Det känns som om debatten om statlig övervakning ofta är ganska begränsad. Jag skulle önska en debatt om vad stat och polis FÅR övervaka och varför.
Frågan kan ställas på sin spets genom att man funderar över vad polisen ska ha för befogenheter. Eller rättare sagt frågan om de ska HITTA brottslingar och om de ska FÖRHINDRA brott innan de begås.
Att polis finns för att leta brottslingar är ganska okontroversiellt. Men brottslingar går inte omkring med lappar på ryggen där det står ”jag har mördat”. Brottslingar kan vara svåra att skilja från icke brottslingar. Polisiär verksamhet handlar alltså om att leta spår efter brott bland både folk som begått brott och oskyldiga. De måste söka efter spår överallt och därför tittar de på alla omkring sig för att se om de är de efterspanade. Alla blir så att säga föremål för spaning.
Men det finns en ännu mer komplicerad sak. Nämligen om polis ska kunna förhindra att brott begås INNAN de begåtts. Ska jag som civilperson kunna gå till mitt poliskontor, kunna säga att ”jag hörde X tala bakom en buske och han sa att att han kommer att mörda Y”, och då kunna förvänta mig att polis undersöker detta och försöker förhindra det.
Hur bedriver man spaning utan att alla människor misstänkliggörs? Inte enkelt, men ett av polisens eviga etiska dilemman.
Det är detta som är kärnan i det jag funderar kring. vad ska säkerhetspolis och militär få göra? Ska de få spana på terrorister och t.ex. nazister, på samma sätt som polis spanar mot exempelvis folk som planerar mord? Och var går gränsen mellan åsiktsregistrering och spaning? Åsiktsregistrering är och bör vara förbjudet, men vad gör man då en organisation förbereder brott?
Känns det abstrakt? Tänk dig då att du har partier som förbereder lagbrott och som vill störta staten. Ta 30-talets nazistpartier och Kommunistpartiet som båda aktivt hade som mål att störta staten, fängsla brottslingar och mörda människor. Individer uttryckte detta men samma sak uttrycktes genom partiprogrammen, ganska öppet. Hur borde en rättstat hantera detta?
Spana på individer, ja, men om alla indvider i ett parti vill införa diktatur (som kommunisterna), eller både det och diskriminera judar (nazisterna9 vad gör man då? Det är åsiktsregistrering att registrera alla partimedlemmarna men försummelse polisiärt sett att INTE registrera individerna som vill begå brott.
Om en person går omkring och vill döda en person. Denne bär kniv och säger öppet på torgen att denne vill det. Hur ska man hantera det? Om en kommunist eller nazist skrev i en tidning att judesvinen orde dö och denne samlade vapen, hur ska man hantera det?
Jag hamnade i debatt med jens Holm i V nyligen. Frågan var om SÅPO hade anledning att spana på Jens Holm på 90-talet eller inte. Det fick mig att fundera en hel del. Var går gränsen? Att massövervakning ska vara förbjudet är rätt, men ska myndigheter ha MÖJLIGHETEN att övervaka vem som helst och avlyssna vem som helst om misstanke om brot finns? Och vad sker om man inte har det? Åsiktsregistrering är fel, men får polis registrera de som planerar brottslighet öppet?
Är det brott att spela en aktiv och avgörande roll i en terrorgrupp som öppet kidnappar civila och planerar mord (som FARC Ssom Jens Holm arbetade med)? Det är frågan? Samma med nazipartier som förbereder kupper och liknande och Al Quaida. Var är gränsen?
Det är enkelt att säga att övervakning och säkerhetspolis bara är skräp och fel. Men vill vi ha en polis som inte kan spana efter brottslingar eller förhindra brott? Vill vi ha en säkerhetspolis som inte kan spana efter brottslingar eller förhindra brott?
Ja staten beter sig ofta som rövhål. Men är alternativet att inte ha en fungerande polis som skyddar oss mot exempelvis nazister som vill göra kupp, begå brott och behandla grupper av människor som skit? Det är väl att gå ur askan i elden?
Jag vill inte ha massövervakning och anser att SÄPO och polis ofta är skit, men jag vill också ha polisiärt skydd mot nazister och andra som vill störta samhället och planerar brott. Hur den ekvationen går ihop är inte helt lätt.
Demokrati 2.0 
Gör du det inte svårare än vad det är nu? Grunden för polisiärt arbete ska alltid vara misstanke om brott, och skäligheten i misstankarna bör i fallet med dold övervakning vara möjliga att pröva såväl före, under som efter övervakningen. Det är en enkel och åskådlig princip.
Det NSA, FRA med flera ägnar sig åt är övervakning av personer utan urskiljning, för säkerhets skull, och det gör att även icke brottsmisstänkta övervakas. Sådan urskiljningslös övervakning kan man kanske acceptera om den är måttligt integritetskränkande, men att bereda sig tillgång till privat korrespondens är definitivt över den gränsen.