Till alternativmedicinens försvar!

Publicerat på september 12, 2011

6


Ja, jag ska försvara alternativmedicinen här. Men inte som ni kanske tror vid en första anblick. Den medicinska verkan alternativmedicinen har är av mindre intresse för mig, även om jag fascinerat studerar den makt människan själv har inom sig, som man kan kalla placebo. Nej, det jag ska skriva om är de rop på förbud och regleringar för att stoppa alternativa behandlingsformer som man hör ganska ofta!

Homeopati – förbjud det! NLP – bluff och båg, dra in staten och stoppa det! Meditationer på Ängsbacka och yoga på Öland – stäm dem! Tarotspådomar och spåkärringar – polisanmäl dem! Antroposofer – stoppa dem! Regressionsterapi – anmäl dem! Andeutrdrivining – driv bort bluffmakarna!

Så hör man ibland från skeptiker.

Jag kan hålla med om att kliniker, som antroposofiska Vidarkliniken måste följa nationella lagar för hur sjukvård ska bedrivas. Men att komma med förbud därutöver anser jag vara fel.

Måhända tycker du att det är irrationellt med alternativterapier och mediciner. Men vad gör det, handen på hjärtat? Du har rätt att inte vara helt rationell ibland.

Jag måste säga att jag inte varit speciellt rationell alltid när jag varit förälskad eller kåt, men det har jag rätt till som fri människa. Att förbjuda förälskelse är inte så smart. Det är ingen skillnad i det avseendet på alternativa terapier, om man nu tillhör de som anser att det också är irrationellt.

Det farliga är inte s.k. irrationalitet, utan förbud!

Det visste redan Torgny Segerstedt på sin tid. han svarae 1938 på en debatt där det ropades förbud mot bluffmakare, tex ”homoepater” med sina ”bluffmediciner” som lurar gamla tanter på en massa pengar. Förbjud ”tanterierna”, skrev konkurrenten till Torgnys liberala tidning GHT i Göteborg, Göteborgs Posten.

Torgny svarade lugnt och sansat, på ett ytterst liberalt sätt genom att fråga vilka som egentligen höll på med tanterier!

Torgny Segerstedt, IDAG, GHT 24/3 1938

Den snälla Medicinalstyrelsen skalla utvidga sin uppsikt över reklamen för läkemedel och matvaror, så att allmänheten inte blir lurad av andra än dem, som ha rättighet till det.

Redan nu övervakaa försäljningen av’ farmaceutiska preparat. Deras sammansättning, pris och reklam granskas innan de erhålla den inregistrering som är villkoret för försäljning. Om olämplig reklam förekommer, äger Medicinalstyrelsen rätt att återkalla registreringen. Dock skall i regel först beredas syndaren tillfälle att omvända och bättra.

denna Medicinalstyrelsens rätt att kontrollera och stävja olämplig reklam, är det nu meningen att utbygga. Avsikten är att skydda allmänheten mot vilseledande reklam. Det är erkännansvärt, välment och allt sånt.

Nu har reklamfolket själv genom sina organisationer arbetat i samma syfte. Det har rätt energiskt inskridit mot missbruk av olika slag och arbetat på att åstadkomma fasta normer att gå efter. Det vore nog skäl i att vila på hanen och se vad på denna väg kan uträttas, innan man gick på Medicinalstyrelsens linje.

Hur det är ingiver alltid näringslivets ställande under ämbetsverks överinseende, starka betänkligheter. Den byråkratiska förnumstigheten är besvärlig. En ämbetsman behöver icke anfäktas av den, men i nio fall av tio gör han det. När så denna ande inblåses i näringslivet, vållas olust.

Det är icke heller skäl att överdriva farorna för allmänheten av att slicka i sig några i varje fall rätt oskyldiga preparat. Att det hindrar en krasslig stackare att ”i tid” öka läkare, provocerar fram frågan: nå vad sker om han kommer ”i tid”? Kan icke bakom det ordet också dölja sig litet, litet humbug? Jaså aldrig?

Sjuka människor måste ha något eller någon att hålla sig till sjukdomen berövar dem ju självtilliten. Ibland kan något göras för hälsans återvinnande, ibland icke. Kirurgien kan göra underbara saker. Men ivarje fall klamrar sig den genom sjukdomen försvagade fast vid sin läkare.Råkar han få stöd någon annanstans, så är oftast ingen olycka skedd.

Och vad angår preparat, som aldrig kunna allvarligt skada folk, som nyttja dem, så må de väl i all världens då kunna få fritt gagnas. Det kan väl tänkas, att de göra lika mycken nytta som de läkemedel, som erhållas på ett recept.

I det hela taget är detta förmynderiet och tanteriet på alla livets områden föga tilltalande. Låt folk vara en smula ifred. Låt dem ha sin frihet att vara kloka eller att begå dumheter, hindra människor ställa det dumt för sig kan man ändå aldrig. Men genom att låta dem ständigt vallas av parktanter avtrubbas deras förmåga att taga vara på sig själva.

(Läs mer om Torgny Segerstedt under rubriken Liberal historia.)

About these ads