulle behandlas kan man också fundera på… Eller hur tror ni ett miljöpartist som inte tror på växthuseffekten skulle tas emot eller en piratpartist som vill värna om upphovsrätten och upphovspatent, eller en Vänsterpartist som påpekar att det finansmarknaden minsann inte bara är av ondo?

Nej exakt!

Men du som är läsare och föreningsmänniska skulle säkert protestera och säga att varje förening, företag eller parti, kort sakt varje sak man vill kämpa för, måste ha ett fokus. Och ja, visst är det så. Jo! En snacksalig klubb som bara babblar får inte mycket gjort.

Men är det inte lite tragiskt? Att enda sättet man kan upprätthålla demokratin i Europa är genom ett system av partier som internt i sig upphäver stora delar av demokratin? Och att det enda man kan göra som en väljare är att hitta det alternativ som ligger närmst vad man tänker på och försöka att inte sticka ut för mycket med allt annat man tror på… Dialogen med andra politiska synsätt och ideologier får man föra utanför partisystemet, inte internt i partiet.

Jag kan inte vara så dogmatiskt fastlåst. Jag tror inte längre på absoluta sanningar (inte ens om de anses vara liberala). I mitt dagliga bloggande inspireras jag av allt från vänster till höger.

Man kan säga att jag tror på människorätten. På människors rätt till liv, frihet, egendom och rätten att ha möjlighet att utvecklas och rätten att ha möjlighet att skapa sig relativt välstånd.

Demokrati 2.0

Detta är inte hållbart i längden. Det är den gamla tidens demokrati som mer handlade om krig och taggtrådsstängsel mellan ideologier och partier än om dialog och gemensamt sökande efter evidens för problemen som finns, och bästa möjliga lösningar.

Det behövs en demokrati 2.0 för medborgare, inte bara väljare och som bygger på dialog och inkludering, inte på att se världen med olika ideologiska eller partipolitiska kompasser och anse att dessa kompasser utgör den ”absoluta sanningen”.

Om nån skulle fråga mig vilka partier jag ligger närmst skulle jag utan tvekan säga svenska Liberaldemokraterna och Piratpartiet i Berlin och Tyskland. Ideologiskt ser jag mig som pirat och liberal. Min liberalism är nånstans mellan socialliberal och libertarian. Jag ser mig inte som vänster eller höger och känner vänsterns patos för människors rätt till skyddsnät och säkerhet i livet, samt liberalers patos för ekonomisk frihet och människors rätt att styra över sina egna liv.

Men jag ser mig som partilös pirat och liberal från och med idag.

Läs även

Bengt Ohlsson om ideologier och Adam Cwejmans svar till honom. Dessutom en bra sak jag skrev i höstas om att alla partier liberaliserats sen 1900.

Tänk dig att polisen får in en anmälan om misshandel. Polisen går då till ena parten i målet, de som anmälde misshandeln och ber dem samla bevis. Polisen tar emot bevisen, använder dessa som sina utan att kunna kolla dem och sen drivs målet mot ”misshandlaren” med dessa bevis som grund.

Absurt?

I fildelningsmål gör polisen exakt detta, vilket SvD skriver om idag. SvD har nämligen gått igenom samtliga nio domar från förra året, som rör fildelningsmål och i sju av dem har bevissäkringen gjorts av det dansk-amerikanska företaget Dtecnet på uppdrag av skivindustrins branschorganisation Ifpi.

Åklagare säger att de, och polisen, kollar alla uppgifter. Men samtidigt säger de också att de inte kan, eller får göra vissa av de undersökningar som krävs för att kunna samla bevis.

– Vi kan ju inte gå ut på nätet och fildela själva. Som myndighet har vi inget tillstånd att ladda ner eller dela ut upphovsrättsskyddat material, vilket Ifpi som representant för upphovsrättsinnehavarna har, säger åklagaren Henrik Rasmusson.

Polisen och åklagaren beslagtar i många fall datorer och samlar bevis på andra sätt. Men frågan är hur rättsäkert det är att låta en part i ett mål agera polis, och vara med och samla bevis.

Som SvD skriver:

Förstora för en bättre bild!

Det följer ett klassiskt mönster. Segregeringen och raslagarna mot färgade i USA motiverades med frihetstankar, ofta till och med med liberala tankar om att staten inte ska blanda sig in i folks liv. Joe McCarthys hets mot kommunister och homosexuella motiverades med friheten som argument. IB, sovjetkommunism, aparthaid, ja listan kan göras lång på vad som motiverats i frihetens namn.

Ofta har rasism och hat dolts av att personer pratat om ekonomisk frihet och en fri marknad (tex i Sydafrika, USA, Chile etc…). Men ekonomisk frihet utan frihet för individerna i övrigt är ingen frihet.

När jag hör någon prata om frihet eller liberalism är jag gaska nollställd tills jag kunnat bedöma VILKEN sorts frihet det handlar om. ALLAS frihet eller friheten för en majoritet eller minoritet bara.

Eller som med FRA. Alla ska kontrolleras och misstänkliggöras i ”frihetens” namn…

Ron Paul

Jag har tänkt en del på detta nu eftersom Ron Paul håller på att bli populär blad svenska liberaler. Jag kan förstå varför han blir det bland de som bara tittar på ytan. han pratar mycket om ekonomisk frihet och individens rättigheter.

Men så hör man honom säga att delstater ska f bestämma om homosexuella, kvinnor som vill ha abort, ateister, färgade och andra ska få ha mänskliga rättigheter eller inte. Dvs staten ska INTE förklara att homosexualitet är en sexualitet jämställd med heterosexualitet utan att normen i staten ska vara att heterosexualitet är det som är ok, sen ska delstater få bestämma om homosexualitet också ska anses ok eller inte, eller om man ska ha ÄNNU STARKARE lagar mot homosexualitet.

Samma med abort och samma sak har han sagt om de färgades medborgarrättskamp på 60-talet. Han skulle röstat MOT lagarna om medborgarrätt för färgade.

Sen hör man Ron Paul yttra sig om att han ”privat” är mot homosexualitet… Öh, ja, så jävla privat är det inte.

Kolla här om ni vill se hur Ron resonerar kring abort. På samma sätt resonerar han kring alla individens rättigheter. Abort är mord, anser Ron Paul. Men staten ska varken lagstifta för eller mot abort, däremot ska delstaterna kunna det och tack och lov, menar Ron, anser delstaterna att abort är mord och bör stoppas. Liberalt?!??!??

Och prioritet nummer ett för Ron är… (trumvirvel) att minska social security. Det är inte utrikespolitik, fri marknad och inte ens att hetsa mot homosexuella utan att minska pengarna till fattiga.

För mig betyder människosynen allt. Ord, väldigt lite.

Jag ogillar Ron Paul. Jag hörde talas om honom redan 1992 när jag var i USA. Hans mysiga nyhetsbrev var populära bland homofober, rasister och libertarianer. Innan internet fanns var nyhetsbrev från personer som satt centralt placerade den stora källan till alternativ information. Rons nyhetsbrev gav en rasistisk libertariansk kongressmans syn på världen.

Ron var mäkta stolt över innehållet… då! Han säger nu att han inte skrev allt, men DÅ stod han bakom varje ord. Fattas bara. Nyhetsbrevet gavs ju ut i hans eget namn med osignerade artiklar som ofta började ”Jag, Ron Paul” och det var orden i hans nyhetsbrev som förde honom till den position han är i idag:”

Ron Pauls nyhetsbrev har börjat debatteras i USA nu. Ron vägrar kommentera dem. Det enda han sagt är att han inte skrev allt. Han gav ut dem i sitt namn från 1978 och stödde ALLT som publicerades där fram till 2008 då hans äldre nyhetsbrev började bli en belastning för honom.

Debatten i USA kan man följa genom internet, många skriver om nyhetsbreven just nu. Med rätta. En del av hans nyhetsbrev kan läsas här, där de samlats hos tnr.com. Och Tnr.com har en jättebra artikel som sammanfattar innehållet i nyhetsbreven också. Dessutom har Washington post har skrivit om Ron Pauls mot till Abraham Lincoln.

Mina liberala vänner som undrar varför liberaler kan stödja FRA eller varför liberaler kunde stödja rasism och segregering i USA bör kika på det stöd Ron Paul får i Sverige av liberaler. Det är samma sak! Det låter så bra när Ron Paul pratar om fri marknad och individens rättigheter att man lätt missar skogen för alla träd.

För hur fritt kan det bli om delstater tillåts upphäva individers frihet?

Men mest effektivt är det nog att låta Ron Paul själv tala, genom innehållet i det nyhetsbrev som givits ut i hans namn. genom citat som the CNN valt ut. (Läs ett urval av hans nyhetsbrev här.)

WASHINGTON (CNN) – A series of newsletters in the name of GOP presidential hopeful Ron Paul contain several racist remarks — including one that says order was restored to Los Angeles after the 1992 riots when blacks went ”to pick up their welfare checks.

CNN recently obtained the newsletters — written in the 1990s and one from the late 1980s — after a report was published about their existence in The New Republic.

None of the newsletters CNN found says who wrote them, but each was published under Paul’s name between his stints as a U.S. congressman from Texas.

Paul told CNN’s ”The Situation Room” Thursday that he didn’t write any of the offensive articles and has ”no idea” who did. Watch Paul’s full interview with CNN »

”When you bring this question up, you’re really saying, ‘You’re a racist’ or ‘Are you a racist?’ And the answer is, ‘No, I’m not a racist,’” he said.

Paul said he had never even read the articles with the racist comments. See the newsletter excerpts for yourself »

”I do repudiate everything that is written along those lines,” he said, adding he wanted to ”make sure everybody knew where I stood on this position because it’s obviously wrong.”

But that’s not good enough, says one political veteran.

”These stories may be very old in Ron Paul’s life, but they’re very new to the American public and they deserve to be totally ventilated,” said David Gergen, a CNN senior political analyst. ”I must say I don’t think there’s an excuse in politics to have something go out under your name and say, ‘Oh by the way, I didn’t write that.’”

Paul, who is not considered a front-runner, has become an Internet phenomenon in the current race, raising tens of millions of dollars from a devoted online base, many of them young people drawn to his libertarian straight talk.

The controversial newsletters include rants against the Israeli lobby, gays, AIDS victims and Martin Luther King Jr. — described as a ”pro-Communist philanderer.” One newsletter, from June 1992, right after the LA riots, says ”order was only restored in L.A. when it came time for the blacks to pick up their welfare checks.”

Another says, ”The criminals who terrorize our cities — in riots and on every non-riot day — are not exclusively young black males, but they largely are. As children, they are trained to hate whites, to believe that white oppression is responsible for all black ills, to ‘fight the power,’ to steal and loot as much money from the white enemy as possible.”

In some excerpts, the reader may be led to believe the words are indeed from Paul, a resident of Lake Jackson, Texas. In the ”Ron Paul Political Report” from October 1992, the writer describes carjacking as the ”hip-hop thing to do among the urban youth who play unsuspecting whites like pianos.”

The author then offers advice from others on how to avoid being carjacked, including ”an ex-cop I know,” and says, ”I frankly don’t know what to make of such advice, but even in my little town of Lake Jackson, Texas, I’ve urged everyone in my family to know how to use a gun in self defense. For the animals are coming.”

In his interview with CNN, Paul said that’s language he would never use. ”People who know me, nobody is going to believe this,” he said. ”That’s just not my language. It’s not my life.”

He added, ”Martin Luther King, Rosa Parks, Ghandi, they’re the heroes [of my life].”

Matt Welch, the editor-in-chief of ”Reason” magazine who shares some of Paul’s beliefs on big government, says he has never heard the congressman make racist comments like those in the newsletters.

”What I think some people are looking for him to do is to say, ‘OK, who wrote that?’ I mean, there’s 20 years, give or take, worth of newsletters there,” Welch said.

Paul said the editor of publications ”is responsible for daily activities.” But he also cited ”transition” and ”changes” and said that some people were hired to write stories ”but I didn’t know their names.”

The presidential hopeful described the newsletter revelations as a ”rehash” of old material dug up by his opponents because he is gaining ground with black voters due to his stance against the war in Iraq and the war on drugs.

”I am the anti-racist because I am the only candidate — Republican or Democrat — who would protect the minority against these vicious drug laws,” he said.

”Libertarians are incapable of being a racist, because racism is a collectivist idea.

PS

Alla har rätt att begå misstag och är värda en andra chans. Men Ron Paul medger inte misstag som begåtts och delar än idag i stort samma syn på världen som uttrycks i nyhetsbreven på 80-talet och 90-talet.

Edvard Persson som frihetshjälte?

Jo!

Hans film Kalle på Spången hade dansk premiär den 29 januari 1940 och visades till den 8 oktober 1941. Redan innan tyskarna anföll den 9 april ansåg man att filmen speglade människans strävan efter ro, fred och frihet bra. Efter den 9/4 blev filmen lite av en symbol för den danska frihetskampen. Och älskad av ett helt folk.

”Nu jordens alla murar börjar skaka. En samling dårar satt vår värld i brann. Vad fäderna byggt upp blir pannekaka. Det ryck och slits i gamla vänskapsband.

Ack kära Ni som slåss därner på jorden kom upp och ta en liten titt med mig. Jag är ganska säker på att Ni skäms en smula då, när Ni ser vår gamla jord så här från ovan.”

Skratta inte nästa gång du ser att SVT visar en film av Edvard Persson. Minns istället att han, sidan om folk som Torgny Segerstedt, Karl Gerhard och Ture Nerman, bör framhållas som en av de som tog strid för demokrati, frihet och rätt vid en tid då våldet härskade i Europa!

/T

Folk får tycka och tänka vad de vill, bara de inte tänker som muslimer, typ… Mysigt och liberalt!

Jag har mött många muslimer i mina dagar så jag har ingen noja.  men det är intressant att studera fördomarna ett ögonblick.

Det som slår mig är att många muslimer, kanske de flesta, oberoende av politisk tillhörighet är bra mycket mer liberala än de antimuslimska liberalerna. De har inga problem med att folk smiska varandra på bdsm-klubbar eller homosexuella fester eller ateister eller porr, bara de slipper blandas in i det.

Frågan är vad som skulle ske om den islamofobe liberalens barn, och genomsnitts muslimens barn, skulle besluta sig för att bli något som  föräldrarna inte vill, i muslimens fall nåt föräldrar inte vill ENLIGT MYTERNA OM islam… Ens liberalism och människosyn märks tydligast i vad man accepterar att ens barn gör… Vad skulle ske om den islamofobe liberalens barn blev muslimer. Intressant!?

Troende muslimer ogillar nog oftast porrklubbar (liksom troende kristna i pingstkyrkan eller statskyrkan oftast gör). Men muslimers toleransen för de ickemuslimer som går på porrklubbar är bra mycket högre än islamofobiska liberalers tolerans för islamsk bön och moskéer!

Det vill jag bara ha sagt!

Statistiska Centralbyrån har gett ut en ny rapport, åttapartivalet 2010, som jag har läst. Rapporten ger några viktiga ledtrådar till Sverigedemokraternas succé förra valet och hur man bör bemöta dem vid valet 2014. I synnerhet vi som är mot Sverigedemokraternas intolerans mot andra folkgrupper har mycket att lära av den rapporten.

Hur man bemöter Sd...

Inför valet 2010 använde samtliga politiska partier och de flesta antirasister samma metod mot Sverigedemokraterna. Man valde att inte bemöta Sd:s idéer med motargument, utan drev en ganska brutal skrämselkampanj. Man ville skrämma väljarna att inte rösta på SD. Det gick fel.

Man sa att Sverigedemokraterna var rasistiska, men förklarade inte varför de var det och visade inte ett alternativ. Man uppmanade folk att ”gilla olika” men förklarade inte varför.

SD:s idéer fick stå oemotsagda.

Det räcker inte med att skrika ”du är dum” eller redovisa hur många galenpannor, rasister och nazister som stöder eller arbetar i Sd, för att bemöta en SD:s idéer. Man måste ge motargument och motidéer och alternativ.

Det gjordes inte 2010. Politikerna undvek invandrardebatten och med den frågan om det fanns några integrationsproblem i Sverige. Många väljare fick intrycket att politikerna försökte dölja problem som fanns, eftersom de inte pratade om dem, eller in värsta fall sa att problem inte finns. Dessutom bemöttes inte Sd:s argument sakpolitiskt. Sd sa att invandringen var ett hot och det enda svar de etablerade partierna gav var ”det är rasism”, vilket inte var speciellt smart!

Dessutom var massmedia inte inriktat på att behandla Sd likvärdigt med andra partier. Partiet fick media, men ofta negativ media. Partiet utsattes för en negativ särbehandling.  Den negativa särbehandlingen, i kombination med att man inte alls tog debatten mot partiets idéer, hjälpte partiet in i riksdagen. När man bemöter Sverigedemokratiska väljare, och deras potentiella väljare bör man hålla i minnet att det inte fungerar att skrämma deras väljare.

SCB-undersökningen och SVT:s valundersökning, VALU från 2010 förklarar varför.

Politikerförakt

Sverigedemokrater litar väldigt lite på politikerna. Enligt VALU har bara 1/4 mycket/ganska stort förtroende för politiker.

Sverigedemokraterna har inte bara sina väljare utan också en stor grupp potentiella väljare. Det man bör hålla i huvudet då man studerar dessa undersökningar är att kanske 20% av befolkningen ingår i denna grupp just nu. Det är folk som också har väldigt litet förtroende för politikerna.

Vad som sker om politikerna i de andra riksdagspartierna fortsätter att negativt särbehandla Sd, kan ni själva säkert räkna ut. Ju mer de behandlas annorlunda och på ett sätt som får väljarna att anse att Sd behandlas fel, ju fler röster får de.

Oro för framtiden

SCB noterar en stor oro för framtiden bland Sd:s väljare. SCB skriver:

Olika väljargrupper oroar sig inte för samma saker. Det finns tydliga skillnader i hur de olika partiernas väljare bedömer hur oroande olika saker är. Det är få sverigedemokrater som intervjuats (n=15) men det förefaller tydligt att SD-väljarna genomgående känner större oro än andra partiers väljare när de tänker på utvecklingen under de kommande 5–10 åren. Det gäller inte bara på de områden som ligger nära de frågor som Sverigedemokraterna lade tonvikt på i valrörelsen, såsom ökad invandring (60 procent ”mycket oroande”), ökad brottslighet (73 procent) och låga pensioner (60 procent). För 11 av 17 orosområden tillhör SD-väljarna de mest oroade…

Sd toppar alltså i oron för framtiden i nästan alla områden man frågade folk.

Att inte bli sedd eller lyssnad till…

SCB skriver att runt 68% av Sd:s väljare ansåg att invandringen var den viktigaste valfrågan. 85% vill minska flyktingmottagningen i Sverige.

Kombinera detta med Sd-väljares oro och deras politikerförakt, så ser du faran i att inte bemöta Sd:s argument och i synnerhet faran med att inte bemöta väljarnas oro, att undvika debatten om invandringen och att undvika att adressera och ta fram lösningar på problem som finns. Detta gynnar Sd.

Att Sd får stöd beror med andra ord på att Sd:s väljare anser att det finns ett demokratiunderskott i Sverige. Tänk er nu att en potentiella väljare går omkring med oro för framtiden och anser att politiker och media bara ljuger. Så ser de i nyheterna att vänstern tutat med vuvuzelor och stört Sd.s demonstrationer och möten. Hur tror ni att denna potentiella väljare reagerar då?

Eller då de ser att Sveriges största kvällstidning strax innan valet går ut och säger ”rösta inte på Sverigedemokraterna”, listar hela deras negativa bakgrund, men inte med ett enda ord bemöter Sd.s idéer eller argument? Eller då politiker med ordet ”de är rasister” inte med ett ord bemöter deras argument?

Eller då de surfade in på Expos hemsida innan valet 2010 och bara såg berättelser om Sd:s nazistiska och rasistiska bakgrund, men samtidigt såg att Expo inte hade en enda artikel som med ett enda ord bemötte eller försökte motbevisa de idéer argument som Expo säger är rasistiska. (Expo har delvis ändrat sig nu, efter valet 2010. De har börjat publicera motargument mot Sd på sin hemsida. Det ska de ha cred för!)

Vill man stoppa Sverigedemokraterna så gör man det med motargument, idéer och med lösningar på problem som finns och genom att visa att man ser, hör och bryr sig om väljares oro!

Och kom ihåg. Det är oron för framtiden som gör att folk är rädda för invandrare. Försvinner den oron, så försvinner rädslan för det okända!

***********

Artikel från imorse på Frihetssmedjan

************

Artikel idag i Frihetssmedjan

Idag fortsätter vi att analysera Erik Ullenhags regeringssida om nätmyterna om migration och invandring.  Om man vill försvara invandringen bör man handskas på rätt sätt med statistiken och inte vara rädd för att säga som det är. Invandringen båda kan och bör försvaras, och näthatet bekämpas, genom fakta, inte genom semantiska undanglidningar och verbalt jongleri!

Detta är myt nummer ett som Ullenhag presenterar:

Myt 1: Det pågår en massinvandring, om några årtionden kommer svenskar att vara i minoritet i sitt eget land.

Påståendet är direkt felaktigt. I dag är knappt 15 procent av befolkningen född i ett annat land. Statistiska Centralbyrån räknar med en näst intill oförändrad andel i framtiden, andelen beräknas öka till 16,5 procent 2050.

I grunden bygger myten på att personer med utländsk bakgrund aldrig blir svenskar och att det skulle vara ett problem om människor har en bakgrund i ett annat land. Det är också värt att notera att den enskilt största gruppen invandrare 2010 var hemvändande svenskar, som stod för en femtedel av invandringen.

Att Ullenhag börjar så här kommer att göra folk som är skeptiska till invandringen fly förbannade. Han väljer att inte försvara den stora invandring vi har utan att istället ta strid på frågan om man kan kalla invandringen en massinvandring

Ullenhag gör ett klassiskt misstag, ett som Mona Sahlin också ofta gjorde. Jag har sett det ofta. En politiker, ellker antirasist, får frågan om det pågår massinvandring och svarar med att säga att man inte kan/får använda ordet massinvandring. Så kan man inte agera om man vill stoppa näthatet. Man får köra med öppna kort, redovisa fakta och försvara invandringen som sådan istället. Kan man inte göra det, utan måste förvränga ord på klassiskt politikermanér bör man nog hålla tyst i invandringsdebatten.

Massutvandring och massinvandring?

Först fakta. De högsta siffrorna för utvandringen från Sverige som uppmättes var mellan 1880-1893 då 0,83% av befolkningen utvandrade per år. Under åren 1850 till 1930 ligger siffran lägre. Jag har sett siffran 0,4% av befolkningen varje år under den tidsperioden. Detta är det som kallas den svenska massutvandringen av alla historiker.

Detta är en svenska uppehållstillstånden 2009:

Nu ska vi räkna. Ta bort de studerande och det är ca 90.000 personer kvar som fick uppehållstillstånd. Inte alla är klassiska invandrare, men å andra sidan var många emigranter inte klassiska emigranter heller, många som emigrerade återvände till Sverige. med 9,1 miljoner invånare blir det nästan motsvarande 1% av Sveriges befolkning.

Om 0,4% tillåts kallas massutvandring är det väl ingen tvekan om att det är rätt att kalla det massinvandring då det rör 1%, eller?

Sen 2006 har vi haft en exceptionellt stor invandring. 2006 var den 70.000 pers om man räknar bort gäststudenter och hemvändande svenskar. Folkmängden var 9 miljoner. Det är 0,78% av befolkningen. Om man tittar på åren 1960 till 2011 bör siffran mellan 0,55-0,6%. Om någon läsare vill, får ni gärna räkna ut den exakta siffran.

Länge leve massinvandringen!

Det gör att Sverige förändras radikalt. Det är denna förändring vi som är positiva till invandringen bör försvara, inte käbbla och tvista om Sverige förändras eller inte!

Det man kan och bör diskutera också är hur man skött de demokratiska besluten kring denna stora förändring av Sverige. Det har inte tagits någon egentlig debatt bland befolkningen någon gång om detta. Invandringen är ett beslut som politiker tagit över huvudet på folk, utan att involvera medborgarna i beslutsprocessen eller ens höra vad de anser.

Det kan man säga även om man är positiv till invandringen, som jag är. Hade vi förankrat invandringen lite mer bland folk, varit lite ärligare med statistiken och involverat fler i beslutsprocessen så hade kanske läget sett annorlunda ut idag.

Jag är POSITIV till massinvandring, och vill behålla de nivåer på invandringen som vi har idag, därför blir jag arg när jag läser sånt dravel som Erik Ullenhag presenterar. Jag vet att det kommer att öka främlingsfientligheten i landet. Det är demagogisk semantik när man tar debatten som Ullenhag försöker ta den i första paragrafen. Man vinner aldrig över Sverigedemokraterna på det sättet. Det är falskt.

Gissa om Sd vinner poäng bland potentiella väljare genom att publicera statistiken rakt upp och ned?

Åsa Linderborg i Aftonbladet går till attack mot liberalerna för att, som hon menar, de inte demonstrerade mot de högerextrema förra helgen. Bara vänstern var där, liberalerna bojkottade demonstrationen, skriver hon. Hon däremot deltog i den  ”ljudiska konspirationen”, som hon beskriver som ”motdemonstranternas vuvuzelor, trummor och kravallstaketskrammel”. Men hur bra fungerar vänsterns metoder mot högerextremismen egentligen?

Åsa skriver:

På 1920-talet krattade de tyska liberalernas aktiva passivitet manegen för en fyrkantig mustasch. Visst fanns det enskilda liberaler som gjorde motstånd, men kampen på gatorna mot fascism och stöveltramp var då som nu arbetarrörelsens ensamma strid. Även då fanns det helmersonare som hånade civilkuraget som betydelselöst. Eller rentav som ett hot mot demokratin.

Likgiltiga Folkpartister har jag inget till övers för, men vad Åsa missar är att man inte stoppar nazism och högerextremism genom våld, stenkastning och  ”motdemonstranternas vuvuzelor, trummor och kravallstaketskrammel” heller.

För övrigt: det var flaskkastning och stenkastning också, inte bara ”ljud”, men det avstår Åsa att skriva om.

Och att störa och använda våld är en inte något som stoppar högerextremister, tvärtom!

20-talet!

1919 bildades nazisterna i Tyskland och under alla år fram till de tog makten var nazisterna på Tysklands gator färre än arbetarrörelsens motdemonstranter. Anarkister, arbetare och andra. Under de första 11 åren fanns det alltid minst tio gånger så många antinazister som nazister ute på gatorna, utom i nazifästet Nurnberg.

Varför misslyckades de då med att stoppa nazismen? Jo, för att nazistpartiet kunde utmåla sig som offer för en odemokratisk konspiration. Att nazisterna genom SA själva begick våld såg inte väljarna, de såg de prydliga och ”välkammade”  idealisterna, nazisterna, som utsattes för våld.

Vill man se varför arbetarrörelsen förlorade striden mot nazismen kan man läsa in sig på deras taktik. Man kan se på hur den tidens AFA, den paramilitära Röd Front funkade, eller läsa vad Leon Trotsky skrev om hur man bör föra striden mot nazismen:

”But how to disarm the fascists? Naturally, it is impossible to do so with newspaper articles alone. Fighting squads must be created. An intelligence service must be established. Thousands of informers and friendly helpers will volunteer from all sides when they realize that the business has been seriously undertaken by us. It requires a will to proletarian action…. organization of a workers’ militia…

The militia detachments for defense against fascism are the first step on the road to the arming of the proletariat, not the last. Our slogan is: ”Arm the proletariat and the revolutionary peasants!”…

nothing increases the insolence of the fascists so much as ‘flabby pascifism’ on the part of the workers’ organisations … [It is] political cowardice [to deny that] without organised combat detachments, the most heroic masses will be smashed bit by bit by fascist gangs.”

Om man studerar Hitlers s.k. ”bordssamtal” från kriget ser man att Hitler menade att nazisterna vann på vänsterns metoder att bemöta nazismen med våld, censur och störningar!

Intressant, eller hur?!

Sverige idag

Åsa Lindeborg har i flera år stöttat användandet av metoder som liknar de som antifascisterna använde i Gamla Stan i lördags i kampen mot Sverigedemokraterna. Hon har i många år förespråkat att man ska störa Sd:s demonstrationer, med dessa metoder, för att Sd inte ska kunna uppträda ostört.

Förutom det demokratiskt tvivelaktiga i att störa politiska manifestationer måste man säga att metoden vänstern använt mot Sd har totalt misslyckats. Sverigedemokraterna sitter nu i riksdagen trots vuvuzuelor, stenkastning, äggkastning, störande motdemonstrationer och hot.

Och om Åsa skulle prata med folk inom Sd skulle hon höra att partiet länge räknat med att bli störda och censurerade… och att Sd anser att det va till deras fördel att bemötas som de bemöttes! Jag har själv pratat med flera inom Sd.s ledarskap som klart och tydligt och detaljerat visat att Sd rent strategiskt VANN på att bemötas med störningar och censur.

Men det hade jag inte behövt höra för att veta. Det är väl ganska uppenbart, eller hur?!

Hur det funkar

Hur kan högerextrema grupper vinna på att bemötas med censur.

Jo, så här funkar det.

1) För det första skapar man en sammansvetsad kärna av aktivister genom att nya, unga medlemmarna i högerextrema grupper tvingas ut och möta våld och hets. Så gjorde även vänsteraktivisterna i t.ex. Paris 1968. Att gå ut och möta kompakt hat eller våld svetsar samman folk i en grupp.

2) För det andra kommer de eventuella potentiella väljarna att reagera negativt på det våldet och störningarna de högerextrema möter. De vinner sympati. Till och med folk som inte är högerextrema kan komma att ”tycka synd om” de ”stackars” ungdomarna. Jag har själv flera gånger sett detta i samband med att vänsterextrema grupper stört högerextremisters möten. Så länge de högerextrema sköter sig, och vänstern inte, vinner de en hel del människors sympati. Inte allas, men de potentiella sympatisörernas, och det är det viktiga.

Så funkade det även med Sverigedemokraterna. De hade ca 10-15% av väljarkåren som var sympatiskt inställda till dem inför valet 2010. Det viktiga är inte vad de 85-90% som ogillar Sd tänker, utan vad de potentiella väljarna tänker. Och Åsa Linderberborgs, och andras (även högerns) metoder att tysta, censurera, tuta och störa ÖKADE stödet för Sd bland de potentiella väljarna.

Varför tror ni att Sd redan tidigt gjort allt de kan för att rensa ut de som vill bemöta vänstern med samma metoder som vänstern?

3) För det tredje är det odemokratiskt och korkat! Att bemöta idéer och argument med skrammel och tutande betyder att idéerna och argumenten finns kvar… obemötta!

Vill man stoppa Sverigedemokrater eller de mer extrema nationella eller nationalsocialistiska grupperna ska man bemöta argument med motargument och idéer med motidéer. Just det som man inte gjorde på 20-talet och som man inte gjort mot Sverigedemokraterna. Dessa grupper finns där eftersom de har idéer som folk attraheras av. Attraktionen för idéerna försvinner inte genom att tuta i vuvuzelor.

Fast det känns nog jävligt skönt att tuta och slå ner en nazze för då känns det att man gjort nåt, eller hur?! Liksom det säkert känns bra att ”gilla olika” (utan att berätta varför man bör gilla olika) eller skriva krönikor där man försvarar flaskkastarvänstern… För, gud bevars, man gör ju något!

Hon tog av sig rocken, och under dolde sig en svart plyschklänning, med vissa paljetter. Det såg lite ut som en romsk klänning, med östeuropeiska inslag. Hon var lång, med markanta drag och syntes från håll. Jag tänkte att det nog fanns en hel del killar som skulle vilja gifta sig med henne. Då kanske hon kunde få uppehållstillstånd.

Jag såg vissa människor jag kände igen, alltifrån nöjesjournalister till modebloggare och D-kändisar. Vissa hade jag hälsat på tidigare. Någon kunde jag räkna som en vän. Mitt mål för kvällen var att få Olivia, som vi kan kalla henne, att konversera med massa människor. Sluta tänka på sin situation i några timmar. Jag kunde givetvis inte berätta för någon att hon var papperslös, det skulle äventyra hennes säkerhet.

Direkt vid de första stegen märkte jag att något kändes fel i luften igen. Några tittade. Nästan glodde. Inte på mig, utan på Olivia. Jag tänkte att jag inbillade mig för att jag oroade mig för henne. Vi gick bort till maten. Tog något att äta. Och ett glas bubbel. Hon undrade om man måste betala. Jag log och sa att det var gratis. Att det var därför dessa människor var här. Vi skrattade åt att jag var klumpig och spillde både mat och champagne. Jag blickade hastigt bort mot folkhavet. Någon modebloggare stod med sin vän och tittade misstänksamt mot oss. De vände blicken. Vi flyttade på oss och jag hejade på någon nöjesjournalist. Där fick jag en ny sorts blick. ”Vad gör du här med en ful tjej?” skrek den. Jag började förstå problematiken.

Nu har inte jag varit på många mingel och fotokvällar av den sorten. men nog känner jag igen mig. En gång gick jag till en tillställning med en vacker afrikanska i traditionell klädsel. DET väckte uppmärksamhet, Den känsla jag fick efter det var ungefär den som damon beskriver. Jag har varit i andra liknande situationer också. Jag har gått med folk i sällskap där det funnits personer med hijab och transor till fester där de avvikt från normen också. Ja, för att inte tala om när jag och en afrikansk vän gick för att lyssna på Anders Klarström i Sverigedemokraterna för 20 år sen. Då på den tiden då de absolut inte gillade andra hudfärger än vit, kritvit! Normbrott så det sa smack!

För det är vad det är frågan om här. Normavvikelse.

Hans inlägg har kritiserats en hel del. Man säger att Damon generaliserar om alla som var på festen. Att säkert inte alla såg ner på henne. Jo, jag kan förstå kritiken. Damon gör det. Men jag förstår också Damons känsla.

En bekant till mig var bland de första öppna homosexuella att gå ut på mingelfester. Hänt i veckan retusherade bort hans rockknapp där det stod nåt i still med ”I am Pride and Gay”. han mötte liknande fördomar och blickar på 80-talet när han gick på fester. Han vände på steken och utmanade öppet folks fördomar på plats och pratade till och med med folk om varför de hoppade till. och han vann respekt.

Man kanske hade önskat detta från Damon och hans sällskap, istället för en artikel som verkar attackera alla som deltog på festen. men då glömmer man att skillnaden är den att det var Damons sällskap som fick blickarna. En kvinna som redan har en taskig situation. man kan liksom inte begära att ens sällskap ska stå upp på barrikaderna för rätten att vara annorlunda och bemöta fördomar genom att synliggöra och utmana dem. Minst av allt en kvinna i hennes sits.

Så jag kan förstå frustrationen. Jag tror nog att Damon själv hittat lämpliga sätt att hantera fördomar om han bemötts av dem. Nu var det inte han utan hans sällskap.

Så, ja. Jag kan förstå frustrationen i hans inlägg. Rent praktiskt hade man väl kunnat önska en annan sorts artikel men rent mänskligt vette fan om man kan få fram en efter en sån upplevelse. Så kritiker: låt oss fundera på hur man hanterar fenomen som bryter mot normen, dvs Damons budskap, istället för att fokusera på Damons ilska som är ganska förståelig.

1)

Aftonbladet har en bra poäng i dagens tidning. De lyfter fram brottsstatistiken som rör invandrare och visar idiotin i att generalisera om grupper. Det får mig att tänka på vissa tidigare generaliseringar som gjorts mot andra grupper tidigare…

"Folk som lyssnar på hårdrock begår fler brott", påstod en del kristna fundamentaliter runt 1990, och därför måste hårdrocken bekämpas hävdade man... Ser ni likheterna med Sverigedemokraternas propaganda?

De har både rätt och fel, partiledaren och internetsvansen på nätet. Rätt i att invandrare är över­representerade i brotts­statistiken…. Närmare 40 procent av våldtäktsmännen är invandrare…

Men rasisterna har fel då de använder siffrorna till att beskriva ett Sverige där lömska svartskallar ­ligger i var och varannan buske och lurpassar på lämpliga svenska kvinnor att förgripa sig på…

Statistiken kan lika gärna användas till att berätta följande: 99,78 procent av dem som fötts utomlands har aldrig misstänkts för sexbrott, visade en uträkning som BRÅ gjorde år 2002. Av dem som är födda i Sverige med svenska föräldrar är motsvarande siffra 99,96 procent.

Statistik är viktigt. Genom den kan man se var det finns problem i samhället och göra något åt det. Det gäller även statistik på invandrare och brottslighet. Men det är inte ett kollektivt problem för ALLA utlandsfödda att 0,22 procent av dem har varit misstänkta för sexbrott. Negativa generaliseringar om folkgrupper är ALLTID fel.

Det påminner mig om kampanjerna mot Alice Cooper, Kiss och Iron Maiden som en del kristna grupper drev runt 1989. Minns ni dem? Genom statistik bevisade de att hårdrockare begår fler brott, knullar mer och hamnar i satanistsekter lättare. Och statistiken ljuger aldrig och just därför måste hårdrocken förbjudas eller bekämpas. Logiskt eller hur?!

Det finns ingen skillnad mellan resonemangen mot hårdrock 1989 och Sverigedemokraternas kollektiva skuldbeläggande idag.

I en rättsstat finns ingen kollektiv skuld. Därmed punkt!

På tal om detta. Missa inte genomgången ”En man med ett skägg” gjorde av Ann Ekebergs bok om ”satanismen” och ”rockmusiken”.

*********************

2)

I Förrgår jämförde vi Sverigedemokraternas och Avpixlats generaliseringarom invandrare med generaliseringarna om hårdrockare på 80-talet. Kampanjerna då man påstod att ungdomar som, lyssnade på hårdrockare som Kiss och Iron Maiden riskerade att begå fler brott och knarka mer använde statistik till sin hjälp. Den statistiken misshandlades och vantolkades ganska rejält och framför allt användes den för att generalisera om hela gruppen, dvs om alla hårdrockare. Det är i generaliseringarna likheten finns med en hel del sverigedemokraters, och avpixlats, generaliseringar mot t.ex. islam idag.

Allan Rubin skriver om gruppen KISS.

Som vi skrev då är statistik är viktigt. Genom den kan man se var det finns problem i samhället och göra något åt det. Det gäller även statistik på invandrare och brottslighet och på ungdomar som tillhör olika ungdomskulturer. Men det är inte ett kollektivt problem för ALLA utlandsfödda att 0,22 procent av dem har varit misstänkta för sexbrott och det var inte ett kollektivt problem för alla hårdrockare att en del ungdomar i en subkultur var struliga.

Negativa generaliseringar och kollektivskuld är inte acceptabelt i en rättstat!

Tydligen har vår lilla artikel fått en del läsare att minnas det glada 80-talet för bland läsarna har ett inlägg om Allan Rubin cirkulerat.

Allan Rubin var en av de som jagade satanister och hårdrockare på 80-talet. Han har skrivit flera böcker på ämnet. Rollspel, ”videospel”, knark, hårdrock och filmer ansåg han vara ett hot som kunde väcka upp ungdomars lust till våld och sex (!).

En man med ett skägg har citerat Allan Rubin:

Det tycks vara så att de latenta möjligheter till s k avvikande sexuellt beteende som vi alla rymmer inom oss – och som samhället gör sitt bästa för att hålla tillbaka – det väcks till liv genom att drogen slår ut de socialt uppbyggda spärrarna, våra hämningar.

Det kanske inte är en tillfällighet att Amsterdam och San Fransisco – Europas respektive USAs stora centra för cannabismissbruk – inte bara är hippierörelsens huvudstäder i dessa världsdelar utan även de två städer i Västerlandet som har den största andelen öppen homosexualitet…

Produktionen av könshormon minskar och därmed rubbas t ex menstruationscykeln. Mycket tyder på att haschrökaren, genom den minskade könshormonproduktionen, kan bli osäker på sin könsidentitet.

Hela det hormonellt betingade spelet mellan könen, som är så avgörande för upplevelsen av jaget och omvärlden, tonas ner, vilket väl bara kan göra ont värre.

Jo, jo… med statistik kan man bevisa nästan allt om man vill…

Läs hela artikelserien om Allan Rubin hos En man med ett skägg: här!

För att ytterligare påminna om de galna generaliseringarna om hårdrockare har vi gjort en djupdykning ner i arkivet och hittat Siewert Öholms program om den farliga rockmusiken och om gruppen W.A.S.P.

Vi rekommenderar även Siewert Öholms klassiker: debatten om satanismen och death metal: Satsnismen, del 1,2,3,4,5,6

Om några år kommer vi att se tillbaka på Sverigedemokraternas generaliseringar om islam och tänka samma som vi tänker då vi ser debatterna om hårdrocken. Vi kommer att tänka: 1) fy tusan, vilka fula frisyrer man hade 2011 och 2) vilket skrattretande sätt att argumentera på.